Blind Spot
Betyg 4
Svensk biopremiär Streaming via SF Bio
Regi: Tuva Novotny
Skådespelare:Anders Baasmo Christiansen och Pia Tjelta
The Horror! The horror! För en förälder finns inget värre än blotta tanken på att mista sitt barn. Känslan när ens dotter eller son hotas till livet är obeskrivlig. Tuva Novotny lyckas att i en enda tagning visa på chocken och skräcken hos mamman vars barn inte mår som den borde.
Scen ett: Thea, en kvinnlig tonåring, och hennes kompis promenerar efter ännu en skoldag hemåt. Här finns inga tecken på att något skevt. Inget som tyder på psykisk ohälsa eller destruktiva tankemönster. Tvärtom trivs Thea med livet. Visst tar vissa av hennes ibland elaka klasskompisar på krafterna. Men det är en vardag som Thea för länge sedan accepterat. Att tjejer på skolgården kan jävlas med varandra och att samtalsklimatet kan te sig både hårt och obarmhärtigt är ett sorgligt faktum vi alla är väl medvetna om. Men Thea mår inte bra. Det får vi som tittare snabbt kännedom om. Resten av händelseförloppet är en helveteskamp med Theas mamma som kämpen. Hon tampas i motvind och lever på hoppet om att ett lyckligt slut är möjligt. Inte i hennes vildaste fantasi kunde mamman ana problemets magnitud.
Blind Spot är en käftsmäll vars blånande efterkval inte verkar försvinna i första taget. Debutanten Tuva Novotny är filmregissören som vågar dra ut på scener, som dröjer sig kvar i det jobbiga, plågsamma och som utan sentimentalitet tar sig an de svåra frågorna – om livet, döden och om den ryggsäck av smärtor och ärrbildningar vi alla bär runt på.
Vad får en ung fjortonårig flicka att vilja ta sitt liv? Thea är den “duktiga flickan” som gör bra ifrån sig på skolan och som alltid finns där för andra. Hon stödjer den utsatta och tar alltid det förväntande sociala ansvaret. Blind Spot diskuterar samhällets krav gentemot flickor, om att alltid vara till lags för andra och därigenom glömma bort sig själv och sitt eget välmående.
Med fingertoppskänsla för det vardagliga och mänskliga relationer skildrar Tuva psykisk ohälsa hos en person vars känselspröt inte syns utåt. Filmens inledningsscen – den sista vandringen hemåt innan katastrofen – är i sin enkelhet en strålande illustration av både vardag och kravfylldhet hos unga tjejer. Med enkla medel visar scenen och filmen på svårigheterna med att som förälder kunna skönja bakom fasaden. Vi bär alla på masker, men vad döljer sig bakom ridån? Vad finns under alla poseiga selfies och sönder-filtrerade mat- och semesterbilder?
I rollen som den hysteriska mamman ser vi Pia Tjelta. Med bravur tar hon sig genom förvandlingen. Hon krackelerar fullständigt samt skakar av förtvivlan. Att tänka klart i denna extremsituation är svårt, för att inte säga omöjligt. Pia parerar den balansgången mellan frustration och hopplöshet perfekt.
Kameran följer efter och följer minsta lilla rörelse hos mamman. Jonas Alariks scenografi imponerar. Likaså gör regiarbetet av Tuva. Tillsammans skapar de en film som är utöver det vanliga. Jag slutar aldrig imponeras av filmiska verk såsom tyska Victoria eller den amerikanske ensemblefilmen Birdman. Dramer som i en enda tagning fångar ett skeende. Hos en filmregissör med den ambitionen krävs både en tydlighet och en glasklar vision från ruta ett. Det har Tuva.
Blind Spot är ett omskakande och starkt drama om psykisk ohälsa och om en förälders största skräck i livet som besannas – en mardrömsfärd ner i helveteshålan som tar oss närmare en människa och ett fruktansvärt samhällsfenomen. Det psykiska ohälsan hos yngre som blir allt sämre är en verklig ödesfråga och Blind Spot är en ögonöppnare som får igång många viktiga diskussioner både kring matbordet och i klassrummet.
Petter Stjernstedt