• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scen

Tre unika berättelser lyfter fram exceptionell kvinnlig kapacitet – Vardagshjältinnorna på Göteborgs Stadsteaters Lunchteater

15 april, 2025 by Mats Hallberg

v 15 2025

Göteborgs Stadsteaters Foajé

På scen: Anette Sevreus (manus) & Ida Gillner (musik)

Regi: Marie Delleskog

Kostym: Nonno Nordqvist

Ljus & Ljud: Arctur Hernández Charrága

Underrubriken lyder ”rapport från ännu en skurhink”. Den antyder att föreställningen kommer och handla om Maja Ekelöf, vars osannolika biografi sammanlänkas med Anette Sevreus så viktiga mormor samt hennes mammas favorit inom hemtjänsten. Blev inbjuden av skådespelaren som frilansat i över trettio år och kände till att jag recenserat uppsättningar hon medverkat i senaste åren. Har sett henne hos Vera Berzak Teatersällskap x 3, med Andra bollar, på Trixter, ADAS, Folkteatern och kanske ytterligare någon scen. Sedan sent 90-tal har hon förekommit i en lång rad filmer och tv-serier.

Musikern och kompositören Ida Gillner upptäcktes av en slump 2019, i samband med att jag befann mig i Kronhuset för att skriva om folkmusiktrion Kaja. Därefter har det blivit ett antal uppskattande recensioner av skivor och framträdanden, solo eller ingående i Längtans Kapell. Vidare ska framhållas att Gillner skrev musiken till Alla vindar är stilla av ovan nämnda Berzak. En av aktörerna på scen var då Anette Sevreus. 80-talisten vars huvudinstrument är sopransaxofon, framstår sedan sin magiska pianoskiva som en utmärkt pianist med ett eget uttryck. I Vardagshjältinnorna syns hennes rörelser över klaviaturen och subtila spel på akustisk gitarr.

foton Sten Dereman

Lunchteatern inför som vanligt maximalt antal åhörare vilka inmundigat god lunch, innehöll föga förvånande anmärkningsvärda livsöden. Två omständigheter fick igång tankeprocesser hos mig. Ibland undrar man ju hur vissa människor hinner med allt de uträttar och man ställer sig den självklara frågan: Hur orkar de? Varifrån får de sin energi och vad beror det på att dessa sällsynta individer vi hör om, visar en sådan omsorg om andra (inte sällan liknar beteendet betraktat utifrån uppoffrande slit)? Att bry sig var ett gemensamt drag hos städerskan Maja, mormor Jenny och invandrande Z som såg sina sysslor som ett kall. Man kan helt enkelt inte begripa att alla människor tidsmässigt lyder under samma villkor, kan förefalla som om vissa har tillgång till flera liv.

Informationen om dessa exceptionella kvinnor får mig att fundera. Jag är uppväxt i en folkrörelse, nämligen frisksport-rörelsen. Var ideell föreningsledare från tonåren och framåt och investerade oerhört många timmar i veckan, främst som ledare för grabbar som gillade att tävla i olika idrotter. Och till så där nittio procent har mitt skrivande (bara här i K-bloggen finns ett fyrsiffrigt antal texter) skett utan arvode eller utanför arbetstid. Fallbeskrivningarna i Vardagshjältinnorna resulterade i att jag funderar på hur sällsynta eldsjälar är numera. i dessa underliga tider när varumärkeskrängande influencers kan bli snuskigt rika utan större ansträngning. De kämpande kvinnors historier Sevreus redovisar utgör en välkommen motbild.

Den andra faktorn rör Maja Ekelöfs ideologi, hennes minst sagt underliga livssyn. Genom att ha sammanförts av en gemensam bekant inleder Ekelöf en livaktig korrespondens med ”kamrat” Tony Rosendahl (som skickade brev till författaren av Rapport från en skurhink), tidvis internerad på Kumla-bunkern och dömd för spektakulära bankrån. På Orwellskt Newspeak-manér betraktas han som förtryckt. Hon den skötsamma och fattige solidariserar sig sålunda med förmögenhetsbrottslingen, istället för med alla offer vilka fått sina liv förstörda. Ungefär lika groteskt som de idag inom akademin och kultur-sfären som bagatelliserar livsstilskriminellas gärningar och gjort sig till terroristkramare. Också media och i synnerhet Public Service har jag som press på P3 Guld ”ertappat” med att glorifiera hänsynslösa egotrippade ynglingar som skapat skräck i samhället. Idag skulle hon på goda grunder getts epitetet woke-marxist.

Konstigt nog har jag brevväxlingen i förstaupplaga. Köpte förmodligen boken, ur vilken Sevreus animerat citerar, på rea och läste den som pinsamt naiv tonåring. Rosendahls tillvaro styrs av restriktioner, vilket gör den ömmande brevskriverskan upprörd. När Sevreus tar upp Ekelöfs nikotinbegär, kan flikas in att hon som tilldelades det första Ivar Lo-priset (det av LO instiftade) rökte ihjäl sig i likhet med Stig Sjödin. Angående förkunskap har jag både läst och i vår ambitiösa fackliga klubbtidning utförligt presenterat Rapport från en skurhink.

Att fembarnsmamman från Karlskoga vann en romanpristävling (motsvarande tre årslöner efter skatt påpekas i Vardagshjältinnorna) för en dagbok plus en självbiografisk prolog, måste betecknas som en sensationell bragd. Vi får veta att förutsättningen för inlämnade manus var att de skulle vara maskinskrivna. Kravet uppfylldes genom att stanna kvar på kontor efter utförd städning, använda olika maskiner för att minska risken för upptäckt. Rapport-romanen kretsar kring hennes usla ekonomi och hälsa, påfrestande jobbet, hennes något bortskämda barn i tonåren eller äldre, om läsefrukter och studier på folkhögskola och framför allt om världshändelser sedda ur en aldrig tvivlande socialists synvinkel.

Hög tid att ta sig tillbaka in i föreställningen. Vad Sevreus upplyser oss om, ofta som svar på Gillners frågor, fördjupas omsorgsfullt i belysande. sekvenser. Regin ringar in, vässar målande beskrivningar, ser till att klokt disponera stoffet. Engagerande tilltal broderas ut med livligt kroppsspråk och infogade betoningar När dramatiska händelser ska gestaltas rycker Gillner in och agerar motspelare. Tror mig inte ha sett musikern agera på motsvarande naturliga vis tidigare. Vi lär enligt marknadsföringen känna tre otroliga personer med ett jädrar anamma, ett påstående publiken instämmer i.

Som bonus har ett knippe sånger stoppats in. Sjöngs snyggt och avskalat till ackompanjemang på piano eller gitarr. Ingen av dem lanseras sig själv primärt som sångare, fast hantverket behärskas. Tydligt går melodi och texter fram, vilka tar fasta på sådant som hopp och klasskillnader. I en brokig kompott urskiljs Mikael Wiehe x 2, rörande visan Himlen är oskyldigt blå av bröderna Gärdestad, WC på svalen av Kent Andersson och den lätt antika schlagermakaren Jules Sylvain (pseudonym). Man har också lagt in Cornelis berömda fredsappell. Framställningen vidgas också av att slides visas bakom duon på scen.

Entré görs ute i publiken emellan långborden. Klädseln i vitt med slipsar är anslående. Har för mig att åtminstone Gillner bär hatt. Den tjugofem år äldre aktrisen etablerar kontakten med oss direkt, genom en monolog om sin mormor vars åsikt var att tv-sändningar på morgnar uppehöll sig vid elände. Båda dividerar om huruvida det var bättre förr. Med införlivandet av Kent Anderssons påvra men lyckliga barndom påvisas den hisnande materiella utvecklingen publiken har erfarenhet av. Sevreus avslöjar att hon varit ett maskrosbarn med både pappa och styvpappa dömda till fängelsestraff. Mormor i Gårda blev räddningen. Verkar ha haft närmast mirakulös förmåga att lösa utmaningar. Hur hon kunde arbeta heltid inom åldringsvården kan man inte begripa med tanke på familjesituationen. I denna kontext sjöngs passande nog Lill-Babs dänga En tuff brud i lyxförpackning.

Den tredje personen som gjort stor skillnad är som nämnts Zara, en omtänksam ängel som kommit att bli Sevreus mammas favorit inom Hemtjänsten. Trots egen sargad uppväxt har hon varit en enorm glädjespridare. Före lyckade finalnumret En sång till modet, förs ett viktigt resonemang. Indirekt en uppmaning om att unna sig själv, se möjligheterna som står till buds. Annars finns en överhängande en risk att godhjärtade av hedervärd välvilja offrar sig själva, något som i förbigående påtalas.

Som framgått med förhoppningsvis önskvärd tydlighet, utspelade sig i ord och ton en tänkvärd föreställning med självbiografisk prägel. Den äldre skådespelaren och den yngre musikern (tillika assisterande i dramatiserade avsnitt) samarbetade ypperligt och förenades fint i duetter.

Foton (ej översta) Sten Dereman

Arkiverad under: Scen, Teaterkritik

Filmrecension: Kayara: På äventyr i Inkariket – spännande och tankeväckande

14 april, 2025 by Rosemari Södergren

Kayara: På äventyr i Inkariket
Betyg 3
Svensk biopremiär 11 april 2025
Regi Cesar Zelada
Censur Sju år

En spännande och tankeväckande animerad film om en ung flicka i Inkariket som vill kunna ha samma förutsättningar som pojkar och män. Hon vill bli inkabudbärare men det får inte flickor eller kvinnor vara, bara män och pojkar. Det spelar ingen roll att Kayara är både snabbare och bättre på den än vilken pojke som helst. Kayara är duktigare än alla pojkar men det räcker inte i samhällen där flickor inte har samma värden som pojkar.

Chasqui är namnet på Inkarikets budbärare. Kayaras pappa är inkabudbärare och hela sitt liv har hon drömt om att få bli en chasqui. Redan som liten har hon visat sig vara både snabbare och mer uthållig att springa än alla pojkar. När den gamle kungen över Inkariket dör arrangeras en tävling för att utse nya chasqui för den nya kungen. Den nya kungen Paullu är dessutom barndomsvän till Kayara. Men det hjälper inte. Som ung tonårspojke är den nya kungen ganska maktlös gentemot traditioner och de äldre män som omger honom och som vill styra honom.

Kayara bestämmer sig för att vinna tävlingen för att bli chasqui genom att klä ut sig till pojke. Jag ska inte berätta hela filmen. Den är spännande, rentav olidligt spännande emellanåt. Som de flesta familjefilmer har Kayara, filmens hjältinna en rolig vän, en roligt marsvin som följer med henne på äventyren. Berättelsen handlar inte bara om en flickans rätt att kämpa för sin roll. Genom de olika uppdragen hon måste göra lär hon känna sitt folks kultur och historia. Det är mycket fint berättat och välgjort.

Jag tycker mycket om animeringen, den är gjord i fina klara färger. Svenska rösterna görs av bland andra Malva Goldmann, Minna Cárdenas, Vincent Werner, Edgar Adolfsson, Adam Fietz, Andreas Nilsson, Johan Schinkler, Calle Carlswärd och Anton Raeder.

Kayara: På äventyr i Inkariket har mycket att säga om flickors situation – och även om vi i Sverige hunnit ganska långt när det gäller jämställdhet och allas lika rätt finns det fortfarande många flickor i Sverige som lever i situationer där de inte är jämställda med pojkar. Världen över finns det många länder där kvinnor och flickor inte har samma rättigheter som pojkar och män. Och det är ganska tyst om dessa frågor, tänk bara på förtrycket av kvinnor i Iran och Saudiarabien med flera länder som det tigs om. Inte ens FN vågar ta itu med det eller påpeka det eller kräva förändring, känns det som. Frågan om flickors och kvinnors samma rätt som pojkar och män är minst lika aktuell världen över och ibland i Sverige också. Men filmen är inte gjord för att lyfta pekfinger, det är en stark och spännande och engagerande film för hela familjen.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Inkariket

Filmrecension: The Penguin Lessons – när verkligheten överträffar dikten

14 april, 2025 by Rosemari Södergren

The Penguin Lessons
Betyg 4
Svensk biopremiär
Regi Peter Cattaneo

När verkligheten överträffar dikten. The Penguin Lessons bygger på verkliga händelser och det är en otrolig och hjärtevarm berättelse som ger hopp om mänskligheten. En pingvin som räddats från oljespill öppnar människors hjärtan.

Handlingen utspelas under 1970-talet i Argentina där militärdiktaturen styrde och tiotusentals av dess medborgare försvann, greps av militären och många återfanns aldrig. Tom Michell (spelas av Steve Coogan) kom till Argentina för att undervisa i engelska på St George’s i Buenos Aires, en internatskola för välbärgade argentinska pojkar. Tom Mitchell var ganska butter och sur, han bar på ett tungt bagage av djup sorg. När han blir mottagen till skolan av rektor Buckle (spelas av duktiga Jonathan Pryce) får han rådet, eller snarare befallningen, att inte på något sätt blanda sig i landets politik och inte ha några synpunkter på militärdiktaturen.

Tillsammans med lärarkollegan finländaren Tapio (spelas av svenska Björn Gustafsson) åker han på en minisemester till Uruguay. Tapio och Tom går ut och dansar på kvällen raggar upp två väninnor. När Tom promenerar längs stranden med den ena kvinnan hittar de en pingvin som blivit indränkt i olja och kommer att dö om den inte räddas. Kvinnan uppmanar Tom att ta med pingvinen till hotellrummet och tvätta av oljan. Nästa morgon försöker Tom lämna pingvinen på stranden men den är envis och följer efter honom överallt.

Scenerna där Tom på olika sätt tvingas ta med sig pingvinen är ganska roliga fast också träffande beskrivningar av korrumperande diktaturer. Genom olika situationer där militärer eller andra uniformerande män med makt beordrar honom att behålla pingvinen får Tom med sig den ändå hem till internatskolan. Pingvinen vinner allas hjärtan. Tom har med den på lektionerna. De konflikter och den mobbning som fanns i klassen försvinner genom elevernas kärlek till den lilla pingvinen. Av och till är det en feelgood-berättelse utan like men samtidigt skramlar det i bakgrunden från militärernas diktatur och människor försvinner utan rättegång. Det är en turbulent och svårt tid för människorna i Argentina där de kan räcka att vara vän med någon som vill ha demokrati för att bli gripen och bortförd.

Berättelsen värmer hjärtat och det är underbart att den bygger på verkliga händelser. Filmen baseras på engelskläraren Tom Michells bok med samma namn om hans tillvaro i sjuttiotalets Argentina, utgiven på svenska som Pingvinlektionerna. Liksom i filmen undervisade Michell på internatskolan St George’s i Buenos Aires, och han döpte sin pingvin till Juan Salvador. Nio pingviner turades om att spela Juan Salvador i filmen, eftersom de alla hade egna färdigheter – någon av dem var bra på att äta fisk framför kameran, en kunde gå åt vänster och en annan åt höger. Jag hoppas de nio pingvinerna behandlades väl och inte for illa av att vara med på filminspelning. Men jag har inte hittat något som tyder på att djurrättsorganisationer reagerar negativt på inspelningen. Tvärtom visar filmen hur viktiga djur kan vara och hur de kan påverka människor till att bli bättre människor.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Djurrätt, Pingvin, The Penguin Lessons

Malmö Stadsteater och Dramaten sätter upp pjäs av Mare Kandre

13 april, 2025 by Redaktionen


Skådespelarna Katarina Lundgren-Hugg och Nina Fex sätter upp Mare Kandres ”Vilse” på både Malmö Stadsteater och Dramaten under säsongen 2025/2026. Regissören Staffan Valdemar Holm bidrar som regiöga.

Malmö Stadsteater och Dramaten uppmärksammar författaren Mare Kandre. Ett pressmeddelande berättar:
Tjugo år har gått sedan författaren Mare Kandre gick bort, endast 42 år gammal. Hennes unika och inflytelserika författarskap lever vidare – nu också på scen. I ett samarbete mellan Malmö Stadsteater och Dramaten sätts pjäsen Vilse upp, initierad av skådespelarna Nina Fex och Katarina Lundgren-Hugg. Regissören Staffan Valdemar Holm bidrar som regiöga. Föreställningen kommer att spelas på Malmö Stadsteaters scen Studion under hösten 2025, och på Dramaten våren 2026.

Mare Kandre debuterade 1984 med I ett annat land och betraktades redan då som ett litterärt underbarn. Hon hade hunnit studera konst i London, skapa serier och spela i punkbandet The Global Infantilists. Under sitt korta liv gav hon ut ett tiotal böcker och belönades med flera litterära priser. Hennes författarskap präglas av existentiella och metafysiska teman, och hennes prosa har ett alldeles eget tilltal. Flickan som växer upp, som måste förhålla sig både till världen och sin egen kropp, är en av hennes återkommande gestalter.

Pjäsen Vilse skrevs och uruppfördes 1986 och blev den enda av Kandres dramer som spelades under hennes livstid. I centrum står två flickor, kallade 1 och 2, som rymt hemifrån och befinner sig i en skog. De har gått vilse – men vill de egentligen bli hittade? Vad betyder det att vara vilsen, i världen och i sig själv?

Vilse är en berättelse om identitet och gränstillstånd. Med sin säregna poetiska ton ger pjäsen form åt frågor som genomsyrar hela Mare Kandres verk: hur det är att växa upp, att vara kvinna, att existera i motstånd och utsatthet.

Efter Kandres död hittades fler pjäser bland hennes efterlämnade papper. Fyra av dem publicerades 2017 i volymen Pesthuset och andra pjäser. Att nu åter sätta upp Vilse är ett sätt att återknyta till ett sceniskt författarskap som fortfarande är lika relevant.

Premiär på Malmö Stadsteaters scen Studion den 17 september 2025.
Premiär på Dramaten våren 2026.

Medverkande: Nina Fex och Katarina Lundgren-Hugg
Idé: Nina Fex
Dramaturg: Anneli Dufva
Regiöga: Staffan Valdemar Holm

Arkiverad under: Scen, Teater, Toppnytt Taggad som: Dramateh, Malmö stadsteater, Mare Kandre

Teaterkritik: Effekten – Vasst, angeläget och varmhjärtat om kamp mot depression

12 april, 2025 by Ingegerd Rönnberg

Effekten
Effekten
Av Lucy Prebble
I översättning av Pamela Jaskoviak
Regi Melody Parker
Scenografi och kostym Agnes Östergren
Ljus Susanna Hedin
Medverkande Ann-Sofie Rase,Gerhard Hoberstorfer, Angelika Prick och Emil Hedayat.

Det är klart överraskande med en pjäs om psykisk ohälsa och nyttan av antidepressiv medicin. På förhand kan ämnet verka väl tungt för en teaterscen. Det finns även en uppenbar risk att trampa snett och såra de som drabbas av det förlamande mörker en depression är. Men Effekten, som har svensk urpremiär på Kulturhuset Stadsteatern, hanterar ämnet på ett verkligt intresseväckande, upplysande och empatiskt vis.

Det är ett vasst, välskrivet drama som ställer angelägna frågor om mental hälsa, behovet av och riskerna med läkemedel som påverkar hjärnans kemi. Att som i reklamtexten kalla det en komedi är lite märkligt. Men det finns ett lager av drastisk svartkantad humor och visst skrattar publiken ibland. Främst är det dock ett uppmärksamt lyssnande i teatersalongen.

Brittiska dramatikern Lucy Prebble har en imponerande förmåga att skriva lätt om svåra saker. Ett stort plus i Effekten är att det är en rapp, svängig dialog. Mörka och ljusa stråk ligger dessutom så nära att det uppstår en laddning. Att dramat inte är baserat på en uppmärksammad roman är ett utropstecken idag. Visst kan pjäser som bygger på en litterär förlaga bli jättebra. Men teatern måste slå vakt om sin egenart.

Välmeriterade regissören Melody Parker har fått fin kontur och skärpa på dramat och ensemblen känns sammansvetsad och på tå. Scenrummet visar som väntat en sjukhussal och oväntat ett stort snäckskal som kan roteras och bli en kärleksbädd.

Navet i berättelsen är två unga personer som frivilligt deltar i ett medicinskt experiment. Det är ett antidepressivt läkemedel med en ny verkande substans som ska testas. Frejdigt, närmast aningslöst, svarar de på läkarens frågor inför försöket. Ingen av dem säger sig ha känt av psykisk ohälsa innan. Även om Connie – väldigt fint spelad av Angela Prick – drar lite på svaret. Hon har ju känt sig ledsen ibland.

Det sistnämnda anknyter till debatten om att förskrivning av antidepressiva läkemedel till unga ibland inte är motiverad eftersom det unga kallar psykiska besvär ofta grundas i personliga motgångar och en värld i fritt fall.

Även retsamme och kaxige Tristan – spelad med yvigt kroppsspråk och häftiga ”moves” av Emil Hedayat – snuddar vid en viktig frågeställning. Varför anses det helt galet att delta i försök med läkemedel när människor oreflekterat stoppar i sig droger?

Villigt sväljer Connie och Tristan den medicindos som successivt ökas. Biverkningarna börjar snart märkas. Energipåslag, svettningar, aggressivitet, ryckningar i kroppen och störtblödning. En högst oanad effekt, som givetvis är till för att sätta färg på historien, är att duon blir förälskade. Frågan är om passionen beror på medicinen eller om det är en naturlig dragningskraft?

Den mest intressanta och komplexa karaktären i dramat är läkaren Dr Lorna som leder forskningsstudien. En, inledningsvis tycks det, kylig psykiatriker som utanför yrkesrollen visar sig lida av depression. Ann-Sofie Rase gestaltar denna kvinna på ett helt underbart vis. Nyanserat, klokt och berörande.

Så småningom inträder den kände psykiatrikern Dr Toby som initierat forskningsstudien i handlingen. Gerhard Hoberstorfer spelar honom pregnant och trovärdigt med precis rätt manér för en uppblåst karaktär alla som besökt läkarstämmor och symposium nog känner igen.

Dr Toby håller en blandning av lovtal och show om antidepressiv medicin och psykiatrin som högst felaktigt ses som medicinens askunge. ”Att försöka hitta ett botemedel mot hjärnans sjukdomar är minst lika viktigt som att ägna sig åt hjärtkirurgi”, säger han. Denna välbetalda föreläsning reser Dr Toby runt i världen med. Han skryter även i förbifarten om att han blivit ombedd att hålla ett TED talk och skriva en bok.

Det visar sig omsider att Dr Toby och Dr Lorna har ett förflutet ihop och att han som väntjänst sett till att hon får leda forskningsstudien. Dock har han inte avslöjat allt som ingår i testet. Den okända faktorn är början på en händelsekedja med mycket tragiska konsekvenser för en av deltagarna. Efterverkningarna av experimentet drabbar också Dr Lorna. Hon rasar samman helt och beslutar sig för att ta antidepressiv medicin. Något hon tidigare vägrat.

Dramats slut pekar på att det finns en väg mot ljusare horisonter både för henne och den svårt skadade försökspersonen. En resa mot öppet hav symboliserat av ett litet skepp vid scenens front.

Effekten är en välgjord,välspelad och angelägen berättelse som ställer viktiga frågor om vetenskap och mänskliga beteenden. Detta överraskande drama skrivet direkt för teatern har alla förutsättningar att bli en succé.

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik, Toppnytt

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 131
  • Sida 132
  • Sida 133
  • Sida 134
  • Sida 135
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 2141
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in