• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scen

Till jul lanserar Google en konkurrent till Spotify

22 september, 2010 by Redaktionen


Spotify har verkligen förändrat sättet att lyssna på musik för många. Jag ser hur ungdomarna när de har fest hemma hos oss ställer upp en dator som de kopplar till högtalare.
Det är underbart att kunna lyssna på massor av musik utan att behöva köpa skivorna och samtidigt veta att det är lagligt och att musikerna får betalt.
Spotify finns dock bara i några länder ännu så länge. Och deras introduktion på den amerikanska marknaden lär få problem. Lagom till jul lanserar Google sin konkurrent.

Expressen:

Nu ska Google få dig att överge det svenska musikspelarundret Spotify. Enligt flera källor kommer Google lansera ett eget Spotify till jul. Och utmana Apple som kung över den lagliga musiknedladdningen

Google lyckas med mycket, men inte med allt. Deras community Orkut kidnappades av brasilianska webbaktiva och är numer enbart något för de som kan portugisiska. Google klarade inte att sköta det på rätt sätt. Google Wave lyckades inte. Ska de lyckas med en musiktjänst måste den vara minst lika bra och smidig som Spotify. För musikbolagen måste det vara mest intressant att ha avtal med så många sådana tjänster som möjligt. Det är som att finnas i så många butiker som möjligt.

Emanuel Karlsten har också bloggat om det i Tabloism 2.0.

Relaterat:
Aftonbladet, AB:s prylblogg

Läs även andra bloggares åsikter om Google, Spotify

Arkiverad under: Scen Taggad som: Google, Spotify

Vi måste ta diskussionen med de som röstar på Sverigedemokraterna

21 september, 2010 by Redaktionen


Sen i söndags kväll har jag funderat på vad som är bästa saken att göra om man inte sympatiserar med Sverigedemokraterna och önskar dem färre väljare. Vad jag ständigt återkommer till är att man måste nå utanför ens egna sociala krets, eftersom den oftast tycker likadant som en själv.

Man kan skriva på Facebook och publicera texter, bilder etc. som visat hur ogenomtänkta SD:s resonemang är, ställa sig på Sergels Torg och visa sin ståndpunkt, men vad man också måste göra är att se till att ens åsikter når fram till de som faktiskt röstar på SD. Det är dem man måste prata med. Ta diskussionen på bloggar, på fikabordet, i konsumkön och överallt där man träffar på det. Under valvakan pratade jag med två unga killar som precis som jag kände sig ledsna och uppgivna, men samtidigt fanns där en jävlar anamma och kom överens om att vi har i alla fall en röst – det är det vi har – och den är vårt vapen, låt oss använda den. Sen såg jag dem på Sergels Torg dagen efter. Det var lite fint och någonstans kände jag att det här kanske också är början på slutet för SD. Om ingen duckar för att ta fighten. Inte någon gång. Så fort man hör, läser eller ser något, ta sig i kragen och bara visa att man inte håller med och berätta varför. Sen kanske man inte kan vinna någon diskussion eller omvända folk hur som helst, men man kan alltid alltid visa vart man själv står. Om man vågar.

På vägen hem från Sergels Torg pratade jag med min vän om att man får se till den man är, vad man jobbar med, vad man kan göra – om man har mandat att påverka det offentliga samtalet. Jag har funderat på olika idéer på fotoutställningar jag skulle kunna sätta ihop, men det är bara en möjlighet, bland många andra.

Oscar Poulsen
Fotograf som bloggar här.
www.vidvinkelfoto.com

Relaterat om Sverigedemokraterna:
Dagens Nyheter: Detta vill SD
DN: SD:s kulturpolitik: Hembygdsföreningar, folkdanslag, spelmanslag.
Aftonbladet
SVD: Expo: SD-folk med nazistband invalda

Läs även andra bloggares åsikter om Sverigedemokraterna, samhälle, politik

Arkiverad under: Scen Taggad som: Politik, samhälle, sverigedemokraterna

Harry Brown – på dvd

21 september, 2010 by Redaktionen

Michael Caine var som vi alla minns en gång filmvärldens tuffaste och mest välklädda skådespelare. Vem minns inte Harry Palmer och Jack Carter? Två karaktärer som både var charmiga och tuffa. Caine som under de sista decennierna har fått spela en rad biroller, senast i Batman the Dark Knight, brukar för det mesta prestera bra och i filmen Harry Brown är han tillbaka i rampljuset.

Det har varit lite av en trend med att gamla rävar som gör upp, tidigare har vi sett Clint Eastwood och Liam Neeson göra upp med ungdomarna i var sin egen film. I Harry Brown gör Michael Caine en liknande metamorfos från rädd pensionär till hämnande ängel.

Ex-militären och pensionären Harry Brown lever ett rätt stilla liv i en av södra Londons förorter, inte de där fina utan de där stora sena 1960-tals varianterna med höghus gjorda av grå betong.

Dagarna för Harry flyter på med besök till frugan som ligger på sjukhus och möten med sin gamle vän Leonard Attwell (David Bradley).

Tyvärr har det lokala ungdomsgänget tagit över stora delar av huskomplexen och speciellt en vägtunnel är ett populärt tillhåll för det gäng som leds av Noel (Ben Drew, känd som artisten Plan B). Leonard som blivit utsedd till hackkyckling av gänget trakasseras grovt. Det hela går över styr och Leonard beväpnar sig och bestämmer sig att göra upp.

Nästa dag hittas han mördad och det finns inga vittnen, men flera av gängmedlemmarna har förstås filmat delar av misshandeln med sina mobiltelefoner.

Polisen med den rättrådige kommissarie Frampton (Emily Mortimer) står maktlös och Harry Brown bestämmer sig att hämnas sin vän.

Som social kommentar är Harry Brown överdriven men som underhållning tillhör den en av de bättre i genren tack vare Michael Caines starka rolltolkning av pensionären Brown. Visst är det lite clichéartat med känslokalla ungdomar som inte ”bryr sig” och med en sämre skådespelarensemble kunde det lätt ha blivit en fortsättning på de fem Deathwish filmerna, men alla dessa invändningar försvinner när en film presenteras på det här sättet.

Skildringen av ett England som gamlingarna inte förstår eller känns vid lyckas filmen mycket bra med, för oavsett vilken partifärg du har så existerar det på många håll liknande problem.

De trista betongförorter som finns världen över ser ofta förvånande nog lika ut både arkitektoniskt och socialt. De blir inte direkt de socialt trygga miljöer som man kanske skulle förväntat sig.

Caine som själv växte upp i området som skildras i filmen gör en riktig ”Get Carter” tolkning i filmen, Brown bli Jack Carter med samvete.

Läs även andra bloggares åsikter om Michael Caine, Harry Brown, dvd, film, recension

Arkiverad under: Film, Filmrecension Taggad som: dvd, Harry Brown, Michael Caine, Recension, Scen

Det är mycket Indien på Södra teatern i höst

21 september, 2010 by Redaktionen

Den Indien-intresserade kan hitta mycket intressant i utbudet på Södra Teatern i Stockholm i höst:

Indien är hett i Stockholm i höst. Ett antal scener och aktörer gör temasatsningen Indien/Indien och presenterar musik, intressanta filmare, internationella konstnärer, gränslösa artister, kultiga författare, världsledande modeskapare. Välkommen till landet som superaccelererar in i framtiden, där sitarer bor granne med IT och religionerna är nästan lika många som språken. Ett högteknologiskt land med rika naturtillgångar, som rycker fram som ett av världens tongivande. Samtidigt placerar det sig på listan över världens 40 fattigaste länder. Går det att greppa Indien? Kulturhuset, Södra Teatern, Dansens Hus, Bollywoodbio/Bio Rio, Söderbokhandeln, Etnografiska Muséet, Galleri Kontrast med flera gör ett försök.

Satsningen innehåller en hel del musik. Indisk musik har under lång tid influerat vår västerländska musik. Från 60 talets Psykedeliska musik till de senaste decenniernas hippa dansgolv. En av Indiens populäraste artister Raghu Dixit är en av gästerna liksom Teddy Boy Kill, en hypad electro -duo från New Delhi. Det blir också klassisk nordindisk musik med en av Indiens främsta flöjtister Pandit Nityanand Haldipur. Han ackompanjeras av tablamästaren Pandit Sadanand Naimpalli. Tigerstyle är legendarer inom sin genre bhangra och Re:Orient club goes Bollywood, bland annat med hjälp av ÖFA-kollektivet.

-Jag fascineras av den indiska nationens musikliv därför att den är omöjligt att få ett grepp om. Den indiska klassiska musiken är i vissa avseenden mer avancerad än den västerländska klassiska musiken, samtidigt som bollywood och bhangra kanske är den enklaste och svängigaste partymusiken. Motsägelsefullt kanske, men 100% logiskt när man lyssnar på den, säger Niclas Pereira Dos Reis Lindblad, producent på Södra Teatern.

Programmet är brett, förutom musik blir det litteratursamtal, dagsaktuella politiska diskussioner, feministiska möten, diskussioner om Indien som ekonomisk framgångsmaskin och film. På Södra Teatern blandar vi lika delar fantasy på hindi, bhangra (punjabisk skördemusik), kvinnokamp á la Robin Hood, det indiska perspektivet på ”kriget mot terrorismen”, Bollywood-club, ungt stadsliv i Bengaluru, ekonomiska profetior och danceoke. Det hela avslutas med en stor fest den 11 december. Klassiskt indiskt och punk-electro från New Dehli står på programmet tillsammans med ett möte med en ung författare som skriver erotiska noveller från ett dekadent Bombay.

I Södra Teaterns entré och i trapphuset finns foton av Martin von Kroogh, Håkan Elofsson, Johanna Frenkel och Mikael Lindström. I baren har vi hela hösten Old monk rum-tema (drinkar baserade på Old munk rum är den indiska kulturelitens favvo).

Det här händer på Södra Teatern:

5 okt: CULT FICTION [SAMTAL] Zac O’Yeah med gäster, om indisk litteratur idag.

Anjum Hasan skriver den nya indiska city-romanen och skildrar den unga, framåtsträvande och något förvirrade medleklassen i Bangalore. Samit Basu fullkomligt sprutar ur sig fanatsyböcker och serier. Han är oerhört populär bland hinditalande ungdomar. Deras ciceron Zac O’Yeah räknar sig numera som halvindier och debuterar i höst på den indiska bokmarknaden. De tre möts i ett samtal om den indiska läsekretsen, om utvecklingen av olika bokgenrer, om vardagen som författare i Indien, om att kultförklaras.

10 okt: DET ROSA INDIEN [SAMTAL] För första gången i Sverige; Sampat Devi Pal som startade och driver Gulabi gang, ”Kvinnor i rosa saris”. Gulabi gang är en mycket framgångsrik, subversiv, feministisk Robin Hood-rörelse i de allra fattigaste delarna av Uttar Pardesh. Sampat Devi Pal samlar kvinnor som har fått nog av orättvisor och våld mot kvinnor. Hon lär dem försvara sig och slåss med påkar, hon startar skolor och sätter press på polis och myndigheter att försvara kvinnors rättigheter. Nu kommer hon till Sverige för första gången. Urvashi Butalia som startade Indiens första feministiska förlag ger oss andra bilder av den moderna indiska kvinnan. CS Lakshmi tamilsk författarinna som också driver Sparrow, ett center för dokumentation av kvinnohistoria/kultur i Mumbai är den tredje rösten i samtalet. Hon skriver under pseudonymen Ambai, på svenska har hon givit ut novellsamlingen FLOD.

16 okt: THE PRIVATE FACE OF TERROR and the public face of love [SAMTAL] Journalisten, författaren och bloggaren Amitava Kumar om islamofobi och kriget mot terrorismen. Medverkar gör också Sabrina Dhawan, manusförfattarinna till filmen Monsoon weddings och Hussain Zaidi, mannen som satte ord på terrordåden i Mumbai (1993) tillika författare till boken Black Friday som för övrigt blev film med samma namn. Tillsammans diskuterar de smygrasism, växande islamofobi och det globala kriget mot terrorismen. Kumar har i sin senaste bok gjort oerhört omfattande research på hur muslimen skildrats i film, böcker, media och konst efter terrordåden 11 september. Han är också en tung röst i debatten om byggandet av en moské vid Ground Zero.

16 okt: TIGERSTYLE [KONSERT/KLUBB]
Het bhangra. De två bröderna Raj och Pops har under mer än 10 år varit några av de mest tongivande på den brittiska bhangrascenen och kan kallas dess legender. Därtill har de samarbetat utanför gränserna med stora namn som Wisin Yandel, Don Omar, M.I.A., Vybz Kartel och Busta Rhymes. Tigerstyle har nått sin position genom att ha moderniserat bhangran, den traditionella punjabiska skördemusiken. Här hörs reggaeton, dancehall, hip hop och tung bas bland skörderytmerna som det vore det mest naturliga i världen. Kanske beror deras särpräglade stil på att Tigerstyle kommer från Skottland och inte Birmingham, Englands bhangrahjärta och centrum.
“They are without doubt the next Asian/Bhangra act that will break through into the mainstream – it is only a question of time.” (Bobby Friction BBC Radio 1)

22 okt: RAGHU DIXIT [KONSERT]
Raghu Dixit är en indisk singer-songwriter som inte har mycket gemensamt med vare sig Indiens stora klassiska tradition eller Bombays Bollywood musik. I stället leker han med influenser från rock och funk, varvat med traditionella folksånger och reggae. Skickligt väver han samman textfraser från sufisk poesi, indisk folklore och filosofiska betraktelser över vardagens små enkla ting. Han sjunger också på flera av Indiens språk som tex hindi och kanaresiska vilket gjort att han är omåttligt populär. Trots att Raghu Dixit står utanför Indiens gigantiska filmindustri var det ironiskt nog Bollywood som gjorde honom känd. Bollywoods hippa producent duo – Vishal & Shekhar släppte hans debutskiva vilket blev 2009 års mest sålda cd utanför Bollywod genren. Superstjärnor som Shah Rukh Khan och Karan Johar till hör också hans hängivna fans. Raghu Dixit har som enda indiska artist gjort en turné på Indiska fängelser. Hans musik speglar ett modernt Indien som inte glömt sina rötter. Det är ett rent nöje att luta sig tillbaka och njuta av den. Vi utlovar en av höstens musikaliska höjdpunkter.

13/11 NRITYAGRAM DANCE ENSEMBLE [DANS] Färgstark odissidans á la 2010.
De är helt unika i sitt slag för att de utifrån den klassiska östindiska tempeldansen – odissi – arbetar både traditionsbundet och radikalt modernt. Nrityagram Dance Ensemble ses som ett av de mest framgångsrika och nyskapande indiska kompanierna.

13/11 RE:ORIENT CLUB BOLLYWOOD EXTRAVAGANZA [KLUBB]
DJ Elite och DJ Suzi lovar att göra denna kväll till en alldeles sprakande sådan! Och därtill ÖFA-kollektivets alldeles underbara Bollywood flash-mob och danceoke. Kollektiv indisk dansextas!

16/11 PÅ G TILL INDIEN [SAMTAL] Vi är väl alla på väg till Indien, förr eller senare. Samla nu på dig tips om retreats, ashrams och yogaställen, hur du tar dig genom Indien matvägen och hur du dessutom undviker att bli magsjuk. Per J Andersson, resejournalist och Indienkännare, föreläser och inspirerar tillsammans med Lisa Martinsson, Magdalena Mecweld och Anna Lind Lewin.

INDIEN

21/11 FILMSÖNDAG OCH JULMARKNAD [FILM] Gratis filmfestival Bombay style, söndagsmys och indisk julmarknad. Vi har den stora äran att bland annat ha en first time, one time svensk visning av Sooni Taraporevalas allra senaste film Little Zizou (2010), prisbelönt i Indien och över hela världen.
24/11 RUPEE ME [SAMTAL] Experter ur svenskt och indiskt näringsliv hjälper oss lära känna nästa ekonomiska supermakt; Indien. Är Indien den nya ekonomiska framgångsmaskinen med IT och äldreomsorg på export, genomsyrat av okuvlig optimism? Eller är det präglat av extrem fattigdom, ökande klyftor, mark som tvångstas för att förse utländska bolag med prime land, och fattiga arbetare som exploateras? Vår panel nyanserar bilden.

11/12 INDISK FEST [KONSERT/SAMTAL]
Punk-electro från Dehli, klassisk nordindisk flöjtmusik med tablas och nattligt möte med en ung indisk författare och bästsäljare. En ”alltdukanönskadig” indisk fest!
Teddy Boy Kill är en hypad electro-duo från New Delhi som består av Toymob (Ashhar Farooqui) sång, gitarr och AudioPervert (Samrat B) syntbas, trummaskin, loopar och EFX.
Pandit Nityanand Haldipur och Pandit Sadanand Naimpalli. Pandit Nityanand Haldipur är en av indiens främsta flöjtister. Han spelar i traditionen efter Pannalal Ghosh som gjorde den folkliga Bansuri-flöjten till ett konsertinstument i den nordindiska traditionen. Han spelar tillsammans med Pandit Sadanand Naimpalli, tablamästare som hör till den handfull som indisk radio och TV rankar som ”Top Grade Artist”; en fantastisk ackompanjatör och enastående solist. Välkommen till en kväll med spännvidd från varm, innerlig, meditativ ragamusik till ett solistiskt fyrverkeri som får en att tappa hakan.
Siddharth Dhanvant Shangvi. Siddharth är en ung indisk författare med två bästsäljare (The last song of dusk och Lost flamingoes of Bombay) och flera litterära priser bakom sig. Han skildrar dekadenta miljöer i ett av pengar sjukt Bombay och provocerar med explicita sexskildringar. Siddharth bjuder denna kväll på ett exklusivt nattligt samtal. Indien och Sverige smälter samman, på väg mot morgondagen. ”Love is only a form of conversation” (SD Shanghvi)…

Läs även andra bloggares åsikter om Indien, Södra teatern

Arkiverad under: Scen Taggad som: Indien, Södra teatern

Från premiären av "Arbetarklassens sista hjältar" med Börje Ahlstedt på Odenteatern

21 september, 2010 by Rosemari Södergren

Arbetarklassens sista hjältar, ja det är väl ett passande namn på en teaterföreställning som har premiär dagen efter det val då högern på alla sätt och vis stadfäste sitt intåg över Sverige.
Arbetarklassens hjältar hade premiär på den lilla hemtrevliga teatern Odenteatern i Stockholm, som ligger nära Odenplan. Pjäsen är skriven av Peter Birro och sattes upp för flera år sedan på Elverket och blev då en succé. Jag räknar med att den blir det i den här uppsättningen också.

Börje Ahlstedt spelar Harald, en åldrad konstnär som är trött på livet och som lever ensam. Plötsligt ringer det på dörren och hans son Benny har kommit för att gratulera honom på hans 70-årsdag. Det är bara det att Haralds födelsedag var två veckor tidigare och dessutom fyllde han 70 året före. Sonen och pappan har inte träffats på tolv år. Båda är ensamma, olyckliga människor som inte lyckats i samhället.

Pappan, Harald, har i och för sig varit hyllad konstnär som räknas till arbetarklassens största skildrare. Framförallt har han gjort många konstverk där hans mamma, städerskan, skildrats. Sonen Benny har vuxit upp i skuggan av en stark pappa.

Föreställningen har, som alla bra pjäser, flera bottnar i sig. Den handlar om livets mening, om Socialdemokratin, om samhället, om utanförskapet och konstnärskapets villkor, om förhållandet mellan far och son, om vad vi vill lämna efter oss i livet och vad som är viktigast i livet.

Börje Ahlstedt tar mer och mer plats bland de främsta svenska skådespelarna. Han bevisar hur skådespelare är ett yrke som åldern som sätter sina spår fördjupar skådespeleriet. Det är starkt och känns i magen när Ahlstedt spelar Harald.

I Aftonbladet berättar Ahlstedt om att det är en stor utmaning att spela Harald:

– Ingen roll har haft en lika stor personlig genomslagskraft in i mitt hjärta. Min pappa framträder som alkoholiserad port­vakt, mamma framträder med sina skurknän. Risken är att det ligger för nära. Men då är min uppgift att sätta emot och säga ”jag är ju inte Harald. Jag är ju Börje”, säger Ahlstedt.

Magnus Ehrner som spelar sonen Benny är lika trovärdig och stark i sin roll som sonen.

”Arbetarklassens sista hjältar” är en föreställning som sitter kvar i skallen på mig och känns i magen fortfarande dagen efter. Jag tror att jag till och med ska försöka se den en gång till.

Arbetarklassens sista hjältar är den första fristående pjäsen i en triologi om rollfiguren Harald i olika skepnader/yrken. I uppföljaren “Neil Armstrong var aldrig på månen”, får man möta skådespelaren Harald. Sista delen i triologin är “Den ömhet jag är värd” där man ser honom som författare.
Jag hoppas Odenteatern sätter upp uppföljarna också.

Relaterat: Ett pressmeddelande om föreställningen

Läs även andra bloggares åsikter om Börje Ahlstedt, Odenteatern, Peter Birro, teater, recension, politik

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: Börje Ahlstedt, Odenteatern, Peter Birro, Politik, Recension, Teater

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1734
  • Sida 1735
  • Sida 1736
  • Sida 1737
  • Sida 1738
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 2141
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Det finns något befriande med att köpa … Läs mer om Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in