Mike Leigh

Mr Turner
Betyg 4
Regi Mike Leigh

Joseph Mallord William Turner var en fascinerande konstnär som var helt absorberad av ljus. Han målade både i olja och med akvareller och han anses vara den konstnär som lade grunden för impressionismen. Den brittiska filmskaparen Mike Leigh har valt att skildra de sista tjugofem åren i Turners liv.

Bildmässigt är filmen ett mästerverk, precis som det anstår en film som skildrar en enastående konstnär som Turner. Filmfotografen har fått leka med ljus sätt som påminner om hur Turner skapade. Där är exempelvis en bild där allt är i motljus – med ljus som strålar in genom att stort fönster. Bildmässigt såväl som filosofiskt är filmen ett mästerverk. I små enkla vardagliga samtal fångar filmen de stora existentiella frågorna.

Mike Leigh säger att han med filmen riktad kameran mot sig själv och andra olika slags konstnärer som brottas med alla de krav yrkesvalet medför. I pressmaterial om filmen skriver han:
Det är en sak att få folk att skratta, även om det kan vara svårt. Men att lyckas beröra em så att de upplever det djupa, det sublima, det andliga, det episkt sköna och det skrämmande som livet här på jorden innebär – det är något helt annat. Och inte många av oss lyckas hur mycket vi än försöker.

Mike Leigh är filmens regissör så han vet väl vad han ville skildra. men jag tycker den handlar om mer än att vara konstnär, jag tycker den handlar om livet. Alla brinner väl för något och denna inre låga krockar med omgivningens alla krav och förväntningar.

Turner var ingen ängel, men ingen demon heller, eller kanske har Mike Leigh valt att skildra honom ömsint? Turner bor tillsammans med sin far, tills fadern dör. Hushållerskan stannar kvar och är djupt förälskad i Turner – som utnyttjar henne sexuellt och tar hennes närvaro för given. Turner har en tidigare älskarinna, Sarah Danby, som han har två döttrar med, vilket han oftast förnekar och inte erkänner officiellt. Under annat namn inleder han en relation med en änka som är hans hyresvärdinna där han ofta hyr in sig vid kusten. Han levde dubbelliv i många år, delade bädd och boende både med sin hushållerska och sin hyresvärdinna, på två olika ställen.

Han var en anarkistisk personlighet som gick sin egen väg men ändå tycks ha stort hjärta för människor. Men mest av allt älskade han ljuset och sin konst. En gång såg han till att bli fastbunden vid en fartygsmast i dåligt väder för att kunna måla en snöstorm. Han gav allt för sin konst.

För konstintresserade har filmen några extra små pärlor i scener där flera kända konstnärer är med som John Constable och Benjamin Haydon.

Det är skönt med en film där skådespelarna inte på typiskt Hollywood-manér är bildsköna utan är vardagliga, rent av rätt ful och med många skavanker, som folk är mest, som Marion Bailey i rollen som Sophia Booth och Dorothy Atkinson i rollen som hushållerskan Hannah. Timothy Spall i rollen som Turner själv är inte direkt framställd särskilt tvålfager. Fast där är jag tveksam. På bilder jag kan hitta på Turner såg han väldigt bra ut. Timothy Spall gör en imponerande prestation i rollen – och lär få ett och annat pris eller nominering. En film behöver ju inte skildra hur saker verkligen såg ut eller gick till utan det viktiga är att fånga meningen bakom, vad något vill säga. Fast ändå känner jag ett motstånd mot ytterligare en film där en medelålders, överviktig, vit man har huvudrollen och med alla sina brister får symbolisera alla människor och vår kamp för att förstå livet eller åtminstone ta oss igenom denna existens.

Det är intressant med Turner att hans konst är bland världens högst värderade. 2009 såldes hans målning ”The Temple of Jupiter Panellenius” för motsvarande 103 miljoner kronor, vilket är det näst högsta belopp som betalats för ett brittiskt konstverk. 2006 såldes ett venetianskt landskap av Turner för motsvarande 283 miljoner kronor. Fascinerande eftersom Turner trots allt var en konstnär som till rätt stor del ändå uppskattades redan av sin tid, även om inte den brittiska drottningen förstod sig på hans konstverk. En miljonär erbjöd sig att köpa alla hans konstverk och göra honom till en mycket rik man men Turner tackade nej och valde att donera sina verk till den brittiska nationen, trots att drottning Victoria avskydde hans konst.