• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Singer songwriter americana utstrålar musikalisk perfektion och hopp – Awake med Mala Oreen

5 november, 2021 by Mats Hallberg

foto Andrea Ebener

Mala Oreen

Awake

5

Inspelad och mixad av Dylan Alldredge i i Skinny Elephant Recording, Naskville USA

Producerad av Nielson Hubbard

Tourbo Music

38:33

Release: 5/11 2021

Finns mycket annat än klämkäcka tongångar som spelas in numera i countryns mecka, något denna cd är ett glimrande bevis på. En berömvärd distributör förser mig med intressanta nyheter att sätta tänderna i, oftast off-the-highway. Grammy-nominerade producenten, musikern och filmaren Neilson Hubbard är nog mest känd för sitt arbete med Mary Gauthier. Denna gång har han bidragit till att skapa ett mästerverk.

Blir uppslukad av tio original av Schweiz-amerikanska Mala Oreen, vars musik genomsyras av oförställd konstnärlig integritet. En jordnära attityd ämnad att sprida hopp, vidga vyer och öppna dörrar. Går inte att låta bli att tro på det goda inom människor, när man andäktigt lyssnar på hennes autentiska sånger. Trots ständig risk för att översköljs av hyckleri och grymhet.

Detta är, om jag är rätt underrättad, tredje skivan från en styv låtskrivare och gudabenådad sångare som borde vara på allas läppar. Inte undra på när hennes musik beskrivits som läkande och magnetisk och liknats vid betagande Alperna. Uppväxt i ett hem präglat av musik, började hon tidigt ta violinlektioner, vilka senare kompletterades med tid spenderad på sång och gitarrspel. Att utveckla förmågan att beröra vokalt, verkar vara vad Oreen varit mest upptagen med. Hon är influerad av amerikansk och irländsk folkmusik, inklusive musik från Appalacherna. Hennes namn antyder irländsk anknytning. Under sin karriär har hon spelat fiol i band i Schweiz, turnerat många år med keltisk inriktad musik i egna gruppen Mala And The Gyrmoon och delat scen med diverse bluegrass-artister och folksångare.

Förutom Mala Oreen på sång, violin och gitarr medverkar en förnämlig line up. Somliga genom diskret avtryck medan andra präglat desto mer. Fats Kaplin på fiol, pedal steel och dobro (Ghost Cat) har samarbetat med bland andra Trisha Yearwood, Nanci Griffith, John Prine och Jack White. Dean Marold (David Ball) på kontra- och elbas. Vidare ingår Kris Donegan på gitarr och elbas (Shania Twain, Rodney Crowell, Steven Tyler), cellisten Chelsea McGough (också verksam som producent och kompositör), Joshua Britt (John Prine, egen produktion) på mandolin, Garrison Starr bakgrundssång samt producent Hubbad på trummor, percussion och piano.

Fabulös sång och underbara musikers känsliga handlag golvar mig. Klyschan ståpäls har fog för sig i intervaller. En smaksak om soundet ska etiketteras som americana, folk eller vispop. Några droppar country kan skönjas, konstigt vore annars även om det stannar vid några få droppar, melankoliskt sinnad country. Kontrasten mellan raka-rör-hitten Offspring och motvikter, såsom den bevekande, lyriska fullträffen Soldier On är av det extraordinära slaget.

pressfoto Andrea Ebener

Oreen sjunger oemotståndligt vackert, rent av änglalikt utan att det blir jolmigt eller over the top. Texterna känns angelägna och välformulerade. Visar på såväl livets kreativa impulser som på dess begränsningar. Textanalys i all ära. Det är hur hennes stämma används som gör att energin, underliggande intensiteten väller fram och tar mig passionerat i besittning. Varje stavelse, varje skiftning i tonfall når fram till mottagaren. Jämförelser med Joan Baez har gjorts. Överensstämmelse finns, fast Oreens rena röst når fram utan antydan till darr på stämbanden. Närmast till hands att referera till i Sverige är enligt mitt förmenande Ebba Forsberg och Sara Isaksson.

Pedal steel garnerar läckert här och var. Cellon har en central roll, fruktbärande i exempelvis Breathing Hope. Rytmsektionen är genomgående så diskret att den sällan noteras. Fiolspel tillförs med finess i bland annat bluesigt, stampande up tempo melodi betitlad Ghost Cat. Fantastisk vackert sound framställs genom dobro av Fats Kaplin i Mosaic. Låter spejsigt. Balladen United avrundar delikat, summerar artistens skinande vision i sin prydno.

Den exceptionella singer songwritern har näsa för hookar, därmed för refränger. Slingor blir till trampoliner där en magisk röst kan ta avstamp, sväva iväg och breda ut sig. Vi slipper glammiga effekter och får klara oss utan avväpnande humor. Istället känner man en oerhörd glädje av att tillägna sig musiken. Ljuvliga melodier, beundransvärd dynamik och otroligt lyhörda musiker i fulländad produktion. Och slutligen måste upprepas, att Mala Oreens vokala bedrift är fullkomligt enastående, man smälter inför vad hon gör. Framstår som obegripligt att hon inte säljer platina och överöses med priser.

Arkiverad under: Skivrecensioner

Filmrecension: Becoming Cousteau – om äventyret och upptäckterna som väckte kampen för vår jord

4 november, 2021 by Rosemari Södergren

Becoming Cousteau
Betyg 4
Svensk biopremiär 5 november 2021
Regi Liz Garbus

När klimathot är i fokus kommer denna storartade film om vår planet. Jacques-Yves Cousteau råkade som ung ut för en bilolycka som gjorde att han i sin rehabilitering lärde sig dyka och blev fascinerad av världen under ytan. Han tog som sin livsuppgift att utforska haven. Han är fransk marinofficer som blev regissör, oceanograf och pionjär inom dykning och undervattensfotografering

Denna dokumentär visar hur enastående vacker och fascinerande livet i havet är, men den visar också vilket hot havsdjupen, naturen och hela vår jord står inför. I filmen får vi följa med på den resa Jacques-Yves Cousteau gjorde, från att utforska den otroliga världen under ytan till att berätta om den i böcker och filmer och till att upptäcka det reella hot som vår planet står inför.

För mig är de bästa dokumentärerna de som berättar något mer än biografin över personen som skildras. De mästerliga dokumentärerna berättar något som berör oss alla, något som kommunicerar något vi kan relatera till eller ge oss ny kunskap, fördjupad förståelse. Detta gör denna dokumentär i allra högsta grad, på flera sätt.

Cousteau var äventyrare, uppfinnare, filmskapare och blev världskänd som mannen i den röda mössan, då han i flera filmer hade en lysande röd mössa. Han utforskade platser människan aldrig tidigare sett och redan för över femtio år sen påtalade han hur klimathotet riskerade att sabotera ekosystemen under vattenytan. Denna dokumentär av Liz Garbus har Oscarsnominerats.

Becoming Cousteau skildrar 1900-talets främsta havsutforskare, som inspirerade efterföljande generationer. Jag hoppas att filmen får många att gå i hans fotspår. Nu då världens makthavare har träffats i Glasgow för att komma överens hur världens gemensamt kan ta krafttag för att hindra klimathotet är denna dokumentär efterlängtad. Cousteau var en av de viktigaste rösterna för att stoppa miljöförstörelsen, för att kunna rädda det mångfaldiga livet i haven.

Fakta om Cousteau från wikipedia:
Cousteau ägnade sitt liv åt att utforska världen under havsytan. Hans äventyr filmades och har visats i tv-serier. Med skeppet Calypso besökte Cousteau med sitt team många intressanta undervattensvärldar. Dessa resor och upptäckter finns skildrade i många böcker och filmer. Han vann tre Oscar för filmerna Den tysta världen (1956), Guldfisken och Värld utan sol (1964) liksom flera andra priser, inklusive Guldpalmen vid Filmfestivalen i Cannes 1956. 1976 ledde han den expedition som återfann vraket av fartyget HMHS Britannic på 120 meters djup i Medelhavet.

Kul att känna till:
The Life Aquatic with Steve Zissou från 2004 handlar om en besättning liknande Cousteaus.
I Dan Browns bok I cirkelns mitt har en av karaktärerna lånat många drag från Cousteau.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Cousteau, Dokumentär, Filmkritik, Filmrecension, havet, Havsdjupen, Klimathotet

Recension av tv-serie: Den Osannolika Mördaren – en serie väl värd att se om polisens handfallenhet

4 november, 2021 by Rosemari Södergren

_D1A9845+848.jpg

Den Osannolika Mördaren
Betyg 4
Premiär på Netflix 5 november 2021
Regi Charlotte Brändström (konceptuell regissör) och Simon Kaijser
Manusförfattare Wilhelm Behrman och Niklas Rockström
I rollerna syns Robert Gustafsson som Stig Engström, Eva Melander som Margareta Engström, Mikael Persbrandt som Hans Holmér och Peter Andersson som Arne Ivell.
Övrig rollbesättning Joel Spira, Emil Almén, Shanti Roney, Torkel Petterson, Henrik Norlén, Lia Boysen, Magnus Krepper, Björn Bengtsson, Peter Viitanen i rollen som Olof Palme samt Cilla Thorell.

Vem mördade den svenske statsministern Olof Palme, på öppen gata mitt i Stockholm fredagskvällen den 28 februari 1986? Olof Palme var på väg hem tillsammans med sin fru Lisbeth Palme efter att ha sett en film på biografen Grand. Flera har personer har misstänkts och utpekats och en av dessa, Christer Pettersson, dömdes för mordet av tingsrätten men friades sedan av hovrätten.

Denna tv-serie bygger på utpekandet av en annan man, Stig Engström, som pekades ut som trolig mördare av chefsåklagare Krister Petersson på en presskonferens i juni 2020. Stig Engström kan dock inte ställas inför rätta eller försvara sig då han dog för tjugo år sedan. Serien är baserad på boken ‘Den osannolika mördaren: Skandiamannen och mordet på Olof Palme’ av Thomas Pettersson.

Som tv-serie tycker jag den är helt suverän med en lång rad av de bästa svenska skådespelarna. Robert Gustafsson är jättebra i rollen som Stig Engström och Mikael Persbrandt som polismannen Hans Holmér är fantastisk.

Serien utgår från att Stig Enström utförde mordet och därefter lyckades gäcka polisen ända fram till sin död. För mig är serien en nattsvart och skrämmande skildring av svensk polis och hur oprofessionellt de agerade.

_D1A9415.CR2

Stig Engström fanns med i polisutredningen om Palmemordet från första början. Han avfärdades av polisen ett år efter mordet. Engström lades till handlingarna. Men efter att privatspanare och journalister sökt vidare kring Engström har polis och åklagare nu bestämt att Stig Engström var mördaren. Det är nu svenska myndigheters officiella hållning.

Det må vara hur som helst med det. Det måste vara sorgligt för anhöriga till Stig Engström att han utpekas utan att kunna få en rättegång. En majoritet av svenska folket tror inte att Stig Engström är mördaren. Efter att ha sett serien är jag inte heller övertygad. Att han var en speciell person och kom med konstiga motsägande uppgifter om vad han såg under mordnatten, det kan troligen slås fast. Men för att bedöma denna tv-serie tycker jag inte det spelar någon roll om han verkligen var mördaren eller inte. Serien handlar om poliser som driver undersökningar för att vinna politiska poäng. Och detta gör serien genomarbetat och slående med duktiga skådespelare i varenda roll. En serie väl värd att se.

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier, Toppnytt, TV Taggad som: Mordet på Olof Palme, Netflix, Recension av tv-serie, Robert Gustafsson, TV-serie

Filmrecension: The Card Counter – fascinerande

4 november, 2021 by Birgitta Komaki

The Card Counter
Betyg 4
Svensk premiär 5 november 2021
Regi Paul Schrader

En moralisk börda kan aldrig tas bort. William Tell bär bördan även om han har sonat sitt brott genom ett 8,5 års fängelsestraff. Han har suttit inne för den tortyr han utförde på sin överordnades, John Gordos, order. John Gordos gjorde sedan en civil karriär men William Tell (förr Tillich) fick straffet. Nu försörjer han sig som spelare och turnerar i hela USA. När han blir uppsökt av den unge Cirk, vars far gjort självmord efter kriget kommer alla minnen tillbaka. Han försöker hjälpa Cirk genom att ta med honom på en spelturne. Han möter också den attraktiva La Linda som driver spelgrupper som är finansierade av sponsorer.

Det är en ny värld för mig och för de flesta av biopubliken tror jag. Det handlar inte om tur utan skicklighet och det är ett ganska enformigt liv. En historia om en ensam man, disciplinerad och känslomässigt avtrubbad men med en moralisk kompass. Han är inte ont eller god, lever sitt liv utan hat eller kärlek. I spelvärlden är livet som ett pokeransikte. Du skall inte visa vad du känner, eller känna något alls. Inga djupa kontakter eller vänskapsband knyts förrän han träffar Cirk och La Linda.

Oscar Isaacs stenhårda blick och orubbliga lugn är fascinerande och skapar intresse genom hela filmen. Tye Sheridan som den unge Cirk och Tiffany Haddish som La Linda skapar en mjukare värld. Paul Schrader har skapat många filmer med liknande tema. Ensamma män som försöker nå harmoni på olika sätt. Som brottas med tankar om ordning, försöka rädda andra eller skapa en bättre värld genom disciplin eller renhet.

Ett intressant tema i en film som kan bli en klassiker liksom hans tidigare filmer.

Arkiverad under: Filmrecension, Recension, Toppnytt

Filmrecension: Bröllopstalet

3 november, 2021 by Rosemari Södergren

Bröllopstalet
Betyg 3
Svensk biopremiär 5 november 2021
Regi Laurent Tirard

En romantisk komedi om hur hemskt det kan vara när den stora kärleken säger att hen vill ha paus i relationen ett tag. Huvudpersonen i denna film är 35-årige Adrien som är en rätt förvirrad och feg ung man som sällan säger vad han egentligen tänker och inte visar vad han står för. I filmen får vi mest se hans tankar och hur han skulle vilja reagera – och av och till är han rätt irriterande.

Adrien är en rätt falsk person som sällan säger vad han egentligen tycker. En dag säger plötsligt hans flickvän Sonia att hon vill ha en paus i deras förhållande. För Adrien blir det som att världen går under. Han blir desperat. Samtidigt är han hemma hos sina föräldrar på middag då hans systers fästman Ludo ber Adrien att hålla tal på systerns och Ludos kommande bröllop. Adrien hatar att hålla tal men som den fega person han är klarar han inte att säga nej. Så nu går han in en fas där han desperat försöker hitta något sätt att slippa hålla talet och samtidigt går han nästan under av längtar efter sin flickvän Sonia. Det knäppa är att hans familj inte ens vet att han har en flickvän. Som det verkar av filmen att döma bodde han till och med med Sonia. Det är uppenbart att han inte kan prata med sina föräldrar eller sin syster. Det är riktigt sorgligt att se hur han aldrig träder fram och säger hur han upplever något.

Filmen består till största delen av scener som spelas upp i Adriens huvud. Det blir av och till lite rörigt, för som åskådare undrar jag vad som egentligen hänt och vad som bara är inne i hans huvud. Det är rätt tröttsamt med en person som aldrig säger vad han tänker.

Men ändå lyckas filmskaparen få till en helhet till slutet. Filmen skildrar rätt bra hur det kan upplevas att känna sig övergiven och knappt våga skicka ett SMS. Alla som någon gång råkat ut för något liknande kan känna igen sig delvis.

Romantiska komedier är inte mina favoritfilmer, men trots det tycker jag som helhet att denna fungerar även om jag irriterar mig en hel del på en karaktär som Adrien.

Ett stort plus för Benjamin Lavernhe i rollen som Adrien och likaså för Sara Giraudeau i rollen som Sonia. Sara Giraudeau känner säkert många igen från den hyllade franska tv-serien Falsk identitet.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 438
  • Sida 439
  • Sida 440
  • Sida 441
  • Sida 442
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in