• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scen

Höstens program på Dramaten bjuder på Shakespeare, Steinbeck, Norén och Kristina Lugn

10 april, 2024 by Redaktionen

Hösten bjuder på bitter maktkamp av Shakespeare, klassiskt amerikanskt av John Steinbeck, Lars Norén i spektakulär tappning, en hyllning till Kristina Lugn och ett berörande drama om vardaglig kärlek. Ett pressmeddelande berättar:

Unga Dramaten gör Or-lan-do fritt efter Virginia Woolf och en berättelse om en katt på promenad. Dessutom två internationella gästspel inom ramen för Bergmanfestivalen.

Dramatens teaterchef och konstnärlige ledare Mattias Andersson och Unga Dramatens konstnärliga ledare Carl Johan Karlson presenterade idag tillsammans med skådespelaren Joel Valois höstens repertoar vid en pressträff på Dramaten.

– Absolut ingenting i vår tid tycks värdera komplexitet, empati och samtal om existensens eviga frågor och därför ska Dramaten hösten 2024 fortsätta göra komplex och empatisk scenkonst om existensens eviga frågor, säger Mattias Andersson teaterchef och konstnärlig ledare för Dramaten.

Kung Lear av William Shakespeare i en fri bearbetning av Falk Richter
Dramatens första höstpremiär på Stora scenen äger rum 7 september med William Shakespeares Kung Lear i en fri bearbetning av Falk Richter, en av Europas mest uppmärksammade regissörer. Peter Andersson är tillbaka på Dramaten efter tolv år och gör rollen som kungen i en mångbottnad berättelse om makt, arv, generationskrockar och ett rike i kaos. I Richters tappning har pjäsen även ett metaperspektiv där ett arbete med en konfliktfylld teateruppsättning pågår. Falk Richter har tidigare satt upp Safe på Dramaten under Bergmanfestivalen 2018 och I am Europe i ett europeiskt teatersamarbete som gästspelade 2019. Medverkar gör: Peter Andersson, Victoria Dyrstad, Erik Ehn, Karin Franz Körlof, Electra Hallman, Rasmus Luthander, Ana Gil de Melo Nascimento, Magnus Roosmann, Alexander Salzberger, m.fl.

Kärlek på svenska

Kärlek på svenska av Irena Kraus och Nadja Weiss fritt efter Staffan Juléns dokumentär
Höstens första premiär på Lilla scenen blir Kärlek på svenska, en pjäs fritt efter en tv-dokumentär av Staffan Julén. Irena Kraus och Nadja Weiss har skrivit en lekfull betraktelse över kärlekens roll i våra liv där även skådespelarna själva får kliva ur sina roller och komma till tals. Nadja Weiss som på Dramaten tidigare satt upp pjäser som Mannen utan minne, Rannsakningen och Ifigenia i Aulis står även för regi. Medverkar gör: Danilo Bejarano, Nina Fex, Melinda Kinnaman, Gunilla Larsson, Tanja Lorentzon, Shanti Roney, César Sarachu, Christoffer Svensson och Alexander de Sousa. Premiär 14 september.

Titta en älg av Kristina Lugn i bearbetning av Mellika Melouani Melani
Titta en älg blir den andra premiären på Stora scenen. Regissören Mellika Melouani Melanis uppsättning och bearbetning är en hyllning till den egensinniga, djupsinniga, absurt roliga och helt unika dramatikern Kristina Lugn. Mellika är regissör som även varit konstnärlig ledare på Folkoperan. 2021 satte hon upp Kristina Lugns Idlaflickorna i Göteborg. Medverkar gör: Hanna Ekberg (praktikant från Malmö teaterhögskola), Rebecka Hemse, Ellen Jelinek, Göran Martling, Nancy Ofori, Marie Richardson, Andreas Rothlin Svensson, Sanna Sundqvist, Lotta Tejle och en kvinnokör. Premiär på Stora scenen 17 oktober.

Vredens druvor av John Steinbeck, i dramatisering av Mina Salehpour
John Steinbecks Vredens druvor från 1939 får nytt liv i händerna på regissören Mina Salehpour som redan har satt upp den tidlösa berättelsen om flykt, framtidsdrömmar, kapitalism och solidaritet i Tyskland under flyktingströmmen år 2015. Nu gör hon ny version på Dramaten med fokus på klimatkrisen som tvingar människor på flykt från sina hemtrakter. Det är första gången som den Iranfödda regissören arbetar i Sverige men i Tyskland har hon bland annat regisserat pjäser av Jonas Hassen Khemiri. Medverkar gör: Anders Beckman, David Book, Erik Ehn, Ingela Olsson, Rasmus Luthander, Christoffer Svensson, m.fl. Premiär 5 december på Stora scenen.

Fem scener Norén, av Lars Norén i urval av Markus Öhrn
Regissören och bildkonstnären Markus Öhrn gör sin första stora produktion på en svensk teater när han sätter upp Fem scener Norén. Markus uppsättningar blir säregna universum som kännetecknas av karaktäristiska masker, förvrängda röster och avskalade rum. Här får publiken uppleva bittra uppgörelser, svårmod och dödsångest ur fem olika Norénpjäser på ett helt nytt sätt. Bakom maskerna återfinns skådespelarna Danilo Bejarano, Thérèse Brunnander, Hulda Lind Jóhannsdóttir, Marall Nasiri och Nemanja Stojanović, m.fl. Premiär på Lilla scenen 13 december.

Bergmanfestivalen
Bergmanfestivalen är Dramatens internationella teaterfestival, som sedan 2021 erbjuder internationella gästspel spritt under spelåret.
Inom ramen för festivalen gästar NT Gent i Belgien med pjäsen Antigone in the Amazon där det grekiska dramat om Antigone vävs ihop med berättelsen om kampen för regnskogens överlevnad. Spelas på Stora scenen 13–14 september.
National Theatre of Greece gästar med föreställningen Goodbye, Lindita – en ordlös poetiskt och känslostark föreställning om sorg av den albanske regissören Mario Banushi. Ges på Lilla scenen 5–6 oktober.

Or-land-do av Ninna Tersman och Nora Nilsson
Unga Dramaten bjuder på Or-land-do skriven av Ninna Tersman och Nora Nilsson, fritt efter Virginia Woolfs klassiker Orlando. Uppsättningen blir en fantasifull, spännande och överraskande jakt på Orlando. En pjäs för elever i årskurs 3–5, om existentiella frågor kring förlust, ensamhet, döden och identitet. För regi står Nora Nilsson som här debuterar på Dramaten. Medverkar gör: Lisa Hu Yu, Hamadi Khemiri, Sandra Huldt och Pierre Wilkner. Premiär 19 september på Tornrummet. Från 9 år.

Kattpromenaden av Sara Lundberg
För de minsta ges Kattpromenaden baserad på Sara Lundbergs bok i en scenuppsättning av den brittiska regissören Emily Magorrian. I boken berättas historien ur människans perspektiv, i pjäsen får katten vara i centrum. Medverkande: Bernard Cauchard, Karin Li Körbärsdal m.fl. Premiär 4 december på Lejonkulan. Från 3 år.

Avig av Tubo och Co
Avig är en dansföreställning om att passa in i kroppen, i gruppen, rummet och i världen. Avig vänder sig till mellanstadiet och spelar på Målarsalen från den 13 november. Medverkande: Oscar Salomonsson, Ninna Oom, Hugo Therkelson, Tobias Ulfvebrand och Jeanette Wren. Föreställningen är en samproduktion med Unga Dramaten och hade premiär på Årsta Folketshus i samarbete med Dansens Hus under våren.

Unga Dramaten fortsätter även med Teckna en tant där lågstadieelever får teckna kroki med äldre människor utklädda i teaterns kostymer som modeller och med projektet Unga monologer, en övning i att skriva monologer som skådespelare från Dramaten sedan läser upp i klassrummet för eleverna.

Liv Strömquist och Ada Bergers Liv och Död Strömquist och Arv av Matthew Lopez i regi av Carl Johan Karlson spelar även i höst.

Arkiverad under: Scen, Teater, Toppnytt Taggad som: Dramaten, Lars Norén, Shakespeare

Filmrecension: Civil War – spännande, välgjord, engagerande

10 april, 2024 by Rosemari Södergren

Civil War
Betyg 5
Svensk biopremiär 17 april 2024
Regi Alex Garland

Ett inbördeskrig härjar i USA och fyra journalister, varav två är fotojournalister, försöker ta sig till Washington DC för att intervjua presidenten innan rebellstyrkor tar över. Det är en mäktig, intensiv skildring av krigets alla fasor. Enastående skickligt filmat och ihopklippt med bild, ljud och musik. Det känns som att vi är med där, mitt i kriget, bland bomber, granater, skjutande och blod. Det är mycket skjutande och bomber som exploderar och soldater och civilbefolkning som dör. Det är precis som krig är. Våldet och krigandet som visas i filmen är inte till för underhållning utan för att ta oss in där, föra oss in i en värld där våldet styr. Krig är våld i dess grymmaste form.

Kirsten Dunst spelar Lee som är en världsberömd krigsfotograf. Hon jobbar tillsammans med journalisten Joel (spelas av Wagner Moura). På sin färd genom det krigshärjade landet får de med sig en äldre, överviktig, erfaren journalist Sammy (spelas av Stephen McKinley Henderson) och en 23-årig ung kvinnlig fotograf, Jessie (spelas av Cailee Spaeny). Jessie har stora drömmar om att bli som Lee och lurar till sig en plats i bilen genom att flirta med Joel. Lee är inte glad över att ha en ung, oerfaren fotograf med sig på den farliga färden. Personkemin mellan dessa fyra skådespelare är en imponerande och träffsäker. Fantastiska Jesse Plemons har en liten biroll i en scen, med som allt han gör blir det pang-på-rödbetan, han är otroligt bra i denna ruskiga roll.

Exakt vilka och vem som krigar mot vem och varför blir inte klargjort. Det behövs inte heller. Det handlar inte om ett särskilt krig. Förutom att det tydligt är några rebeller strider mot den amerikanska presidentens styrkor tycks det finns flera olika rebelliska läger och dessutom är olika våldsamma grupper ute på egen hand och dödar. Att ta sig fram genom striderna gör journalisterna med livet som insats.

Det handlar inte heller speciellt om USA utan det är en berättelse om alla krig genom historien och i synnerhet de som pågår nu. Det kan handla om Syrien, om Ukraina, om Afghanistan, Irak, Jemen, Centralafrikanska republiken och Sydsudan.

Vi lever i ett krigstillstånd även om vi i Sverige, åtminstone för tillfället, sitter tryggare än i många andra länder. Där finns en talande scen i filmen där de fyra journalisterna hamnar i ett litet område där människor lever som om det inte finns något krig runt hörnet och journalisterna slinker in i en butik som säljer modekläder. De får en liten stunds avkoppling från den våldsamma, blodiga tillvaron genom att prova finklänningar och tuffa hattar.

Civil War är spännande, välgjord och engagerande. Filmtekniskt är den imponerande, den är i en klass för sig men det som gör filmen helt enastående är hur den lyfter två viktiga teman: journalistikens viktiga uppgift i samhället och krigens obevekliga ansikte. När det gäller krigsjournalistiken har jag dock lite svårt att tro på att journalister kommer så nära kriget att de bara befinner sig en meter från allt dödande.

Att det behövs oberoende vittnen som journalister är helt avgörande för demokratin i världen, för att människor runt om i världen ska kunna veta vad som pågår och vad som hänt. En viktig del i skildringen av journalisterna är hur de påverkas av det dödande och det våld de blir vittnen till.

Filmens starkaste budskap handlar om hur viktig objektiv journalistik är. Sorgligt nog är det mycket journalistik i dagens värld som är enögd och tar ställning för en sida i konflikter eller i alla fall bara skildrar det ur en synvinkel.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Civil War, Journalistik, Kirsten Dunst, Krigsjournalistik

Filmrecension: One Life – omtumlande, fantastisk, storslagen och med ett stort humanistiskt budskap

9 april, 2024 by Rosemari Södergren

One Life
Betyg 5
Svensk biopremiär 12 april 2024
Regi James Hawes
I rollerna Anthony Hopkins, Lena Olin, Jonathan Pryce, Helena Bonham Carter med flera

Oj vilken film. Det var många år sedan jag blev så omtumlad av en berättelse och grät av både lycka och olycka under en film. Så många känslor vällde genom mig. Det är en vacker berättelse från verkligheten. Vacker men också skrämmande och en stor varning för hur djävulsk människor kan vara.

One Life bygger på verkliga händelser, om en ung brittisk banktjänsteman, Nicholas Winton, som blev så berörd av att se alla flyktingar och barnen som levde under svåra omständigheter då de var på flykt från nazister. Då han besökte Tjeckoslovakien innan tyskarna ockuperade landet mötte han hjälparbetare och många flyktingar och många, många flyktingbarn. Nicholas Winton bestämde sig för att barnen åtminstone måste kunna räddas.

Winton hade ett stort hjärta för människor. Han lyckades få brittiska familjer att ta emot flyktingbarn och han lyckades få medhjälpare att samla in de pengar som behövdes och han såg till att vartenda barn fick ett visum så de kunde färdas med tåg från Tjeckoslovakien till Storbritannien. Det är en helt otrolig bedrift vad han och hans medhjälpare lyckades åstadkomma. 669 barn lyckades de rädda.

Imponerande är att Winton och hans vänner gjorde detta endast på grund medkänsla och medmänsklighet. De strävade varken efter någon ekonomisk vinning eller efter beröm. Vi får både följa Winton under räddningsaktionerna och som äldre många år senare. Hans familj känner förstås till vad han åstadkommit men i övrigt är det okänt. Lokalbefolkningen vet inte vilken hjälte som bor i deras bygd. Handlingen pendlar mellan 1980-talet och månaderna för 1939 då andra världskriget bröt.

En rolig del av filmen är berättelsen om vad som händer när han försöker ge bort sitt arkiv kring räddningsaktionen. Han vet han själv är gammal och han vill att det som hänt ska finnas tillgängligt för framtiden. Han träffar redaktören för den lokala tidningen som inte alls förstår storheten, förrän det senare blir nationellt och internationellt känt genom BBC. Hur agerar journalistiska medium idag? Hur mycket springer de alla efter samma nyhet nu som då?

Det här är utan tvekan en film med stort potential att knipa Oscarsstatyetter. I Frankrike och i Storbritannien har den visats på utsålda biografsalonger. Och med en lång rad duktiga skådespelare.

Denna film är omtumlande, fantastisk, storslagen och har ett stort humanistiskt budskap. Vad är människor redo att göra idag för att hjälpa alla som är utsatta  och i synnerhet hur får barn på flykt hjälp? Denna vackra film ger mycket att tänka på och sätter igång många känslor.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Andra världskriget, Filmkritik, Filmrecension

Filmrecension: Kalak – ger mig ont i magen

8 april, 2024 by Rosemari Södergren

Kalak
Betyg 2
Svensk biopremiär 12 april 2024
Regi Isabella Eklöf

Jan arbetar som sjuksköterska i Nuuk, på Grönland, och flyr från sig själv och sina inre trauman. Filmen är jobbig att se och jag får ont i magen av den. Jan har trevlig och förstående fru, Lærke, och två barn, alla ställer upp på honom men ändå väljer han att dra ut på krogen på nätterna och han söner sexuella relationer med ortsbefolkningen. Att Jan mår dåligt är ganska uppenbart, men jag kan inte släppa att han gör sin familj väldigt illa. Jag förmodar att det ligger en form av konstnärlighet att skildra någon som mår dåligt, men jag har är svårt att engagera mig i Jans berättelse, bland annat finns det oändligt många variationer av samma berättelse.

Jan har familj, fru och barn, och ändå föredrar han att fly ut på nätterna till krogar och sex med andra kvinnor, helst vill han ha sex med kvinnor från Grönland. Okey, det finns ett trauma från barndomen i botten men det är rätt svårt att sympatisera med honom. Hans fru Lærke (spelas mycket känslofullt och bra av Asta Kamma August) och barnen är oerhört fina och förlåtande. Filmen bygger på en Kim Leines självbiografiska roman med samma namn.

Jan är som förhäxad av längtan att bli en del av den grönländska kulturen. Ortsbefolkningen tycks mest reta sig på honom och ser honom som löjeväckande. Filmen har ambitioner att berätta om kolonialisering och dess följder men det fungerar inte riktigt så bra. En sådan berättelse skulle fungera bättre med andra huvudkaraktärer. Nu överskuggas allt av Jan fruktansvärda barndom och de vidriga övergrepp han utsatts för.

Kalak hade världspremiär på filmfestivalen i San Sebastian hösten 2023, där den hedrades med juryns specialpris och filmens fotograf Nadim Carlsen vann pris för bästa filmfoto. Filmfotot är en av filmens stora behållningar. Att Nadim Carlsen fick pris för filmfotot var välförtjänt. Jag skulle gärna se fler filmer som utspelas på Grönland.

Om regissören: Isabella Eklöf fick sitt genombrott som regissör med Holiday, och har även skrivit manus till Gräns tillsammans med Ali Abbasi och John Ajvide Lindqvist. Producent för Kalak är Maria Møller Kjeldgaard, och David Herdies samt Michael Krotkiewski från Momento Film är svenska samproducenter.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Gränsöverskridande harpist förgyller regnig torsdagskväll – Brandee Younger på Nefertiti

8 april, 2024 by Mats Hallberg

4/4 2024

Nefertiti i Göteborg

Tar ibland chansen när möjligheten erbjuds att sätta mig in i livemusik jag inte tidigare lyssnat på, även när jag inte råkar vara på festival. Fick höra av en vän som professionellt jobbar med att skriva om jazz, att konserten med Brandee Younger på fjolårets jazzfestival i Stockholm var lyckad. Ett halvår senare kommer den flerfaldigt Grammy-nominerade 40-åringen till Nefertiti. Med sig har hon en elastisk rytmsektion bestående av trumslagare Alan Mednard och på bas Rashean Carter. Får anses vara en tämligen unik sättning. Hon har också en kvartett.

För egen del troligen premiär för harpa som melodiinstrument i en trio, vars uppseendeväckande kännetecken är hur elegant de växlar mellan jazzigt och souligt stuk. Arrangören meddelar att Younger släppt sju plattor i eget namn och samarbetat med en lång rad av berömdheter. Några av dem är Pharoah Sanders, Jack DeJohnette och Charlie Haden. Inom modernare tongångar såsom r & b och annan beatbaserad svart musik märks samarbeten med Beyoncé, Robert Glasper, John Legend och Lauryn Hill. Kanye West och Marcus Strickland. Younger undervisar på universitetsnivå, är arrangör, uppträder som solist och innehaft flera konstnärliga befattningar.

Repertoaren i en behagligt sammansatt konsert med ganska kort speltid över två set, blandar egna original med väl valda covers och tolkningar av två givna förebilder. Syftar på instrumentkollegorna Alice Coltrane respektive Dorothy Ashby. Har jag sett någon spela harpa på samma scen sedan Margareta Bengtsson 2018? En skapligt stor (fast långt ifrån fullsatt) sittande publik reagerar med entusiasm. Hejar på en kollega som huvudsakligen skriver för LIRA. I paus och före trion går på försätts vi i rätt stämning genom dj:s. Efteråt uteblev det förväntade tillfället att få träffa stjärnan och hennes eminenta rytmsektion, som lyckligtvis i alla fall ställde upp på extranummer.

Den klassiskt utbildade harpisten inleder i suggestiv stil. Inbjudande öppningen med mjukt pulserande rytmsektion i obskyr komposition från Alice Coltrane, övergår i mer porlande kontur i låt från 1968 av Dorothy Ashby. Gillar trummisens fills. Egentillverkade Unrest I & II skrevs under pandemin. Den förvirrade och begränsande perioden beskrivs i solo och därefter med märgfull nerv som männen levererar. Vi får basfeature följt av ett extensivt solo av den blixtsnabbe Alan Mednard som definitivt fick oss att höja på ögonbrynen. Hänförs av fängslande dynamik, framskymtande virtuositet samt i en låt ett tema påminnande om Milestones.

Efter paus har Rashean Carter bytt ut sitt akustiska instrument till en elbas, vilket förstås påverkar deras sound. Alldeles i början var det för övrigt aningens för mycket bas, något veteranen vid sitt PA-bås förstås justerade. Fascinerande med en klangbild man normalt förknippar med kammarmusik och symfoniorkestrar i en annorlunda kontext. Otympliga arbetsredskapet behärskas med en självklar auktoritet. Som grädde moset får vi eggande låtar, antingen snyggt sammanhållna eller porösa med eggande utbuktningar.

Vare sig de lirar groovy eller gör innerliga ballader träder musikerna fram som tre likvärdiga enheter. I en oerhört delikat version av I Want You (M. Gaye) tvinnas dessa inriktningar samman. Delikat sugande basgång! Andra spännande alster var covern på If It´s Magic från Songs In The Key Of Life av Stevie Wonder med ovan nämnda Dorothy Ashby på harpa, den vackert hovrande minimalismen i Moving Target från senaste skivan, Essence of Ruby från 2017 som raffinerat ändrar skepnad, det i tretakt framsvepande extranumret samt den spännande komposition signerad Ashby i konsertens inledning vars titel jag inte uppfattade.

Gladdes åt en givande upplevelse i en stad (inklusive region) där utbudet av livemusik är helt enormt numera. Krockar är vanligt förekommande. Ett bra organiserat arrangemang i den anrika lokalen.

Arkiverad under: Scen

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 224
  • Sida 225
  • Sida 226
  • Sida 227
  • Sida 228
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 2141
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in