• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scen

Falk Richter ger Shakespears Kung Lear ett nutida metaperspektiv

19 augusti, 2024 by Redaktionen

Dramatens första höstpremiär blir med William Shakespeares Kung Lear i en fri bearbetning av Falk Richter, en av Europas mest uppmärksammade regissörer. Peter Andersson är tillbaka på Dramaten efter tolv år och gör rollen som kungen. Premiär på Stora scenen 7 september 2024, berättar ett pressmeddelande:

Kung Lear är en mångbottnad berättelse om makt, arv, generationskrockar och ett rike i kaos. I Falk Richters tappning har pjäsen även ett metaperspektiv där ett arbete med en konfliktfylld teateruppsättning pågår.

– Kung Lear är en av världens bästa pjäser med fascinerande karaktärer som jag nu utforskar på scen. Det är spännande att vara tillbaka på Dramaten och förverkliga min bearbetning av Shakespears tragedi. Jag är mycket imponerad av hur Dramaten-ensemblen tar sig an utmaningen, säger Falk Richter.

– Det är en tung och utmanande roll och nu dessutom i en intressant bearbetning av Falk Richter. Extra roligt är det såklart också att spela i Kung Lear på samma scen igen. Jag var ju med, och gjorde tre olika roller, i Bergmans uppsättning 1984, säger Peter Andersson.

Falk Richter är en av Europas mest uppmärksammade dramatiker och regissörer och arbetar för närvarande på Schaubühne i Berlin, Münchner Kammerspiele och Deutsches Schauspielhaus Hamburg. På Dramaten har han tidigare satt upp Safe under Bergmanfestivalen 2018 och I am Europe i ett europeiskt teatersamarbete som gästspelade 2019.

Medverkande: Peter Andersson, Erik Ehn, Victoria Dyrstad, Electra Hallman, Karin Franz Körlof, Magnus Roosmann, Björn Elgerd, Alexander Salzberger, Ana Gil de Melo Nascimento och Rasmus Luthander.

Arkiverad under: Scen, Teater, Toppnytt Taggad som: Dramaten, King Lear, Kung Lear, Shakespeare

Filmrecension: Slumpen avgör – en av Woody Allens bästa filmer

17 augusti, 2024 by Ulf Olsson

Slumpen avgör
Betyg 5
Svensk biopremiär 23 augusti 2024
Regi Woody Allen
I rollerna Lou de Laâge som Fanny
Niels Schneider som Alain, Fannys studentkamrat
Melvil Poupaud som Jean, Fannys man
Valérie Lemercier som Camille, Fannys mamma

Äntligen har Woody Allens (snart 90 år) senaste film kommit till Sverige. Filmen visades redan vid filmfestivalen i Venedig förra året. Huvudtemat i filmen är som titeln antyder slumpens, turens och oturens betydelse för hur våra liv gestaltar sig. Det är en spännande triller, ett relationsdrama som på Woody Allens speciella sätt samtidigt är romantiskt och humoristiskt. Vi kan alltså förväntansfullt luta oss tillbaka i de mjuka biograffåtöljerna och under filmens gång fundera på vad som menas med slump och vilken betydelse den kan ha för våra liv.

I filmen undersöker Allen på ett lite absurt sätt en filosofisk problematik förankrad i människor vardagsliv. Något som är typiskt för honom. Enligt psykoanalytikerna C. G. Jung betyder slump att det som händer inte helt och hållit kan sägas beror på något som har hänt tidigare. Det betyder att det som händer inte kan förklaras av våra val och medvetna handlingar. Det kan enligt Jung handla om att man på en gata helt oväntat möter någon som man inte har träffat på mycket länge. Alltså precis ett sådant möte som filmen utgår från.
Filmens huvudperson Fanny lever ett till synes bekvämt liv med sin man Jean i en stor lyxig lägenhet i Paris innerstad. På ytan verkar de vara ett lyckligt närmast idealiskt par med ett överflöd av allt sådant som de flesta människor bara kan drömma om. Men som alltid i Woody Allens filmer så finns det sprickor i fasaden, fullt synliga för den som vill se. Jean älskar att stå i centrum och få som han vill. Han är manipulerande, kontrollerande och svartsjuk vilket Fanny ofta har svårt att förhålla sig till. På de stora överklasstillställningarna där Fanny och Jean står i centrum tisslas och tasslas det om hur Jean tjänar de pengar som bekostar det lyxiga livet. Vad betyder det att han gör rika, rikare. Och vad hände egentligen med Jeans tidigare kompanjon, tog han sitt liv eller blev han mördad. Kan det vara så Att Jean som var den som tjänade på kompanjonens död var inblandad på något sätt. Och hur mår Fanny med sin kontrollerande man mitt i all lyx. Möjligen kan hon lura sig själv, men för åskådaren är det ganska uppenbart. Hon är inte särskilt lycklig, både samtalen med vänner och bekanta och hennes kroppsspråk tyder på något annat. Hon verkar ofta uttråkad, utanför och lite olycklig.

Plötsligt händer det. På en gata i Paris centrum ropar någon hennes flicknamn. Det visar sig vara Alain en tidigare studentkamrat. Hon känner inte igen honom direkt, eftersom det var länge sedan de sågs och de hade dessutom bara varit ytligt bekanta. Alain däremot kommer mycket väl ihåg Fanny eftersom han under studietiden hade varit väldigt förälskad i henne. Blygheten hade gjort att han aldrig vågade visa det. Men nu kan han inte låta bli att berätta om förälskelsen och att han aldrig har kunnat glömma henne. Eftersom Alain i allra högsta grad tror på slumpens betydelse så är han helt övertygade om att det till synes slumpartade möte har en djupare mening. Frågan är dock på vilken sätt som slumpen spelar in i mötet på gatan. Visste eller anade Alain att också Fanny hade flyttat till Paris. Brukade han medvetet eller omedvetet söka efter Fanny med tanke på att han dessutom just nu var singel. Och hur var det med Fanny, längtade inte hon efter någon form av förändring i sitt existentiellt innehållslösa liv. Även om det direkta mötet på gatan var slumpartat så hade det på sätt och vis föregåtts av ett antal medvetna och omedvetna val, som så att säga riggade för slumpen.
Fortsättningen är allt annat än slumpartad. Det börjar med luncher som Fanny först var tveksamt till och lite rädd för. Men de träffas det oftare och oftare vilket gör att Fannys tveksamheter försvinner. Det kan bara sluta på ett sätt. De blir djupt förälskade i varandra. Vilket naturligtvis gör att den svartsjuke och kontrollerande mannen, Jean, anar att något är på gång. Han blir därför alltmer misstänksam och svartsjuk? Varför tar Fanny så långa luncher? Varför svarar hon inte i telefonen? Fannys förklaringar och lögner blir alltmer långsökta och genomskinliga. Så småningom får Jean veta sanningen vilket han dock inte berättar för Fanny. Kan han få Fannys otrohet att upphöra på något sätt utan att avslöja vad han vet? Eller kan Alain fås att försvinna på något sätt? Till skillnad från Alain tror inte Jean på slumpen. För att det man vill skall hända måste man jobba på det.

Plötsligt slutar Alain att ringa till Fanny. Hon blir naturligtvis orolig och undrar om det har hänt honom något. Hon går till hans lägenhet och upptäcker att den är tömd. Ingen Alain alltså. Vad har hänt? Hon är övertygad om att Alain fick kalla fötter och drog när han fattade att Fanny inte ville ha en affär utan att hon helst av allt ville lämna sin man och leva med Alain i stället. Efter ett tag kommer hon över Alain svek börjar närmar sig sin man och planerar till och med att skaffa barn med honom. Fannys mamma, Camille, däremot fatta misstankar om att Jean kan ha något med Alain försvinnande att göra. Hon försöker utan att lyckas få med Fanny på det spåret.
Trots Camilles försiktiga undersökningar blir Jean efter ett tag medveten om Camilles misstankar. Han blir för orolig för vad det kan leda till. Vad händer om också Fanny blir misstänksam? Hur skall han kunna hindra Camille från att göra Fanny misstänksam? Han kommer på en lösning. Inte en slumpartad lösning eftersom han, som sagt, till skillnad från Alain inte tror på slumpen. Slutligen löser det sig på ett slumpartat och oväntat sätt i en riggad situation där slumpen blir avgörande för vad som slutligen händer.

Filmen hyllades med rätta på filmfestivalen i Venedig 2023. Den lyftes fram som en av Allens bästa filmer överhuvudtaget. Kanske inte fullt ut lika bra som Annie Hall från 1977 och Blue Jasmine från 2013. Filmen är spännande och oroande samtidigt som den är varm och humoristisk. De språkliga dialogerna är som vanligt spänstiga och fyndiga. Det gäller också kroppsspråket som väl harmoniserar med det verbala. Rollprestationerna håller mycket hög klass, kanske särskilt Lou de Laâges som spelar Fanny.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: Little Girl Blue – poetiskt och engagerande

17 augusti, 2024 by Linou Gertz

Little Girl Blue
Regi Mona Achache
Betyg 4
Biopremiär 23 augusti 2024

Vad lämnar egentligen en moder som tar sitt eget liv efter sig? Trauma, sorg, ett pussel att lägga i ett försök till förståelse – och i Carole Achaches fall även massvis utav lådor med fotografier, ljudinspelningar och dagboksanteckningar. Den franska författaren hade nämligen ett helt liv i dessa olika medium för olika böcker och diverse efterforskningar som hon lät gå vidare till dottern, även hon författare men även filmregissör, Mona – som alltså står bakom denna spelade dokumentär.

In kommer nämligen skådespelaren Marion Cotillard, som när filmen premiärvisades vid filmfestivalen i Cannes förra året blev den första skådespelaren att nomineras till den bästa efter att ha spelat i en dokumentär. Men när hon byter om, tar av sig sina kläder och trär i sig Caroles egna, är det trots allt inte längre Marion vi ser framför oss. Förvandlingen är total och absolut. Mona försöker återuppliva sin mamma för att försöka förstå, och Marion blir mediumet som tar oss närmare den andra sidan. Men allt är förstås inte hennes förtjänst, utan mycket ligger såklart i materialet i lådorna som efterlämnats henne. Vi ställs inför fotografier, men också ljudinspelningar där Marion återigen agerar köttslig ande vars rösten färdas igenom – snarare än spelar henne.

I vackra infall speglar fotografier snabbt hennes moder, där vi i blixtnedslag färdas mellan nu och då, och likheten är slående. Men det är inte bara personen som porträtteras, utan den tidsandan hon levde i. Parisiskt 1960-tal med politisk turbulens och konstnärlig sprängkraft gestaltas väl i tillbakablickar och fotografier för att bättre förstå varifrån hennes moder kom, hur hon levde och tänkte. Hon träffade visst flera män som hette Jean, varav alla tycks ha påverkat henne negativt, som den intellektuella författaren Jean Genet som tycks bli en ingång i hennes förfall.

Det finns dock inga enkla svar, ingenting övertydligt att peka på och beskylla, varken för vår regissör eller oss betraktare. Hur hon levde, val hon gjorde, moraliska dilemman hon tog ställning till, försöker aldrig användas som pekpinnar eller facit, utan snarare måla upp en nyanserad bild där beståndsdelar snarare blir delar av pusslet snarare än presenterad som den färdiga bilden.

En vacker bild av stranden både inleder och avrundar filmen. Det är vackert poetiskt, liksom det mesta däremellan. Marion är skör i sin gestaltning av kvinnan som inte längre finns – på eget bevåg. Hanterar rollen lika mästerligt som någon annan hon gjort. Kanske ännu känslosammare med tanke på hur nära verkligheten den ligger. Ljudinspelningarna och fotografierna smälter samman i hennes rollprestation och det blir svårt att skilja dem åt. Orsakar nästan chock när de stängs av mitt i och skillnaden mellan nu och då skärs upp tydligt. Det är ett gott betyg för hur engagerande den är – både berättarmässigt och känslomässigt. Att den inte riktigt landar i något tydligt svar, varken för dottern eller oss tittare, lämnar oss bara engagerade även efter filmens slut.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Urpremiär för musikalisk hyperdekadent show på Folkteatern i Göteborg

16 augusti, 2024 by Redaktionen

Föreställningsfoto från ”Monsieur Venus”. Fotograf: Jenny Baumgartner

Nu får dekadensen fritt spelrum på Folkteatern. Med en nyskriven dramatisering av dekadenten Rachildes erotiska roman Monsieur Venus bjuder den hyllade dramatikern och regissören Malin Axelsson in publiken till en värld av lyx, lust, droger, skönhet och begär där alla moraliska gränser passeras. Musiken är central i uppsättningen där Malin Dahlström från Niki & The Dove har specialkomponerat ett tiotal låtar som framförs live i föreställningen, berättar ett pressmeddelande:

Stay Out West har just flyttat ut ur Monsieur Venus scenografi på Stora scenen och in flyttar nu hela teamet bakom den uppsättningen. Musik, scenografi, skådespeleri, kostym och ljus skapar tillsammans en känsla som tar publiken till en parisisk nattklubb från slutet av 1800-talet, med allt vad det innebär. Med delar av publikplatserna vid runda cafébord inne i salongen, där du kan ta dig ett glas eller två, vill regissör Malin Axelsson ge publiken en chans att kliva ut ur den här världen, in i en magnifik och förhöjd scenupplevelse.

– Jag råkade hitta Rachildes märkliga bok i ett hörn av bokmässan i Göteborg för många år sedan. Så fort jag vänt några blad började hjärtat slå – den måste bli teater! För mig är det en berättelse om begär och åtrå, men också om konsten, vad den är, vad vi ska ha den till, och vem som har rätt att skapa. Jag älskar att Rachilde inte skriver för att uppfostra, och vill göra historien så spretig, omoralisk och pulserande som den är. En berusande, men också motstridig värld för publiken att fly in i för några timmar, säger Malin Axelsson, som är en av Sveriges mest spelade och hyllade dramatiker, och även har varit verksam och spelats i Frankrike.

En viktig del i bygget av den gränslösa feststämningen i Monsieur Venus är musiken; Malin Dahlström från Niki and the Dove har specialkomponerat ett tiotal låtar som framförs av skådespelaren och artisten Rebecca Riggo tillsammans med övriga i ensemblen. Niki & The Dove var högaktuella i somras när Swedish House Mafia plockade upp deras ”Lioness” och fyllde dansgolv på Ibiza och andra ställen.

– Malin Axelssons fantastiska text, full av lek och humor, inspirerade mig till att följa mitt flow och kasta mig ut i en skamlös flirt med allt och alla inom olika musikaliska genrer. Texten handlar om Raoule som ger sig ut på en gränslös konstnärs resa och musiken försöker vara lika gränslös. Den är en slängkyss till Sonya och Sten-Åkes gamla revygöteborg, kindpussar med den franska jazzoperan och 80-tals-Broadway och gör ett fridyk rakt ner i popens melodram. Raoule och Axelsson fick mig att vilja testa allt på en gång i denna galna, moderna burlesk. Je quiffe ton style, here we go! Låt oss skratta och drömma! säger kompositören Malin Dahlström.

Monsieur Venus
av Malin Axelsson, fritt efter Rachilde
Regissör: Malin Axelsson
Scenograf och kostymdesigner: Anna Dolata
Ljusdesigner: Ilkka Häikiö
Kompositör: Malin Dahlström
Koreograf: Soledad Howe
Maskdesigner: Suz Åberg

Medverkande: Lukas Feurst, Nina Haber, Sanna Hultman, Maria Johansson Josephsson, Rebecca Riggo och Dejmis Rustom Bustos
Musiker: Ossian Ward

Urpremiär 7 september 2024 kl 18 på Folkteatern, Stora scenen
Spelas till och med 28 september

Malin Axelsson
Dramatiker och regissör
Malin Axelsson är dramatiker, författare och regissör från Stockholm. Hon är en av Sveriges mest spelade dramatiker och hennes texter har kritikerrosats och spelats på flera svenska och europeiska teaterscener. Hennes verk har blivit översatta till bland annat tyska, franska, rumänska, turkiska och norska. Som regissör har hon arbetat på bland annat Riksteatern, Kulturhuset Stadsteatern och Dramaten.
Malin blev 2014 Augustpris-nominerad för Jag blir en bubbla som blir ett monster som blir ett barn och fick Mare Kandre-priset för romandebuten Anropa 2016.
Sedan 2021 är hon konstnärlig ledare för Riksteatern Barn & Unga, 2015–2019 var hon konstnärlig ledare för Sveriges Radio Drama och 2009–2015 för ung scen/öst. Under 2024 är hon utöver Monsieur Venus aktuell med verk på Dramaten, Riksteatern, Östgötateatern och Teater Halland.

Rachilde
Författare
Rachilde är en pseudonym för Marguerite Vallette-Eymery (1860-1953). Hon var en centralgestalt bland dekadenterna i Paris under det sena 1800-talet, men även teaterkvinna. Hon flera drev teatrar i Paris och skrev också pjäser. Monsieur Venus skrev hon som 24-åring och den gjorde total skandal i hela Europa.

Arkiverad under: Scen, Toppnytt Taggad som: Folkteatern i Göteborg, Malin Axelsson, Niki and the Dove, Rachilde

Filmrecension: MaXXXine – spännande, nervpirrande och en hel del drift med Hollywood mitt i skräcken

15 augusti, 2024 by Rosemari Södergren

MaXXXine
Betyg 4
Svensk biopremiär 16 augusti 2024
Regi Ti West
I rollerna Mia Goth, Elizabeth Debicki, Moses Sumney, Michelle Monaghan, Bobby Cannavale, Halsey, Lily Collins, Giancarlo Esposito, Kevin Bacon m.fl.

En spännande skräck-splash-thriller med bra skådespelare, engagerande musik och även om filmens första syfte förmodligen mest är att underhållande på ett nervpirrande sätt har den ett par intressanta teman. Att den som vill lyckas i Hollywood måste vara beredd att gå på lik är ett slags tema och ett annat tema är att religion kan vara förrädisk.

Huvudpersonen Maxine Minx spelas suveränt bra av Mia Goth. I titeln på filmen har Maxine fått tre xxx, Maxxxine. Jag tror att det beror på att detta är den tredje filmen i en skräckfilms-trilogi av Ti West. Maxxxine är en slags fortsättning på filmerna X och Pearl, som båda kom 2022. För den som sett de tidigare två filmerna finns en del underförstådda vändningar och betydelser, men det går utmärkt att se Maxxxine utan att ha sett de första två.

Handlingen utspelas i Hollywood under 1980-talet. Mia Goth återkommer i rollen som Maxine. Hon har lyckats bra som stjärna i porrfilmer men när hon nu kommit in i trettioårsåldern vill hon ta sig vidare till andra filmer. Hon vill bli stor filmstjärna och välbärgad. Som hon säger i en intervju för en roll: ”Att vara porrstjärna är tidsbegränsat som bröd och inte vin. Som porrskådis blir man inte bättre med åren.”

Maxine lyckas bli antagen för huvudrollen i en skräckfilm med namnet The Puritan II. Hon har stora förhoppningar inför detta. Det är flera stora kvinnliga stjärnor som först slog igenom i skräckfilm. Men i Los Angeles härjar en seriemördare. Denna mystisk mördare som slår till på nätterna har av tidningarna fått namnet Night Stalker.

En natt blir hon attackerad. Frågan är av vem hon blir anfallen. Den som sett henne i tidigare filmer vet att hon kan försvara sig. Men i samma veva som hon fått sin stora chans i och med huvudrollen i skräckfilmer händer flera mord, alla som blir mördade är vänner eller bekanta till henne. Två poliser börjar misstänka att Maxine kan hjälpa dem att hitta mördaren. Men Maxine vill inte hjälpa någon polis. Hon vill inte att hennes blodiga förflutna kommer upp till ytan och ställer till hinder för hennes framgång.

Många scener är helt suveränt iscensatta. Det är spännande, olidligt spännings-mättat och pulshöjande. Tillsammans med musik och ljud skapas en laddad helhet.

Vissa scener är brutala och blodiga. Det fascinerande är att hur vi sugs in i handlingen och till och med kan uppskatta de våld som vidriga personer utsätts för. Även om det är mycket blod ibland och i en scen testiklar som mosas på en mördare så accepterar vi som tittare det våldet. Det är själva filmens genre.

Det jag däremot inte sympatiserar med och som jag tycker är helt onödigt i filmen är att Maxine snortar kokain som om det var cigaretter, helt ofarligt och oskyldigt. Med tanke på att kokain kan döda människor och också kan göra människor djupt drogberoende är sådana scener fruktansvärt obehagliga där kokain-snortande framställs som helt naturligt.

Självklart drivs det med Hollywood och dess glamour på flera sätt. Bland annat har skräckfilmen som Maxine får huvudrollen i en egensinnig regissör Elizabeth Bender (Elizabeth Debicki) som är beredd att utnyttja vad som helst och driva skådespelarna till vad som helst för att skapa en succé. Det finns flera sådana roliga detaljer och filmen innehåller en lång rad blinkningar åt filmindustrin. Det var länge sedan jag hade så roligt på en skräckfilms-splasher-thriller.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmkritik, Filmrecensionm, Maxxxine, Skräckfilm

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 199
  • Sida 200
  • Sida 201
  • Sida 202
  • Sida 203
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 2141
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in