Microhabitat
Betyg 4
Regissör: Jeon Go-woon
Land: Sydkorea
År. 2017
Längd: 102 min
Miso bor i Seoul i en trång och kall lägenhet hon knappt har råd med. Hon arbetar som städerska för rika, detta för att hon ska kunna unna sig livets stora njutningar – cigarrer och whisky. Miso har en pojkvän men varje gång han är på besök och de vill ha sex så är det rent fysiskt inte möjligt då kylan i lägenheten är ett faktum. Miso ledsnar till slut på sin boendesituation och hon bestämmer sig för att leta ny lägenhet. Under sin upptäcktsfärd träffar hon flera gamla bekanta och vänner som delar med sig av sina livsval samt en varm säng att sova i.
I Seoul är trångboddhet och fattigdom ett utbrett problem. Men det är få sydkoreanska filmer som väljer att skildra de utmaningar den fattiga arbetarklassen står inför. Men Microhabitat tar sig an ämnet och gör det med glans. Vi får en inblick i Misos tuffa värld där varje krona är värd något. Samtidigt har Miso dyra vanor såsom cigarrer och finwhisky. Har en fattig verkligen råd med den typen av lyx? Om inte vad finns det då att leva för? Förtjänar inte även en fattig att få njuta av livets goda ting? En vän till Miso ifrågasätter livsvalet hon gjort. Hon tycker Miso ska ta av sig offerkoftan och genast sätta sig i skolbänken. För bara så når du verklig lycka. Filmen tar inte ställning i frågan men får en som tittare att tänka i de banorna. Det är ett vackert porträtt av en egensinnig och lycklig människa. Väl hemma hos sina vänner inbillar sig Miso att hon ska kunna få lugn och ro. Men självklart är livet mer komplicerat än så och Miso dras in i deras egna problem och utmaningar. En manlig kompis har precis blivit lämnad av sin fru och behöver allt stöd han kan få. Men istället för att tala med Miso stänger han henne ute genom att låsa dörren till sovrummet där han sitter i sitt mörker och gråter. Att som man gråta offentligt är i Sydkorea skamligt. En annan kompis har gift sig men är lagom nöjd med sitt äktenskap där hon och mannen ofta bråkar om småsaker. Detta är livet 1A skildrat med värme och kärlek. Jag tycker om Microhabitat, en både politisk och högst personlig film om en kvinna som väljer att gå sin egen väg. I Jeon Go-woons regi slipper vi moralkakorna. Microhabitat är aldrig svart och vit, utan det är omständigheter som tvingar personerna att göra svåra val. Detta är Sydkorea i mikroformat med problem som trångboddhet, arrangerat äktenskap och konservativa familjetraditioner. Samhälleliga fenomen som lever vidare. Mer tänker jag inte säga om den mycket speciella Microhabitat. Frågan är om filmen någonsin kommer att kunna visas på svenska biografer. Jag hoppas det, men är tveksam. Jag fruktar att fega svenska filmbolag inte vågar satsa på den typen av udda dramer.
Synd då Microhabitat oavsett din klasstillhörighet verkligen är en pärla till film väl värd att lyxkonsumera i.
Petter Stjernstedt