Mala Oreen
Awake
5
Inspelad och mixad av Dylan Alldredge i i Skinny Elephant Recording, Naskville USA
Producerad av Nielson Hubbard
Tourbo Music
38:33
Release: 5/11 2021
Finns mycket annat än klämkäcka tongångar som spelas in numera i countryns mecka, något denna cd är ett glimrande bevis på. En berömvärd distributör förser mig med intressanta nyheter att sätta tänderna i, oftast off-the-highway. Grammy-nominerade producenten, musikern och filmaren Neilson Hubbard är nog mest känd för sitt arbete med Mary Gauthier. Denna gång har han bidragit till att skapa ett mästerverk.
Blir uppslukad av tio original av Schweiz-amerikanska Mala Oreen, vars musik genomsyras av oförställd konstnärlig integritet. En jordnära attityd ämnad att sprida hopp, vidga vyer och öppna dörrar. Går inte att låta bli att tro på det goda inom människor, när man andäktigt lyssnar på hennes autentiska sånger. Trots ständig risk för att översköljs av hyckleri och grymhet.
Detta är, om jag är rätt underrättad, tredje skivan från en styv låtskrivare och gudabenådad sångare som borde vara på allas läppar. Inte undra på när hennes musik beskrivits som läkande och magnetisk och liknats vid betagande Alperna. Uppväxt i ett hem präglat av musik, började hon tidigt ta violinlektioner, vilka senare kompletterades med tid spenderad på sång och gitarrspel. Att utveckla förmågan att beröra vokalt, verkar vara vad Oreen varit mest upptagen med. Hon är influerad av amerikansk och irländsk folkmusik, inklusive musik från Appalacherna. Hennes namn antyder irländsk anknytning. Under sin karriär har hon spelat fiol i band i Schweiz, turnerat många år med keltisk inriktad musik i egna gruppen Mala And The Gyrmoon och delat scen med diverse bluegrass-artister och folksångare.
Förutom Mala Oreen på sång, violin och gitarr medverkar en förnämlig line up. Somliga genom diskret avtryck medan andra präglat desto mer. Fats Kaplin på fiol, pedal steel och dobro (Ghost Cat) har samarbetat med bland andra Trisha Yearwood, Nanci Griffith, John Prine och Jack White. Dean Marold (David Ball) på kontra- och elbas. Vidare ingår Kris Donegan på gitarr och elbas (Shania Twain, Rodney Crowell, Steven Tyler), cellisten Chelsea McGough (också verksam som producent och kompositör), Joshua Britt (John Prine, egen produktion) på mandolin, Garrison Starr bakgrundssång samt producent Hubbad på trummor, percussion och piano.
Fabulös sång och underbara musikers känsliga handlag golvar mig. Klyschan ståpäls har fog för sig i intervaller. En smaksak om soundet ska etiketteras som americana, folk eller vispop. Några droppar country kan skönjas, konstigt vore annars även om det stannar vid några få droppar, melankoliskt sinnad country. Kontrasten mellan raka-rör-hitten Offspring och motvikter, såsom den bevekande, lyriska fullträffen Soldier On är av det extraordinära slaget.
Oreen sjunger oemotståndligt vackert, rent av änglalikt utan att det blir jolmigt eller over the top. Texterna känns angelägna och välformulerade. Visar på såväl livets kreativa impulser som på dess begränsningar. Textanalys i all ära. Det är hur hennes stämma används som gör att energin, underliggande intensiteten väller fram och tar mig passionerat i besittning. Varje stavelse, varje skiftning i tonfall når fram till mottagaren. Jämförelser med Joan Baez har gjorts. Överensstämmelse finns, fast Oreens rena röst når fram utan antydan till darr på stämbanden. Närmast till hands att referera till i Sverige är enligt mitt förmenande Ebba Forsberg och Sara Isaksson.
Pedal steel garnerar läckert här och var. Cellon har en central roll, fruktbärande i exempelvis Breathing Hope. Rytmsektionen är genomgående så diskret att den sällan noteras. Fiolspel tillförs med finess i bland annat bluesigt, stampande up tempo melodi betitlad Ghost Cat. Fantastisk vackert sound framställs genom dobro av Fats Kaplin i Mosaic. Låter spejsigt. Balladen United avrundar delikat, summerar artistens skinande vision i sin prydno.
Den exceptionella singer songwritern har näsa för hookar, därmed för refränger. Slingor blir till trampoliner där en magisk röst kan ta avstamp, sväva iväg och breda ut sig. Vi slipper glammiga effekter och får klara oss utan avväpnande humor. Istället känner man en oerhörd glädje av att tillägna sig musiken. Ljuvliga melodier, beundransvärd dynamik och otroligt lyhörda musiker i fulländad produktion. Och slutligen måste upprepas, att Mala Oreens vokala bedrift är fullkomligt enastående, man smälter inför vad hon gör. Framstår som obegripligt att hon inte säljer platina och överöses med priser.