• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Recension av tv-serie: Synden – en mörk mix av kriminaldrama och en tragisk släktkrönika på svenska landsbygden

2 januari, 2026 by Rosemari Södergren

Synden
Betyg 3
Premiär på Netflix 2 januari 2026
Regi Peter Grönlund

En svensk tv-serie, en mini-serie i fem delar, en mörk mix av ett kriminaldrama och en tragisk släktkrönika på svenska landsbygden. En tonåring försvinner och Dani, en kvinnlig polis, tar ansvar för utredningen fast hennes kollegor och chef inte anser att hon borde eftersom hon har personliga förbindelser med den försvunne. Poliskvinnan har en jobbig relation till sin son. Hennes son är vän med den försvunne tonåringen. Det är svårt att ens tro på att en polis tillåts jobba under de omständigheter som råder i fallet.

Handlingen utspelas till stor del på landsbygden i ett litet samhälle på Bjärehalvön på västkusten i Skåne, där det råder ett rubbat förhållande till såväl polis som svenska myndigheter. Det är inte en förort till en stor stad utan ett gammal svensk bygd med familjer och släkter som tycks ha bott på samma plats i generationer och där barnen inte har något annat val än att ta över föräldrarnas gård. Byborna har inget förtroende för polis eller andra myndigheter.

Det är bråk, gräl och osämja mellan de flesta i byn men när någon utomstående kommer håller de ihop i sitt hat mot utomstående. Byborna drivs av djupa lojaliteter och gamla familjefejder. Polisen som vill utreda vad som hänt med den försvunne tonåringen får inte mycket hjälp av byborna som tvärtom hotar poliser.

Av och till är serien intressant och saker nystas upp men det är en mörk skildring där de flesta mår dåligt. Det är så långt från en feelgood-berättelse som det är möjligt att hamna. Är den spännande? Både ja och nej. Det finns inte många karaktärer i serien som jag ens kan känna någon sympati för, det är svårt att riktigt engagera sig i skildringen som är lite för svart och hopplös även om det kan glimta till med lite hopp någon gång. Regissören Grönlund skildrar en bygd som styrs av en form av klan-samhälle. Det är en form av samhälle som annars brukar beskrivas i samband med folkgrupper som somalier. Det blir spännande att se detsamma i en liten, till stor del isolerad gammal svensk bygd. Samtidigt gör det att jag har svårt att riktigt tro på berättelsen. Jag är kluven till serien, den är absolut värd att se men den når inte upp till de bästa serier jag sett. Kanske är det så att amatörskådespelarna är överdrivna i sina reaktioner, som gör att det inte känns äkta och är svårt att engagera sig?

Liksom i Peter Grönlunds andra filmer är en stor del av rollerna besatta av amatörskådespelare, vilket ger en närhetskänsla och slags realism till karaktärerna som fungerar bra.

Regissören Peter Grönlund långfilmsdebuterade 2025 med dramathrillern Tjuvheder som möttes av lysande kritik och som vann Kritikerförbundets pris ”Greta” för bästa svenska film 2015, nominerades till sex Guldbaggar, varav den vann fem av dessa, bland annat för Bästa manus, Bästa klippning och Bästa kvinnliga huvudroll. Tjuvheder följdes upp av Goliat som också den fick ett mycket fint mottagande, nominerades för fem guldbaggar, bland annat Bästa film, och filmen vann fyra av dessa, bland annat för Bästa filmmanus, Bästa klipp och Bästa manliga huvudroll. År 2020 regisserade Grönlund Björnstad, en dramaserie på fem tar för HBO baserad på Fredrik Backmans bästsäljande roman Björnstad (Beartown). Serien hade premiär hösten 2020 på HBO Nordic/Europa.

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier, Scen, Toppnytt, TV-serier Taggad som: Netflix, Peter Grönlund, Synden, TV-serie

Filmrecension: Regn över Babel -färgsprakande, bra steampunk-musik och inte lik någon annan film

1 januari, 2026 by Rosemari Södergren

Regn över Babel
Betyg 3
Svensk biopremiär den 2 januari 2026
Regi Gala del Sol

En magisk fantasy från Colombia där döden är är bodyguard utskickad av en dragqueen. En unik film, inte lik någon annan. Regn över Babel visades på Sundance (samt Rotterdam, San-Sebastian, Toronto med flera festivaler) och är en galen film, inspirerad av Dantes Den gudomliga komedin, pepprad med i steampunk-tappning och bjuder på en udda dragshow.

Babel är en legendarisk nattklubb där stadens bästa musiker och dragqueens uppträder. Tiden tycks stå stilla, många av dess besökare som är där ständigt är flera hundra år men ser ut som unga eller medelålders personer. Tiden står stills och en av dess dragqueen är självaste Döden där den som spelar kort eller kasta tärning kan vinna flera år till sitt liv, fast oftast förlorar den som spelar mot Dödens dragqueen, som heter La Flaca och är en enväldig härskare. Alla själar som samlas där får ta chansen att spela om sina livsår.

Salai, nattklubbens Babels ägare, försöker vinna över döden genom att anlita salsa-bandet Mamba Negra. För att bandet ska kunna vinna över döden behövs dess frontfigur musikstjärnan El Callegüeso som tycks vara försvunnen. Salai skickar sin son att leta efter El Callegüeso. Kommer han att hinna i tid eller ska de blir dödade?

Med i filmens finns också en berättelse om Jacob, som är son till ortens pastor. Pastorn fördömer dragqueens och homosexualitet och könsbyten. Men Jacob tränar i smyg med en dansgrupp av dragqueens. De ska uppträda på denna konsert också. Men ska Jacob våga dansa klädd som kvinna?

Namnet Babel kommer från Bibeln, Gamla Testamentet, specifikt i Första Mosebok 11:1-9, där historien om Babels torn berättas: mänskligheten talade ett enda språk och försökte bygga ett torn till himlen för att göra sig ett namn och slippa spridas över jorden, vilket ledde till att Gud skapade språkförbistring och skingrade folket, vilket är ursprunget till världens olika språk. Berättelsen är en symbolisk myt om mänskligheten hybris. Detta ligger som en liten undertext till filmens handling,

Filmen är bubblig och dess handlingslinje är av och till svår att greppa. Jag har personligen svårt att roas av filmer som skildrar starka, livsfarliga droger som något högst normalt och vardagligt. Det vimlar av dragqueens i filmen och det är sorgligt att detta alltid, eller oftast i alla fall, i filmer sätts i samband med att använda droger och leva utsvävande. För mig är det svårt att se det komiska i det. Men filmen är högst speciell och ändå värd att ägna tid att se. Det är färgsprakande, bra steampunk-musik och inte lik någon annan film jag sett på länge.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Colombia, Dragqueens, Filmkritik, Filmrecension, Steampunk

Recension: Tipping Point – Dansens Hus En förtätad balansakt med blicken mot förändring

31 december, 2025 by Thomas Johansson

Tipping point på Dansens hus

Tipping Point – Cirkus Cirkör på Dansens hus Stockholm. Betyg 3

Tipping Point återvänder till Dansens Hus i en nedskalad och mer koncentrerad form jämfört med versionen som visades 2024. Resultatet är en stramare föreställning där idéerna om balans, beroende och förvandling pressas samman till ett tätare sceniskt flöde – ibland till verkets fördel, ibland på bekostnad av andrum.

Fem cirkusartister och en musiker rör sig genom akrobatik, luftarbete, hårhängning och kontortion i ett ständigt tillstånd av instabilitet. Fokus ligger inte på prestationens spektakel utan på själva övergången: ögonblicket när tyngden förskjuts och ett system måste omförhandlas. Kropparna bildar tillfälliga konstellationer som snabbt löses upp för att ersättas av nya, där tillit och precision är absolut nödvändiga.

I denna kortare version skärps uttrycket. Sekvenserna avlöser varandra snabbare, och verket får en mer intensiv nerv. Samtidigt försvinner något av den långsamma uppbyggnad som tidigare gav plats för eftertanke. Musik och ljus fungerar effektivt som sammanhållande element, men lämnar lite utrymme för variation. Det finns öronproppar att få vid ingången, och de kan behövas då det dras på ganska högt med musiken.

Tematiskt förblir Tipping Point tydlig i sin ambition: brytpunkten är inte ett sammanbrott, utan en möjlighet till omformning. Obalansen blir här en kreativ kraft snarare än ett hot. Det är ett resonemang som bärs fram med kroppslig intelligens och kollektiv precision, även om den förtätade formen ibland känns mer konceptuell än känslomässigt förankrad.

Som helhet är detta en stark, fokuserad återkomst – mindre expansiv än 2024 års version, men med en skärpa som gör Tipping Point till en relevant och tankeväckande upplevelse i nuet.

Arkiverad under: Dans, Dans recension, Toppnytt

Recension: Johanna – En sagolik musikdröm om frihet, bildning och valda familjer

26 december, 2025 by Thomas Johansson

Johanna – Uppsala Stadsteater – Stora scenen – Betyg 4 av 5 – Föreställningen den 26/12 2025

Redan från första stund placerar Johanna publiken i ett tillstånd av ljus förundran. Scenen är förvandlad till ett grönskande sommarlandskap där naturen inte bara är fond utan medspelare. Musikens stråkar och piano sipprar fram som genom lövverk, djur rör sig fritt över golvet och känslan är mer Astrid Lindgren än institutionsteater. Det är en öppning som sätter tonen: lekfull, varm och samtidigt laddad av ensamhet.

I centrum står Johanna – en flicka som lever vid sidan av samhällets ordnade strukturer. Hon är modig, uppfinningsrik och trotsigt självständig, men också tydligt präglad av förlust. Hon försörjer sig på små stölder och lever enligt sina egna regler, med pilbåge, list och fantasi som främsta verktyg. Tehilla Blad gör huvudrollen med en självklar närvaro som fångar både barnets frihetslängtan och den vuxna publikens vemod.

Föreställningen bygger på Danny Wattins berättelse, här omarbetad till musikdramatik tillsammans med Aksel Morisse, och greppet att låta flickan ta platsen i berättelsens centrum visar sig vara helt rätt. Konflikten tar fart när Johannas största begränsning blir tydlig: hon kan inte läsa. Ett brev från modern – nyckeln till hennes förflutna – förblir stängt. Lösningen blir lika rörande som absurd när hon knyter an till den buttre och självupptagne Augustus Molvidsson, spelad med både strävhet och oväntad värme av Reuben Sallmander. Deras relation utvecklas till en sorts överenskommelse där lögnen blir vägen till skola, språk och framtid. Samtidigt som Augustus hittar kärlek i form av lärarinnan. När det ställs frågor från scenen, är det underbart att jag hör svar från barn i salongen som svarar nej.

Johanna är musikdramatik som vågar vara snäll utan att bli slät. Den talar om bildning som frigörelse, om ensamhet och om hur familj ibland är något man skapar snarare än föds in i. Regin är varsam, musiken bär berättelsen mjukt framåt och helheten präglas av en tilltro till publikens känslighet. Det är en föreställning som öppnar hjärtat snarare än knockar det – och som lämnar Uppsala Stadsteater med en ovanligt klar sommarkänsla.

Arkiverad under: Teater, Teaterkritik, Toppnytt Taggad som: Uppsala Stadsteater

Filmrecension: Toner av kärlek – lysande

25 december, 2025 by Ulf Olsson

Toner av kärlek
Betyg 5
Svensk biopremiär den 25 december 2025
Regi Craig Brewer
Rollerna Hugh Jackman som Mike och Lightning och Kate Hudson som Claire och Thunder

Filmen bygger på en sann historia om två musiker som kämpar hårt på musikens bakgård för att nå sina drömmars mål att en dag slå igenom. Mike/Lightning är en veteran från Vietnamkriget som efter hemkomsten från Vietnam brottas med sin alkoholism och Claire/Thunder är en ensamstående mamma som periodvis kämpar med sina psykiska besvär. Liksom alla andra drömmare på musikens bakgård sjunger de covers och imiterar Elvis och andra stjärnor på barer, bröllop och födelsedagar. De lever från dag till dag och från dåligt betalda gig till dåligt betalda gig. Utan försäkringar och utan planer för framtiden, annat än drömmarna. Men i sin lilla lokala barvärld är de nästa legender med erkänt fina röster. Mike säger ”jag är en underhållare jag är Lightning, men när musiken tystnar är jag bara en alkis. När Mike nästan har givit upp träffar han Claire som säger att han borde satsa på att sjunga Neil Diamonds låtar. Det slår han dock ifrån sig, Neil Diamond aldrig. Men något måste hända, hur ska han annars kunna betala lånet på huset. Tankarna på Claire och hennes råd om Neil Diamond kan inte släppa honom. Det slutar med att han söker upp Claire och förslår att de ska bilda en grupp och sjunga Neil Diamond tillsamman. De ska inte imitera, de ska tolka honom.

Under repetitionerna och blir samtidigt djupt förälskade i varandra. Efter ett tag flyttar de ihop med sina sammanlagt tre barn och blir snart en lycklig familj. Efter en misslyckad spelning följer en lyckad spelning som gör dem berömda i Milwaukee under namnet Lightning and Thunder. Berömmelsen gör att de får vara förband åt Pearl Jam. Det blir en succé. Såväl deras drömmar om kärlek som deras drömmar om framgång är uppfyllda. Men då slår livet till på ett obönhörligt sätt. Claire råkar ut för en bilolycka där hon blir allvarligt skadad. Det leder till att hon mer eller mindre ger upp både livet och musiken och glider in i dimman. Men efter en hård kamp både för henne själv och för familjen i sin helhet vänder det igen. Nya spelningar, succé, de är på banan igen. Men livet slår till igen. Nu är det Mike. Lightning and Thunder är borta för alltid. Men livet återvänder så småningom åtminstone för Claire och barnen.

Filmen visar att drömmar om framgång och kärlek kan bli sanna ibland även om allt kan förändras blicksnabbt igen. Trots allt det sorgliga genomsyras filmen av värme, kärlek och musik. Både Hugh Jackman och Kate Hudson är lysande i sina roller. Musiken bär fram filmen, särskilt för den som gillar Neil Diamond.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 30
  • Sida 31
  • Sida 32
  • Sida 33
  • Sida 34
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1504
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Grammisbelönade pianisten August Björn intervjuas efter lyckad releasekonsert

Vi genomför intervjun utomhus i solen … Läs mer om Grammisbelönade pianisten August Björn intervjuas efter lyckad releasekonsert

Poetiskt tema pendlar mellan det lågmälda och framsvepande – ”Blir det inte mer så är det nog” av Lovisa Jennervall

Lovisa Jennervall blir det inte mer … Läs mer om Poetiskt tema pendlar mellan det lågmälda och framsvepande – ”Blir det inte mer så är det nog” av Lovisa Jennervall

Filmrecension: Djävulen bär Prada 2 – ljummen mellanmjölk

Djävulen bär Prada 2 Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Djävulen bär Prada 2 – ljummen mellanmjölk

Filmrecension: Medelklassen – bitvis väldigt rolig men också orealistisk

Medelklassen betyg 3 Svensk biopremiär 1 … Läs mer om Filmrecension: Medelklassen – bitvis väldigt rolig men också orealistisk

Stimulerande med oväntade sound – Forq hos Playhouse

24/4 2026 Valand i Göteborg (arrangör … Läs mer om Stimulerande med oväntade sound – Forq hos Playhouse

Lågmält vibrerande pärla – Hold Everything Lightly aV Isabel Rumble

Isabel Rumble Hold Everything … Läs mer om Lågmält vibrerande pärla – Hold Everything Lightly aV Isabel Rumble

Krönika: Bandet som försvann – och dök upp på Kapellet

Det finns kvällar som inte riktigt går … Läs mer om Krönika: Bandet som försvann – och dök upp på Kapellet

Recension: Rat Pack Rhapsody, när musiken bär mer än historien

Rat Pack Rhapsody, Kulturhuset … Läs mer om Recension: Rat Pack Rhapsody, när musiken bär mer än historien

Fyndigt och fånigt om vartannat när tvåsamhetens villkor dubbelexponeras – Han den andre på Göteborgs Stadsteater

Av Monika Isakstuen Regi, … Läs mer om Fyndigt och fånigt om vartannat när tvåsamhetens villkor dubbelexponeras – Han den andre på Göteborgs Stadsteater

Sammanhållet statement övertygar i sin innerlighet – Peaceful Warrior av Örjan Hultén

Örjan Hultén Peaceful … Läs mer om Sammanhållet statement övertygar i sin innerlighet – Peaceful Warrior av Örjan Hultén

Recension: Ingen reträtt – Avantgardet vägrar bli bekväma

Avantgardet - United States of Sverige - … Läs mer om Recension: Ingen reträtt – Avantgardet vägrar bli bekväma

Recension av tv-serie: Unchosen – bygger mest på klichéer

Unchosen Betyg 2 Premiär på Netflix 21 … Läs mer om Recension av tv-serie: Unchosen – bygger mest på klichéer

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in