• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scen

Filmrecension: Hollywoodgate – filmad med livet som insats

19 september, 2024 by Rosemari Södergren

Hollywoodgate
Betyg 4
Svensk biopremiär 20 september 2024
Regi Ibrahim Nash’At

En dokumentär som är filmad med livet som insats. Den ger en skrämmande inblick i skallen på krigshetsande talibaner som totalt förnekar kvinnor rätten till fria liv. När den sista amerikanske soldaten lämnade Afganistan fick den Berlinbaserade dokumentärfilmaren Ibrahim Nash’At tillåtelse att följa några av talibanernas ledare under ett år. Nash’At hotades flera gånger av talibanerna och han fick inte spela in något från livet för de maktlösa vanliga medborgarnas liv i Afganistan men av det vi ser av de talibanska ledarnas beteende förstår vi att livet för de maktlösa är svårt, ja ofta outhärdligt. Samtidigt som talibanernas ledare undersöker och leker med alla de miljoner vapen som amerikanarna lämnade kvar svälter två tredjedelar av Afghanistans befolkning och kvinnor fråntas alla sina rättigheter.

Talibanernas nya befälhavare för landets flygvapen, Mawlawi Mansour, var en av de talibanledare som filmaren fick rätt att följa och spela in. Vid flera tillfällen förklarar Mansour för sina talibankollegor:
– Om filmarens avsikter är dåliga kommer han snart att dö.

Hur lyckades filmaren få tillåtelse att följa Mawlawi Mansour? Mansour säger vid några tillfällen att filmen ska visa upp dem och ge reklam för talibanerna. Jag tror inte någon som ser dokumentären och som ser och hör hur talibanerna beter som får en positiv inställning till dem.

Filmaren är inte den enda som talibanerna hotar att döda. De finns rebeller i landet som inte stöder talibanerna och med jämna mellanrum letar talibanerna upp motståndare och dödar dem. Kvinnor som inte täcker sig tillräckligt kan också bli dödade. Dessutom hotar talibanerna grannlandet Tadzjikistan. Att talibanerna har en stor förkärlek för att döda är tydligt i det inspelade. De sitter ofta och diskuterar om vem de vill döda. Mycket skrämmande är också under en stor militär uppvisning talibanerna arrangerar: där finns en självmordsbataljon.

När amerikanarna gav sig av lämnade de kvar avancerad militär utrustning från västvärlden av ett värde av minst sju miljarder, bland annat flera bombplan och några större flygplan också. Visserligen hann de amerikanska soldaterna att klippa av en del ledningar i flygplanens motorer men talibanerna har tillgång till kunniga flygmekaniker och lagar flera av planen. Läskigt. Med tillgång till dessa bombplan växer talibanernas självförtroende och de hotar med att ta över grannlandet Tadzjikistan och det är också tydligt att talibanerna har ambitioner att ta över fler länder. Som flera av dem förmedlar på olika sätt är deras stora livsintresse att döda.

Förutom att talibanernas styre är ett hot mot resten av världen innebär deras regim ett av världens värsta förtryck av kvinnor, till och med värre än i Iran och Saudiarabien, som ju inte har något skryta med när det gäller kvinnors rättigheter. I flera samtal mellan några talibaner får vi höra dem diskutera sin syn på kvinnor. I talibanernas Afganistan får kvinnor inte gå på gator utan att vara helt täckta, kvinnor och flickor över tolv år får inte gå i skolan. Talibanledaren berättar att hans fru är utbildad läkare men så fort de förlovade sig fick hon sluta att arbeta, vilket han är mäkta stolt över.

Det är en gåta för mig varför FN och för den delen också EU och de europeiska länder som vill kalla sig civiliserade inte protesterar högljutt mot det förtryck mot kvinnor som pågår i Afganistan och ett antal andra länder som Iran och Saudiarabien. Hur kan det vara tyst kring detta kvinnoförtryck?

Hollywoodgate är en dokumentär som är skrämmande och som dröjer sig kvar inom mig länge och gör mig väldigt ledsen och besviken över mänskligheten. Det är en mycket modig insats av filmaren att genomföra denna inspelning. Vi får en inblick bakom kulisserna på ett av världens värsta regimer där våld och kvinnoförtryck är den bas landet byggs på.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Afganistan, Dokumentår, Talibanerna

Herr Arnes penningar – Fantastisk, förunderligt vacker och drabbande ny opera

19 september, 2024 by Ingegerd Rönnberg

Foto: Mats Bäcker

Herr Arnes penningar
Musik Peter Nordahl
Libretto Sara Bergmark Elfgren fritt efter Selma Lagerlöfs roman
Regi Tobias Theorell
Scenografi och kostym Magdalena Åberg
Ljus Ellen Ruge
Musikalisk ledning Henrik Schaefer
Ensemble Elsalill Emilia Utter/ Tessan-Maria Lehmussaari Sigrid Johanna Rudström/Ebba Lejonclou Sir Archie Joa Helgesson/Bernt Ola Volungholen Sir Reginald Kristoffer Töyrä Skepparen Olle Persson Skepparen/Sir Reginald Caspar Engdahl Fiskrenserskor Ulrika Tenstam, Rebecka Elsgard samt damkör
Orkester ledd av dirigenterna Henrik Schaefer/Cathrine Winnes
Urpremiär på Folkoperan 18 september 2024

Herr Arnes penningar är en djärv storsatsning av Folkoperan och det är härligt att konstatera att denna nyskrivna opera är en konstnärlig fullträff. Att tonsättaren Peter Nordahl och författaren Sara Bergmark Elfgren – som båda är debutanter i musikteatersammanhang – lyckas skapa ett sådan helgjuten opera är inget mindre än en sensation. Deras mäktiga, svindlande vackra och gruvligt hemska musikdrama river ner våra skyddsmurar och öppnar våra sinnen.
Alla teman i berättelsen – girighet, mord, hämndbegär, passion och naturens makter – flätas skickligt samman till en enhet. Som en bro över allt finns ett systerskap så starkt och kärleksfullt att det vidmakthålls även efter att den ena är död.

Upphovsmakarna har bearbetat, eller destillerat som de själva kallar det, Selma Lagerlöfs spökhistoria om mordet på den rike prästen herr Arne och allt gårdsfolk till ett hårt knutet kammarspel. I en spiral som obevekligt snurrar mot mer lidande och död utkämpar tre själar en inre och yttre strid. Handlingen utspelas som i originalet i karg bohusländsk natur där havet fryser till is och skeppen blir obrukbara efter de ogärningar som begåtts.

Central karaktär i operan, liksom i Selma Lagerlöfs roman, är den späda systern Elsalill, som undkom massmordet. När hon möter den stilige och karismatiske Sir Archie förälskar hon sig handlöst utan att veta att han är en av de kallblodiga mördarna. Systern Sigrid som går igen/spökar sörjer och vredgas över att hon bestulits på sitt liv. Sigrid vill ha hämnd för de hemska illdåden och varnar lillasystern Elsalill för att hon håller på att begå ett fruktansvärt misstag.

Peter Nordahls musik målar skickligt fram känslor och stämningar och lyfter texten så att vi verkligen på djupet förstår det som berättas. Det finns hjärtskärande vackra arior, vemodiga och ångestfyllda ”dialogscener”, förföriskt sirliga tongångar och körpartier som brusar vilt som havet där fiskrenserskorna utför sitt arbete. Att Elsalill vid ett tillfälle av dem träs på ett blodigt förkläde ger en föraning av hur hennes liv kommer att sluta.
Sara Bergmark Elfgrens libretto/språkbehandling fungerar synnerligen väl sångmässigt. Texten blir aldrig för högstämd eller skräckmässigt överbelastad utan den känns enkel och rättfram i meningen oförställd.

Huvudrollerna/sångarna på urpremiären Emilia Utter (Elsalill), Johanna Rudström (Sigrid) och Joa Helgesson ( Sir Archie) är alla enastående. De backas effektfullt upp av skepparen (Olle Persson) och en damkör som frejdiga skarpa fiskrenserskor.
Tillsammans får denna väl sammansvetsade ensemble musikdramat att vibrera av styrka och skörhet. Några tråkiga transportsträckor finns inte och tiden rinner snabbt iväg. Det är också en njutning att se hur trovärdigt och inlevelsefullt sångarna här på Folkoperan agerar och roligt att den eminenta orkestern under ledning av Henrik Schaefer ges en framträdande plats på scenen.
Äras för Herr Arnes penningar ska givetvis också den erfarne och välmeriterade regissören Tobias Theorell. Han har gett denna ödesbundna berättelse både en gnistrande klarhet och ett okuvligt mörker. Det är dessutom mycket skickligt att få Sigrids osaliga ande att kännas som en självklart närvarande part i detta triangeldrama.

Handlingen utspelas mot en fond av ett stormigt Marstrand där skeppet som mördarna/legoknektarna skulle ta hem till Skottland med herr Arnes penningar är det enda som inte kan segla när isen bryts upp. Scenografin förmedlar berättelsens tidsanda på ett högst överraskande och samtidigt strålande vis. Den består av till synes gammeldags kulisser och ett vackert bildspel. En fullmåne stiger upp och lyser blodröd när passionen slår till, fåglar flyger mot höjden och den stora orkestern spelar bakom böljande vågor. Kostymerna som går i dova färger, grått, blågrått, svart och blodbesudlat vitt passar väl in i sammanhanget.

Inför premiären var det lätt att tro att denna opera skulle bli ett skräckromantiskt drama inte minst med tanke på Folkoperans iögonfallande affisch. Men Herr Arnes penningar är något betydligt mer intressant och angeläget. Den står stolt och stark i sin egenart men det går givetvis att dra paralleller till det som utspelas i vårt land i dag. Här sker ju dagligen nya beställningsmord, pengar är en stark drivkraft för de kriminella gängen och unga kvinnor kan tjusas av farliga män.
Någon försoningstanke finns inte i operan utan det hela slutar i en himmelsk vedergällning eller en naturens sammansvärjning om man så vill. Ett annat slut hade också varit att göra för stora ingrepp i Selma Lagerlöfs berättelse.

Herr Arnes penningar mottogs unisont med stående ovationer och stort jubel av premiärpubliken. Detta musikdrama är självfallet ett måste för operaentusiaster och rekommenderas varmt även till de som känner sig tveksamma till denna konstart. Det är bara att gratulera Folkoperan som är inne i en mycket lyckosam konstnärlig period. Nyligen den underbara operetten Hotell Vita Hästen i regi av Staffan Valdemar Holm och nu denna fantastiska nya opera av den överraskande kombinationen Peter Nordahl och Sara Bergmark Elfgren.

Arkiverad under: Opera, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Folkoperan, Opera

Den sista resan är Sveriges Oscar-bidrag

19 september, 2024 by Redaktionen

Den sista resan är Sveriges Oscar-bidrag för 2024. Svenska Filminstitutet tillkännagav sitt beslut den 19 september 2024.

Ett pressmeddelande berättar:
Filmen är den mest sedda svenska dokumentärfilmen någonsin på bio med sina 403.809 besökare fram till idag. Det är också den svenska film som har setts av flest biobesökare hittills i år.
Publiken har inte bara sett filmen på biograferna utan den är också den mest sålda svenska digitala köpfilmen någonsin med över 50 000 sålda digitala filmer.
– Vi på Nordisk Film är överlyckliga över nomineringen och kommer hålla tummarna för att filmen går hela vägen. Stort grattis till Filip och Fredrik och alla inblandade på Nexiko, säger Pia Norström, marknadschef Nordisk Film.

Filmen hade biopremiär 1 mars och finns nu tillgänglig som digitalt köp eller hyr på alla digitala filmtjänster.

Den 17 december 2024 offentliggörs de filmer som går vidare till Oscar shortlist, och den 17 januari 2025 tillkännages nomineringarna. Oscar-galan hålls i Los Angeles natten mellan den 2 och 3 mars 2025.

Handling: DEN SISTA RESAN När Lars Hammar efter 40 år som älskad fransklärare i Köping går i pension ser han framför sig en ljuvlig “tredje ålder” med resor, vin och upplevelser tillsammans med sin fru Tiina. Men det blir inte som han tänkt sig. I stället för att ta för sig av livets goda blir Lars alltmer passiv och viljelös hemma i sin läderfåtölj, till både Tiinas och deras son Filips stora frustration, och förtvivlan. Då får Filip en idé – att ta sin skröpliga gamla far till hans älskade Frankrike och låta honom återse de platser som han älskat mest i livet. Genom att göra samma bilresa som familjen brukade göra när Filip var barn och i hemlighet iscensätta några av livets härligaste ögonblick hoppas han kunna tända Lars livsgnista igen. Till sin hjälp tar Filip sin bästa vän Fredrik, några rejäla doser optimism och påhittighet samt en gammal orange Renault 4. Äventyret kan börja! Om det går som någon tänkt sig? Knappast. DEN SISTA RESAN blir en stapplande färd för Lars, men oväntat nog en större resa för Filip. Regi: Filip Hammar och Fredrik Wikingsson

Här kan du läsa Kulturbloggens recension av Den sista resan

Arkiverad under: Film, Scen, Toppnytt

Skräckföreställning om Stockholms bostadsmarknad i regi av Lola Zackow i Vällingby

18 september, 2024 by Redaktionen

Kontraktet är en nyskriven skräckföreställning om identitet, mellanförskap och något av det läskigaste som finns – Stockholms bostadsmarknad. Regisserar gör Lola Zackow och manus är skrivet av Isabel Cruz Liljegren. Urpremiär 5 oktober 2024 på Kulturhuset Stadsteatern Vällingby.

Ett pressmeddelande berättar:
Kontraktet handlar om Albin som äntligen får nycklarna till sitt första förstahandskontrakt, en hyresrätt i Vällingby. När han väl flyttat in i lägenheten händer en rad märkliga saker och det verkar som att bostadshuset bär på en mörk hemlighet. Tillvaron i hemmet blir långt ifrån hur han hade föreställt sig den och frågan är – vad hände egentligen i lägenheten innan han flyttade in?

– Jag är skräckfantast och har varit det hela mitt liv, så att få översätta skräckens specifika formspråk till scen är en otroligt rolig uppgift. Det här är andra gången jag tar mig an en av Isabels texter. Hon är en oerhört intressant dramatiker som jag älskar att vara samtida med och jag är så glad över att få möjligheten att gestalta hennes pjäser, säger Lola Zackow, regissör som gör sin debut på Kulturhuset Stadsteatern.

Lola Zackow är regissör, skådespelare, dramatiker och sedan årsskiftet konstnärligt utvecklingsansvarig på Sveriges Radio Drama. Isabel Cruz Liljegren är dramatiker, dramaturg och regissör och har skrivit över 20 pjäser. Kontraktet blir hennes första pjäs på Kulturhuset Stadsteatern.

– Med Kontraktet vill jag prata om mellanförskapet och rotlösheten hos unga och samtidigt ge möjligheten att befinna sig i en annan människas inre universum. Jag vill göra konst som berättar om samhället och samtidigt förtrollar det, säger Isabel Cruz Liljegren, dramatiker.

Kontraktet har urpremiär 5 oktober på Kulturhuset Stadsteatern Vällingby.

Kontraktet
Av Isabel Cruz Liljegren
På scen Victor Iván, Oliver Andersson och Janna Granström
Regi Lola Zackow
Kostym Amanda Hedman Hägerström
Scenografi Toni Tora Botwid
Ljud Anna Jondelius
Ljus Anton Linder
Dramaturg Mia Winge

Arkiverad under: Scen, Teater, Toppnytt

Filmrecension: Quislings sista dagar – imponerande, uppfodrande och tvingar oss att fundera på svåra frågor

17 september, 2024 by Rosemari Södergren

Quislings sista dagar
Betyg 4
Svensk biopremiär 20 september 2024
Regi Erik Poppe
Manus Anna Backe-Wiig och Siv Rajendram Eliassen
I rollerna Gard B. Eidsvold, Anders Danielsen Lie, Lisa Loven Kongsli och Lisa Carlehed.

En uppfodrande film som tvingar oss att fundera på svåra frågor om rätt och fel, om ont och gott.

Finns det någon ursäkt för en makthavare som ger stöd åt en ockuperande makt? I Quislings sista dagar undersöks den frågan. Vidkun Abraham Lauritz Jonssøn Quisling var en norsk officer och politiker. Han var försvarsminister 1931–1933 och Norges regeringschef 1942–1945 under den tyska ockupationen. Hans namn ”Quisling” har blivit ett ord som betyder förrädare. Vilket hemskt eftermäle. Han ställde upp för de tyska nazisterna när de ockuperade hans land, Norge.

Quisling greps i Norge då andra världskriget tog slut i samband med att de tyska nazisternas ledare Hitler tog livet av sig i en bunker i Berlin. Tysklands ockupation av Norge tar slut den 8 maj 1945. Quisling hamnar i en cell på Akershus fästning för att ställas inför rätta. Quisling är den fjärde generationen av prästsöner och ber att få biskopen som själasörjare, men biskopen vill inte ta på sig ett sådant uppdrag utan ger uppdraget till prästen Peder Olsen. Biskopen var säkert rädd för att få kritik ifall han träffade Quisling och den kritiken kunde drabba förtroendet för kyrkan. Filmen bygger på de anteckningar som Peder Olsen gjorde under detta uppdrag.

Vad får en man att hjälpa en ockupationsmakt? Filmen pekar på några olika svar som det är upp till oss att fundera kring. Ett skäl som Quisling för fram är att han ville rädda Norge från Sovjetunionen och hindra att Norge blev kommunistiskt. Det är inte så långsökt som det kan låta. Quisling hade tidigare i sitt liv varit med och hjälpt svältande människor i det område som idag är Ukraina. Det var många som svalt i Sovjetunionen, som Agnieszka Hollands film Mr Jones skildrar. Quisling verkar ha varit övertygad om att Sovjetunionen kunde komma att ockupera Norge.

Filmen ger mycket att fundera på och prata om. Ett annat av filmens teman kretsar kring kristendomens budskap om förlåtelse. Kan en gudomlig kraft förlåta någon som varit medhjälpare till att döda miljoner judar? Har gud eller Gud lättare att förlåta än vad människor har? Filmen tar upp existentiella frågor som många människor brottas med.

Filmen är lång, två och en halv timme, och handlingen går ofta i sakta mak med en hel del närbilder som hänger kvar på människors ansikten. Det är en svår balansgång för en filmskapare att låta foto och klipp ta det lugnt. Det blir lite segt emellanåt, övertydligt av och till men samtidigt skulle det blir fel att svabba över dessa frågor för snabbt. Dessa frågor måste tas i lugn takt. En av filmens styrkor är att den lyfter fram olika aspekter utan att ge svar och den undviker att skildra moral och etik i svart eller vitt. Det är inga enkla frågor och det är alldeles för många filmer och tv-serier som delar in karaktärer i onda eller goda.

Kan något ont ursäktas med att det för något gott med sig? Kan en varelse offras för att tio ska leva? Det är svåra frågor – filmen ger som tur är inte svaren. För de måste vi fundera på själva. Och det måste göras om och om igen, av varje generation, tänker jag. I dagens värld finns andra hotbilder är Stalins Sovjet och Hitlers Nazi-Tyskland: IS är visserligen mer eller mindre besegrat men det finns andra liknande islamistiska krafter som växer, andra hot som mullrar i vårt tid Ryssland och Putin, Nordkorea, Kina, växande högerextrema grupper som ploppar upp som motkraft till islamismen. Hur långt får vi gå för att försvara oss mot anti-demokratiska krafter?

Ett plus ger jag till det enastående fotot. Regissören vågar låta fotografen ha kameran vilande på flera miljöer, vilket ger en stark känsla av att jag som tittare är med där. Jag hinner känna in miljön. Skådespelarna måste också ha applåder. Anders Danielsen Lie är rätt och trovärdig som prästen Peder Olsen, som tittare känner jag hans känslor. Gard B. Eidsvold övertygar som Quisling och svenska Lisa Carlehed visar en trasig Maria Quisling som gått vilse i vad som är rätt och fel. Vi får inte glömma att Maria Quisling upplevt stalinismen på nära håll och det är lätt att sitta decennier senare och döma ut hennes och maken Vidkun Quislings rädsla för kommunismen. Lisa Loven Kongsli gör en bra roll som Peders fru Heidi Olsen.

En imponerande film som guidar oss igenom svåra frågor, som ingen bör blunda för.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Erik Poppe, Filmkritik, Filmrecension, Moral och etik

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 190
  • Sida 191
  • Sida 192
  • Sida 193
  • Sida 194
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 2141
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in