• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

”En hederlig jul med Knyckertz” – julkalender med varm och mysig touch

29 november, 2021 by Martin Moberg

En hederlig jul med Knyckertz
Betyg: 4
Start 1 December 2021 i SVT, SVT Barn och SVT Play

Manus: Anders Sparring

Regi: Leif Lindblom

Medverkande skådespelare: Axel Adelöw, Paloma Grandin, Gizem Erdogan, David Sundin, Claes Malmberg, Vanna Rosenberg, Filip Berg, Gunnel Fred, Julia Dufvenius, Nova Tiwana, Peter Apelgren, David Nzinga och Elisabeth Wernesjö m fl

”En hederlig jul med Knyckertz” SVT:s julkalender 2021. Gizem Erdogan och David Sundin samt Axel Adelöw och Paloma Grandin spelar huvudrollerna. Bild: Martin Moberg, Kulturbloggen

Julkalendern anno 2021 ”En hederlig jul med Knyckertz”, som sänds i SVT både i tablå-TV och på SVT Play fr o m i övermorgon och hela vägen fram till julafton 24 december, utspelar sig i en kan man lugnt konstatera knasig tvärtomvärld med en varm och mysig touch.

Årets julkalender bygger på böckerna om familjen Knyckertz, som är skrivna av Anders Sparring, som också står för manus och böckerna är illustrerade av Per Gustavsson. Hur blir det då, håller berättelsen när den byter format? Ja, det får man säga ändå.

För Mormor Stulia ska ju få komma ut ur finkan dagen före julafton och Ture (Axel Adelöw) är överlycklig över att hela familjen äntligen kan fira jul tillsammans. Men det är det där med att vandra den smala vägen, det är inte det som gäller som man kan förstå av namnen.

Pappa Bove (David Sundin), mamma Fia (Gizem Erdogan) och lillasyster Kriminellen (Paloma Grandin) har ju annat än ett laglydigt liv i tankarna. Och 11-årige Ture har bara 24 dagar på sig att få dem med på att ärlighet varar längst och till jul ska man dessutom vara snäll.

Men det är ytterst ovisst om det ska gå. Det ser inte bra ut, då det inom familjen planeras en stöld av en mycket värdefull julstjärna, Rosen från Sinai, som återfunnits efter att ha varit försvunnen i över 100 år. Mamma Fia ser här sin chans att göra århundradets kupp.

På något sätt måste Ture försöka stoppa sin familj från att stjäla stjärnan. För en jul i finkan är verkligen inget han önskar sig i julklapp. Där startar årets handling i julkalendern, så hur kommer det att gå? Klarar Ture av att stå upp för den han är och till slut kunna stoppa sin tjuvaktiga familj? Och får de en mysig familjejul tillsammans precis som Ture så mycket önskar sig?

För i grund och botten finns faktiskt förutsättningar för Ture ska uppnå sitt mål då det finns en värme i familjen Knyckertz, både pappa Bove och mamma Fia är både kärleksfulla och ansvarstagande föräldrar. Men som sig bör är det först den 24 december får vi se upplösningen, den 1 december sänds första delen på en sevärd julkalender för hela familjen.

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier, Scen, Toppnytt, TV Taggad som: Axel Adelöw, David Sundin, En hederlig jul med Knyckertz, Gizem Erdogan, Jul2021, julkalender, Kulturbloggen, SVT, tv, TV-recension

Operarecension: Valkyrian

28 november, 2021 by Pernilla Wiechel

Valkyrian
Av Richard Wagner
Regi Staffan Valdemar Holm
Scenografi, kostym och mask SBente Lykke Møller
Ljus Torben Lendorph

I rollerna Joachim Bäckström (Siegmund), Cornelia Beskow (Sieglinde), Greer Grimsley (Wotan), Lennart Forsén (Hunding), Ingela Brimberg (Brünnhilde), Katarina Dalayman(Fricka), Angela Rotondo, Emma Vetter, Sara Olsson, Niina Keitel, Monika Mannerström Skog, Susann Végh, Klementina Savnik, Kristina Martling
Dirigent: Alan Gilbert, Kungliga Hovkapellet
Scen Kungliga Operan
Föreställning som recenseras: 27 november 2021

I juni 1870 hade Valkyrian av Richard Wagner premiär på Nationaltheater München. Den skrevs som en del av det ännu inte fullbordade verket Niebelungens Ring. Nu ges den för 260:e gången på Kungliga operan, efter svenska premiären 1895. Kvällens föreställning är närmast helt fullsatt. Ändå det är den 31:a gången denna uppsättning ges. Vad är det som drar, kan man undra?

Wagner byggde handlingen på Niebelungenlieden, en berättelse från 600-talets Tyskland. Översätter man mytologin till dagens termer skulle man kanske säga att Valkyrian handlar om bonusfamiljens dynamik, eller kvinnans roll i den patriarkala världen. Vi ser bland annat en far som inte riktigt trivs med sina prioriteringar eller sin roll i livet, lite med blinkningar till metoo. Att Wagner låter Wotan ha en så lång scen där han utrycker både tvivel och svaghet, var också på den tiden mycket radikalt, understryker Stefan Johansson, Operans dramaturg i programbladet. Vi ser också ett äldre ”bonusbarn”, som tar på sig tok för mycket ansvar, för sin ålder, självaste Brünnhilde, valkyrian.

Alan Gilbert

Efter de fem timmarna i en vördnadsfullt lyssnande publik börjar jag ana något. Hemligheten är kanske att Wagners verk upplevs som föregången till bio. Vi får helt enkelt sitta i fred och bara njuta i mörkret, av text och musik i bästa samspel. Jag läser i programbladet att Wagner inte gillade att dörrar öppnades och störde under spelets gång. Det omslutande mörkret var viktigt. I en slags meditativ form med långa scener och invecklade psykologiska inblickar i vad som liknar ett antal familjedramer, samtidigt som musik förstärker karaktärerna på scenen, vävs berättelsen fram.

Utan att ha pluggat på handlingen i förväg så kan många känna igen sagan om en magiskt värdefull ring, ett magiskt svärd, om Valhall där gudarna bor, bl.a. Oden, (här Wotan), med fruar (här Fricka). Sedan framgår att pappa Wotan har flertalet barn (är han vidlyftig?) men favoriserar älsklingsdottern, valkyrian Brünhilde. Vartefter blir det tydligt att det är ”särkullebarnen”, tvillingarna Siegmund och Sieglinde, som bor i människornas rike, som står i fokus. De två, som problematiskt blir kära i varandra, har Wotan fått i ett tidigare äktenskap, men de blir nu bannade av hans nya fru Fricka. Och den som ska ordna allt till det bästa, när pappa Wotan klantat till det, är den kloka dottern Brünnhilde, Valkyrian. Kanske är det operans första skildring av en ”eltern-kind” (lillgammalt barn) med för stort ansvar?

Det går inte säga annat att rollerna i Operans aktuella uppsättning är väl tillsatta med röstval som förstärker karaktärerna på bästa sätt. Cornelia Beskow (Sieglinde) med sin lekfulla ljusa starka stämma färgar den olyckligt gifta unga dotterns karaktär. Ingela Brimberg (Brünnhilde) med sin varmare och lite fylligare stadiga spännande stämma övertygar med scennärvaro som den kloka äldre systern, faderns älsklingsbarn som han aktar och lutar sig mot moraliskt. Joachim Bäckström (Siegmund) vars tenorstämma är ungdomligt klar och rak visade på karaktärens övergivenhet och mycket goda hjärta. Bäckström stod för en av kvällens absoluta höjdpunkter när han utropade i första akten ”Wählse, wählse” (översättning: välja) så det skar i allas hjärtan. Och vem ledde oss faderligt med stadig stämma i uthålliga lugna trygga berättande rader om inte en väl utvald Greer Grimsley (Wotan). Överlag hade kvällens sånginslag enbart njutbara stunder, för att inte tala om valkyriornas gemensamma sång på slutet.
Att paret Holm (regissör) och Lyckke- Möller (scenograf) arbetat ihop som ett team genom åren känns då inramningen både sceniskt och regimässigt varmt och lugnt lyfter fram alla sångarna istället för att konkurrera med innehåll i originalitet osv. Dramat ser ut att vara förflyttat till Wagers borgerliga samtid, och det fungerar väl i denna filmiska, avskalade sammanhållna estetik. Jag tänker lite på den danska målaren Hammershöi, de stilla, lite ensliga miljöerna med vackert ljus.
Det blev stående ovationer i flera omgångar, efter lördagens föreställning. Den nya dirigenten Alan Gilbert, som känns som ett friskt inslag, kom också själv upp på scenen. Och inte var det enbart en svulten publik i post-corona-yra som gav sitt bifall, utan en glad reaktion efter en väl genomförd förställning – med i mina öron ovanligt hög nivå på samtliga sångarinsatser.

Arkiverad under: Opera, Recension, Scen, Toppnytt

Stämningsfullt utbroderade melodier – Vaggvisor i oredans tid av Jeanette Köhn/ Mats Bergström/ Jonas Knutsson

26 november, 2021 by Mats Hallberg

Jeanette Köhn – Mats Bergström – Jonas Knutsson

Vaggvisor i oredans tid

4

Ladybird (Naxos Sweden)

Fysisk release: 26/11 2021

Saknar uppgift om när och var inspelningen skedde, tillika om vem som producerat. Idén väcktes ifjol under sommaren av operasångerskan Jeanette Köhn. Albumet till för både små och stora klassificeras således i kategorin klassisk, en vidsträckt genre alldeles för sällan förekommande i Kulturbloggen. Den seriösa musikens innehåll är förstås avpassat så att barn på väg att somna, ska kunna tillgodogöra sig dessa nitton vaggvisor. Jovisst blir det lite väl många visor. Man hade kunnat nöja sig med ett tiotal. Kvaliteten man bibehåller skivan igenom, gör det emellertid värt att puffa om utgivningen här.

Om upprinnelsen till Vaggvisor i oredans tid berättar vokalisten som förärats Jenny Lind-stipendiet och Guldmasken och turnerat världen över (enda gång jag med bestämdhet vet att jag hört henne live, var kuriöst nog i Lerum i Nils Landgrens julshow där Köhn borde fått mer utrymme). Experten på framförandet av romanser säger att tanken kom till henne i ett tillstånd av sömnproblem i Nordingrå. Oroliga tankar på barnen och annat snurrade under pandemin mot en bakgrund av hav, berg och ljus väderlek. Hon ville sammanstråla med sina kollegor – gitarrist Mats Bergström och Jonas Knutsson på saxofoner – för att samla in och bearbeta vaggvisor. ”Visor fyllda med kärlek och fantasi, trygghet och ro” Genom sagans och musikens magi skänka tröst och öppna fönster mot andra världar. ”Var som en dröm att få musicera igen efter så lång tystnad”. Köhn hoppas att sångerna ska fungera som en matta in i drömmarnas land.

pressfoto Karl Melander

Mats Bergström är medlem av Kungliga Musikaliska Akademin och har medverkat på drygt femtio skivinspelningar. Har sett honom på scen minst två gånger. Dels i en fusionkvartett på Fasching under ledning av Stefan Nilsson sent 80-tal, dels i ett makalöst virtuost program på Vasateatern på Sthlm Jazzfestival som frontades av Magnus Lindgren och hans gäst Malens Ernman. Bergström har en unik förmåga, kan riffa till Bach på specialbyggt instrument utan att det blir onaturligt. Jonas Knutsson har jag hört desto oftare i omkring trettio år. Äger ett par cd. Har tappat räkningen på hur många gånger jag sett honom musicera. Han är lika hemmastadd i världsmusik, nordisk folkton och bebop. Senaste åren har Knutsson tilldelats ett flertal priser och utmärkelser.

Finns en viss variationsrikedom. Ibland stillsamt och rogivande på ett välbekant vis, ibland hörs mer utarbetade arrangemang med accentuerade rytmer. Knutssons saxofoner gör oftast entré efter att Bergström lagt ut melodins grund. Några gånger kullkastas ordningen, varvid Knutsson står för intro. Eleganta arr ser till att växelspelet dem emellan erbjuder en mängd skönhetsupplevelser.

pressfoto Karin Alfredsson

Sången är förstås oklanderlig med enastående artikulation. Enstaka gånger sträcker Köhn ut i sådan omfattning, att vuxna vana vid denna skolade sångkonst, nog lättare tillägnar sig hennes teknik än den unga målgruppen. Att operabakgrunden skiner igenom i en del passager, gör skivan extra intressant för regelbundna lyssnare av konstmusik, på jakt efter musik utanför boxen. I somliga sånger flyter hennes tillbakahållna sopran sömlöst ihop med Knutssons vemodiga ton, vilket är balsam för öronen. Trions samarbete manifesteras ljuvligt på exempelvis Limu, limu, lima och Jämtländsk vaggvisa. I ömsinta lilla Lasse svävar Jonas Knutssons sopransax himmelsk vacker och kompletterar förunderligt Jeanette Köhns betagande stämma.

foto Markus Åkebo

I Byssan lull firar snirklande ackord och Köhns röst triumfer i förening med den garnering Knutsson adderar. Förunderligt hur denna vaggvisornas signaturmelodi förlänas ny skepnad. Noterar en kammarjazzig utvidgning i Alla ska sova för nu är det natt från Alla vi barn i Bullerbyn. Omtyckta Videvisan framstår som ett av 53-åringens paradnummer, vilken avlöses av vaggvisa med sakral prägel och finkänsligt ackompanjemang. På ett par spår, till exempel Lilla hand, tas svängarna ut. Melodierna blir som helhet något mer än ”bara” vaggvisor, när sång och musik fjärmar sig en bit från vad vi betraktar som inom genren konventionella alster. Mats Bergström är fullt sysselsatt i den från Georg Riedel beställda Snart ska jag sova. Och av de två avslutande sångerna signerade Evert Taube, fäster jag mig vid härlig harmonik i Som stjärnor små, pånyttfödd genom Så mycket bättre.

Ofta framställs fantastiskt vackert vemod av Jonas Knutssons saxofoner, medan Mats Bergström överlag tar hand om melodiernas struktur. Funktionell musik av hög klass vars behov är oomtvistat i en i dubbel mening mörk tid.

Arkiverad under: Skivrecensioner

Filmrecension: House of Gucci – Oemotståndlig Lady Gaga i italienskt familjedrama

26 november, 2021 by Birgitta Komaki

House of Gucci
Betyg 4
Svensk premiär 26 november 2021
Regi Ridley

Patrizia och Maurizio är ett omaka par. Där han är sval och fåordig står hon för glöden och energin. I ett äktenskap där de till en början kompletterar varandra kommer sedan deras olika bakgrunder fram och hans kärlek tar slut.

Devisen ” En stark familj ger ett starkt företag” stämmer även för familjen Gucci. När familjen börjar strida om företaget går det utför och Patrizia vill lösa affärsproblemen utan hänsyn till släktband och utan skrupler. Fortsättningen blir dramatisk. Fejden med farbrodern och kusinen blir ödesdiger. Den toskanska stoltheten trampas ner.

Det är en film där det händer mycket. I lyxiga miljöer med mode från olika decennier och härlig operamusik och förföljda av paparazzis utspelar sig Guccis drama. Historien
baseras på boken The house of Gucci och grundar sig i den sanna historien. Det är en kriminalhistoria men mest av allt ett drama med relationer och intriger. En riktigt härlig hIstoria att njuta av i biomörkret. En Gudfadern utan blod och bara ett beställningsmord.

Lady Gaga och Adam Driver är ett omaka par även som skådespelare. Personkemin är obefintlig. Lady Gaga är filmens drottning som en italiensk diva med våldsamma utspel. När hon planerar hämnden är hon så intensiv att man kan ta på känslan. Adam Driver känns mer malplacerad i sin roll som välutbildad rikemansson. Al Pacino är farbrodern Aldo Gucci och hans mycket udda son Pablo Gucci gestaltas av Jared Leto. Alla bidrar de med sin del till den speciella historien.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Bokrecension: Väktarna av John Grisham

25 november, 2021 by Rosemari Södergren

Väktarna
Författare John Grisham
Utgivningsdatum 2021-11-02
Förlag Albert Bonniers Förlag
Översättare Kjell Waltman
Originaltitel The Guardians
ISBN 9789100181369

Ännu en roman där John Grisham visar på de skrämmande baksidorna av det amerikanska rättssystemet. Romanen skildrar några män och kvinnor som vigt sina liv åt att hjälpa människor som dömts för långa fängelsestraff och ibland också dödsstraff, trots att det är oskyldiga. Denna grupp kämpar och envist, de gräver i handlingar och dokument och reser landet runt för att träffa vittnen och andra som kan hjälpa dem att få fram sanningen.

John Grisham är en fantastisk berättare och han är som bäst när han skildrar rättsrötan i USA juridiska system. Jag blir nästan mörkrädd när jag läser berättelserna hur det kan gå till på landsbygden med sheriffer som antingen är korrumperade eller lata, eller helt inte hellre vill fälla en svart man än söka sanningen. För tyvärr verkar det i majoriteten av fallen oskyldigt dömda vara svarta män som döms.

Jag är fascinerad av denna form av juridiskt arbete. Det blir spännande trots att det inte är biljakter och traditionell action. Det uppskattar jag verkligen. Det är skickligt berättat. Men om du vill ha deckare med mycket skjutande och slagsmål är det inte rätt bok för dig. Men om du liksom kan fångas in av det envisa arbetet med att samla in fakta för att befria oskyldiga och avslöja falskhet, då har du hittat rätt bok.

Denna roman bygger till viss del på verkliga händelser och personer. James McCloskey var en fängelsepräst som grundade Centurion Ministries som arbetar för att hjälpa oskyldigt dömda. Då denna roman skrevs hade Centurion Ministries lyckats få sextiotre män och kvinnor friade, samtliga var oskyldigt dömda.

Vi får följa ett par olika fall men huvuddelen handlar om ett fall där en ung advokat hittas skjuten till döds på sitt kontor. Trots att polisen egentligen inte hittar några bindande bevis blir en ung svart man Quincy Miller dömd till ett tjugotvåårigt fängelsestraff. Hela tiden bedyrar Miller att han är oskyldig. Från sin cell försöker Miller få någon att intressera sig för hans fall. Till slut får han kontakt med Guardian Ministries, en liten byrå som drivs av Cullen Post och som enbart tar sig an ett begränsat antal fall åt gången. När Post börjar engagera sig i Quincy Miller märker han snabbt att mäktiga människor såg till att sätta Miller i fängelse för tjugotvå år sedan, och mäktiga krafter är fortfarande aktiva.

Det är spännande och mycket avslöjande av hur människor med makt förhindrar rättvisan och sanningen, ibland för egen vinnings skull, ibland på grund av lathet eller fördomar, ibland för att hålla skenet uppe.

Bakgrundsfakta om författaren:
John Grisham, bosatt i amerikanska södern och med ett förflutet som advokat, debuterade 1988 med Juryn och fick sitt genombrott tre år senare med Firman. Sedan dess har han skrivit ett trettiotal böcker, som utspelar sig i den juridiska sfären, bland advokater, åklagare och domare, och ofta skildrar den lilla människans kamp mot hänsynslösa myndigheter. Han är en av världens mest lästa författare och hans böcker har översatts till mer än fyrtio språk. Nio av hans böcker har även adapterats till film (Firman, Pelikanfallet, Klienten, Juryn, Regnmakaren, Dödscellen, Det målade huset, De utvalda och Julfritt).

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Toppnytt Taggad som: John Grisham

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 430
  • Sida 431
  • Sida 432
  • Sida 433
  • Sida 434
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in