• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Nyttig och kul tillbakablick över surrealistisk period utifrån barnperspektiv – Coronamysteriet av ACTA

17 april, 2023 by Mats Hallberg

Manus och regi: Anna Bergion & Susanna Zacharoff

Scenograf: Åsa Thureborn

Kostym: Gundi Bolin

Musik: Esther Garcia

Skådespelare: Anna Bergion och Susanna Zacharoff

Premiär: 16/4 2023 (för 3-8 år)

Spelas under våren hos Teater Jaguar Storgatan 3 i Göteborg (produktionen kan också bokas)

Med stöd av Kulturrådet och Göteborgs stad

ACTA är ett produktionsbolag bildat 2003 inriktat på teater och film för ung publik kring vardagsnära ämnen. Man bytte till nuvarande namn för tio år sedan i samband med första filmen. Göteborgsbaserade gruppen har prisats och uppmärksammats för kortfilmer på festivaler. Deras teaterchefer råkar vara samma personer den längst fram livliga premiärpubliken kan beskåda i Coronamysteriet. En av dem medverkade i tv-serien Nolanders , men måste medge att jag varken känner till Anna Bergion eller Susanna Zacharoff. Apropå ämnet man valt som senaste åren på djupet påverkat oss alla på planten jorden, vill jag relatera till frigruppen Stollar bollar och deras drabbande uppsättning Ängel? från tidigare i år.

I en pjäs på 40 minuter penetreras den förvirrande och dramatiska tillvaro vi upplevde under pandemin. Inskränkande förändringar skildras utifrån förskolebarnens perspektiv. Deras energiska respons blir till den balansakt som driver pjäsens handling framåt. Skådespelarna fångar vant upp reaktioner, organiserar ivriga kommentatorers inlägg. Verkligen en utmaning att hantera, då det kan tippa över om enstaka engagerad åhörare inte grejar själva uppförandekoden. Konstnärliga ledarna som står på scen bara ett par meter framför på golvet sittande målgrupp, behöver all sin erfarenhet för att hålla ihop sina rollfigurers undersökning. Det var småkritiskt ett par gånger, men tendenser till oroshärdar löstes rutinerat.

Kajsa kanin och Ebba ekorre är bästa kompisar vilka bestämmer sig för att utforska vad som hänt och varför. I skogen där de håller till och kastar ekbolll nås de i omgångar av alarmerande rapporter vilka förstås sprider rädsla och får stora konsekvenser. På skyltar som skickats med post och i högtalare meddelas vad som gäller i skogen utsatt för smitta. Företeelser som familjekarantän, hålla två meters avstånd, mormor som inte får besökas av barnbarn, munskydd och den lika utbrett förekommande handspriten behandlas. För de minsta i publiken torde den mest intressanta funderingen har varit om tassar måste tvättas.

Den känsloladdade komedin framförd på telningars nivå tar smart upp den segdragna lätt kaotiska perioden, på ett vettigt sätt som sammantaget undviker att skrämma upp eller göra betraktare ledsna. Barnen hugger tacksamt på instoppade krokar i manus. Och för att garantera intakt intresse för att problematisera åtgärder, ingår i regin kul koordinerad koreografi, ett par sånger där barnen lär sig sjunga refränger och dessutom lite stämningsbärande musik.

På scen ageras det med tvära kast utan subtiliteter. Publiken kan känna igen sig i drastiska pendlingar mellan livsglädje och dystert läge. Såväl mimik som koreografi avslöjar direkt Kajsas och Ebbas humörsvängningar, predikament orsakade av ett närmast obegripligt fenomen. Firma Bergion & Zacharoff vet hur man bäst accentuerar sina dubbla roller som pedagoger och underhållare. Att deras kramiga gestalter har avsevärda problem med att lösa själva mysteriet ligger i sakens natur. För fem år sedan skulle ju de flesta av oss avfärdat kedjan av händelser under covid 19 som ett helt orealistiskt scenario. Nu vet vi skrämmande nog bättre. Coronamysteriet är en lovvärd idé vars utfall förtjänar applåder.

Arkiverad under: Scen, Teaterkritik

Teaterkritik: Vox Humana på Dramaten – laddar rummet med känslor

17 april, 2023 by Redaktionen

Foto: Sören Vilks

Vox Humana
Av Jean Cocteau
Översättning Maria Björkman
Regi Thomas Ostermeiet
Scenografi och kostym Nina Wetzel
Video Sébastien Dupouey
Musik Nils Ostendorf
Dramaturg Maja Zade
Peruk och mask Sofia Ranow Boix Vives
Lus Carsten Sander
Premiär på Dramatens stora scen 16 april 2023

Vox Humana är en psykologisk studier i mänsklig smärta, hela tiden på gränsen till sammanbrott. Lena Endre gestaltar sorgen över en brusten relation så att känslorna smittar. Åskådarna förvandlar till medkännande deltagare när huvudpersonen kämpar för att hålla vanmakten borta i telefonsamtalen med den man som lämnat henne.

Redan i den långa inledande scenen, utan talade ord, blir det tydligt att rummet är laddat med känslor. Premiärpubliken skruvar sig och hostar mer än vanligt när scenen fylls av tystnad.

Pjäsen som till största delen är en monolog bygger på Jean Cocteaus psykologiska drama från 1930 där en kvinna talar i telefon med sin före detta älskare, en allra sista gång. Det är fascinerande hur publiken bara kan höra den ena tala i telefonen och ändå förstå och uppleva en helhet, utan att höra vad mannen säger berättas så mycket på flera nivåer. Kvinnan är förkastad, bortvald och ljuger för sig själv och intalar sig att hon hela tiden visste hur det skulle bli. Så starkt kan vi som publik ändå se allt hon inte själv vill att vi ska se. Regissören låter föreställningen utspelas i flera dimensioner och någon gång inbjuds publiken att skratta lättat. Men allvaret och smärtan återkommer och tilltar.

Lena Endre står för en enastående rollprestation, men också Tomas Hanzons korta inspel ger föreställningen karaktär.

Thomas Ostermeier som står för regin är en av Tysklands mest framgångsrika regissörer och har uppmärksammats stort internationellt bland annat för sina tolkningar av Shakespeares Hamlet och Ibsens Ett Dockhem. Han är konstnärlig ledare för Schaubühne i Berlin. Det är andra gången som Lena Endre och Thomas Ostermeier arbetar ihop. Lena spelade en av rollerna när Ostermeier regisserade Tillbaka till Reims av Didier Eribon hösten 2021.

Fakta om Jean Cocteau och Vox Humana:
Jean Cocteau (1889–1963) var en av det tidiga 1900-talets förgrundsfigurer inom fransk kultur. Han var verksam som poet, dramatiker, bildkonstnär och filmskapare, och var inblandad i såväl surrealismen som dadaismen. Han var samtida med och samarbetade med bland andra Erik Satie, Pablo Picasso och Igor Stravinskij.

Vox humana (som kan översättas till Den mänskliga rösten) hade premiär 1930 på Comédie-Française i Paris. 1948 filmatiserades den av Roberto Rossellini med titeln L’amore och med Ingrid Bergman i rollen och Ingmar Bergman regisserade en radioteateruppsättning för Sveriges Radio som sändes första gången 1956.

Text: Hans Lindberg och Lars Christiansen

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik, Toppnytt

Teaterkritik: Röde Orm på stadsteatern i Stockholm – en riktig skrattfest och en hyllning till fantasin

15 april, 2023 by Rosemari Södergren

Foto: Sören Vilks

Röde Orm
Fritt efter en roman av Frans G. Bengtsson
Regi och dramatisering Alexander Mørk-Eidem
Scenografi Erlend Birkeland
Kostym Jenny Ljungberg
Ljus Ellen Ruge
Mask Carina Saxenberg
Komposition, instudering Joel Sahlin
Arrangemang Joel Sahlin
Medverkande Angelika Prick, Magnus Uggla, Isabelle Kyed, Jan Mybrand, Gerhard Hoberstorfer, Shebly Niavarani, Emma Österlöf, Carlos Romero Cruz.
Premiär 14 april 2023 på Stora scenen på Kulturhuset stadsteatern i Stockholm

När ett gäng bibliotekarier gestaltar vikingaberättelsen Röde Orm en sen kväll på ett stängt bibliotek blir det fars, spänning och massor av fantasi. Troligen det roligaste som går att se på en svensk teaterscen i vår. En föreställning som är en hyllning till fantasin och en uppmaning till både politiker och alla andra att låta kulturen vara fri. Släpp lös kulturarbetarna. Och för den delen släpp lös fantasin hos oss alla.

Det är som att se barn släppas lösa med sin fantasi när de leker. En papperskorg kan bli en vikingahjälm, en golvmopp kan bli långt vildvuxet hår när moppen placerar upp och ner på huvudet, en skurborste kan vara ett svärd eller en åra att ro med. På samma sätt hugger bibliotekarierna tag i vad som finns runt om dem för att kunna leka och leva sig in i berättelsen. Det blir helt fantastiskt, komiskt och engagerande.

Regissören Alexander Mørk-Eidem säger:
– Jag var besatt av Röde Orm som ung och har läst boken otaliga gånger. En oemotståndlig mix av äventyr, humor, brutalitet och kärlek. Men hur iscensätter man en gammal bok om vikingatiden i dagens Sverige? Jo, man låter ett gäng bibliotekarier tolka historien vilket jag tror blir en spännande och rolig krock.

Frans G. Bengtssons berättelse om vikingen Röde Orm kom ut 1941. Det är en äventyrsberättelse med en hel del humor om skåningen Orm Tostessons äventyr till sjöss. Alexander Mørk-Eidem har valt att låta de åtta bibliotekarierna samlas i rotundan på Stadsbiblioteket i Stockholm. En genialisk scenlösning. Alla som någon gång varit på Stadsbiblioteket i Stockholm känner igen miljön som i sig själv signalerar så mycket med alla berättelser som finns i böckerna. Det är ett universum av berättelser och världar som finns i bokhyllorna. Nu är de till stor del övertäckta av plast – en symbolisk bild av att reparation pågår, att böcker (kanske också kulturen i större delar?) är på väg in i malpåse.

Ett manus fyllt av komedi som bärs upp av en fantastisk ensemble med Angelika Prick, Magnus Uggla, Isabelle Kyed, Jan Mybrand, Gerhard Hoberstorfer, Shebly Niavarani, Emma Österlöf, Carlos Romero Cruz. Varenda en av dessa åtta är så bra. Det är ensemblen som bär föreställningen, de är de som ger liv åt den och gör att jag som publik dras in och klappar med i sånger, skrattar och bara ger mig hän och har roligt. Angelika Prick är Röde Orm men liksom de övriga växlar hon mellan olika roller och en del karaktärer gestaltas av flera skådespelare. Det blir ändå varken rörigt eller obegripligt. Att låta roller växla mellan flera skådespelare har blivit ett vanligt grepp på svenska teaterscener under senare år och jag har hört av en del teaterbesökare att de tycker att det kan försvåra upplevelsen, det kan göra det svårt att hänga med i handlingen. Men i Röde Orm på Stadsteatern i Stockholm  tror jag alla ändå hänger med för det är tydligt vilken karaktär skådespelarna gestaltar i del olika scenerna.


Carlos Romero Cruz imponerar. Ibland är han klädd som en dragqueen och kan gå på höga klackar som om han vore född på skor med klack – men han kan lika skickligt spela en sexig man med paketet i glänsande folie. Carlos Romero Cruz liksom alla skådespelarna kan spela både rå masochism och vara ljuvt kvinnliga. Föreställningen blir ett slag för allas rätt att vara både manlig och kvinnlig och slår sönder genusmurar. Angelika Prick som Röde Orm är ett genidrag. Hon utstrålar den unga pojkens längtan att bevisa sin manlighet lika väl som när berättelsen utvecklas mognar till en hövding för sitt folk. Hon kan både slåss och vara ljuvlig.

Att ha med Magnus Uggla i ensemblen är ett genidrag. Han spelar sig själv emellanåt, vilket för övrigt alla i ensemblen gör av och till. Uggla tillför sin musik och också annan musik och han är komisk i de roller han går in, speciellt den glada vikingakungen Harald Blåtand. Gerhard Hoberstorfer är makalöst pricksäker som en supermanlig viking som uppfyller alla förutfattade bilder av vikingen, förmedlade av bland annat tv-serien Viking. Shebly Niavarani, Isabelle Kyed, Jan Mybrand och Emma Österlöf imponerar också i alla sina roller.

Av och till riktas också pikar mot de politiker som inte upprätthåller armslängds avstånd till kulturen och då i synnerhet Trelleborgspolitikern Mathias Andersson som förbjöd dragqueens på sagostunder för barn. Det är förstås ett ämne värt en egen föreställning. Det finns mycket att fundera kring det där med armlängds avstånd. Räcker en armlängd? Och hur fri är kulturen egentligen? Vad får kulturen säga? Hur låst är kulturen vid sin tids uppfattningar? Hur woke är kulturen och hur tillåtet är det att inte vara woke och vad händer med den kultur som skapades i en annan tid, med andra ideal och uppfattningar? Men det är ett annat ämne som helst bör tas upp i annat format.

Alexander Mørk-Eidem satte upp Röde Orm på Dramaten 2020 för en mycket begränsad publik på grund av pandemirestriktioner. Nu tar han pjäsen till Kulturhuset Stadsteatern med uppdaterat manus samt delvis ny ensemble, scenografi och kostym. Och vill du se något som är en skrattfest, då är det Röde Orm du ska välja. En komedi som är en hyllning till fantasin.

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik, Toppnytt Taggad som: Alexander Mørk-Eidem, Kulturhuset stadsteatern, Magnus Uggla, Röde Orm, Stadsteatern, Teaterrecension, Vikingaberättelse

Bokrecension: Ökenstjärna av Michael Connelly

13 april, 2023 by Rosemari Södergren

Ökenstjärna
Författare Michael Connelly
Serie Ballard & Bosch (del 5)
Inläsare Magnus Roosmann
Utgivningsdatum 2023-03-13
Förlag Norstedts
Översättare Patrik Hammarsten
Originaltitel Desert Star
ISBN 9789113122274

Ballard och Bosch möts igen. Att låta Harry Bosch tampas med och samarbeta med den yngre kollegan Renée Ballard är en bra utveckling av Bosch-serien. Som alltid är det fart i berättelsen. Michael Connelly kan sy ihop en kriminalroman. Den är spännande och lätt att läsa – även om tyvärr får jag en färdig bild av Bosch i huvudet numera sedan böckerna filmatiserats. Ok, Titus Welliver är bra i rollen som Bosch men det var inte så jag tänkte mig honom. Numer är det Titus Welliver som ger mina inre bilder av Bosch.

Renée Ballard har slutat på Los Angeles poliskår på grund av kvinnofientligheten, sedeslösheten och all byråkrati. Men när polischefen erbjuder henne att bygga upp en egen grupp för att ta itu med kalla fall tackar hon ja. Hon får i stort fria händer att välja medarbetare. Hon väljer förstås att Bosch ska ingå i hennes team.

I denna deckare tar gruppen framför allt hand om två kalla fall. Det ena har plågat Harry Bosch länge. Han har i flera år ägnat sig åt detta gäckande fall: mordet på en hel familj som begicks av en psykopat som fortfarande är på fri fot. Ballard erbjuder Bosch att hjälpa honom med fallet om han jobbar med hennes team med andra kalla fall.

Det andra fallet är ett fall de måste lösa. Den politiker som sett till att de får resurser att skapa teamet har ett privat krav: hans syster mördades och fallet är inte löst. Det fallet måste lösas om gruppen ska få fortsätta jobba med fler kalla fall. När de närmar sig lösningen visar den sig komma väldigt nära makthavare på högre nivå och också poliser.

Som alltid är det fart i berättelsen. Jag tycker i och för sig inte att det är den allra bäst i Bosch-serien. Delvis kan jag tycka att Bosch någon gång borde kunna utvecklas och bli något mindre solospelare. Det är lite mycket att allt går i kända fotspår. Jag anar också att författaren är på väg att så småningom låta oss ta farväl att Bosch. Men vi får se. Det kommer nog minst en deckare till med Bosch och Ballard.

Fakta om Connelly:
Michael Connelly är en av de mest framgångsrika kriminalförfattarna i världen. Hans titlar har sålt i över 74 miljoner exemplar och han har publicerats i 43 länder. Connelly är en före detta kriminalreporter och har vunnit många priser både för sina reportage och sina romaner. Han är exekutiv producent för succéserien Bosch, som baseras på hans storsäljande deckarserie om Harry Bosch. Connelly bor i Kalifornien och Florida.

Utmärkelser:
Edgar Award för bästa deckardebut (Svart eko), 1992
Anthony Award för bästa deckare (Poeten), 1997
Anthony Award för bästa deckare (Blodspår), 1999
Macavity Award för bästa deckare (Blodspår), 1999
Nero Wolfe Awards, 1997
Maltese Falcon (Japanskt litterärt pris)
.38 Caliber (franskt litterärt pris)

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension, Toppnytt

Filmrecension: Victor och Josefine – Resan till Snackistan – en film som gör att det spritter i benen

13 april, 2023 by Rosemari Södergren

Victor och Josefine – Resan till Snackistan
Betyg 4
Svensk biopremiär 21 april 2023
Originaltitel Ernest et Célestine: Le voyage en Charabie
Regi Julien Chheng och Jean-Christophe Roger
Svenska röster Adam Fietz, Benthe Börjesson Liebert, Sharon Dyall, Andreas Nilsson m fl

En vacker, helt underbar animerad film om de två vännerna björnen Victor och musen Josefine. Animationen, bilderna, är så fina, som om de hoppat ut ur en favoritbok med många fina bilder. Det var länge sedan jag såg en så intagande animerad film. Bilderna vackert illustrerade och känns som skapade med akvarell. Jag erkänner att jag kan vara rätt trött på moderna animerade filmer med figurer som ser ut som dockor. Om någon vän med barnbarn i rätt ålder vill gå på bio med de minsta kommer jag att rekommendera denna. Helt klart. Den visar med svenska röster så också de som inte kan läsa hänger med.

Victor vaknar upp ur vinterdvalan och är hungrig. Hungrig som en björn, ni vet. Lilla musen Josefine vill så mycket och vill så väl. I farten lyckas hon förstör Victors fina fiol, en stradivarius. Enda sättet att laga den är att ge sig av till Snackistan, Victors barndomsland. I Snackistan finns den enda filmmakaren som kan laga fiolen.

Victor är musiker och han och Josefine har mycket roligt tillsammans med musiken. Musiken gör så det spritter i benen och Josefine och andra som lyssnar helt enkelt inte kan hålla sig från att börja dansa. Josefine är ledsen över att hon gjorde sönder fiolen och vill ge sig av till Snackistan för att leta reda på fiolmakaren. Då Victor vägrar att resa dit beger sig Josefine iväg ensam. Vägen dit är dock fylld av svårigheter och som tur är börjar Victor leta efter henne.

När de väl kommit fram till Snackistan blir problemen och utmaningarna ännu större. Sedan Victor gav sig av från Snackistan har landet förändrats och musik har förbjudits. Victor och Josefine lyckas förstås hitta motståndsrörelsen som kämpar för musiken.

Det är roligt att se hur film och böcker för barn ändrats genom åren. Pippi Långstrump var i och för sig en tidig figur som stod upp för rätten att vara självständig också som barn och som var en frontfigur för barns rätt. Victor och Josefine är också karaktärer som visar att det kan vara bra att våga vara rebell, speciellt när lagar är konservativa och hindrar människor att leva med glädje.

Victor och Josefine – resan till Snackistan handlar om att ibland måste man sätta sig upp mot de som bestämmer och också barn har sätt att fatta beslut. Och framför allt är filmen en hyllning till musik och den visar på den styrka och kraft som finns i att hänge sig åt musik tillsammans.
Det är en film som gör så att det spritter i benen och det går inte att låta bli att stampa takten emellanåt.

Fakta om karaktärerna Victor och Josefine:
Victor och Josefine – Resan till Snackistan är den andra långfilmen om björnen Victor och musen Josefine. De båda vännerna är kända även från barnböcker samt en serie som setts på SVT Play.
Victor och Josefine är från början rollfigurer i en rad bilderböcker skapade på 1980-talet av den belgiska författaren och illustratören Gabrielle Vincent. I original heter de båda vännerna Ernest och Célestine. De böcker som översatts till svenska är Victor och Josefine tappar en pingvin, Victor och Josefine sjunger och spelar violin, Victor och Josefine gör en utflykt samt Victor och Josefine går till fotografen.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Animerad Film, Familjefilm, Hyllning till musik, Resan till Snackistan, Victor och Josefine

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 305
  • Sida 306
  • Sida 307
  • Sida 308
  • Sida 309
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in