• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scen

Filmrecension: Green Border – mer propaganda än drama

16 september, 2024 by Rosemari Södergren

Green Border
Betyg 3
Svensk biopremiär 20 september 2024
Regi Agnieszka Holland

En stark film om ett fruktansvärt cyniskt och oärligt spel där flyktingar hamnar i ett limbo i de ogenomträngliga skogarna mellan Belarus och Polen, i ”den gröna gränsen”. Flyktingar från Mellanöstern och Afrika lockas till gränsen genom propaganda som lovar enkel passage till EU men i själva verket fastnar i ett område där de slussar fram och tillbaka som i en labyrint utan någon utgång. Trots att filmen är mer som ett progandainlägg än en trovärdig dramatisk skildring kryper den under skinnet på mig.

På samma sätt som flyktingskildringen i Kaptenen

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Gåtfull klassiker flådigt dramatiserad i eggande samtidskostym – Gatsby på Göteborgs Stadsteater

16 september, 2024 by Mats Hallberg

pressfoton Ellika Henriksson

Av F. Scott Fitzgerald (översättning: Annika Silkeberg)

Dramatisering: Nicolai Faber / Uppsättning i bearbetning av Irena Kraus & Janos Szasz

Regi: Janos Szasz

Scenografi: Márton Ágh & Henrik Ekberg

Videodesign: Péter Fanscikai

Kostymdesign: Ulrika Sjölin

Maskdesign: Marna Ritvall

Ljusdesign: Tamás Banyai

Ljud: Karin Bloch-Jörgensen

Koreografi: Peter Svenzon

I rollerna: Hannes Fohlin, Niklas Falk, Emil Ljungestig, Anna Åström, Robin Stegmar, Märta Andersson-Larsson, Eline Höyer, Anders Berg, Johan Hafezi, Karin Gjorv Roraas (praktikant), Lukas Lönnbro (praktikant), Josefine Johansson (praktikant), Ulriqa Fernqvist (också dansare), Samuel Hall (dansare), Harlan Rust samt Aura Tiira (dansare) / Praktikanterna kommer från Högskolan för scen och musik medan dansarna tillhör Art of Spectra.

Sverigepremiär 14/9 2024 på Stpra scen Göteborgs Stadsteater

Spelas till och med 21/11

Medger att det är smula orättvist att kalla mannen bakom kortromanen The Great Gatsby en one-hit-wonder. Samtidigt kan inte bortses från att nämnda verk som definierade cynism, desillusion och begär i Jazz-åldern haft en helt annan lyskraft än övriga romaner och novellsamlingar från samma källa. F Scott Fitzgerald hamnade i viss mån i skuggan av Hemingway, porträtterades i dennes postuma memoarer om tiden i Paris tillsammans med bland andra sin psykiskt instabila hustru. Inte osannolikt att de tre självständiga, utlevande unga kvinnor vilka driver intrigen i Stadsteaterns bearbetning, lånat drag från den nyckfulla Zelda, som om jag inte missminner mig gestaltats på film.

Att parets problematiska samliv skildras skönlitterärt i romanen Natten är ljuv anses belagts. Hävdas från en majoritet av professionella bedömare att den amerikanske författarens främsta styrka var noveller. I min ägo finns The Collected Short Stories of F. Scott Fitzgerald i en utgåva från 1986. Och för över trettio år sedan lästes alla 580 sidorna med behållning. Något i hans utmejslat osentimentala stil bör ha fastnat. Apropå kortromanen vars svenska titel ursprungligen löd En man utan skrupler har också den slukats oöversatt. Kan ha ingått i en delkurs på universitet. Dramatiska berättelsen om den gåtfulle protagonisten Jay Gatsby placerades på andra plats på en lista i Modern Library över främsta engelskspråkiga romaner.

mitt foto

Hittade inte sedvanlig introduktion på Stadsteaterns hemsida, istället har dramaturg Anna Bergs essä med rubriken ”Party Like There´s No Tomorrow” inkluderats i programmet. Med undantag för föreställningsfoton och ett par formuleringar i presentationen, finns inte mycket som antyder att vi kommer att beskåda besuttna, festsugna människor i en diffus nutid. Dessutom saknas uppgifter om den oftast högt pulserande musik som förhöjer glamorös handling eller understryker specifik stämning. Nu efteråt framstår det dock som smått obegripligt att jag var inställd på tidstrogen approach.

Den i USA bosatte ungerske regissören Janos Szazs är flerfaldigt prisbelönt för verk både på scen och för vita duken. Tre gånger har han regisserat Ungerns Oscars-bidrag. Han gjorde härom året Gorkijs Natthärberget på Dramaten och hade stor framgång med Angels In America 2022 i Washington. Teamet bakom en minst sagt spektakulär uppsättning vars scenlösningar hänför, är en fusion av regissörens medarbetare och inhemsk kompetens. Har definitivt resulterat i ett mycket lyckat samarbete.

Emil Ljungestig och Niklas Falk

Nöjd över att sitta på nionde rad, innebär att såväl helhetsperspektiv som detaljer ur en färgsprakande scenografi vällustigt kunde tas in. Vridscenen roterar och interiörer poppar upp och sänks ner i luckor vid den spatiöst runda scenens centrum. Kontrasten mellan den otäckt dimmiga dalen och vräkiga vardagsrum med butlers framställs verkningsfullt. Utan att använda videokameror med gigantisk projektionsyta så som det praktiserades i exempelvis Tystnaden eller Mephisto, ska framhållas att videodesignen och hur den verkställs av två videotekniker, är något i hästväg. Produktionen är enormt påkostad. Snacka om iögonfallande resurser, underbart stimulerande att följa med i och upptäcka. Inspicienternas körschema torde vara otroligt minutiöst utformat för att varje moment ska fungera enligt plan, total koncentration krävs. Premiärens visar sig faktiskt sluta lite före beräknad tid.

Musiken är ett angenämt kapitel för sig, liksom själva ljudläggningen. Tänker på den vana teaterpubliken i övre medelåldern och uppåt. De behöver till en viss gräns vara om inte mottagliga, så toleranta för dunkande sound de inte har någon relation till. Jag kände igen Bronski Beats version av I Feel Love och givetvis Sinatras avspända hyllning till The Big Apple, ett örhänge som återkommer i omgångar efter att avgörande incidenter inträffat. Vad vi utsätts för i övrigt kan beskrivas som den hypermodern, extatisk dansmusik dj:s använder på rave, kombinerat med sfärisk ambient och elektroniska slingor. Uppskattar sålunda för egen del den omvälvande musiken, trodde faktiskt att varningen för höga ljud berodde på hur bilkrasch och pistolskott skulle exekveras.

Den gäckande uppkomlingen Gatsbys dramatiska öde 1922 berättas som bekant genom hans granne Nick på Long Island, en krigsveteran och försäljare av värdepapper. Han umgås med sin kvinnliga kusin Daisy och hennes förmögne man, en sliskig streber som presenterar berättaren för den golfande Jordan och tycke uppstår. Lite rörigt blir det då glidaren Tom inte nöjer sig med vad han har utan vänsterprasslar med Myrtle. Nick fascineras av grannens lika generösa som vilda fester, blir inbjuden och får i uppdrag att fixa ett möte med rufflarens/ uppkomlingens ungdomskärlek (Daisy). Ska inte här ordas mer om intrigens vändningar. Attityden hos dessa narcissistiska individer påminner om de som är med på Stockholmsveckan i Visby, fast de inte är upptagna med sina smartphones. Den första extatiska dansscenen i svarta kläder och blottat hud kan associeras till den över- och underordning som driver en strikt bdsm-rit.

Vi möter Nick Carraway, dramats ende sympatiske person i dubbel upplaga. Sittandes till en börja med i eldriven rullstol äntrar Niklas Falk scen som den äldre tillbakablickande versionen, levererar samma öppningsreplik som i romanen. Oklart varför inte benen bär honom. Den yngre naivt godhjärtade Nick spelas av Emil Ljungestig. Utgår från att denna bearbetning lagt till den frustrerade, åldrade förlängningen av Carraway. En skapelse som inte bara betraktar, utan engagerar sig i flera scener. Inte sällan samtidigt som Ljungestig, ett lika kreativt som ologisk grepp. Manusets drag av mystik accentueras.. Falk som förekommit i mer än ett halvsekel på scen, tv, film och i egenskap av röstskådespelare tillför sälta och nerv. Flexible Ljungestigs spetsiga tonfall känns igen, agerar pålitligt när hänförelsen över glamorösa förhållanden varvas med avsky.

Reslige Hannes Fohlin, känd från Vår tid är nu, debuterar troligen på Stadsteatern. Passar i rollen som den kärlekskranke och egentligen ensamme ungkarlen med ovisst förflutet. Håller sig mest på sin lustyacht, berör i sin darrande monolog stående mitt bland oss. Bevekande utsagan levereras trovärdigt. Robin Stegmar äger i sedvanlig ordning scen, tar i så att hans förmögna, tillika försmådda rollfigur, nästan blir patetisk. gör definitivt intryck , liksom karaktärsskådespelaren Johan Hafezi i pregnanta biroller. Av kvinnorna presteras som förväntat oklanderligt av Marta Andersson-Larsson och den utifrån kommande (åtskilliga roller på film och de största institutions-scenerna i Stockholm) Anna Åström som Daisy. Fast vad som stannade kvar i mig var Eline Höyer, hur hennes Myrtle pendlar mellan självförtroende och uttryck av förtvivlan. Föreställer mig att det varit en utmaning att tillföra komplexitet till somliga roller då de i stor utsträckning baseras på klichéer.

Praktikanterna som dubblerar i sina biroller fyller sömlöst ut persongalleriet, håller dock mest igång genom att anonymt spegla festers excesser. Har haft nöjet att se danskompaniet Art of Spectra i deras samarbete med Folkteatern sedan 2009. Finns inget att vara besviken över eller anmärka på i deras förunderliga estetik eller i Peter Svenzons originella auktoritet, tvärtom.

Vad dramatiseringen av kultromanen tappar i klargörande fördjupning och tankegods, vinns i den praktfulla iscensättning vi översköljs av jämte tillförseln av extremt maffig musik. Bör betonas att rytmen i scenerna är klokt utformad, ytterligare en plusfaktor. Och som nämnts firar scenograf och videokreatör kolossala triumfer. I denna ofattbart skrämmande galna tid när vad som för knappt ett decennium sedan var en till synes ädel rörelse jag aktivt sympatiserade med och var involverad i, i praktiken lurar av förvirrade pensionärer pengar genom att indirekt anlita gängkriminella efterlysta för mordförsök; kan vi behöva fly bort från en vansinnig verklighet. Ta till oss några timmars fräck och äventyrlig eskapism, även om varken goda handlingar eller ett lyckligt slut kan utlovas.

Foton: Ellika Henriksson

Arkiverad under: Scen, Teaterkritik

Benke Rydman gör dans av Fröken Julie

15 september, 2024 by Redaktionen

Jean & Julie är en ny dansföreställning av koreografen Fredrik Benke Rydman, baserad på August Strindbergs pjäs Fröken Julie. Det handlar om makt, identitet, kanske kärlek, i alla fall sjukt stark attraktion och sex. Allt till ett pulserande technobeat. Med dansarna Daniel Koivunen och Ellen Lindblad i rollerna som Jean och Julie, och Sophie Augot som Kristin. Urpremiär 4 oktober 2024 på Klarascenen, Kulturhuset Stadsteatern. Ett pressmeddelande berättar:

– Jag fick idén att använda Fröken Julie som underlag för en ny dansföreställning från min son. Han sa nåt i stil med, oavsett vad jag som kille gör, så är det fel. Så kan jag inte minnas att jag kände när jag var yngre, men det är andra tider nu, synen på kön har förändrats. Och Fröken Julie känns som en bra spelplan för att ta upp de frågorna, säger Fredrik Benke Rydman.

Vad har vi egentligen för utrymme att anpassa rollerna till oss själva? Och hur ser förväntningarna ut på dagens män och kvinnor? Är vi fria att vara de vi vill? Kan vi, och ska vi ens försöka att skapa om oss själva?

Fröken Julie hade sin urpremiär 1889 i Köpenhamn med August Strindbergs dåvarande hustru Siri von Essen i huvudrollen. Det dröjde ända till 1906 innan den fick sin svenska premiär på Akademiska föreningens teater i Lund.
1950 hade Birgit Cullbergs koreografi Fröken Julie sin urpremiär, den spelades senast 1987.

Green Wall Designs som står för video och ljus har bland annat jobbat med Beyoncés Renaissance tour, ABBA Voyage och Eurovision Song Contest.

Fredrik Benke Rydmans soloshow Master of Dance har nypremiär den 14 oktober på Stora scenen, Kulturhuset Stadsteatern.

Jean & Julie, urpremiär 4 oktober 2024 på Klarascenen, Kulturhuset Stadsteatern
Fritt efter August Strindbergs pjäs Fröken Julie
Koreografi och scenografi: Fredrik Benke Rydman
Mask: Patricia Svajger
Kostym: Lehna Edwall
Ljus och video: Green Wall Designs/Viktor Rundlöf och David Nordström Abelli
Musik och ljuddesign: Petrus Königsson
Medverkande:
Jean: Daniel Koivunen
Julie: Ellen Lindblad
Kristin: Sophie Augot

Arkiverad under: Dans, Scen, Toppnytt

Teaterkritik: Kärlek på svenska – Sevärt kollage om kärlekens väsen

15 september, 2024 by Ingegerd Rönnberg

Kärlek på svenska av Irena Kraus och Nadja Weiss
Dramaten 2024
Regi: Nadja Weiss
Scenografi: Mikael Varhelyi Foto: Erik Wåhlström / Studio Bon on

Kärlek på svenska
Av Nadja Weiss och Irena Kraus
Fritt efter Staffan Juléns dokumentär
Regi Nadja Weiss
Scenograf Mikael Varhelyi
Ljusdesign Ellen Ruge
Kostym Matilda Hyttsten
Musik Philippe Boix-Vives
Koreografi Nadja Weiss och Julia Kraus
Peruk och mask Moa Hedberg och Melanie Åberg
Medverkande Christoffer Svensson, Danilo Bejarano, Gunilla Larsson, Melinda Kinnaman, Nina Fex, Shanti Roney, César Sarachu, Alexander de Sousa och Tanja Lorentzon
Urpremiär på Dramaten Lilla scenen 14 september, 2024

Kärlek på svenska är en knivig föreställning att genrebestämma. Den är mer ett kollage, eller en mosaik av känslor, än en traditionell pjäs. Insiktsfull, ömsint, humoristisk och arg i en bjärt mix. Istället för att karaktärerna utvecklas är det begreppet kärlek som vidgas och blir alltmer laddat för karaktärerna. I den andra akten – som fungerar bäst – börjar flera skrika, bråka eller dansa vilt för att få ur sig svåra och tidigare outtalade kärleksbekännelser.
Dramatens föreställning har också en lite ovanlig bakgrund. Den baseras på en prisad dokumentärfilm av Staffan Julén med samma namn där människor i olika åldrar, kvinnor och män, svenskar såväl som utlandsfödda berättar om vad kärlek är för dem. Bästa sättet att ta till sig denna ”korsklippta” version är nog att bara flyta med på vågen av väsensskilda tankar och upplevelser av kärlek som den alltmer sammanflätade och talföra gruppen förmedlar.

Att ämnet kärlek kan beskrivas på högst olika sätt betonas samt att det bara är den ena partnern i en relation som här kommer till tals. På så vis blir det klart subjektiva och ibland egofixerade berättelser. Det understryks att kärlek till ett barn är speciell efter som den är så förbehållslös och livslång. Samt att jakten på kärlek kan vara både eggande och tröttsam och givetvis att avsaknad av kärlek skär djupt i människors inre.

Ett smart grepp av regissören Nadja Weiss som knyter samman de vitt åtskilda berättelserna är att förlägga handlingen till något som liknar ett stödmöte av AA-typ eller en kyrklig gemenskap. Här kan på ett naturligt sätt samlas ett antal kärleksvittnen för att dela med sig. Scenografin visar ett församlingsrum av lite äldre modell med stolar i ring och det obligatoriska kaffebordet. Samtalsledaren – en idealistisk ung präst – är den karaktär som berör mest. Den komplexa rollen gestaltas snillrikt med värme och stringens av Christoffer Svensson.

I början lyssnar prästen uppmärksamt och med empati på alla mötesdeltagare. Till slut vill han dock inte bara höra andras skildringar av kärlek utan också själv få berätta. Hur han så totalt uppfylls av och känner trygghet i kärleken till Gud och även den jordiska kärleken till Annika.
Ensemblen är väl sammansvetsad och alla lyckas trovärdigt mejsla ut sina roller. En mötesdeltagare som gör extra avtryck är den grovhuggne mannen i arbetskläder som egentligen inte vill vara med på sammankomsten. Efter ett tag pratar han dock kärleksfullt om djuren på sin gård. Omsider vågar han också bekänna hur tokkär han är i kvinnan han lever med. Denne lantis spelas inkännande och charmigt av Danilo Bejarano.

Föreställningen känns ibland lite seg kanske för att inte så mycket egentligen händer. Att regissören adderat lite rörelse och dans känns mest som onödig utfyllnad. Speciellt gäller det de maskförsedda statisterna/dansarna som stumma inleder och bryter av mötet.
Mer driv åt berättandet ger de musikaliska inslagen. Ibland greppar någon karaktär en mikrofon och den elgitarr som frestande står på lut kanske för att understryka att det kan vara lättare att sjunga ut sina känslor.

Kärlek på svenska lever upp till projektet att berätta om denna allvarsamma lek och slutscenen som visar kärlekens mirakel är vacker. Föreställningen är klart sevärd men ojämn och den bränner aldrig riktigt till. En avgörande orsak är nog att karaktärerna inte talar med varandra utan i korta monologer riktade ut mot publiken.

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik, Toppnytt

Smart, rolig och lite läskig med stoff som varnande exempel – Macbeth på Teater Jaguar

15 september, 2024 by Mats Hallberg

foton Lina Ikse

Av William Shakespeare

Bearbetning: Lena Fridell & Lasse Beischer

Regi: Lasse Beischer

Scenografi: Torben Kulin

Kostymdesign: Heidi Saikkonen (Sömmerska: Frida Hallin)

Mask: Kerstin Olsen

Ljud- och ljusdesign: My Persson & Torben Kulin

Medverkande: Louise Juliusson, Emil Klingvall 6 Torben Kulin

Premiär 13/9 2024 hos Teater Jaguar i Göteborg

Spelas på Storgatan 3 i Göteborg och på turné under hösten och våren 2025

Från 13 år

Uppsättningen lanseras med parollen triss i tragedier. Anledningen är att Teater Jaguar tidigare gjort Hamlet och Romeo och Julia med samma spelstil hämtad från 1 2 3 Schtunk i inalles imponerande sexhundra föreställningar. Hjärnan bakom dessa varianter av Shakespeare-dramer där så många liv går till spillo, är följaktligen ingen mindre än Lasse Beischer. Han är som klippt och skuren för uppdraget att tillsammans med Lena Fridell roa och emellanåt oroa publik. I deras intelligenta händer tas en allt annat än uppbygglig allålders-föreställning form, vars längd uppgår till mindre än en timma.

Frigruppen som i år tilldelats Ilon Wiklands Barnkulturpris medger att någon sockersöt solskenshistoria inte står på menyn. Grymheterna som sätts i rörelse när avgörande strider om kungliga makten i Skottland tar vid, efter att huvudpersonen möter en häxa (I Shakespeares manus är de som bekant tre stycken) som spår hans framtid; uppvägs av ett humoristiskt tilltal bottnande i traditionen från commedia dellárte.

Vad som händer i barnanpassade miniversionen av Macbeth ges en tydligt förklarande kontext av pjäsens utvalde ciceron, vilket innebär att flitigt sysselsatte Torben Kulin kan briljera, genom att bli Lasse Beischers förlängda arm. Gestaltar initialt en scentekniker som ger oss praktiska förutsättningarna, får därefter reda på att han blixtinkallats till ensemblen. Kan tänka mig att vissa fyndiga moment inledningsvis i högre grad får vuxna att skratta., Att pjäsen vars namn det uppmärksammas att en förbannelse vilar över, råkar ha premiär på ett otursdatum omnämns ej, märkligt nog.

Minns vagt att jag såg den mytomspunna tragedin -urpremiär troligen 1606 – spelas på en pub i södra England för drygt fyrtio år sedan under min tid som student. Har därtill en minnesbild från Pustervik cirka 2005 när 1 2 3 Schtunk på omisskännligt maner härjade friskt med såväl publik som Shakespeares texter (inklusive ”den skotska pjäsen”).

Slående hur det kalkyleras med unga åskådarnas goda fantasi. Visst krut har lagt på kostym och mask som understryker maktförhållanden och i ena hörnet på scen står den kuliss som föreställer slottet. Där blickar pjäsens guide ut mot oss, upplyser om intrigen. Inuti sker också ett otal ombyten för nya entréer av den trio skådespelare som har hand om samtliga förekommande roller, ett antal av birollerna har förstås strukits ur manus. Dessutom händer hemska dåd inuti slottet vilka Kulin i egenskap av presentatör kortfattat redogör för. I övrigt finns i princip ingen dekor. Karaktäristiska inslag som dolkar, vindrickande och scener till häst illustreras begåvat med pantomim.

Ensemblen är intimt sammansvetsad, märks att de jobbat tillsammans i en följd av år. På ett snillrikt sätt går de in i och ur roller. Eftersom pjäs främst riktar sig till barn ageras med tydliga gester och med stora svep. Barn sägs ju ställa sig oförstående till ironi. Hade Beischer och andra ur dennes teaterkompani stått på scen, skulle man förmodligen agerat mer aktivt gentemot publiken. Det något mer stillsamma approachen gjorde dramatiken mer koncentrerad, mycket skulle avhandlas på kort tid utan att det skulle bli alltför forcerat tempo. Avvägningen av tempo fungerade galant. Spöklika dramatiken förstärks raffinerat genom ljud- och ljusdesign.

Tendenser till skräck får sin motvikt i scener där det lockas till skratt. Flera aktioner laddas ur genom att beteenden tillförs ett löjets skimmer. Skickligt betonas människors olika lott, perspektiv av över- och underordning. Skådespelarna är experter på sådana metoder i sitt agerande. Vidare laboreras med ett antal brott mot fiktionen, historiens hemska eskalering kommenteras kontinuerligt. Spännande sekvenser avdramatiseras, ges stundtals till och med en munter inramning. Regin pendlar lysande mellan lössläppt struktur och en med Schtunk-mått mätt stram hållning.

Juliusson, Kulin och Klingvall (den sist nämnde Teater Jaguars konstnärlige ledare) har mycket att bestyra. Trion ägnar sig åt raffinerat samspel i täta rollbyten, monologerna behärskas utan besvär och den viktiga publikkontakten framställs organiskt i samarbete med enormt rutinerad regissör. När Kulin lägger ut texten låter det som om han imiterar Hans Villius, vilket väcker munterhet hos vuxen publik. Uppsättningens budskap är entydigt, en förändring till det bättre måste komma till stånd.

En majoritet av medlemsstaterna i FN är diktaturer. Riken där girighet, maktbegär och oförsvarliga klyftor har slagit rot går förr eller senare under. Vi får verkligen hoppas att kommande generationer uppfinner Alexanderhugg för att lösa Världssamfundets kris. Svårt att inte misströsta numera trots de positiva resultat Hans Rosling redovisade för ungefär ett decennium sedan. Insatserna i Macbeth är lika höga som i de gängkriminellas klanmässiga krig.

FOTON Lina Ikse

Arkiverad under: Scen, Teater, Teaterkritik, Toppnytt

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 191
  • Sida 192
  • Sida 193
  • Sida 194
  • Sida 195
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 2141
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in