Manus. Sara Klingvall och Helena Gezelius
Regi: Anders Tolergård
Komposition & ljuddesign: Anna Gustavsson
Scenografi & ljusdesign: Beate Persdotter Lökken
Kostymdesign: Heidi Saikkonen
Produktion & grafisk design: Max Gertrudsson och Julia Njord Jönsson
Skådespelare: Sara Klingvall och Helena Gezelius
Målgrupp 3-8 år
Premiär: 19/11 2022
Spelas på Hagateatern i Göteborg
När det gäller att få till minnesvärda produktioner har Hagateatern varit inne i ett långvarigt stim. Var anmärkningsvärt länge sedan man fallerade. Blir återigen belåten och nu enbart i egenskap av betraktare utifrån. Som framgått är ju målgruppen i första hand förskolebarn, vilket gör att den färgsprakande berättelsen knappast är något man kommer grubbla över efteråt Min vän Rita förklaras vara en föreställning om att måla en fantasi och hitta sig själv, den man strävar efter att vilja vara.
Den pushar målgruppen att fortsätta bearbeta sin skaparkraft, aldrig tappa tron på sig själv. Budskapet växer successivt fram i de båda rutinerade skådespelarnas interaktion under en halvtimme. Barnpjäsens självklara pedagogik inspirerar unga publiken till konkret engagemang. Det ritas teckningar i väntan på insläpp och som ett appendix får uppkomna kreativiteten utlopp, på det stora pappersark som spänts på staffli samt på golvet. Somliga barn tog på premiären vid efter att teamet tagit emot applåder. Kompletterade då skådespelarnas framimproviserade (?) färger och figurer på Krister Nylanders generöst tilltagna konstruktion. Och åtskilliga barn fortsatte att enskilt producera konstverk, ett tecken på att Hagateatern lyckats i sitt uppsåt. Blir glad av barnens initiativlusta utifrån en pjäs där berättelsen målas fram.
Frustrerat missmodiga Elin gestaltas av Sara Klingvall. Hon sitter och kasserar, enligt henne, misslyckade ansträngningar. De kasserade alstren skrynklas ihop och kastas till en stor hög pappersbollar.. Elin ställer sig upp, filosoferar och med hjälp av tuschpenna ritar upp konturen av sin utsträckta kropp.. Ger upphov till en lika självklar som tacksam association.. Blir underhållande för de små i publiken när lemmar mystiskt förlängs. En lekkamrat uppenbarar sig. Råkar förstås vara den främmande flicka som vitsigt heter Rita, hon vars fantasi sannerligen inte är död. Den kavata igångsättaren spelas med sympatisk energi av Helena Gezelius i gul dress. Idéer hos de två rollfigurerna förverkligas på ett synnerligen lustbetonat sätt.
I barnteater är tilltalet avgörande. Innehållet kan för publiken tyckas förhållandevis sekundärt. Inom Min vän Ritas ramar ryms humörsvängningar och efterhand allt mer av samarbete genom ledsagning. En pedagogisk estetik vars approach av allt att döma fungerar som avsett. Klingvall & Gezelius besitter nödvändig rutin för att fixa sin utsatta position (spela för barn måste vara en enorm utmaning), inklusive att fånga upp eventuella reaktioner. Jobbas framgångsrikt med tonfall, mimik och kroppsspråk. Handlaget appellerar, spännande ljudeffekter och musikillustrationer förstärker.
Med tanke på att barn som inte uppnått skolålder oftast tittar tillsammans med ett antal vuxna, brukar de som skrivit pjäsen vilja ge nya insikter, få den riktigt unga publiken att lära sig något nytt. Snappade upp att ord och idiomatiska uttryck såsom dysterkvist och att ”vara under isen” används. Kul grepp! Fler lager stimulerar. Infallsrika uppsättningen erbjuder också stora möjligheter att tolka vad som stegvis växer fram visuellt. Vad som gemensamt skapas hamnar i centrum, träder fram som en ofullbordad entitet. (Vilken slump att jag sitter intill en man som livnärt sig på sin berömda förmåga att teckna i stadens ledande tidning.)
Ambitionen att inympa självförtroende hos publiken är lovvärd, ageras fram finurligt. Regissör Anders Tolergård och hans team, med skådespelarduon i spetsen, skildrar fint Elins utveckling inklusive den vänskap som etableras. En charmerande pärla som ger bra vibbar, bejakar barns rätt att uttrycka sig.