• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scen

Strindbergs Dödsdansen i ny tappning för de unga på Dramaten

5 oktober, 2022 by Redaktionen

Lilla dödsdansen. Foto: Klara G.

Unga Dramaten fortsätter sin serie med Unga klassiker och sätter upp Lilla dödsdansen efter August Strindbergs klassiska pjäs. I Dödsdansen grälar ett gift par så att det osar. Nu får publiken se vad som händer i rummet bakom, där parets två barn håller till. Urpremiär på Tornrummet på Dramaten den 28 oktober 2022.

Ett pressmeddelande berättar:
Lilla Dödsdansen är en berättelse om syskon som inte kan hålla sams men som ställer upp för varandra när det verkligen behövs. En pjäs som innehåller både kendo och valsmelodier. Pjäsen är skriven av Kristian Hallberg, vars Lilla Stormen och Götgatan tidigare spelats på Dramaten. För regi står Elin Skärstrand. Tillsammans är de även konstnärliga ledare för Månteatern i Lund.

–Vad Strindberg kan tillföra är att det väldigt ofta är oväntat och drastiskt, irrationellt och passionerat, mycket som står på spel oavsett om man håller med honom eller inte. Och det tänker jag en ung publik kan må bra av. Just i det här fallet med Dödsdansen handlar det ju dessutom om en dysfunktionell familj där barnens perspektiv inte kommer fram. Förrän nu, säger Elin Skärstrand.

Medverkar gör: Arman Fanni, Rita Hjelm, Victor Ström.

Arkiverad under: Scen, Teater

Industrirobot och miniatyrkonst i urpremiären av Hedy – geniet och skönheten på Soppteatern i Stockholm

5 oktober, 2022 by Redaktionen

Hedy-geniet och skönheten
Soppteatern
Kulturhuset Stadsteatern 2022
Anna Ståhl och Erik Rosales

21 oktober 2022 får Hedy – geniet och skönheten urpremiär på Soppteatern.

Ett pressmeddelande berättar:
Med hjälp av en industrirobot, dans, miniatyrkonst och mobilkameror skapar Anna Ståhl och Erik Rosales en helt ny berättarform när de välkomnar såväl en fysisk som digital publik. Föreställningen handlar om Hedy Lamarr, Hollywoodstjärnan som var världskänd för sin skönhet och vars uppfinning la grunden för trådlös kommunikation. Patentet ignorerades 1942 men Wi-Fi och Bluetooth är självklarheter idag och möjliggör nu både robotinteraktion och att spela för en publik spridd över hela landet.

Anna och Erik väver samman kreativitet och teknisk innovation när de tar publiken i salongen med till en miljö som andas filminspelning och 1930-talets Hollywood. Från scenen välkomnas också den digitala publiken och under en och samma timme framför sedan Anna och Erik både en föreställning och en kortfilm.
– Hedys livsöde är både gripande och inspirerande! Det sporrade oss att utmana vår egen kreativitet med miniatyrer, det digitala och att leka med hur vi berättar. Att använda oss av teknik och det som Hedy var med och skapade känns extra viktigt – som en hyllning till henne och kommande innovatörer, säger Anna Ståhl och Erik Rosales om arbetet med föreställningen.

Industriroboten blir något av en filmarbetare som med varsam hand vägleder publiken genom Anna Ståhls miniatyrvärld och tar dem med på Hedy Lamarrs livsresa. Ett öde präglat av uppväxten i Österrike, att vara judinna när antisemitiska vindar blåste hårt, Hollywoodkarriären och att hennes skönhet ansågs viktigare än hennes upptäckt.

Anna Ståhl är koreograf, regissör, dansare, konstnär och sångare. Hon har inom Kulturhuset Stadsteatern varit aktuell sedan 2009 och som regissör och koreograf senast för Parkteaterns Elvira Madigan, och på scen har hon medverkar i bland annat Chicago och De tre musketörerna. Hon har även regisserat och koreograferat Lisa Nilsson egna föreställning Kvinnan som är jag samt koreograferat och medverkat i den prisbelönta Scalarevyn på Scalateatern.

Erik Rosales är scenkonstnär och teknisk regissör känd för sitt lekfulla perspektiv, innovativa arbetsmetoder och arbete med att göra digital scenkonst. Som en av grundarna av Sirqus Alfon har han turnerat världen över och vunnit flera prestigefyllda utmärkelser, exempelvis Over all Pick of the Fringe Award på Adelaide Fringe Festival. Sedan 2020 är han konstnärlig ledare för Digital Innovation på Kulturhuset Stadsteatern, ett uppdrag inom vilket han exempelvis tagit fram det interaktiva spelet och audiodramat Sprickan.

Hedy – geniet och skönheten är ett samarbete inom Kulturhuset Stadsteatern mellan Soppteatern och avdelningen för Digital Innovation.

HEDY – GENIET OCH SKÖNHETEN
Urpremiär fredag 21 oktober 2022 på Soppteatern

Idé, koncept & regi: Anna Ståhl och Erik Rosales
Manus & koreografi: Anna Ståhl
Scenografi, scen: Erik Rosales
Scenografi, miniatyrer/teckningar: Anna Ståhl
Digital framtagning och programmering: Erik Rosales
Appmakare robot: Olov Ylinenpää
Ljus: Robert Larein
Ljud: Robert Larein, Fredrik Meyer och Erik Rosales
Mask: Anna Jensen Arktoft
Kostym: Gudrun Rösnes
På scen: Anna Ståhl och Erik Rosales

Arkiverad under: Scen, Teater

Woody Harrelson kommer till galapremiären av Triangle of Sadness

5 oktober, 2022 by Redaktionen

I veckan hålls en galapremiär i Stockholm för Triangle of Sadness. Med anledning av den kommer Woody Harrelson till Sverige för att närvara på röda mattan tillsammans med Ruben Östlund och flera av de andra skådespelarna från filmen.

Ett pressmeddelande berättar:
Med anledning av Triangle of Sadness premiär på svenska biografer kommer nu Woody Harrelson till Stockholm. Han kommer gå på röda mattan den 6 oktober tillsammans med Ruben Östlund, Zlatko Buric, Vicki Berlin, Carolina Gynning och Henrik Dorsin med flera. Triangle of Sadness fick sin världspremiär på den prestigefyllda filmfestivalen i Cannes i våras där filmen också tog hem ett av filmvärldens finaste pris – Palme d’Or.
Triangle of Sadness är en samtidssatir som genom modellparet Carl (Harris Dickinson) och Yaya (Charlbi Dean) tar avstamp i modevärldens finrum, fortsätter på en lyxyacht tillsammans med miljonärer, vänliga vapenhandlare och en marxistisk sjökapten (Woody Harrelson) och slutar på en öde ö där hierarkierna vänds upp och ned i kampen om överlevnad.
Triangle of Sadness får premiär på svenska biografer över hela landet den 7 oktober.

Här kan du läsa Kulturbloggens recension av Triangle of Sadness

Arkiverad under: Film, Scen, Toppnytt

Förintad frizon förträffligt åskådliggjord utan stjärnglans – Cabaret på GöteborgsOperan

4 oktober, 2022 by Mats Hallberg

foto Lennart Sjöberg

Av John Kander och Fred Ebb (sångtexter)

Manus: Joe Masteroff (baserat på pjäs John van Druten samt berättelser av Christopher Isherwood)

Svensk översättning: Rikard Bergkvist

regi: James Grieve

Musikaliska arrangemang och dirigent: David White

Dirigenter: Magnus Larsson, Aivis Greters

Scenografi och kostymdesign: Lucy Osborne

Koreografi: Rebecca Howell

Ljusdesign: Richard Howell, Oliver Fenwick

Ljuddesign: Tom Gibbons

I rollerna: David Lundqvist, Kerstin Hilldén, Tobias Ahlsell, Siw Erixon, Lars Hjertner, Karin Mårtensson Ghods, Anders Wängdahl (samtliga har ersättare)

På scen också ensemble, musiker och barnkör

GöteborgsOperans orkester

Premiär 1/10 2022

Spelas till och med 29/3 2023

Publik som uppnått pensionsåldern har förstås filmversionen med oförglömlig Liza Minelli på näthinnan. I mitt fall fungerar möjligen dess starka genomslag som ett slags deja vu. Mångfaldigt prisade musikalen vars urpremiär ägde rum 1966, bygger på pjäs från föregående decennium och självbiografiska berättelser från brittiske författaren Christopher Isherwood, främst romanen Farväl till Berlin (sv. övers. 1954).

Fick för egen del den gränsöverskridande affirmativt frivola tidsandan från Berlin levandegjord, vid läsandet av Elin Broadys roman Nätterna på Winterfeldtplatz och en biografisk fantasi om Karin Boyes vistelse i Tyskland av Jessica Kolterjahn. Fast det inte hör till ovanligheterna att musikalen sätts upp – Dramaten i fjol och 2006 i Göteborg på Rondo exempelvis – var det första gången jag såg Cabaret. Däremot är det sällsynt att musiken framförs av fullskalig orkester, vilket tack och lov sker på GöteborgsOperan.

Kan ses som en ödets ironi eller paradox att en ohämmad erotisk subkultur kunde frodas, i samma land som nazistpartiets maktanspråk och ondska vässade musklerna, växte sig gradvis starkare tills förödande herraväldet var ett faktum. Att depression och utbredd fattigdom präglade en splittrad nation finns endast indirekt i manus. Fräulein Kost hävdar exempelvis att om matroser skulle portförbjudas kan inte hyran betalas. Däremot åskådliggörs förtjänstfullt utmålandet av gemensam fiende och konformismens konsekvenser. Historiskt avskyvärda begreppet ”Entartete Kunst” är ju en god illustration härvidlag.

foto Lennart Sjöberg

Musikalen Cabaret uppmanar i ord och ton till kamp för självförverkligande, förespråkar att människan ska slippa leva ensam. Den övertygande uppsättningen blir en påminnelse om hur förgörande totalitära ideologier är. Regissören i det internationella teamet hyser uppfattningen att scenberättelsen har skrämmande relevans. Instämmer med ståndpunkten om den utvidgas till att omfatta fler hot än nationalism och högerextremism. Islamism och kommunism ska också uppmärksammas, klassificeras som totalitära ideologier precis lika viktiga at belysa och varna för. (Att Muslimska Brödraskapet har nazistiska/ fascistiska rötter har påtalats av initierade källor, en omständighet som borde spridas brett.)

Med tanke på relationerna på burleska frizonen Kit Kat Club för snart hundra år sedan, borde det inte göras musikal om förtrycket mot kvinnor och hbtq-personer i islamska stater? Budskapet lyder: alla ska få vara den man är utan att behöva be om ursäkt för sin läggning ( en devis som underförstått bara kan existera så länge inte någon tar skada). Vilka som gjort Malmö otryggt för judar kungörs fortfarande inte officiellt. Fungerar utmärkt att läsa in mer nyanserade bild i en mångbottnad musikal, vars credo lyder pluralism, frihet och njutning på lika villkor.

Spektakulär scenografi märks framför allt i hur kulisser byts och återkommer horisontellt och vertikalt. Upplägget med interiörer i boxar vilka omger spatiösa nattklubben är genialt. Scenens tekniska finesser utnyttjas maximalt, vilket vi åskådare uppskattar.

foto Lennart Sjöberg

Hög tid att uttala sig om musiken och framförandet av den. Cabaret förknippas ju i första hand med en handfull medryckande klassiska sånger. Och de gör intryck, också när de som här medvetet tonats ner något i vokalt omfång. Ensemblen imponerar i titelmelodin med kongenial koreografi. Håll min mamma utanför är en kul bagatell och Tobias Ahlsell blir utan uppseendeväckande åthävor trovärdigt gripande när Om du stannar eller går framförs. David Lundqvist som imposant konferencier är emellertid den store dominanten, äger scen med sin aura och myndiga stämma.

Orkestern gör på sedvanligt maner strålande ifrån sig. Parentetiskt kan nämna att några jazzvänner ingår i orkestern. Ytterligare några ingår i jazzkapellet på scen vars medlemmar alternerar. Den ende jag tror mig ha känt igen i ett kortare solo är Sven Fridolfsson på saxofon. Vad beträffar musiken med sin koppling till tidiga Broadway-musikaler är jag inte lika förtjust. Den halva besvikelse som uppstår förvånar möjligen, någon kanske höjer på ögonbrynen. Dock, registrerar för mycket av ”umpa-bumpa” , vaudeville-liknande musik och ett sound synonymt med just genren kabaré och cirkus. Som mest intressant blir det när mönstret bryts. Suggestiva rytmen när det sjungs om pengar, kvidande saxofonsolot (Frida Thurfjell?) från kapellet på scen, anstrykningen av Kurt Weill, stundtals expressionistiska tongångar när nazismens framfart signalerar sin närvaro samt en sekvens med tydliga influenser från Stravinskij.

foto Lennart Sjöberg

I andra aktens begynnande upplösning markerar James Grieve sitt goda handlag. Orädd låter han handlingen obönhörligt utvecklas gradvis genom att våga vila i nyckelscener. Roteras kring två parallella kärlekshistorier med förhinder. Förutom Sally Bowles förhållande med den naive och bisexuelle författaren i behov av pengar (Isherwoods alter ego även om denne är amerikan) finns de belysande giftermålsturerna mellan judiske frukthandlaren och hans pragmatiska hyresvärdinna. Manuset och bearbetningen av ursprungliga uppsättningen i New York, bör definitivt rankas som ett av de bästa som skrivits till en musikal. Slutet är med nödvändighet dystert, utan att man lämnar föreställningen så förtvivlad som handlingen indikerar.

Kanske något missvisande att kalla Kerstin Hilldén blek i sin första roll på GöteborgsOperam. Kan emellertid slås fast att hennes Sally Bowles, bara har bråkdelen av den karisma som David Lundqvist besitter. Den depraverade, cyniske vägvisaren till lasternas behagfulla näste som har reda på människors drifter. Lars Hjertners rutin lyser igenom i rollen som aningslös judisk affärsidkare. Och som nämnts gestaltar Tobias Ahlsell trovärdigt den utifrån kommande, häpne och distingerade mannen med skrivkramp. Karin Mårtensson Ghods behärskar musikalens komiska inslag, excellerar i situationskomik á la Ray Cooney-fars.

foto Lennart Sjöberg

Arkiverad under: Scen

Lasse Hallström: Medium till stor hjälp då vi filmade Hilma

4 oktober, 2022 by Rosemari Södergren

Lasse Hallström, foto: Jenny Drakenlind

Hilma af Klint var övertygad om att andevärlden existerar. Lasse Hallström tog fasta på det då han skrev manus och regisserade filmen Hilma. Han gick till medium för att få kontakt med Hilma.

Filmen Hilma har svensk biopremiär 19 oktober och visas därefter på Viaplay från 18 november.

Foto: Magnus Ragnvid

Lasse Hallström samlade information om Hilma af Klint i närmare fyra år innan filmen spelades in. Han har läst doktorshandlingar, haft kontakt med stiftelsen som förvaltar Hilmas arv, haft tillgång till alla hennes anteckningsböcker, blivit visad runt av hennes släktingar till alla platser som var viktiga för henne och han hade kontakt med Hilma genom mediet Benny Rosenqvist flera gånger, redan från projektets start.

– Det kändes verkligen att Benny fick kontakt med Hilma. Det var till stor hjälp. Jag fick mycket till filmen på det sättet, saker jag använt i repliker och information om hur Hilma och hennes grupp av konstnärsväninnor fungerade tillsammans, säger Lasse Hallström.

Inte bara Lasse Hallström träffade medium under arbetet med filmen, flera av skådespelarna hade kontakt med Hilma genom medium.

Lasse Hallström träffade några andra medier också under researchen, men dessa kontakter kändes inte bra.
– Nej det kändes inte alls lika äkta, berättar han.

Så även om Lasse Hallström tror på att det är möjligt att få kontakt med de som gått ur tiden är han noga med att det ska kännas seriöst och trovärdigt.

Lena Olin och Tora Hallström som spelar Hilma i olika åldrar. Foto: Jenny Drakenlind

Filmen skiljer sig en del från tidigare verk om Hilma af Klint då den fokuserar mycket på hennes tro. Kontakten med medium har fördjupat Lasse Hallströms intresse för andlighet.
– Det har varit otroligt omvälvande, säger Lasse Hallström. Genom Benny fick jag kontakt med mina föräldrar som gick bort 1997 och 1999.

Det var framför allt Hilma af Klints engagemang och intresse för andevärlden som inspirerade Lasse Hallström att göra filmen. Han berättar att hans fru Lena Olin hade sett en film, Personal Shopper, där det dök upp en svensk konstnärinna som sade att hon målade andevärlden. Det var Hilma af Klint.
– Jag blev fascinerad av Hilma af Klint och hennes tankar och hur hon sade sig måla andevärlden, berättar Lasse Hallström.

Filmen bygger på tre teman kring Hilma af Klint: konsten, det andliga intresset och hennes självständighet som kvinna, som en tidig kämpe för kvinnors rätt att leva självständigt. I filmen berörs två kärleksrelationer hon ska ha haft med kvinnor.
– Det är inget nytt jag kommer med, det finns en hel del om detta i det material om henne som redan publicerats i avhandlingar och i film. Vi har också fått det bekräftat av Hilma då hon talat genom Benny, säger Lasse Hallström.

Lasse Hallströms intresse för andliga frågor började några år tidigare än arbetet med filmen Hilma. Intresset startade då han gjorde research för en film om UFO, kontakt med existenser i rymden.
– UFO har alltid fascinerat mig och det finns många kopplingar till andlighet där, frågor om tid och rum, säger han.

Filmen om UFO har inte förverkligats än.
– Manuset behöver skrivas om i så fall, säger han.

Kanske kommer det ytterligare någon film av Lasse Hallström om mediumskap. Han berättar att han samlar material om ett kvinnligt medium. Så kanske det blir en film.

Foto: Jenny Drakenlind

Fakta om Lasse Hallström:
Lasse Hallström har gjort ett trettiotal filmer En kille och en tjej, ABBA – The Movie, Två killar och en tjej, Mitt liv som hund, Alla vi barn i Bullerbyn, Mer om oss barn i Bullerbyn, Gilbert Grape, Ciderhusreglerna, Chocolat och Hachiko – En vän för livet.
Innan karriären som spelfilmsregissör hade Hallström redan gjort sig känd för den breda tv-publiken i Sverige då han samarbetade med vännerna Magnus Härenstam och Brasse Brännström i ett flertal tv-program. Han gjorde också de flesta av gruppen ABBA:s musikvideor.

Hilma och hennes konstnärsväninnor.

Arkiverad under: Film, Intervju, Toppnytt Taggad som: Andevärlden, Andlighet, Hilma af Klint, Intervju, Lasse Hallström

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 378
  • Sida 379
  • Sida 380
  • Sida 381
  • Sida 382
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 2141
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in