• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Filmrecension: Microhabitat – Om trångboddhet och fattigdom i sydkoreanska Seoul

9 mars, 2019 by Petter Stjernstedt

Microhabitat
Betyg 4
Regissör: Jeon Go-woon
Land: Sydkorea
År. 2017
Längd: 102 min

Miso bor i Seoul i en trång och kall lägenhet hon knappt har råd med. Hon arbetar som städerska för rika, detta för att hon ska kunna unna sig livets stora njutningar – cigarrer och whisky. Miso har en pojkvän men varje gång han är på besök och de vill ha sex så är det rent fysiskt inte möjligt då kylan i lägenheten är ett faktum. Miso ledsnar till slut på sin boendesituation och hon bestämmer sig för att leta ny lägenhet. Under sin upptäcktsfärd träffar hon flera gamla bekanta och vänner som delar med sig av sina livsval samt en varm säng att sova i.

I Seoul är trångboddhet och fattigdom ett utbrett problem. Men det är få sydkoreanska filmer som väljer att skildra de utmaningar den fattiga arbetarklassen står inför. Men Microhabitat tar sig an ämnet och gör det med glans. Vi får en inblick i Misos tuffa värld där varje krona är värd något. Samtidigt har Miso dyra vanor såsom cigarrer och finwhisky. Har en fattig verkligen råd med den typen av lyx? Om inte vad finns det då att leva för? Förtjänar inte även en fattig att få njuta av livets goda ting? En vän till Miso ifrågasätter livsvalet hon gjort. Hon tycker Miso ska ta av sig offerkoftan och genast sätta sig i skolbänken. För bara så når du verklig lycka. Filmen tar inte ställning i frågan men får en som tittare att tänka i de banorna. Det är ett vackert porträtt av en egensinnig och lycklig människa. Väl hemma hos sina vänner inbillar sig Miso att hon ska kunna få lugn och ro. Men självklart är livet mer komplicerat än så och Miso dras in i deras egna problem och utmaningar. En manlig kompis har precis blivit lämnad av sin fru och behöver allt stöd han kan få. Men istället för att tala med Miso stänger han henne ute genom att låsa dörren till sovrummet där han sitter i sitt mörker och gråter. Att som man gråta offentligt är i Sydkorea skamligt. En annan kompis har gift sig men är lagom nöjd med sitt äktenskap där hon och mannen ofta bråkar om småsaker. Detta är livet 1A skildrat med värme och kärlek. Jag tycker om Microhabitat, en både politisk och högst personlig film om en kvinna som väljer att gå sin egen väg. I Jeon Go-woons regi slipper vi moralkakorna. Microhabitat är aldrig svart och vit, utan det är omständigheter som tvingar personerna att göra svåra val. Detta är Sydkorea i mikroformat med problem som trångboddhet, arrangerat äktenskap och konservativa familjetraditioner. Samhälleliga fenomen som lever vidare. Mer tänker jag inte säga om den mycket speciella Microhabitat. Frågan är om filmen någonsin kommer att kunna visas på svenska biografer. Jag hoppas det, men är tveksam. Jag fruktar att fega svenska filmbolag inte vågar satsa på den typen av udda dramer.
Synd då Microhabitat oavsett din klasstillhörighet verkligen är en pärla till film väl värd att lyxkonsumera i.  


Petter Stjernstedt

Arkiverad under: Filmrecension, Recension, Toppnytt

Filmrecension: Blind Spot – omskakande och intensivt om psykisk ohälsa hos unga flickor

9 mars, 2019 by Petter Stjernstedt

Blind Spot
Betyg 4
Svensk biopremiär Streaming via SF Bio
Regi: Tuva Novotny
Skådespelare:Anders Baasmo Christiansen och Pia Tjelta

The Horror! The horror! För en förälder finns inget värre än blotta tanken på att mista sitt barn. Känslan när ens dotter eller son hotas till livet är obeskrivlig. Tuva Novotny lyckas att i en enda tagning visa på chocken och skräcken hos mamman vars barn inte mår som den borde.

Scen ett: Thea, en kvinnlig tonåring, och hennes kompis promenerar efter ännu en skoldag hemåt. Här finns inga tecken på att något skevt. Inget som tyder på psykisk ohälsa eller destruktiva tankemönster. Tvärtom trivs Thea med livet. Visst tar vissa av hennes ibland elaka klasskompisar på krafterna. Men det är en vardag som Thea för länge sedan accepterat. Att tjejer på skolgården kan jävlas med varandra och att samtalsklimatet kan te sig både hårt och obarmhärtigt är ett sorgligt faktum vi alla är väl medvetna om. Men Thea mår inte bra. Det får vi som tittare snabbt kännedom om. Resten av händelseförloppet är en helveteskamp med Theas mamma som kämpen. Hon tampas i motvind och lever på hoppet om att ett lyckligt slut är möjligt. Inte i hennes vildaste fantasi kunde mamman ana problemets magnitud.

Blind Spot är en käftsmäll vars blånande efterkval inte verkar försvinna i första taget. Debutanten Tuva Novotny är filmregissören som vågar dra ut  på scener, som dröjer sig kvar i det jobbiga, plågsamma och som utan sentimentalitet tar sig an de svåra frågorna – om livet, döden och om den ryggsäck av smärtor och ärrbildningar vi alla bär runt på.

Vad får en ung fjortonårig flicka att vilja ta sitt liv? Thea är  den “duktiga flickan” som gör bra ifrån sig på skolan och som alltid finns där för andra. Hon stödjer den utsatta och tar alltid det förväntande sociala ansvaret. Blind Spot diskuterar samhällets krav gentemot flickor, om att alltid vara till lags för andra och därigenom glömma bort sig själv och sitt eget välmående.

Med fingertoppskänsla för det vardagliga och mänskliga relationer skildrar Tuva psykisk ohälsa hos en person vars känselspröt inte syns utåt. Filmens inledningsscen – den sista vandringen hemåt innan katastrofen  – är i sin enkelhet en strålande illustration av både vardag och kravfylldhet hos unga tjejer. Med enkla medel visar scenen och filmen på svårigheterna med att som förälder kunna skönja bakom fasaden. Vi bär alla på masker, men vad döljer sig bakom ridån? Vad finns under alla poseiga selfies och sönder-filtrerade mat- och semesterbilder?

I rollen som den hysteriska mamman ser vi Pia Tjelta. Med bravur tar hon sig genom förvandlingen. Hon krackelerar fullständigt samt skakar av förtvivlan. Att tänka klart i denna extremsituation är svårt, för att inte säga omöjligt. Pia parerar den balansgången mellan frustration och hopplöshet perfekt.

Kameran följer efter och följer minsta lilla rörelse hos mamman. Jonas Alariks scenografi imponerar. Likaså gör regiarbetet av Tuva. Tillsammans skapar de en film som är utöver det vanliga. Jag slutar aldrig imponeras av filmiska verk såsom tyska Victoria eller den amerikanske ensemblefilmen Birdman. Dramer som i en enda tagning fångar ett skeende. Hos en filmregissör med den ambitionen krävs både en tydlighet och en glasklar vision från ruta ett. Det har Tuva.

Blind Spot är ett omskakande och starkt drama om psykisk ohälsa och om en förälders största skräck i livet som besannas – en mardrömsfärd ner i helveteshålan som tar oss närmare en människa och ett fruktansvärt samhällsfenomen. Det psykiska ohälsan hos yngre som blir allt sämre är en verklig ödesfråga och Blind Spot är en ögonöppnare som får igång många viktiga diskussioner både kring matbordet och i klassrummet.

Petter Stjernstedt

Arkiverad under: Filmrecension, Recension, Toppnytt

Filmrecension: Captain Marvel – riktigt bra och spännande

8 mars, 2019 by Hans Södergren

Captain Marvel
Betyg 4
Svensk biopremiär 6 mars 2019
Regi Anna Boden och Ryan Fleck

En riktig äventyrs- och actionfilm med Brie Larson i rollen som Marvels största hjältinna Carol Danvers. Hon har varit en av galaxens stridspiloter men får superkrafter genom en sorts svart blod som pumpats in i henne. Filmen är baserad på seriefiguren Carol Danvers från Marvel Comics.

Carol Danvers går med i Starface, som är en grupp av elitmilitärer från olika delar av galaxen. Jorden plågas av ett krig mellan två utomjordiska raser som utsett just jorden till sin stridsplats.

Filmen är riktigt bra, den är spännande, skådespelarna är bra och det tekniska snyggt. Tiden bara flög iväg.

Samuel L Jackson återkommer i rollen som Nick Fury, från andra Marvelfilmer. Nu utspelas handlingen före de tidigare och han är en lägre anställd byråkrat. Jackson har förvandlats till en 25 år yngre version med digital teknik.

I rollerna: Brie Larson, Samuel L. Jackson, Ben Mendelsohn, Djimon Hounsou, Lee Pace, Annette Bening, Clark Gregg och Jude Law.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Experimentellt med själ och lyriska anslag – Live in Hamburg av Malin Wättring 4

8 mars, 2019 by Mats Hallberg

Omslag Amanda Andréas

Artist: Malin Wättring 4

Titel: Live In Hamburg

Betyg: 4

Inspelad 15/9 2017 live i Hamburg av Norddeutcher Rundfunk

Mix: Åke Linton Svenska Grammofonstudion

Master: Claes Persson

Skivans producent: Malin Wättring

NFR/ Havtorn Records

Release 8/3 2019

Tredje skivan för Malin Wättring från Lerum, vars huvudinstrument är tenorsaxofon. Hon har varit professionell musiker i cirka åtta år, utexaminerades i improvisationslära 2014 från Högskolan i Göteborg och spelar i många sammansättningar. Ifjol dirigerade hon Bohuslän Big Band i egenskrivna låtar på jazzfesten i Halmstad (jag var där). Har hört henne och kvartetten live några gånger. Minns särskilt en konsert på Brötz för några år sedan, där alla fyra intuitivt hittade rätt ingång. Senaste åren har Wättring tilldelats två prestigefyllda pris. Dels ur Bengt Säve-Söderberghs stipendiefond, dels en jazzkatt i kategorin Årets kompositör. Den rosade kvinnan är sålunda musiker, bandledare, kompositör samt lärare.

Nu verkar hon så klart inte i splendid isolation, även om hon är upphov till albumets sex långa låtar. Tvärtom indikerar ju kvartettformatet och musikstilen ett lagarbete, där varje beståndsdel har avgörande betydelse. Och bandledaren vurmar för demokratisk frihet, det vill säga ger ansenlig plats åt improvisationer. Pianisten Naoko Sakata lämnade Japan för studier i Göteborg. Hennes nu upplösta superspännande trio har jag recenserat, liksom trumslagaren Anna Lunds projekt Hurrakel och medverkan i Sol Sol. Det ”manliga underskottet” Donovan von Martens såg jag tidigare i år i Hannah Tolfs band.

Vi har att göra med mycket duktiga musiker som trivs i varandras sällskap, något av en supergrupp ur det yngre gardet. Sympatiskt att samtliga får generöst med utrymme att träda fram och fylla i med sina personligheter. När jag lyssnar i hörlurar, märker jag att de skrynkliga passagerna blir påfrestande för mina relativt otränade öron. Känns ett par gånger otillgängligt när tonerna fladdrar runt. Vid sådana tillfällen tänker jag på Karl Bertil Jonssons pappa och hans urskuldande uttalande: ”jag är kanske inte rätte mannen att…” Avantgardistisk frijazz har aldrig riktigt varit min likör. Musiken förflyttar sig i kringelikrokar. Stämningar byggs upp och bryts av. Uppfattar ofta vad de gör som ett utforskande av klanger, ett skenbart sökande. Wättring anför med en kombination av utbuktande ”skitiga” fraser och behagliga melodier. I minst ett spår använder hon sin sopransax. För lyssnaren är det oberäkneligt, inuti de långa låtarna ändras ofta tempo och temperament

De två första titlarna ges som en helhet, med Donovan von Mertens pregnanta bastakter som brygga. Han har förresten flera intron och ges med och utan stråke, mycket utrymme som han förvaltar väl. Allegra börjar som finstämd ballad där saxen tar spjärn och övriga hakar på. När låten breddas briljerar Sakato vid flygeln. Ljudet är exceptionellt, vilket Åke Linton och ljudtekniker på den tyska radiokanalen ska harangeras för. Wättring berättar på releasekonserten att fördomarna om tyska radioproffs och deras sätt att placera ut mikrofoner lyckligtvis stämde. Deras bedrifter kan ha bidragit till att Anna Lund låter bättre än någonsin, vilket säger en hel del om hennes formidabla spel. Slutfasen av Glöd artar sig till taktil drum clinic. Vad hon gör på plattan genom att laborera med rytmer och cymbaler, är fullkomligt bedårande och häpnadsväckande. Blir glad av hennes slagfärdiga konverserande.

När Wättring skriver är det utifrån metoden att väva samman komplexa mönster med linjerade beats. Därutöver finns en påtaglig lyrisk ådra, vilket är en välgärning. Titlar som Astral och Endings lyser som fyrtorn över ett virvlande hav av toner. Finns få tendenser till pulserande bebop. Trevligt när sådana sekvenser dyker upp. I Den blå timmen visar Wättring sitt stora kunnande som instrumentalist jämte att hennes håg inte står till att i första hand spela mjukt och vackert. På en utlovad resa kommer vi i hamn när det råder bris, fast egentligen uttrycker kompositionen disharmoni efter tillfälligt förlorad kärlek. Sakata demonstrerar sitt ljuvliga anslag, liknar mer en glimrande konstmusiker än någon jazzpianist. Tar reservationslöst till mig hennes återhållsamma precisa spel, en kontrast till kompromisslösa sologig. Det väsentliga är att hon låter oss njuta hejdlöst. Om jag tar mig friheten att droppa namn på eventuella influenser hos Wättring får det bli Don Cherry, Archie Shepp, Charlie Haden och Jan Garbarek.

Live in Hamburg är mångfasetterad, på samma gång eggande och krävande. Livemusik med lidelse och lyhördhet som verkställts av fyra medvetna, kompetenta musiker; förevigade när de samarbetar för att nå sitt gemensamma mål. Gillar ni det jazziga moods och lyriska stämningar som vetter mot fri form, då är detta ett album för er.


foto Amanda Andrèas

Arkiverad under: Skivrecensioner

Filmrecension: Gloria Bell

8 mars, 2019 by Birgitta Komaki

Gloria Bell
Betyg 3
Svensk biopremiär 8 mars
Regi Sebastiàn Lelio

Gloria Bell (Julianne Moore) lever singelliv. Ett bra liv med arbete på dagarna och dans på kvällarna på klubbarna i Los Angeles. Hon har vuxna barn och ett barnbarn och livet är ganska bra sedan skilsmässan för tolv år sedan. Men det räcker inte och hon drömmer om att träffa någon. En kväll på klubben träffar hon Arnold (John Turturro) och de dras genast till varandra. En het romans med både kärlek och vänskap uppstår. Det finns bara ett problem. Han är nyskild sedan ett år och har en exfru och två krävande döttrar i bagaget. En familj som trots skilsmässan vägrar släppa taget och ständigt kräver pengar och omsorger.

En film om relationer i livets andra akt. När förälskelse kan vara lika ljuv som i ungdomen men där många andra saker kommer in. Erfarenheter , plikter och komplikationer som kan hindra kärleken. Att Gloria och Arnold är på olika stadier i sitt singelliv belyses tydligt. Medan hon är fri och har gått vidare nästan som en tonåring är han fast i plikterna. Samtidigt saknar hon något egentligt innehåll sitt liv. Han har just börjat bygga upp en identitet utan familj. En nog så svår uppgift och livet är komplicerat.

Med premiär på kvinnodagen kunde Gloria Bell vara en bra representant för starka kvinnor. Men Gloria är alldeles för förstående och förlåtande och fast i en behaglig undergiven kvinnoroll. Hade hon varit man i samma situation hade hennes roll säkert varit annorlunda. Men visst klarar hon sig i livet och hon tar en härlig hämnd. Den blir det bestående minnet av filmen. Och Gloria Bell kommer säkert att finna en ny kärlek. Julianne Moore gör så mycket som går av rollen. En komedi som är underhållande för stunden men väldigt konventionell.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmrecension, filmrecensioner, Recension, Scen

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 601
  • Sida 602
  • Sida 603
  • Sida 604
  • Sida 605
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Primetime – får många applåder

Primetime Betyg 4 Svensk biopremiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Primetime – får många applåder

Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Det finns något befriande med att köpa … Läs mer om Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in