• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scen

Intelligent manus förkroppsligas passionerat med nervigt skådespeleri – Unga vuxna av Teater Agrell

18 november, 2021 by Mats Hallberg

foto Samuel Isaksson

Manus och regi: Thilda Elfström

Scenografi och kostym: Jenny Munter

Teknik: Mimmi Holmén

I rollerna: Elin Mattsson, Luna Ayala Villamil, Alice Erzmoneit och Madeleine Lindoff

Premiär 13/11 2021

Spelas till och med 21/11 på Teater Jaguar – Storgatan i Göteborg

Frigruppen Teater Agrell bildad 2019 har sina rötter i teaterstudier på Göteborgs Universitet. Man består av yngre kvinnor som ägnar sig åt dramaövningar, impro, textanalyser och manusläsningar. Pjäserna de sätter upp skriver de själva utifrån aktuella frågor de brinner för. Igenkänning och dialog bildar hörnstenar i deras samhällskritiska scenkonst. Namnet är taget efter en populär 1800-tals dramatiker, vars renommé fallit i glömska. Alfhild Agrell (1849-1923) som skrev under pseudonym har på senare tid återupprättats. Thilda Elfström tar tillfället i akt och smugglar i Unga Vuxna, in en litterär passus där publiken blir upplyst om en dåtida rebell.

Handlingen utspelas kring fyra individer boende i kollektiv i en längre akt. Tiden går snabbt, vilket i realiteten innebär att man verkligen lyckas engagera oss betraktare. Vi ges en hastig introduktion av Elin Mattsson om vad scenens utrymmen symboliserar, hyresgästerna i det gemensamma boendet och deras inbördes förhållanden. Har en övergripande reflektion av alla händelser som utspelas i vardagsrummet. Antingen ska kvartetten utmålas som sällskapssjuka exhibitionister, eller så är den omfattande samvaron intrigernas utlösare, något Elfström vill utnyttja i sin dramaturgiska båge. Hur som helst fängslande att ta del av anspänningen av friktioner och ömhetsbetygelser.

foto Samuel Isaksson

Ungdomarna pluggar, jobbar extra och den mest bohemiskt lagda målar och skriver. Varmhjärtade och välmenande organisatören Mika (Elin Mattsson) står på kontraktet. Hon är sedan tidigare så tajt med träningsnarkomanen Tess (Luna Ayala Villamil) att de delar hemlighet, jämte en störning när till synes olösliga problem tornar upp sig. Publiken får smått kuslig inblick i psykisk ohälsa hos unga. Panikångestattacker skildras trovärdigt. Tess bosätter sig hos sin bästa kompis, tillsammans med sin odrägliga strulpelle till pojkvän, spelad av Alice Erzmoneit, vars androgyna framtoning tillför en ytterst intressant dimension. Gränslöst agerande konstnärssjälen Wilma (Madeleine Lindoff) kompletterar kvartetten. En individ med ringa förmåga att ta hänsyn, varför hon är på vippen att bli utröstad. ”Hon passar inte in.” Samtidigt höjer Wilma tjejernas humör flera gånger genom att initiera spritdrickande, ösig indiepop och vild dans i soffan.

Olika karaktärer med gemensamma behov måste lära sig umgås och sköta ett hushåll. Självklart uppstår konflikter. Fångar inledningsvis upp en retorisk fråga: ”är det så farligt att leva?” Möjligen charmige pojkvännen Charlie breder ut sig bokstavligt talat, är upphov till vad som är på väg att eskalera till triangeldrama. Vore fel att avslöja hur skeendet fortlöper, vad den något oväntade upplösningen utmynnar i. Behållningen ligger i att få ta del av intrigerna, växlingar mellan det smärtsamma och det glädjefyllda.

Replikerna ligger helt rätt i munnen hos skådespelarna. Rollfigurernas beteenden är lagom överdrivna för att skapa friktion. Thilda Elfströms tonträff ska applåderas också i egenskap av regissör. Jämfört med Folkteaterns spektakulära premiär i helgen som gjorde mig likgiltig, finns hos Unga vuxna en helt annan attraktionskraft. Massvis av tankar uppstår under och efter pjäsens pendelrörelser.

foto Samuel Isaksson

På ren svenska är uppsättningen väldigt bra skriven och aktörerna i princip på samma höga nivå. Jenny Munter ska också harangeras för sina visuella idéer. Kan skjuta in att publiken får föreställa sig hur det ser ut på gymmet och puben utan dekor. förlagt till högra kanten av scen, bortanför lägenhetens gråa matta. Till vänster på fotot ovan finns en bildskärm. När någon i kollektivet går till badrummet syns dennes förehavanden på den vita duken.. Inslagen när rollfigurer uträttar behov, borstar tänderna, vill vara i fred, idkar älskog eller till och med bryter ihop exponeras på skärmen. Troligtvis har scenerna filmats på annan plats i förväg och klipps in i pjäsen. Genial scenlösning! Publiken upplyses om att därinne lättas på trycket, vilket ju kan associeras med upplägg i Big Brother-produktionen.

Skådespelarna äger beundransvärd tajming. Repliker levereras utan tillstymmelse till osäkerhet, naturligt finkalibrerade. De kompletteras av föredömligt matchande mimik och dito kroppsspråk. Madeleine Lindoff gestaltar en extrovert, smygsupande typ som mot alla odds blir en vinnare. Under resans gång märks fragment av förändring. Tess beskriver hennes approach: ”Du har bestämt dig för att vara lycklig, köra din grej, vilket jag inte har några bekymmer med.” Tacksam roll där svängar kan tas ut ordentligt. Psykologiskt bevandrade regissören och Alice Erzmoneit har säkert filat extra på att porträttera den framfusige och virile Charlie, vars frånvaro av manlig röst snillrikt kompenseras med manér. Erzmoneit glänser i en minst lika tacksam roll. När tjejerna under alkoholpåverkan är inne i en anklagelseakt mot patriarkatet, hamnar de ändå i en diskussion om hur män bäst behagas sexuellt.

foto Samuel Isaksson

Luna Ayala Villamil tar fram en vibrerande, hudlös känslighet. Rollen kräver helhjärtad satsning, vilket nog innebär att psykiskt tömma sig. En oerhörd talang som förfogar över stor kapacitet. Elin Mattsson representerar pjäsens nav, den som kämpar tappert med att införa demokratiskt instiftade bestämmelser. Försöker lansera vettiga begrepp som respekt, rättvisa och hänsynstagande. När hon livfullt inför övriga, redogör för hur tråkigt kvinnliga huvudpersoner i verk av Alfhild Agrell (fått namnge spårvagn) har det, blir hon pjäsförfattarens alter ego. Belysande visas hur Mikas projekt drivs av altruism. I strävan efter att måna om andra riskerar hon att själv duka under. Extremt trovärdig och sensitiv tolkning av Mattsson.

obs Fotografierna på ensemblen i Teater Agrell togs samma föreställning jag bevittnade (14/11). Intensiteten skådespelarna radierar förmedlar högsta möjliga närvaro, eller hur?

Arkiverad under: Scen, Teaterkritik

Filmrecension: Tick, Tick … Boom!

17 november, 2021 by Rosemari Södergren

Tick, Tick … Boom!
Betyg 3
Premiär på Netflix 19 november 2021
Regi Lin-Manuel Miranda

En film det är synd att den inte visas på svenska biografer. Filmen är en musikal som skulle avnjutas allra bäst på en stor duk och med ljudanläggning med hög kvalitet. Som alla musikaler är det mycket musik och karaktärernas tankar och känslor förs till största delen fram via sång och musik.

Denna musikalfilm bygger på verkliga händelser om den unge musikalkompositören Jonathan Larson som skapat musikalen Rent som gick i tolv år på Broadway. Tick, Tick… Bom! är en biografisk musikalisk dramafilm från 2021, regisserad av Lin-Manuel Miranda i hans långfilmsdebut, efter ett manus av Steven Levenson, baserat på den halvsjälvbiografiska musikalen med samma namn av Jonathan Larson.

Handlingen utspelar kring 1990 och kretsar kring Jonathan och om att bli trettio och få panik för att man inte lyckats förverkliga den amerikanska drömmen. Jonathan har sedan han var liten haft drömmen och ambitionen att bli berömd som kompositör av musikaler. Nu är det inte många dagar kvar tills han fyller trettio och paniken är i full gång. Det är på sätt vis en skildring av ung mans motsvarighet till den trettioårs kris som kvinnor ofta skildras med då de vill hitta en partner och få barn innan tiden rinner ut. Tiden är ett av filmens och musikalens tema vad är viktigast i livet och ställer, ofta övertydligt frågan: Vad gör vi av vår tid? Det är filmens svaghet att den är övertydlig. Visserligen är musikaler ofta övertydliga, det är på det sättet som många musikaler och operor byggs upp.

En annan stor tråd i berättelsen är aids-epidemin som härjade som mest dessa år och skördare många unga homosexuella mäns liv. Jonathan Larson är inte homosexuell men flera av hans bästa vänner drabbas av sjukdomen.

Det är lätt att bli irriterad på Jonathan då han är så självfixerad kring sitt komponerande att han inte ens kan lyssna på sin flickvän som har något viktigt att tala om – och han har inte tid för att lyssna på sin bästa vän heller eftersom han är så extremt fokuserad på att skriva en speciell sång till en musikal han ska visa upp för producenter. Jag tycker att det delvis är lite för klichéartat. Det är sådant som gör att denna film inte får ännu högre betyg. Den är absolut sevärd och har duktiga musiker med och den tar upp viktiga tankar.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Musikal, Netflix

Filmrecension: Shop

17 november, 2021 by Rosemari Södergren

Shop
Betyg 3
Svensk biopremiär 26 november 2021 och online 1 december 2021
Regi Jesper Klevenås
I rollerna bland andra Disa Östrand, Vanessa Knave och Alexander Salzberger

Att vara beroende av att shoppa och att handla så mycket att man tvingas till skuldsanering är nog ett av de beroenden som många kan uppleva oerhörts skamfyllt. Att vara fattig och inte ha råd att köpa vinterjacka åt sitt barn, att inte kunna betala skolresan för sitt barn – det kan kännas oerhört skamligt. Shop är en svart skildring av en ung kvinna, Linda, som på ytan ser ut att ha ett perfekt liv. Hon ser bra ut, hon har en fin dotter och bor tillsammans med en skötsam och bra pojkvän. Men Linda lider av ett okontrollerat shoppingmissbruk.

Denna film är stark och berörande – och den gör ont i magen. Linda är djupt beroende och kan glömma allt när hon shoppar. Hon kan lova sin pojkvän att aldrig shoppa utan att ha råd igen, men som alla missbrukare ljuger hon. Vid ett besök i en galleria glömmer Linda av sin dotter som väntar vid en rulltrappa. Dottern har diabetes och blir medvetslös medan hon väntar och måste föras till sjukhus i ambulans. Att missbrukare kan sälja ut sin egen mor är ett talesätt som sorgligt nog ofta stämmer. Att vara missbrukare är en sjukdom och det är något som många inte kan upphöra med utan stöd och hjälp.

Att ge människor hjälp vid missbruk är inte alltid lätt. Den som missbrukar kan vara lurig och på många sätt lura den som vill hjälpa. Det är inte enkelt att komma ur missbruk. Det går, det finns exempel på det, men det lyckas inte alltid. Det finns många exempel på. Ett viktigt skäl till att missbrukare misslyckas komma ur beroende har troligen att göra med hur de bemöts av omgivning och samhälle.

Denna film visar så starkt hur ett dåligt bemötande från omgivningen kan få förfärliga följder. Linda får hjälp på flera sätt men det räcker mer med att en person, i det här fallet en arbetsgivare, inte förstår situationen.

Jag tror denna film kommer att kännas i magen på de flesta och förhoppningsvis kan det sätta igång viktiga diskussioner. En viktig fråga är varför människor överhuvudtaget bygger sin självkänsla på att shoppa vackra kläder. Hur kan en människa bli lycklig av en dyr handväska? Vad är det för ideal som prackas på människor i dagens värld? Hur mycket ansvar har reklambyråer, hur mycket ansvar har influensers och modebloggare? Hur kan skolor ge unga människor självförtroende utan att bygga på ytliga saker som vackra kläder?

Intressant om regissören Jesper Klevenås. Han har arbetat som filmfotograf, bl a på Roy Anderssons Sånger från andra våningen, för vilken han 2001 belönades med en guldbagge för bästa foto (tillsammans med István Borbás). Sättet att filma och berätta på har likheter med Roy Anderssons underbara sätt att berätta med film. I Klevenås ser vi en värdig arvtagare av Roy Anderssons filmskapande. Klevenås har likheter med Roy Andersson men är helt klart på väg mot ett eget uttryck.

Klevenås debuterade som manusförfattare och regissör 2000 med novellfilmen Anja, som vann Stockholm filmfestivals stipendium 1 km film. Hans senaste kortfilm, Ett tyst barn, premiärvisades i Director’s Fortnight i Cannes 2010. Shop är hans långfilmsdebut.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Hitlers Mein Kampf undersöks i gästspel på Dramaten av uppmärksammad teater från Warszawa

17 november, 2021 by Redaktionen

Längst fram i bild: Mamadou Góo Bâ i Mein Kampf/Teatr Powszechny Foto: Magda Hueckel

Teatr Powszechny från Polen gästar Dramaten med föreställningen Mein Kampf. En pjäs som undersöker texten och idéerna som framförs i Adolf Hitlers bok Mein Kampf i relation till utvecklingen i dagens Polen. Föreställningen ges på Lilla scenen den 7-9 december.

Ett pressmeddelande berättar:
–Teatr Powszechny är en av Polens just nu absolut mest intressanta och nytänkande teatrar. Det känns högst relevant att ta dem till Dramaten då de i sitt arbete i allra högsta grad står mitt i konfliktytorna i vårt samtida Europa, säger Mattias Andersson, teaterchef och konstnärlig ledare för Dramaten.

Polen drabbades hårt av Förintelsen och är samtidigt ett av de länder där konstnärer och oliktänkande idag förtrycks och tystas i allt högre utsträckning. Regissören Jakub Skrzywanek menar att pjäsen är tänkt att väcka eftertanke och främja diskussioner om antisemitismens framväxt i dagens Polen och belysa det växande klimatet av hatretorik.

Teatr Powszechny, vars motto är ”Teater som står i vägen”, har länge arbetat mot fascism och främlingsfientlighet och pjäsen Mein Kampf är ett led i detta arbete.

Gästspelet ingår i Bergmanfestivalen, Dramatens internationella teaterfestival. En festival som med anledning av pandemin ser annorlunda ut med gästspel och andra evenemang spridda under året.

Pjäsen spelas på polska med textning till svenska.

Regi: Jakub Skryzywanek. Scenografi och kostym: Agata Skwarczynska. Musik: Arol Nepelski. Koreografi: Agnieszka Kryst. Video: Magda Mosiewicz. Dramaturg: Grzegorz Niziołek. Medverkande: Mamadou Góo Bâ, Natalia Łągiewczyk, Klara Bielawka, Aleksandra Boźek, Arkadiusz Brykalski, Oskar Stoczyński.

Teatr Powszechny
Teatr Powszechny var den första teatern som öppnades i Warszawa efter andra världskriget. Sedan dess har den varit en plats för konstnärliga diskussioner om vår samtid. Teatern erbjuder en mångsidig repertoar och koncentrerar sig på den mest intressanta polska och internationella dramatiken – både klassisk och samtida. De arrangerar regelbundet workshops och pedagogisk verksamhet för barn, elever och lärare och samarbetar med samhällsorganisationer, stiftelser och forskningscentra.

Arkiverad under: Scen, Teater, Toppnytt Taggad som: Dramaten, gästspel, Polen, Samhälskritik, Teater, Teatr Powszechny

Malmö stadsteater sätter upp Gasljus, nyskriven psykologisk relationsthriller

17 november, 2021 by Redaktionen

Gasljus: Malmö får urpremiär på Malmö Stadsteaters spelplats Stadt Hamburg 15 januari 2022. Foto Johan Sundell

Vad händer om du inte längre kan lita på vad du ser och hör? Hur känns det att bli gaslightad? Gasljus: Malmö är en samtida föreställning om fenomenet gaslighting – ett manipulativt beteende där den utsatte alltmer börjar tvivla på sin verklighetsuppfattning.

Ett pressmeddelande berättar:
Föreställningen får urpremiär på Malmö Stadsteater och nya spelplatsen Stadt Hamburg den 15 januari 2022.
I en lägenhet på Möllevången i Malmö bor paret Johan och Johanna. Deras relation är trygg för att inte säga tråkig. Vardagen består av brödjobb och naturvin med vännerna. När Johanna i hemlighet bestämmer sig för att söka till konsthögskolan i Köpenhamn sätts en boll i rullning som ska sluta med förskräckelse.

Gasljus: Malmö är en nyskriven psykologisk relationsthriller av Henrik Bromander med drag av Seinfeld och den gamla Ingrid Bergman-filmen Gasljus. Publiken kommer att sitta som en fluga på väggen i parets lägenhet och via mikrofoner vid huvudpersonens öron höra allt ur offrets perspektiv. Sedan tidigare utforskar regissören John Hanse tillsammans med ljuddesignern Jonas Åkesson olika sätt att berätta, bl a i Public Plots och Banditsagors föreställningar. I Gasljus: Malmö ligger fokus på offrets perspektiv:

– Föreställningen gestaltar gaslighting som är en form av psykisk misshandel där någon manipulerar någon annans verklighetsuppfattning och på så sätt bryter ner personen. Jag vill göra en föreställning ur offrets perspektiv där man förstår dennes upplevelse samtidigt som man ser vad som händer ur ett mer objektivt perspektiv. Det finns något i ett ganska extremt fenomen som gaslighting som jag tror återfinns i mildare grad när man tittar på i princip vilken relation som helst, särskilt parrelationer. Det finns ett visst mått av manipulation så fort vi förhåller oss till en annan person och ofta är vi inte medvetna om det själva, säger John Hanse.

Genom 3D-ljud kommer publiken in i berättelsen på ett djupare plan och kan uppleva karaktärernas situation på ett helt nytt sätt:

– För att åstadkomma skillnaden mellan vad man hör och ser har en av skådespelarna mikrofoner vid öronen och via hörlurar lyssnar publiken som om de hörde genom hennes öron. Om någon exempelvis viskar en hemlighet till henne blir det en viskning i publikens öra. Även ljudläggningen följer hennes perspektiv så en situation som publiken ser är hotfull kan genom musiken upplevas som harmonisk. Resultatet blir en föreställning som låter publiken uppleva berättelsen ur två perspektiv samtidigt och där skådespelarna kan använda ett närmast filmiskt sätt att spela, säger John Hanse.

GASLJUS: MALMÖ
Av Henrik Bromander

Urpremiär på Stadt Hamburg 15 januari 2022

KONSTNÄRLIGT TEAM

Text: Henrik Bromander
Koncept och regi: John Hanse
Koncept och ljud: Jonas Åkesson
Scenografi: Hanna Reidmar och Mina Lejbølle
Kostym: Mina Lejbølle
Ljus: Robert Claesson
Mask: Elisabeth Karlsson
Dramaturg: Amanda Fromell

I ROLLERNA

JOHANNA – Elle Kari Bergenrud
JOHAN – Viktor Nyström Sköld
SASHA – Sanne Ahlqvist Boltes
KIM – Johannes Wanselow

Arkiverad under: Scen, Teater, Toppnytt

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 462
  • Sida 463
  • Sida 464
  • Sida 465
  • Sida 466
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 2141
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Lars Winnerbäck – fortfarande en mästare på att fånga det svenska vemodet

Avicii Arena, Stockholm – 21 november … Läs mer om Lars Winnerbäck – fortfarande en mästare på att fånga det svenska vemodet

Den sjätte säsongen av ”Only Murders in the Building” kommer 8 december

Disney+ har släppt trailern och … Läs mer om Den sjätte säsongen av ”Only Murders in the Building” kommer 8 december

Filmrecension: Primetime – får många applåder

Primetime Betyg 4 Svensk biopremiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Primetime – får många applåder

Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Det finns något befriande med att köpa … Läs mer om Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in