Tord Gustavsen Trio
Seeing
4
Inspelad i södra Frankrike hösten 2023 (Studio La Buissonne)
Producent: Manfred Eicher
ECM (Naxos)
Releasedatum: 20/9 2024
Fick en bunt recensionsex. från Naxos tidigt i höstas som jag inte haft tid eller ro nog att gå igenom tidigare. Kan tänka mig att denna cd är den mest lättillgängliga. Minns norrmännen i Tord Gustavsen Trio från en sen kvällskonsert på YSJF. Gillade dem då och tycker lika mycket om pianotrion på nya skivan, som kännetecknas av maximal omvårdnad om detaljer jämte intuitivt samspel, på bekostnad av energin och antydan till svängiga tongångar som märks live. En kontrast som pekas ut av trions ledare. Styrkan i Seeing sägs vara dess återhållsamma tempo, något som kännetecknar i princip varje melodi. Detta är tionde albumet för pianisten på ECM fast första gången trion besöker studion i Frankrike. Vid sin sida har han som vanligt Steinar Raknes på kontrabas och Jarle Vespestad på trummor.
Aktuella skivan signalerar enligt uppgift ett nytt intrikat kapitel i trions karriär genom sin koncentrerade form, sin lyriska approach. Det grävs djupt i en unik mix av kammarjazz, blues, gospel, kyrkomusik samt skandinaviska folkmelodier. Vi får fem original av Gustavsen, två koraler av Bach, en traditionell norsk psalm, plus koral från engelskt 1800-tal betitlad Nearer My God, to Thee”. Pianisten förklarar att deras koncist uppbyggda samverkan inte lämpar sig för solistiska utflykter, däremot finns gemensamt framtagna improvisationer med liksom subtila interaktioner mellan pianist och basist, vars samspel bygger på kontrapunkt.
Tord Gustavsens anslag lockar in lyssnaren i hans musikaliska universum. Istället för vassa kanter och sprakande energi möts du av omsorgsfull och till synes sömlös bearbetning av melodier, vilka framskrider överlag i extremt långsamt tempo. Visst kan man erinra mot bristande balans om man ska vara petig. Fokus finns hela tiden på kompositören vid flygeln medan hans rytmsektion får måla med komplementfärger. Ett förhållande norrmännen delar med flera andra pianotrios.
Inledande hymn arrad av Gustavsen är en fullträff, titelmelodin en juvel och andaktsfulla stämningen i efterföljande koral av giganten Bach mycket njutbar. Den konsekventa, aningen kompakta atmosfären lättas upp elegant i femte melodin, också en koral. Dock kvarstår i Auf Meinem Lieben Gott den dröjande känsla som är signum för Seeing. Musicerandet symboliseras av ett noggrant avvägande kring subtila detaljer. Vispar används flitigt och enstaka gånger bryter basgångar igenom och hamnar i framkant. Tycker mig skönja influenser från Bill Evans, Dollar Brand, Keith Jarrett, Jan Johansson och kanske också Vijay Iyer som jag hörde i höstas på Fasching i över två timmar.
Det otroligt spröda och ändå, som det framstår, självklara i denna innerliga musik fängslar. Exceptionellt långsamma tempot firar triumfer i särskilt Extended Circle och Piano Interlude – Meditation som avlöser. Dessa alster får mig att förnimma korta stunder av en barndom utan bekymmer. Som att förflyttas till ett minne av en guppande luftmadrass vid en havsvik när det är stilla bris, oansenliga vågor. Den avskalade skönhet som konstituerar avslutande stycket (idé som kom till pianisten under soundcheck i Seattle) är av enastående magnitud. Borde bli en hit utanför den exklusiva ECM-världen.
Det är lätt att bli lyrisk över välbehaget som genomströmmar lyssnaren. Vad pianotrion åstadkommer på ett 4+ album är idealisk musik för oss som behöver varva ner Det är vackert, visuellt och gjort i en extraordinärt utsträckt form utan virtuos glans. Väldigt avstressande och inbjudande musik vars sound på intet sätt speglar vår problematiska samtid. Snarare en attraktiv motbild!