• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Förintad frizon förträffligt åskådliggjord utan stjärnglans – Cabaret på GöteborgsOperan

4 oktober, 2022 by Mats Hallberg

foto Lennart Sjöberg

Av John Kander och Fred Ebb (sångtexter)

Manus: Joe Masteroff (baserat på pjäs John van Druten samt berättelser av Christopher Isherwood)

Svensk översättning: Rikard Bergkvist

regi: James Grieve

Musikaliska arrangemang och dirigent: David White

Dirigenter: Magnus Larsson, Aivis Greters

Scenografi och kostymdesign: Lucy Osborne

Koreografi: Rebecca Howell

Ljusdesign: Richard Howell, Oliver Fenwick

Ljuddesign: Tom Gibbons

I rollerna: David Lundqvist, Kerstin Hilldén, Tobias Ahlsell, Siw Erixon, Lars Hjertner, Karin Mårtensson Ghods, Anders Wängdahl (samtliga har ersättare)

På scen också ensemble, musiker och barnkör

GöteborgsOperans orkester

Premiär 1/10 2022

Spelas till och med 29/3 2023

Publik som uppnått pensionsåldern har förstås filmversionen med oförglömlig Liza Minelli på näthinnan. I mitt fall fungerar möjligen dess starka genomslag som ett slags deja vu. Mångfaldigt prisade musikalen vars urpremiär ägde rum 1966, bygger på pjäs från föregående decennium och självbiografiska berättelser från brittiske författaren Christopher Isherwood, främst romanen Farväl till Berlin (sv. övers. 1954).

Fick för egen del den gränsöverskridande affirmativt frivola tidsandan från Berlin levandegjord, vid läsandet av Elin Broadys roman Nätterna på Winterfeldtplatz och en biografisk fantasi om Karin Boyes vistelse i Tyskland av Jessica Kolterjahn. Fast det inte hör till ovanligheterna att musikalen sätts upp – Dramaten i fjol och 2006 i Göteborg på Rondo exempelvis – var det första gången jag såg Cabaret. Däremot är det sällsynt att musiken framförs av fullskalig orkester, vilket tack och lov sker på GöteborgsOperan.

Kan ses som en ödets ironi eller paradox att en ohämmad erotisk subkultur kunde frodas, i samma land som nazistpartiets maktanspråk och ondska vässade musklerna, växte sig gradvis starkare tills förödande herraväldet var ett faktum. Att depression och utbredd fattigdom präglade en splittrad nation finns endast indirekt i manus. Fräulein Kost hävdar exempelvis att om matroser skulle portförbjudas kan inte hyran betalas. Däremot åskådliggörs förtjänstfullt utmålandet av gemensam fiende och konformismens konsekvenser. Historiskt avskyvärda begreppet ”Entartete Kunst” är ju en god illustration härvidlag.

foto Lennart Sjöberg

Musikalen Cabaret uppmanar i ord och ton till kamp för självförverkligande, förespråkar att människan ska slippa leva ensam. Den övertygande uppsättningen blir en påminnelse om hur förgörande totalitära ideologier är. Regissören i det internationella teamet hyser uppfattningen att scenberättelsen har skrämmande relevans. Instämmer med ståndpunkten om den utvidgas till att omfatta fler hot än nationalism och högerextremism. Islamism och kommunism ska också uppmärksammas, klassificeras som totalitära ideologier precis lika viktiga at belysa och varna för. (Att Muslimska Brödraskapet har nazistiska/ fascistiska rötter har påtalats av initierade källor, en omständighet som borde spridas brett.)

Med tanke på relationerna på burleska frizonen Kit Kat Club för snart hundra år sedan, borde det inte göras musikal om förtrycket mot kvinnor och hbtq-personer i islamska stater? Budskapet lyder: alla ska få vara den man är utan att behöva be om ursäkt för sin läggning ( en devis som underförstått bara kan existera så länge inte någon tar skada). Vilka som gjort Malmö otryggt för judar kungörs fortfarande inte officiellt. Fungerar utmärkt att läsa in mer nyanserade bild i en mångbottnad musikal, vars credo lyder pluralism, frihet och njutning på lika villkor.

Spektakulär scenografi märks framför allt i hur kulisser byts och återkommer horisontellt och vertikalt. Upplägget med interiörer i boxar vilka omger spatiösa nattklubben är genialt. Scenens tekniska finesser utnyttjas maximalt, vilket vi åskådare uppskattar.

foto Lennart Sjöberg

Hög tid att uttala sig om musiken och framförandet av den. Cabaret förknippas ju i första hand med en handfull medryckande klassiska sånger. Och de gör intryck, också när de som här medvetet tonats ner något i vokalt omfång. Ensemblen imponerar i titelmelodin med kongenial koreografi. Håll min mamma utanför är en kul bagatell och Tobias Ahlsell blir utan uppseendeväckande åthävor trovärdigt gripande när Om du stannar eller går framförs. David Lundqvist som imposant konferencier är emellertid den store dominanten, äger scen med sin aura och myndiga stämma.

Orkestern gör på sedvanligt maner strålande ifrån sig. Parentetiskt kan nämna att några jazzvänner ingår i orkestern. Ytterligare några ingår i jazzkapellet på scen vars medlemmar alternerar. Den ende jag tror mig ha känt igen i ett kortare solo är Sven Fridolfsson på saxofon. Vad beträffar musiken med sin koppling till tidiga Broadway-musikaler är jag inte lika förtjust. Den halva besvikelse som uppstår förvånar möjligen, någon kanske höjer på ögonbrynen. Dock, registrerar för mycket av ”umpa-bumpa” , vaudeville-liknande musik och ett sound synonymt med just genren kabaré och cirkus. Som mest intressant blir det när mönstret bryts. Suggestiva rytmen när det sjungs om pengar, kvidande saxofonsolot (Frida Thurfjell?) från kapellet på scen, anstrykningen av Kurt Weill, stundtals expressionistiska tongångar när nazismens framfart signalerar sin närvaro samt en sekvens med tydliga influenser från Stravinskij.

foto Lennart Sjöberg

I andra aktens begynnande upplösning markerar James Grieve sitt goda handlag. Orädd låter han handlingen obönhörligt utvecklas gradvis genom att våga vila i nyckelscener. Roteras kring två parallella kärlekshistorier med förhinder. Förutom Sally Bowles förhållande med den naive och bisexuelle författaren i behov av pengar (Isherwoods alter ego även om denne är amerikan) finns de belysande giftermålsturerna mellan judiske frukthandlaren och hans pragmatiska hyresvärdinna. Manuset och bearbetningen av ursprungliga uppsättningen i New York, bör definitivt rankas som ett av de bästa som skrivits till en musikal. Slutet är med nödvändighet dystert, utan att man lämnar föreställningen så förtvivlad som handlingen indikerar.

Kanske något missvisande att kalla Kerstin Hilldén blek i sin första roll på GöteborgsOperam. Kan emellertid slås fast att hennes Sally Bowles, bara har bråkdelen av den karisma som David Lundqvist besitter. Den depraverade, cyniske vägvisaren till lasternas behagfulla näste som har reda på människors drifter. Lars Hjertners rutin lyser igenom i rollen som aningslös judisk affärsidkare. Och som nämnts gestaltar Tobias Ahlsell trovärdigt den utifrån kommande, häpne och distingerade mannen med skrivkramp. Karin Mårtensson Ghods behärskar musikalens komiska inslag, excellerar i situationskomik á la Ray Cooney-fars.

foto Lennart Sjöberg

Arkiverad under: Scen

Primärt sidofält

Nytt

Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Det finns något befriande med att köpa … Läs mer om Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in