• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Filmrecension: Andernas drömmar

2 januari, 2020 by Birgitta Komaki

Andernas drömmar
Betyg 3
Svensk biopremiär den 3 januari 2020
Regi Patricio Guzman

Efter Patricio Guzmans filmer Nostalgia for the light och Pärlemorknappen
Kommer dokumentären Andernas drömmar.

Det mäktiga bergsmassivet Anderna sträcker sig efter hela Chiles gräns. Det skärmar av och stänger ute Chile från resten av världen. Det är också ett skydd för den chilenska kulturen och särarten. På Chiles andra sida är havet.

Efter fantastiskt vackra bilder på de magnifika bergen som vakar över Chile övergår Guzman till att visa människorna. Chile är ett land med en över 20 000 år gammal kultur. Genom människornas berättelse kommer han in på det politiska skeendet. Många har lämnat Chile efter militärkuppen 1973. De har drömmen om Chile med sig på avstånd. Då är drömmen om Chile en poetisk bild blandad med minnen. Vinden , doften, skönheten och styrkan hos bergen finns där. Vältaliga chilenare berättar om sitt Chile.
När statskuppen var, blev det som ett vulkanutbrott i hela samhället och allt ändrades. Pablo, en fotograf som stannat kvar berättar om ett samhälle som förändrats. Han berättar om sin sorg över ett Chile där nyliberalismen tagit över. En stat där allt skall vara lönsamt för att få finnas och där ekonomisk ojämlikhet råder. När människor som protesterade blev utsatta för vattenkanoner eller fängslade och torterade. Hans sätt att berätta är både enkelt och gripande. Och han har filmat så mycket han kunnat.

Det är en mycket poetisk film genom de vackra naturbilderna men också genom de intervjuades förmåga att sätta ord på sina känslor. Guzman belyser människors drömmar och kamp men också deras vilsenhet i ett förändrat samhälle. Med filmen väcker han frågan: Vad gör ett avhumaniserat samhälle med människorna? Det är intressant och det är en universiell fråga även om hans filmer skildrar Chile. Något svar får vi inte i filmen men många tankar från medborgare i Chile.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Recension av tv-serie: Messiah – en fantastisk tv-serie om politik, religion och världen idag

1 januari, 2020 by Rosemari Södergren

Messiah
Betyg 4
Premiär på Netflix 1 januari 2020
Av Michael Petroni

Vill du se något som verkligen sticker ut och skiljer sig från det mesta som visas i tv-serieformat ska du definitivt se Messiah. Serien sätter verkligen igång tankarna.

En man dyker upp i Mellanöstern och verkar ha mystiska krafter där han får en kraftig sandstorm att stoppa de islamistiska våldsamma IS från att ta över Damaskus. Denna man blir kallad Al-Masih, arabiska för Messias, och får hundratals följare som följer honom ut i öknen då han vandrar till gränsen till Israel. Al-Masih spelas klockrent trovärdigt av Mehdi Dehbi.

I USA blir mannen uppmärksammad av CIA som skickar ut agenten Eva Geller för att undersöka vem han är och vad hans syfte är. Eva Geller spelas av Michelle Monaghan, som i mina ögon är en usel skådespelare. Hon är anledningen till att serien inte får högsta betyg, 5, av mig. Hon spelar alltid samma karaktär. Har du sett henne i en serie eller film, ja då har du sett henne i alla.

Serien är fascinerande och ställer bland annat frågan om vad som skulle hända om Jesus, den man som gav upphov till kristendomen, föddes på nytt. Hur skulle världen agera och ta emot om det kom en man som predikade det som Jesus predikade och gjorde de under som han gjorde? Om det kom en man som kunde gå på vatten, kunde bota sjuka, uppväcka döda, men precis som Jesus inte gjorde det med alla. Jesus uppväckte ju inte alla som dött. Ja huruvida Jesus gjorde det som det står i Nya Testamentet finns det skilda uppfattningar om. Men om vi utgår från vad som står i Nya Testamentet är det ändå glasklart att Jesus inte botade alla, inte uppväckte alla.

Hur skulle världen agera om det kom en person som var som Jesus beskrivs i Nya Testamentet? Många skulle troligtvis vara säkra på att det var bluff och som CIA-agenten i serien försöka hitta bevis på bluff.

Serien är fantastisk skildring av politik, religion, filosofi, psykologi och sociala mediers inflytande på människors liv idag – och den ger mycket att tänka på.

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier, Toppnytt Taggad som: Messiah, Netflix, Recension, Recension av tv-serie, TV-serie

Bokrecension: Sidor tillägnade Solen: måleri och mystik av Ivan Aguéli

1 januari, 2020 by Rosemari Södergren

Sidor tillägnade Solen : måleri och mystik
av Ivan Aguéli, Ibn Arabi, Bo Gustavsson
Utgivningsdatum 2019-06-07
Förlag Aprilvindens Förlag
Översättare Bo Gustavsson
ISBN 9789198475418

En fascinerande samling essäer om skaparprocessen och kreativitet kopplat till mystik. Vad gör att människor kan skapa? Ivan Aguéli är ett världsnamn inom konsthistorien. I denna relativt tunna bok finns ett urval av de essäer och översättningar som Ivan Aguéli publicerade i den franska tidskriften ”La Gnose” 1910–11.

Det är första gången dessa essäer ges ut i bokform.

Jag är oerhört fascinerad av dessa essäer. Jag håller långt ifrån med om allt Ivan Aguéli. Snarare tvärtom. Min första tanke när jag hörde om boken var att jag skulle bli inspirerad av hans tankar, eftersom jag har ett stort intresse för olika former av det som kallas mystik och jag är övertygad om att det finns mycket mer i världen, både på jorden och i universum, än vi kan uppfatta med våra sinnen. Det sägs ju att vetenskapen inte ens kan beskriva fem procent av allt som finns.

Mystik har att göra med att känna eller uppfatta saker vi inte kan ta på, eller se med våra ögon. Det behöver inte betyda att det inte finns. Känslor, finns de? Eller för att ta något högst konkret: de luftmolekyler som gör att hundar kan spåra, de finns uppenbarligen men vi kan inte uppfatta dem med våra sinnen. Det är hundar som har dessa sinnen.

Men då min väg i livet inte är den muslimska vägen märker jag att essäerna är som att höra Aguéli uttrycka sig och jag vill svara och säga emot. Han skriver bland annat negativt om buddhism och ödmjukhet. Jag märker att jag blir rätt arg på honom. Men jag tycker det är intressant och givande. För just genom att möta andras åsikter lär vi känna oss själva.

Nej, jag håller inte alls med Aguéli om hans syn på mystik. Tvärtom tror jag att mystiken och allt i världen är öppet lika mycket för kvinnor som för män. Hans inställning är ju strikt patriarkal. Ja, jag har respekt för religionsfrihet och jag har respekt för att en del, som Aguéli, konverterar till islam. Men som den utövas i länder som Iran och Saudiarabien har jag svårt att kalla den särskilt jämställd och för mig är religion som har med mystik att göra ofta mycket mer jämställd än det som förespråkas i dessa essäer.

Men det är väldigt intressant att läsa och liksom ta en diskussion i tankarna.

Boken innehåller även ”Traktaten om Enheten” av sufimästaren Ibn Arabi, ett verk från 1200-talet som betydde mycket för konstnären.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension, Toppnytt Taggad som: Bokrecension, Islam, Konst, Litteraturkritik, Mystik - religion, Recension, Religion, Sufism

Kontemplativ sinnrik väv – Månen och den eviga kon av Iréne Sjöberg – Lundin/ Owe Almgren och Jila Mossaed

29 december, 2019 by Mats Hallberg

Omslagsmålning Iréne Sjöberg Lundin

Iréne Sjöberg – Lundin, Owe Almgren och Jila Mossaed

Månen och den eviga kon

4

Inspelad och mixad av Åke Linton maj 2019 i Svenska Grammofonstudion Göteborg

Mastering: Henrik Alsér, Ultimate Mastering

Producerad av Oh Yeah Records med stöd av Per Göran Traung

40:17

Release: 27/9 2019

Med tanke på omedelbara närheten till Göteborg har det ändå ordnats en hel del kulturevenemang under de snart 35 år jag bott i Mölndal. För att anknyta till föreliggande skiva, har i sexton år extroverta eldsjälen Iréne Sjöberg-Lundin – tidigare kantor i Svenska Kyrkan – arrangerat omväxlande program med utomordentlig verkshöjd. Åtskilliga celebriteter har gästat under årens lopp. Har varit publik när hon bjudit in till festival i Fässbergs kyrka, program i kyrkorna i Stensjöns församling, Kulturhallen (numera second hand butik), i sitt galleri, pianokonserter i Fabriken samt konstnärliga tilldragelser i katakomberna i Götaforsliden intill; en unik plats som utgjort bas för omfattande verksamheten. Har alltid gått med öppna sinnen utan pressen att vara ålagd skrivuppdrag. Efter att i november lyssnat på en suggestiv duo som musicerade på flygel och kontrabas, interfolierat med läsning av österländsk poesi, erhöll jag ett ex av Månen och den eviga kon. Titeln är synonym med Jila Mossaeds första bok skriven på svenska. Vad vi hör på albumet är vad som ägde rum i maj i Katakomberna inför en andäktig publik. Under publiken forsar vattenmassorna i Mölndalsån.

Med oregelbundna mellanrum planerar således arrangören in konserter med sig själv på scen. Det gör hon enligt mitt förmenande rätt i, är lätt att falla för hennes utsökta, impressionistiska stil. Sjöberg – Lundin bestämde sig för att pianots harmonier skulle mötas av toner från elbas, varvid hon kontaktade sin favorit Owe Almgren boendes på nära avstånd. Upprinnelsen till idén bestod i en förtjusning, när Iréne bekantade sig med poesin av kvinnan som 1986 flydde från Iran. Blev ett telefonsamtal till den nyligen invalde akademiledamoten Jila Mossaed boende i Göteborg. Att hon tackade ja till att komma och läsa var förstås själva förutsättningen för projektet som sådant.

Duon spelar tre stycken av pianisten och företar sig därtill ett antal improvisationer. Mestadels separerat men vid enstaka tillfällen integrerat med musiken läser Mossaed ur sina fyra senaste diktsamlingar. På albumets insida berättar initiativtagaren att hon förälskade sig i poesin med sitt vackra språk och många berättelser. ”Så mycket av allt, sorg, saknad, kärlek, hopp…” Jag har hört prisbelönte Mossaed deklamera sin poesi ett par gånger. Lägger nu märke till att hon korsar den stora världen med den lilla genom drastiska metaforer. I eminenta uppsättningen Upprorets poet låter hon som manusförfattare en av den unga skådespelarna figurera som alter ego. Finns en komplikation med att kvinnan som flydde Iran som 38-åring läser sina egna dikter En påtaglig brytning är noterbar. Att vissa ljud inte kan uttalas korrekt blir rent av till ett uppslag. Å andra sidan onekligen en tyngd och seriositet när orden kommer direkt från källan. Tyvärr finns inte texthäfte bifogat, vilket gör att den genuint intresserade får leta i boklådor.

foto Eva Bergström

Tycker mycket om inledande Love to… Låter omfamnande och öppen, en värdig och stillsam komposition som repriseras allra sist. När melodin återkommer hörs i förgrunden poetens röst. Melankoliska ackord på flygeln backas upp av finkänslig, lagom dov elbas. Tonerna söker sig fram, fast paradoxalt nog på ett målmedvetet sätt. Efterhand förskjuts elbasens understödjande roll, dess position flyttas fram. I övrigt framstår musiken övervägande som skisser, liknar demoversioner. Ibland ter sig improvisationen experimentell utan att kantra, när pianosträngar slås an och försynt mullrande basgångar ger sig till känna.. Åttonde spåret börjar med intro på elbas. Uppskattar hur den egentligen aparta duon förenar sig, deras naturliga handlag med sina instrument.

Många har med framgång tonsatt dikter. Tror däremot det är tämligen sällsynt att man producerar plattor där musik och dikt är skilda uttryck, även om de stundtals samexisterar. Håller med skivbolaget (som drivs av familjen Almgren) om att musiken är dels meditativ, dels kraftfull. I mina öron låter det genrefritt, möjligen med en ohämmad dragning åt kammarjazz eller eftertänksamt soundtrack. Om mitt tips bidrar till att fler hittar detta vackra verk fyllt av kreativitet och sinnrika strofer, har min föresats infriats.

Arkiverad under: Skivrecensioner

Bokrecension: Ett kallt fall av Peter May

27 december, 2019 by Rosemari Södergren

Ett kallt fall
Författare: Peter May
Serie Enzo Macleod (del 1)
Utgivningsdatum 2019-09-26
Förlag Modernista
Originaltitel Extraordinary People
ISBN 9789178931569

Peter May är en rutinerad, flerfaldigt prisbelönt skotsk romanförfattare, bosatt i Frankrike, vars böcker sålt i över 4 miljoner exemplar. Hans Lewis-trilogi om Edinburgh-polisen Fin Macleod har hyllats av kritikerna både internationellt och i Sverige, och har vunnit en rad priser, bland annat Cezam Prix Littéraire Inter CE i Frankrike och The Barry Award för »Årets bästa kriminalroman« i USA . Ett kallt fall är den första boken i hans nya serie – The Enzo Files – om rättsmedicinaren Enzo Macleod, som utspelar sig i Frankrike.

Berättelsen är skickligt sammanvävd. Mycket skickligt. Peter May kan sitt hantverk. Det kan ibland vara lite för tydligt, som när vi får redogjort för vilka viner de har till maten och när i får sexscenerna väl tydligt redogjorda. Det är berättarknep som är välkända. Lockar det verkligen fortfarande läsare? Jag kom ihåg hur Enid Blytons femböcker hade beskrivningar av innehållet i barnens matsäckar och hur det var ett exempel i skrivarkurser.

Men som helhet är den en godkänd deckarhistoria och jag är säker på att den kommer att filmatiseras. Den är som upplagd för det, speciellt slutscenerna.

Enzo Macleod, skotsk rättsmedicinare, har gått med på ett vad han inte har råd att förlora: Han ska lösa sju av Frankrikes mest notoriska mord. Han börjar med det kalla fallet där Jaques Gaillard, en briljant lärare som undervisade några av landets mest begåvade elever på École Nationale d’Administration försvann för tio år sedan.

I stadens katakomber hittar han en väska med ledtrådar i, spår som tycks vara utplacerade med syfte att leda vidare till lösningen av mordet. Det är inte särskilt trovärdigt att mördare skulle göra sig detta besvär, men det får vi köpa för att hänga med i handlingen. Det blir på så sätt en slags puzzeldeckare, både inspirerad av Agatha Christie men egentligen mer i stil med och influerad av Dan Brown och Da Vincikodens upplägg. Ledtrådarna som leder vidare till nästa väska ger också samtidigt en resa i historien.

Den är givetvis lättläst och språket flyter på. Peter May är skicklig i sitt hantverk och för den som gillar Frankrike finns många fina miljöbeskrivningar. En bra deckare för den som vill fördriva en helg med en spännande berättelse men inte något av världshistoriens främsta litterära verk, vilket väl sällan förväntar oss av en kriminalhistoria.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension, Toppnytt Taggad som: Bokrecension, Deckare, Peter May, Recension

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 539
  • Sida 540
  • Sida 541
  • Sida 542
  • Sida 543
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Det finns något befriande med att köpa … Läs mer om Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in