• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scen

Filmrecension: Livet är stort – rolig, mänsklig och engagerande

12 april, 2025 by Rosemari Södergren

Livet är stort
Betyg 3
Svensk biopremiär 11 april 2025
Regi Kristina Dufková

Runt om i landet börjar påskloven, en del skolor har lov före påskhelgen, andra efter. Det märks på bioutbudet. Flera filmer, ofta animerade, med barn och familjer som målgrupp går upp på bio. Livet är stort är en animerad berättelse om en tolvårig pojke, Ben, som är överviktig och ett mobboffer men samtidigt har han massor av energi och är den drivande i ett band. Ben är en härlig figur, lätt att tycka om.

När skolan börjar efter lovet dyker en ny tjej upp: Claire. Ben blir förälskad. Samtidigt har han det jobbigt för skolans mobbare är elaka och gör allt för att trycka ned honom. Ovanpå det får han order av skolsköterskan att göra något åt sin vikt. Han är rejält överviktig. Skolsköterskan kontaktar till och med hans föräldrar för att de ska hjälpa Ben att gå ner i vikt. Det är viktigt att föräldrarna förstår allvaret, menar skolsköterskan. Det blir en utmaning för Ben. Han älskar sötsaker och han tycker om mat. Han tycker mycket om mat och han är bra på att laga mat också och äter gärna, både under måltiderna och stora mellanmål.

Ben bestämmer sig för att gå på diet. Han får energin till det genom sin förälskelse. Men det är en svår utmaning. Farmor tycker inte att han ska gå på någon diet, så han har inte stöd överallt. Han tycker inte det är roligt att äta grönsaker heller. Dessutom har han inte riktigt energi att repetera med bandet och tillbringa tid med sina vänner i bandet. Mycket blir snurrigt och fel.

Berättelsen är mänsklig och engagerande, det är mycket som går att känna igen på olika sätt, både för ung som gammal. Det är en film som hela familjen kan ha glädje av att se tillsammans eller som morfar eller farmor kan se tillsammans med barnbarn. Den är rolig och varm och samtidigt realistisk.

Den släpps på bio med svenska röster och det fungerar bra. Bens röst görs av skådespelaren Sigge Dorsin.

Filmen vann Juryns pris vid Annecys internationella festival för animerad film 2024.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: Semitjov: Drömmen om en bättre värld – ofokuserad regi och en värdelös presentation

11 april, 2025 by Elis Holmström

Semitjov: Drömmen om en bättre värld
Betyg 2
Svensk biopremiär 11 april 2025
Regi Micke Engström

Personen Eugene Semitjov må vara närmast helgonförklarad hos svenska science-fiction och serietidningsentusiaster. Förutom Semitjovs litterära gärning var han även en mycket ansedd och uppskattad populärvetenskaplig journalist och reporter, något som ledde till att han 1972 tilldelades stora journalistpriset.

Bortom de stora framgångarna som författare och journalist bar Semitjov också på en fascinerande och innehållsrik familjehistorik som knöt honom till ett antal av den moderna historiens mest avgörande stunder, däribland den ryska revolutionen. Därmed går det inte att undkomma att en dokumentär om dennes liv och familj kunde resultera i något episkt, fascinerande men framförallt engagerande. Men vad som borde vara fantastisk blir istället en fullkomlig soppa till dokumentär som saknar övertygelse, struktur och vision.

Dokumentärfilmen kan göras som en ren journalistisk produkt som ter sig mer som ett långt nyhetsinslag, andra väljer att stilisera och dramatisera sina projekt genom klippning och musik som vill anamma dramaturgi som för genren närmare traditionell spelfilm. Det bästa exemplet på detta är regissören Asif Kapadias film om Ayrton Senna som i sina bästa stunder kändes dramatiserad och inte alls som en deskriptiv biografi.

Regissören Micke Engström har dock ambitionen att blanda dessa två former och röra sig mellan att dramatisera sitt material samtidigt som han klipper in traditionella intervjuer med diverse subjekt. Balansgången är dock en smärre katastrof och hela Semitjov: Drömmen Om En Bättre Värld känns från första början fullkomligt vettlös. Filmen kastar sig mellan högläsning av brev som visualiseras genom märkligt dramatiserade bakgrundsklipp, detta leder till att filmen många gånger känns onödigt överdådig och bombastisk. Sedan tillkommer rena tramssekvenser där Stina Ekblad läser högt ur en av Eugene Semitjovs romaner, där vi istället få se prov på omåttligt usla digitala specialeffekter och en regi som är både överspänd och märkligt bombastisk.

Om filmen ändå hållit sig till denna bullriga form hade den i alla fall varit någorlunda konsekvent. Men då allt verkar cementerat får Engström kalla fötter, från ingenstans ändrar filmen skepnad och rör sig ifrån de dova högläsningarna, helt plötsligt kastas det in en uppsjö av olika intervjuer med personer som mött Semitjov.

Detta gör att filmen snabbt blir identitetslös. Eftersom alltför mycket tid ägnas åt en uppenbar oro kring filmens form och funktion, förloras också möjligheterna att djupdyka i de intressanta ämnen som filmens subjekt innehar. Familjen Semitjov var sannerligen inte befriade från spänning eller dramatik, men Engström gör ett osedvanligt slarvigt jobb att presentera livsödena som istället för att vara episka och fantastiska blir konstigt avslagna.

Inte blir det bättre av att filmen är ofokuserad och stirrig, genom att oscillera mellan att bara studera Eugene Semitjov och dennes arbete och att studera de olika familjemedlemmarna, känns filmen rörig och osammanhängande. Ett antal intressanta segment som rör Semitjovs journalistiska arbete blir bara små parenteser som får göra plats åt helt irrelevanta berättelser om brodern Volodja Semitjov. Och med tanke på att Semitov också är ansvarig för skapandet av den svenska seriehjälten Allan Kämpe förkommer förvånansvärt lite diskussioner och funderingar kring influenser, båda vad gäller Semitjovs inspirationskällor men också betydelsen av hans arbete inom både serietidningskonsten och mer traditionell litteratur.

Slutligen måste filmens allmänna presentation diskuteras, eller rättare sagt fördömas. Dokumentärfilmer är sällan beroende av att framstå attraktiva vad gäller det visuella, men Semitjov:Drömmen Om En Bättre Värld når så pass låga nivåer att det skapar huvudbry. Grafik, fonter och andra visuella element är av så pass låg kvalitet att det liknar ett projekt från mellanstadiet. Trots att filmen rekryterat en rad duktiga skådespelare till att läsa diverse texter presenteras allting med sådan amatörmässighet att det liknar en hafsverk.

Personen Eugene Semitjov är ett fantastisk fascinerande ämne, vars arbete blivit aningen förbisett. Därför är det närmast skandalöst att möjligheten till att belysa livsgärningen fallerar genom ofokuserad regi och en värdelös presentation.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: Hard Truths – känns ända in i hjärteroten

11 april, 2025 by Rosemari Södergren

Hard Truths
Betyg 3
Svensk biopremiär 10 april 2025
Regi Mike Leigh

En tragikomisk skildring av en kvinna som bråkar med allt och alla. En film som känns ända in i hjärteroten och både gör ont och inte går att låta bli att skratta åt, då det är så makabert. Jag tror vi alla har mött sådana personer som alltid klagar, alltid är misstänksamma, alltid blir arga på allt och alla. Pansy är en kvinna i övre medelåldern som är missnöjd med allt i livet. Hon lyckas missförstå allt omgivningen säger. Hon har ständigt taggarna utåt. Hon bråkar med läkaren, tandläkaren, personalen då hon köper mat, hon gnäller på sin man och sin son Moses.

Hennes 22-årige son Moses är rejält överviktig och har inte något jobb och verkar mest ligga på sin säng och leka med ett flygplan. Moses har stora svårigheter i livet och det märks att hans mamma aldrig kan se utanför sig själv och aldrig har stått upp för Moses, aldrig offrat något för att ge honom självförtroende och eller försökt hjälpa honom, aldrig lyssnat på honom. Han har aldrig kunna berätta för sin mamma vad som gör ont i honom. De är därför svårt att sympatisera med Pansy.

Ofta när någon person är sur, arg, krånglig och jätte-besvärlig brukar folk i omgivningen med en axelryckning säga: ”Hen har sina problem. Det märks. Hen mår inte bra.” Ingen orkar förstås ta reda på mer och dessutom skulle det inte gå för den ilskne skulle svara med ännu mer elakheter.

Vad har gjort Pansy så besvärlig, så missnöjd, så arg? I filmen skissas på några eventuella orsaker. Barndomen där hon fått ta mycket ansvar och inte känt sig älskad av sin mamma, ett giftemål med en man hon inte upplever som rätt för henne. Men det går inte att se förbi att hon inte heller ger någon chansen att nå fram till henne. Det händer något i en scen efter drygt halva filmen där hennes syster ändå lyckas nå fram till henne. Det ger oss några aningar om vad som kan ligga i botten men samtidigt är det inte den slags film som ska hitta ett sagoslut.

Det är komiskt men mycket mörkt samtidigt. Marianne Jean-Baptiste belönades med en BIFA för Bästa skådespelerska för sin roll som Pansy. Det är hon väl värd. Både hon och övriga skådespelare gör bra roller och är trovärdiga, det känns som att jag är med där och upplever det som händer. Det känns som att jag är på plats. Samtidigt är det jobbigt att se och höra hennes ilska och hur hon medvetet missförstår allt för att skapa konflikt. Pansy är inte direkt en person jag vill vara i närheten av. Hard Truths är rolig, jag kan inte sluta skratta emellanåt, men samtidigt är berättelsen väldigt ledsam och svart.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmkritik, Filmrecension, Mike Leigh

Karolina Ramqvist får Sveriges Radios Romanpris 2025

11 april, 2025 by Redaktionen


Karolina Ramqvist. Foto: Mattias Ahlm/Sveriges Radio

I en vecka har lyssnarjuryn diskuterat de nominerade romanerna i P1 och 10 april 202r utsåg de en vinnare. Karolina Ramqvist tilldelas Sveriges Radios Romanpris 2025 för ”Den första boken”.

Ett pressmeddelande berättar:
Lyssnarjuryns motivering till priset lyder:
Mellan raderna lyckas Karolina Ramqvist förmedla något som är större än ord, i en solblekt berättelse om mognad, kärlek och det vemodiga avskedet.

– Jag är hedrad och glad att den här boken har funnit sina läsare. När jag skriver tänker jag inte på dem, jag tänker inte att någon ska läsa det jag har skrivit över huvud taget, men när boken kommer ut tillhör den läsaren helt och hållet. Det är läsaren som fullbordar romanen med sin läsning, säger Karolina Ramqvist.

– Jag skrev den mycket som en lek med tid och rum. Nu tänker jag att det är en historia om avstånd och närhet, till en plats och en annan människa, och till minne, det kollektiva minnet och en enskild persons, säger Karolina Ramqvist.

Lyssna på diskussionerna
Lyssnarjuryns diskussioner och dagens vinnarintervju finns att höra i P1 Kulturs sändningar – här eller i Sveriges Radio Play (P1 Kultur Reportage).

Karolina Ramqvist
Karolina Ramqvist debuterade 1997 och har sedan dess gett ut en rad böcker. Hon har även skrivit noveller, filmmanus, essäer och kritik. Karolina Ramqvist har tilldelats ett flertal priser, bland annat Tidningen Vi:s litteraturpris (2009) och Aniarapriset (2023). ”Den första boken” nominerades till Augustpriset 2024.

Sveriges Radios Romanpris
Sveriges Radios Romanpris instiftades 1993 och delas ut varje år till ”en framstående svensk roman ur det gångna årets produktion”. Prissumman är på 30 000 kronor. Unikt med priset är att det är ett läsarpris, en jury bestående av radiolyssnare bestämmer vilken av de nominerade romanerna som ska belönas.

Arkiverad under: Litteratur och konst, Scen, Toppnytt

“Jävla karlar” sätts upp på Scalateatern – Shanti Roney i samtliga roller

10 april, 2025 by Redaktionen

Scalateatern och bokförlaget Polaris presenterar Andrev Waldens kritikerrosade och Augustprisbelönade debutroman “Jävla karlar” som teater. Den vilda och humoristiska uppväxtskildringen blir till monolog med Guldbaggebelönade Shanti Roney (“Tillsammans”, “Vägen ut”, “Tusenbröder”, “Personkrets 3:1”) i alla roller. Eva Dahlman (“Egenmäktigt förfarande”, “Kärleksbrev”, “Britt-Marie var här”) skriver manus och regisserar. Uppsättningen får urpremiär på Scalateatern 22 januari 2026.

Ett pressmeddelande berättar:
Andrev Waldens oemotståndligt bok “Jävla karlar”, om sin uppväxt i spillrorna av 68-rörelsen, är en av 2000-talets mest framgångsrika och älskade svenska romaner. Sydsvenskan kallade den “enastående litteratur”, Kulturnytt menade att Andrev Walden “skrivit en klassiker’, SvD beskrev den som “en anmärkningsvärd prestation” och Aftonbladet konstaterade att Walden fått både “trivialiteter och vidrigheter att glimra”. Hösten 2023 mottog Andrev Augustpriset för boken och den har också tilldelats Adlibrispriset för Årets debut och Stockholmspriset för Årets litteratur. Boken blev den mest sålda romanen i Sverige 2023 och även i Norge har Andrevs uppväxtskildring rönt stor framgång och blev den mest sålda översatta romanen 2024. Hösten 2025 släpps den på tyska (”Scheisskerle”) och engelska (”Bloody awful in different ways”).

Nu är det klart att berättelsen sätts upp som teater på Scalateatern i Stockholm med Shanti Roney i samtliga roller. För regi och manus står Eva Dahlman.

– Det här är ofattbart roligt, säger Andrev Walden. När jag skrev romanen dagdrömde jag väl en del om film, men aldrig teatern. Tanken slog mig inte förrän Scala slog mig med den och när Shanti Roney kom in i bilden föll allt på plats. Det är så satans hedrande att han vill göra den här monologen. Han är en underbar skådespelare. Det där pojkansiktet som rymmer något uråldrigt. Oskulden och skulden och förmågan att växla däremellan. Shanti kan verkligen balansera humor och obehag. Och med Eva Dahlman var det kärlek vid första ögonkastet. Eller första munkastet. Hon är sannerligen inte rädd för att skratta i mörkret så jag blev snabbt övertygad om att hon kan hitta rätt tonart i manus och regi.

Eva Dahlman som regisserar och bearbetar berättelsen för scen ser dess stora potential:
– Andrevs “Jävla karlar” är exakt min humor. Det fruktansvärda och svarta blir på ett märkligt sätt det roliga. Jag känner igen det från Lars Norén som jag också älskar. Det talar direkt till mig. Och så språket, det fantastiska språket på det. Romanen får mig att tro att jag är med om allt, och att jag känner karlarna, pojken, mamman, Cyklopen och Lilla Molnet. Det ska vi försöka överföra till scenen, och det kräver verkligen sin skådespelare. Och är det någon som kan bära alla karaktärer och språket och svärta och komik, så är det Shanti Roney. Jag gläder mig så himla mycket.

För Shanti Roney blir monolog en ny erfarenhet:

– Det här kommer bli ett äkta kraftprov för mig, en jätteutmaning! Det känns både läskigt och spännande, som ung hade jag aldrig vågat tacka ja. Men jag tycker verkligen att “Jävla karlar” passar för scenen. Det är en tuff berättelse skildrad med humor och krasshet och jag gillar det.

Arkiverad under: Litteratur och konst, Scen, Teater, Toppnytt Taggad som: Andrew Walden, Polaris, Scalateatern, Shanti Roney

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 132
  • Sida 133
  • Sida 134
  • Sida 135
  • Sida 136
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 2141
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in