
Erik Palmberg
Faces
4
Inspelas 22/11 2023 och 19/4 2024 i Riksmixningsverket Stockholm + Yardhouse Studio22/11+ 5/4 2024
Prophone (Naxos)
Releasedatum: 22/11 2024
Detta är tredje albumet från en kvartett som existerat under Erik Palmbergs ledning sedan 2018. Åtta tiondelar av materialet på nya skivan signeras den lysande trumpetaren som också spelar flygelhorn. Jag har hört Palmberg live med exempelvis Horncraft (fick högsta betyg här för senaste skivan) och kvartetten Lexingtone. Han ingår dessutom i diverse storband, bland andra återuppståndna Radiojazzgruppen och Blue House Jazz Orchestra. På plattorna utgivna i eget namn omges han av pianisten Anton Dromberg, basisten Niklas Wennström och bakom trummorna sitter Sebastian Vogler. Låtarna på Faces har oftast arrats i en gemensam process, fast kan antas att Palmberg agerat producent även om uppgift om vem som skött sysslan saknas.
Dromberg ingår i gitarristen Alf Carlssons Quartet (kunde höras nyligen på Unity), Bear Garden och har en duo med sångerskan Anna Berglund (recenserad här). Niklas Wennström på kontrabas har gått under min radar. Hans cv innefattar samarbeten med den legendariske bandledaren Fredrik Norén, medverkan i Elin Forkelids och Kristin Amparos grupper med mera. Enligt uppgift har han lirat med flera ur vår jazz-elit vilket inkluderar turnerande i Europa och USA. Tyskfödda trumslagaren spelade med toppnamn i USA innan han flyttade till Stockholm. Hans tillförsel av rutmer har hörts med bland andra Nils Berg, Oskar Schönning och Karl Martin Almqvist.
Musiken på Faces kan definieras i termer av boppigt igenkännbar puls, ett europeiskt mer utforskande tonspråk plus lyriska anslag vilka doftar nordiskt. Blir varse att det ibland spontant lämnas utrymme åt improviserade sekvenser. Enligt dem själva stärker processen var och ens betydelse för helheten. Recenserade föregångaren i Orkesterjournalen. Minns att jag i högre grad berömde trumpetspelet än förmågan att hela tiden få till slagkraftiga låtar, på en platta som faktiskt vann läsarnas omröstning om Gyllene Skivan och lovordats även internationellt. Nu befäster Palmberg sin ställning bland eminenta instrumentalister, även om konkurrensen är mördande. Tänker på Peter Asplund, Karl Olandersson, Anders Bergcrantz, Goran Kajfes, Emil Strandberg med flera. Och överlag omfattar berömmet denna gång också hantverket att skriva jazzigt kluriga eller pulserande original.

Inledningen förvånar. Beatbaserad närmast punkjazzig nerv fångar mig. Gillar skarpt det suggestiva drivet. Lyssnaren blir upplyst om att kompositörens låtar delvis signalerar en ny inriktning, tillkommen efter samtal med medmusiker (vilka Palmberg ser på som bandmedlemmar) under omfattande turné. Visst är lyhörd rytmsektion och melodimakaren vid flygeln synnerligen delaktiga. Har emellertid en marginell men ändå relevant invändning. Den är identisk med hur Karl Olanderssons senaste album med dennes drömkvartett konstruerats. Anser att instrumentalisterna den utsökte bleckblåsaren omger sig med borde fått större utrymme, inte minst Anton Dromberg. Blir förtjust i vad han företar sig i teman och hade velat haft mer av den varan.
Behind The Clouds kännetecknas av sin experimenterande fragmentariska stil. Låter ödesmättat med spansk touch. Snirklande sound med tuggmotstånd påminner om vad nämnda Olandersson stundom ägnar sig åt. Låter i mina öron tämligen esoteriskt. Birch Trees däremot har ett välgörande intro på flygeln, vars melodi indikerar en piggt framåtskridande blues. I en låt som svänger får vi dessutom ett välkommet bas-feature.
Att ekvilibristiskt anlagd bopp behärskas framgår med önskvärd tydlighet på energifyllda Hits And Misses, medan vald standard som avlöser är en annan höjdpunkt genom sättet den sträcker ut. Anton Dromberg står för det fyndiga arret på I Remember You (V. Schertzinger). Samma lyriska omdöme bör appliceras på den luftigt, skenbart trevande, balladen betitlad Silver Moon. Utgår från att här kryddas det med engagerande improvisationer.