• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

”Kronprisen som försvann” – en spännande historisk och Disney-inspirerad vintersaga i SVT för barn och vuxna

24 november, 2022 by Martin Moberg

Titel: Kronprisen som försvann

Betyg: 5

Start 1 december 2022 i SVT, SVT Barn och SVT Play

Manus: Mattias Grosin, Linn Mannheimer och Isabelle Riddez

Regi: Tord Danielsson

Medverkande skådespelare: Xavier Canca-Englund – Carl Wilhelm Gyllencrona (kronprinsen)

Kerstin Linden – Hilda

Maria Lundqvist – Farmor Nanni

Alva Bratt – Augustina

Sissela Kyle, Sissela Benn, Dag Malmberg, Happy Jankell, Dilan Gwyn, Arvin Kananian, Anton Lundqvist, Christoffer Nordenrot, Joel Spira, Magnus Sundberg m fl

Berättare: Lennart Jähkel

(Årets julkalender i SVT ”Kronprisen som försvann” Foto: Johan Paulin/SVT)

Kronprins Carl Wilhelm Gyllencrona, 12 år, blir anklagad för att ha kidnappat sin mor, drottning Lovisa, eftersom hon plötsligt har försvunnit. Som namnen antyder befinner vi oss i en svunnen tid, handlingen är tidsmässigt inspirerad av 1700-talet och vi befinner oss i en stad någonstans i ett avlägset land. Gyllencrona flyr på grund av den allvarliga anklagelsen slottet, då det är alldeles för riskabelt att stanna kvar och han träffar därefter Hilda, en fattig flicka som hjälper sin farmor att driva ett värdshus. Hilda hjälper så klart kronprinsen att gömma sig i staden, det under falsk identitet som det fattiga barnhemsbarnet Ville och Hilda lär honom allt om hur man klarar det tuffa livet som fattig i det tidevarvet.

Det är utgångspunkten i Kronprinsen som försvann, som tidigare i år har spelats in i en studio i Stockholm, samt på Gotland och i Ungern. Det färdiga resultatet som vi får se fr o m torsdag den 1 december är en kamp mellan gott och ont, det kan jag konstatera. Men den är betydligt mer än så, det vi får se är också ett storslaget äventyr och en historisk vintersaga för barn såväl som för vuxna. Handlingen ska också, enligt SVT själva, vara inspirerad av Disney-inspirerade sagor och gamla Disney-filmer och andra klassiska sagor om kungar, drottningar, prinsar och prinsessor.

Och nog kan man lägga märke till det. Men det är inget som stör. Det förstärker det överväldigande positiva helhetsintrycket. Det bärande i handlingen gifter sig dessutom bra med skådespelarnas insatser. Då blir betyget så klart därefter d v s det högsta. Regin står Tord Danielsson för, som även regisserade SVT:s julkalender 2017 Jakten på tidskristallen och det i sig påverkar resultatet i positivt hänseende. Helt enkelt, man vill följa kronprinsens ovissa och spännande öde hela vägen till julaftonens upplösning. Har årets julkalender en chans att bli en klassiker? Ja, det finns förutsättningar för att den kan bli det. Den 1 december kl 02.00 på SVT Play och kl 7.15 på SVT och SVT Barn inleds en Disney-inspirerad vintersaga med både spänning och humor för barn och vuxna.

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier, Scen, Toppnytt, TV Taggad som: 1700-tal, historia, Jul2022, julkalender, Kerstin Linden, Kronprinsen som försvann, Kulturbloggen, Maria Lundqvist, SVT, TV-recension, Xavier Canca-Englund

Karl-Bertil Jonssons julafton på Filadelfia Convention Center

24 november, 2022 by Rosemari Södergren

Foto: Robert Eldrim, Medljus

Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton
Regi och koreografi Anna Vnuk
Bearbetning och sångtexter Henrik Dorsin
Kompositör Carl Bagge
Produktionsdesigner Per Åhlin
Scenograf Pelle Magnestam
Musiker Carl Bagge (piano), Martin Höper (bas), Per ”Texas” Johansson (träblås) och Per Ekdahl (trummor och slagverk), Josefin Runsteen (fiol), Annika Granlund (trumpet) och Ebba Åsman (trombon)
Kostym/mask och perukdesigner Susanna Rafstedt
Ljusdesign Maria Ros
Nypremiär 23 november 2022 på Filadelfia Convention Center i Stockholm

Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton har satts upp på nytt, nu på Filadelfia Convention Center i Stockholm. Med Henrik Dorsin som berättaren så tolkas än en gång Tage Danielssons klassiker från 1975.

En helt underbar föreställning inför adventstid och juletid. En föreställning som jag studsar hem med glädje och hopp i steget efter att ha avnjutit.

Denna klassiska julsaga av Tage Danielsson gjorde succé senast den sattes upp på scen som musikalversion av Henrik Dorsin på Scalateatern 2018. Som jag uppfattade det fick Dorsins musikal bra kritik medan filmversionen av Hannes Holm som kom senare både fick ris och ros. Kanske ingen egentligen kan göra den lika underbar som Tage Danielssons berättelse men i händerna på Henrik Dorsin på scen är den en helt underbar start på advent och jul. Det är glädje, det är julkänsla och samma kritik av samhällets orättvisor mellan människor som i Tage Danielssons julbetraktelse.

Det är dock ingen exakt kopia av 2018 års uppsättning. Det är en uppdaterad version med nya dagsaktuella texter av Henrik Dorsin, utökad blåssektion i jazzbandet och med Andreas T Olsson i rollen som bullriga pappan Tyko Jonsson.

För familjen med mindre barn som vill känna in julstämning med denna föreställning är det en fördel att den också har kortats något och ges denna gång i en akt.

Det är lekfullt och hjärtevärmande och ger också en del att prata om kring jul och människors olika förutsättningar, om att vara rik och att vara fattig. Extra aktuellt med tanke på krig i vår närhet i Europa och med inflation och dyrare mat och dyrare el.

Ett stort plus är att föreställningen är trogen både Per Åhlins visuella värld och Tage Danielssons tankar om samhällets klyftor och samtidigt anpassats till vår tid. En lång rad duktiga skådespelare garanterar en fantastisk kväll.

I rollerna:
Berättaren: Henrik Dorsin
Karl-Bertil Jonsson: Anton Lundqvist
Karl-Bertils ömma moder m fl: Vanna Rosenberg
Tyko Jonsson, Karl-Bertils stränge fader m fl: Andreas T Olsson
Fru Bergdahl m fl: Katrin Sundberg
Byrådirektör H. K. Bergdahl m fl: Andreas Rothlin Svensson
Övriga medverkanden: Gabriella Kaiser, Björn Wikström, Lisa Veronica Andersson och Isabelle Billstein

Arkiverad under: Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: Mor och son – en unik familjekrönika som är djupt berörande

22 november, 2022 by Rosemari Södergren

Mor och son
Betyg 4
Svensk biopremiär 25 november 2022
Regi Léonore Serraille

En familjekrönika som sticker ut, som är unik, annorlunda och djupt berörande. Om att höra ihop och att kämpa för att få vara en man är. En skildring om hur svårt det är att vara en fri individ när man inte är överklass. En av få filmer som skildrar människor som måste gå till arbetet för att ha mat på bordet.

Berättelsen startar 1989 då Rose, en kvinna från Elfenbenskusten, flyttar till Paris. Hon har tagit med sig sina två yngsta söner. Rose är en kvinna med mycket livslust, men fantasi och lekfullhet. Hon vill sina två söners bästa och hon vill hitta någon att älska där hon är jämställd. Vi får följa Rose och de två sönerna Jean och E under drygt tio år.

Av och till känns filmen som om det inte är ett drama utan direkt från verkligheten. Människorna är som människor är, ärliga ibland, rädda ibland, omtänksamma ibland, kärleksfulla ibland, arga ibland, sårade ibland. Min bild av hur afrikanska kvinnor skildras i film är att de ofta framställs som väldigt kuvade. Här har vi en mamma som är full av liv och inte alls tänker gifta sig med en man som släktingarna tycker är passande. Vi får också se hur trångboddhet gnager på sammanhållningen inom släkt och familj.

Regissören Léonore Serraille var priset Caméra d’Or-vinnare i Cannes med sin debutfilm Jeune Femme. Caméra d’Or (eller ”Guldkameran”) är en filmutmärkelse som tilldelas regissörer på filmfestivalen i Cannes för den bästa debutfilmen. Nu har hon skapat en familjekrönika som verkligen sticker ut och skiljer sig från det mesta som visas inom den kategorin.

Mor och son är mänsklig och griper tag i mig och jag vill vara där och prata med dem, lyssna på dem, skratta med dem, dansa med dem och någon gång försöka lugna ner dem.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Lekfullt när barns kreativitet uppmuntras – Min vän Rita på Hagateatern

21 november, 2022 by Mats Hallberg

foto Lina Ikse

Manus. Sara Klingvall och Helena Gezelius

Regi: Anders Tolergård

Komposition & ljuddesign: Anna Gustavsson

Scenografi & ljusdesign: Beate Persdotter Lökken

Kostymdesign: Heidi Saikkonen

Produktion & grafisk design: Max Gertrudsson och Julia Njord Jönsson

Skådespelare: Sara Klingvall och Helena Gezelius

Målgrupp 3-8 år

Premiär: 19/11 2022

Spelas på Hagateatern i Göteborg

När det gäller att få till minnesvärda produktioner har Hagateatern varit inne i ett långvarigt stim. Var anmärkningsvärt länge sedan man fallerade. Blir återigen belåten och nu enbart i egenskap av betraktare utifrån. Som framgått är ju målgruppen i första hand förskolebarn, vilket gör att den färgsprakande berättelsen knappast är något man kommer grubbla över efteråt Min vän Rita förklaras vara en föreställning om att måla en fantasi och hitta sig själv, den man strävar efter att vilja vara.

Den pushar målgruppen att fortsätta bearbeta sin skaparkraft, aldrig tappa tron på sig själv. Budskapet växer successivt fram i de båda rutinerade skådespelarnas interaktion under en halvtimme. Barnpjäsens självklara pedagogik inspirerar unga publiken till konkret engagemang. Det ritas teckningar i väntan på insläpp och som ett appendix får uppkomna kreativiteten utlopp, på det stora pappersark som spänts på staffli samt på golvet. Somliga barn tog på premiären vid efter att teamet tagit emot applåder. Kompletterade då skådespelarnas framimproviserade (?) färger och figurer på Krister Nylanders generöst tilltagna konstruktion. Och åtskilliga barn fortsatte att enskilt producera konstverk, ett tecken på att Hagateatern lyckats i sitt uppsåt. Blir glad av barnens initiativlusta utifrån en pjäs där berättelsen målas fram.

foto Lina Ikse

Frustrerat missmodiga Elin gestaltas av Sara Klingvall. Hon sitter och kasserar, enligt henne, misslyckade ansträngningar. De kasserade alstren skrynklas ihop och kastas till en stor hög pappersbollar.. Elin ställer sig upp, filosoferar och med hjälp av tuschpenna ritar upp konturen av sin utsträckta kropp.. Ger upphov till en lika självklar som tacksam association.. Blir underhållande för de små i publiken när lemmar mystiskt förlängs. En lekkamrat uppenbarar sig. Råkar förstås vara den främmande flicka som vitsigt heter Rita, hon vars fantasi sannerligen inte är död. Den kavata igångsättaren spelas med sympatisk energi av Helena Gezelius i gul dress. Idéer hos de två rollfigurerna förverkligas på ett synnerligen lustbetonat sätt.

I barnteater är tilltalet avgörande. Innehållet kan för publiken tyckas förhållandevis sekundärt. Inom Min vän Ritas ramar ryms humörsvängningar och efterhand allt mer av samarbete genom ledsagning. En pedagogisk estetik vars approach av allt att döma fungerar som avsett. Klingvall & Gezelius besitter nödvändig rutin för att fixa sin utsatta position (spela för barn måste vara en enorm utmaning), inklusive att fånga upp eventuella reaktioner. Jobbas framgångsrikt med tonfall, mimik och kroppsspråk. Handlaget appellerar, spännande ljudeffekter och musikillustrationer förstärker.

foto Lina Ikse

Med tanke på att barn som inte uppnått skolålder oftast tittar tillsammans med ett antal vuxna, brukar de som skrivit pjäsen vilja ge nya insikter, få den riktigt unga publiken att lära sig något nytt. Snappade upp att ord och idiomatiska uttryck såsom dysterkvist och att ”vara under isen” används. Kul grepp! Fler lager stimulerar. Infallsrika uppsättningen erbjuder också stora möjligheter att tolka vad som stegvis växer fram visuellt. Vad som gemensamt skapas hamnar i centrum, träder fram som en ofullbordad entitet. (Vilken slump att jag sitter intill en man som livnärt sig på sin berömda förmåga att teckna i stadens ledande tidning.)

Ambitionen att inympa självförtroende hos publiken är lovvärd, ageras fram finurligt. Regissör Anders Tolergård och hans team, med skådespelarduon i spetsen, skildrar fint Elins utveckling inklusive den vänskap som etableras. En charmerande pärla som ger bra vibbar, bejakar barns rätt att uttrycka sig.

Arkiverad under: Scen, Teaterkritik

Recension av tv-serie: Wednesday – helt underbar

21 november, 2022 by Rosemari Södergren

Wednesday
Betyg 4
Premiär på Netflix 23 november 2022

En helt underbar coming-to-age-serie om Wednesday, dottern i familjen Addams producerad av ingen mindre är mäster-regissören och -producenten Tim Burton, som också regisserat fyra av seriens åtta avsnitt. Övriga avsnitt regisserade av James Marshall och Gandja Monteiro.

Wednesday är en riktig sur tonårstjej som håller upp en mask av otillgänglighet och visar allt och alla att hon inte bryr sig om andra (vilket givetvis är en mask) – men när någon gör hennes bror Pugsley blir svårt mobbad i skolan tar hon itu med det så väl att hon blir relegerad från skolan. Hennes föräldrar bestämmer då att hon ska gå på internatskolan Nevermore som är till för barn som är annorlunda, de så kallade utstötta barnen som kan vara varulvar, sirener eller andra med magiska krafter. Wednesday bestämmer sig för att rymma så fort hon bara kan men så dyker du upp ett mordmysterium som hon bestämmer sig för att lösa. Mysteriet verkar dessutom vara knutet till hennes föräldrar, som också gått på Nevermore.

Serien har den där mystiska stämningen stämningen som känns igen från bland annat The Nightmare Before Christmas, fast denna serie inte är tecknad. Wednesday spelas av den unga skådespelerskan Jenna Ortega som är så bra, så charmig. Visst kan serien ha en del förutsägbara vändningar men väldigt mycket är ändå överraskningar. Serien har en egen unik ton i berättandet.

När tv-serien Familjen Addams dök upp på 1960-talet var den rätt banbrytande och drev med traditionella värderingar. Familjen Addams kom först som en tecknad serie i tidskriften The New Yorker, redan 1938. Den handlar om den besynnerliga familjen Addams som bor i ett gotiskt viktorianskt hus och tjusas av det som de flesta människor tycker är obehagligt. Familjen består av pappa Gomez och hans fru Morticia, Uncle Fester, Grandmama och barnen Pugsley och Wednesday, husets butler Lurch samt den vandrande handen Thing. (Mer fakta finns hos Wikipedia.)

Karaktärerna från Familjen Addams dyker upp i serien Wednesday, fast fokus är förstås på Wednesday.

Wednesday är rebellisk och ifrågasätter sina föräldrar och deras generation. Det är något som de flesta av oss på något sätt kan relatera till. Oavsett om vi har tonårsbarn eller har haft har vi väl alla vara tonåringar om vi inte är det nu. Även om serien till viss del har tonåringar som målgrupp blev jag som vuxen fängslad av serien och tyckte den både var underhållande, välgjord och engagerande.

Om du gillade Brienne of Tarth från Games of Thrones dyker skådespelaren Gwendoline Christie upp i en av de större rollerna i Wednesday, som rektor Larissa Weems.

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier, Scen, Toppnytt, TV Taggad som: Coming to age, mystik, Netflix, Wednesday

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 346
  • Sida 347
  • Sida 348
  • Sida 349
  • Sida 350
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in