Andernas drömmar
Betyg 3
Svensk biopremiär den 3 januari 2020
Regi Patricio Guzman
Efter Patricio Guzmans filmer Nostalgia for the light och Pärlemorknappen
Kommer dokumentären Andernas drömmar.
Det mäktiga bergsmassivet Anderna sträcker sig efter hela Chiles gräns. Det skärmar av och stänger ute Chile från resten av världen. Det är också ett skydd för den chilenska kulturen och särarten. På Chiles andra sida är havet.
Efter fantastiskt vackra bilder på de magnifika bergen som vakar över Chile övergår Guzman till att visa människorna. Chile är ett land med en över 20 000 år gammal kultur. Genom människornas berättelse kommer han in på det politiska skeendet. Många har lämnat Chile efter militärkuppen 1973. De har drömmen om Chile med sig på avstånd. Då är drömmen om Chile en poetisk bild blandad med minnen. Vinden , doften, skönheten och styrkan hos bergen finns där. Vältaliga chilenare berättar om sitt Chile.
När statskuppen var, blev det som ett vulkanutbrott i hela samhället och allt ändrades. Pablo, en fotograf som stannat kvar berättar om ett samhälle som förändrats. Han berättar om sin sorg över ett Chile där nyliberalismen tagit över. En stat där allt skall vara lönsamt för att få finnas och där ekonomisk ojämlikhet råder. När människor som protesterade blev utsatta för vattenkanoner eller fängslade och torterade. Hans sätt att berätta är både enkelt och gripande. Och han har filmat så mycket han kunnat.
Det är en mycket poetisk film genom de vackra naturbilderna men också genom de intervjuades förmåga att sätta ord på sina känslor. Guzman belyser människors drömmar och kamp men också deras vilsenhet i ett förändrat samhälle. Med filmen väcker han frågan: Vad gör ett avhumaniserat samhälle med människorna? Det är intressant och det är en universiell fråga även om hans filmer skildrar Chile. Något svar får vi inte i filmen men många tankar från medborgare i Chile.