• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Filmrecension: Krönika om en flyktig affär – en film om människans otroliga förmåga att dupera sig själv

10 maj, 2023 by Rosemari Södergren

Krönika om en flyktig affär
Betyg 4
Svensk biopremiär 12 maj 2023
Regi Emmanuel Moret

Gillar du sådana där franska filmer där det pratas väldigt mycket, då kommer du att älska denna film. Två vuxna, en man och en kvinna, som närmar sig medelåldern, Charlotte och Simon, inleder en relation. De bestämmer att relationen inte ska vara fast på något sätt och att den inte ska vara passionerad och inte vara länge. Simon är gift sedan 15 år och har två barn. Charlotte har flera barn men vill inte ha någon fast relation. De intalar sig att de bara är tillsammans då och då, för att de trivs tillsammans. Men de är inte kära och de ska absolut inte prata om någon gemensam framtid.

Det är en fascinerande film som ställer många frågor om vad relationer är och den låter oss tänka och känna själva. Den skriver oss inte någon moral på näsan. Det är upp till oss själva att tolka händelserna.

De två är inte något särskilt vackert par. Ingen av dem är särskilt bildskön. Han är kort och hon är rätt lång och ser ännu längre ut då hon är mycket smal, hon rent av ser rent av vinglig ut. Det är förstås ett medvetet val av regissören, de två ser ut som många människor vi möter i vår vardag. Det är en styrka i filmen. Och oj vad de två snackar och diskuterar. Frågan är vem de lurar, sig själva eller den andre? Ibland smattrar de på, speciellt Simon och frågan är vem han försöker lura? Det är väldigt tydligt att de båda lurar sig själva och lägger ett stort lock på sina riktiga känslor.

De är inriktade på att förhållandet bara ska handla om sex. De ska inte ha någon fast relation och Simon ska inte behöva välja mellan sin fru och älskarinnan, Charlotte. Att de börjar uppskatta varandra på andra plan än det sexuella krånglar till det för dem. De låtsar vara väldigt frisinnade. När Charlotte ska låta Simon få förverkliga sin dröm om att få ha sex med två kvinnor samtidigt blir det hela lite komplicerat.

Det är en rolig film och väldigt tankeväckande. Mycket mänsklig och trovärdig. Regissören Emmanuel Mouret har valt att göra Krönika om en flyktig affär till en film som är i ständig rörelse. Vi får följa de två i en ständig rörelse där de promenerar eller cyklar eller har sex, alltid diskuterande om livets existentiella villkor eller kärlekens eller erotikens väsen. Deras tjugo möten på barer och muséer präglas, förutom av heta kärleksakter också av ett kontinuerligt filosoferande samtal.

Jag tror att var och en som ser den får sina tankar och vi ser nog filmen på olika sätt, drar olika slutsatser. För mig är det väldigt mycket en film om människans otroliga förmåga att dupera sig själv.

Jag kan inte låta bli att fundera på vad Simons fru har att säga. Och det är en styrka att det inte redovisas i filmen. Det är något vi, var och en, får ha vårt förhållningssätt till.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Provsjungningen – hybrid av opera, kattsång och humoristisk dockteater

7 maj, 2023 by Petter Stjernstedt

Fotograf Marcus Gårder

Provsjungningen
Scen: Folkoperan
Premiär: 6 maj
Dockspelare: Sara Bexell, Josefin Karlsson, David Skogman, Sofia Hollsten, Miriam Forsberg. Operasångare: Tessan-Maria Lehmussaari och Wiktor Sundqvist
Musiker: Eric Skarby (piano), Elin Willert/Jan Erik Alm (klarinett)
Idé: Tuvalisa Rangström och Sofia Segrell
Regi: Sophia Segrell
Dockmakare: Lisa Kjellgren Almstig och David Wätte.

Mjauande skönsång, viskande strutsar och mäktig operamusik som får Folkoperans stora sal att vibrera. Det är ett spännande möte när operasångare och musiker från Folkoperans scen möter dockorna från dockteatersällskapet invid Zinkensdamms Tittut.

På grund av renoveringar av lokalerna i Zinkensdamm har dockorna i Tittut varit tvungna att röra på sig och nu söker de nya jobb. De ska provsjunga på Folkoperans scen och se om de platsar i ensemblen.

Det är ett härligt gäng av egensinniga figurer som sökt sig till Folkoperan. Katten Sonja ska ständigt städa och jamar fram sitt bidrag. Strutsen Anita är en kaxig individ som stoltserar fram med sin långa hals och vackra fjädrar. Tadek är skäggiga farbrorn som staplar upp på scen med skruppliga ben, men som sedan dansar balett och sjunger ut sitt hjärta.

Viktor är blyg och osäker men med lite backning vågar han till slut sig upp. Han ska ständigt rätta dockorna då de inte följer regelverket för hur en provsjungning ska gå till. ”Ursäkta men visst ska man kunna höra vad hen sjunger?” Ursäkta men  är det här inte en provsjungning,alltså inte en dansuppvisning?” Fyraåringarna i publikens skrattar högt när strutsen försöker med alla tänkbara medel att blockera och ta rampljuset från operasjungande Tessan-Maria Lejmussaari.

Provsjungningen är ett lyckat samarbetsprojekt där både föräldrar och deras barn får sig en dos av underhållning och kulturell stimulans. Hybriden av operasång och humorisk dockteater fungerar väl. Och mitt barn, som får jag erkänna inte har åldern inne, kollar bakåt vid stunder men tittar upp när katten mjauar sig fram bland bänkraderna. Framförallt fångas hon av operasångarnas ljuva stämmor som ekar i lokalen. Det är en både vacker och smårolig show där de kända dockorna får briljera på scen. Alla trängs de om scenutrymmet och alla gör de sin grej. Med enkla medel underhåller regissör Sophia Segrell oss. Visst kunde karaktärerna fått utmejslas ytterligare men på en speltid på cirka 45 minuter kan man inte begära mera av fördjupning av karaktärsdrag. Mer interaktion med publik och mellan dockorna hade för större engagemang varit önskvärt. På så vis hade man kunnat spela mer på de olika figurernas egenheter och olikheter.

Jag och mitt barn lämnar teatern med stora leenden på läpparna. Vi är båda mycket nöjda. Det är sällan man som förälder kan gå med sitt barn på teater och på köpet få finkultur levererad till sig. För detta vill jag ge en extra eloge åt regissör Sophia Segrell och idemakare Tuvalisa Rangström som kom med denna snilleblixt. Men nu till den stora frågan. Hur gick det för dockorna? Inga spoilers, men en kvalificerad gissning är att det knappast var sista gången vi fick se kamraterna från Folkoperan och Tittut dela scen.

Petter Stjernstedt

Arkiverad under: Opera, Scen, Teater, Teaterkritik, Toppnytt Taggad som: Dockteater, Folkoperan, Opera, Tittut

Filmrecension: Little Richard: I am everything – berörande, explosivt och upplyftande

5 maj, 2023 by Rosemari Södergren

Little Richard: I am everything
Betyg 4
Svensk biopremiär 5 maj 2023
Regi Lisa Cortés

En hissnande färd in i rockens rebelliska sfär med en av de stora förgrundsgestalterna i rockens historia. Little Richard, en av rockens pionjärer får komma till tals i denna dokumentär. Hans energi, hans explosivitet, han rebelliska mod, hans unika pianospel – allt flödar och ger oss en berörande och upplyftande inblick i hans liv och musik.

Denna dokumentär bjuder på massor av musik, klipp från konserter och uppträdanden med Little Richard. Han inspirerade och influerade många av de stora legendariska musikerna som Mick Jagger, David Bowie, Paul McCartney och Tom Jones. Flera av dem berättar i dokumentären om hyr de inspirerats och influerats av honom. Mick Jagger fascinerades av hans sätt att röra sig. David Bowie inspirerades, inte oväntat, av hans fantastiska dräkter. Little Richard hade en ovanligt stark förmåga till att knyta kontakt med publiken, vilket talade till Tom Jones. I dokumentären berättar Paul McCartney hur startstuck han blir när han träffade Little Richard.

Little Richard föddes 5 december 1932 i Macon, Georgia. Hans födelsenamn vara Richard Wayne Penniman. Han var ett av elva syskon. Hans far var kristen predikant vilket innebar att Richard tillbringade mycket tid i en gospelkör under uppväxten. Han blev så småningom utkastad från familjen då han var öppen med sin homosexualitet. Fast när framgångarna kom och han blev rik välkomnades han hem igen.

Little Richard kallade sig själv för ”arkitekten bakom rock’n’roll” och det är det många som skriver under på. Han valdes in i Rock and Roll Hall of Fame under det första intagningsåret 1986.

En av hans stora hits, Tutti Frutti, släppte han 1955. Wikipedia berättar att han och bandet The Upsetters roade sig med att avsluta varje framträdande med låten. När den skulle spelas in på skiva ändrades en del av texten, eftersom den innehöll anspelningar på homosexualitet. Joe Lubin var också med och skrev det som är den nuvarande texten i Tutti Frutti. Coverversioner har gjorts av bl.a. Elvis Presley, Carl Perkins, Pat Boone samt Jerry Williams.

Little Richard levde ett färgstarkt liv och hade olika perioder i sitt liv. Han försökte leva som heterosexuell och gifte sig, han hade drogmissbruk en period och var nyfrälst kristen en annan period.

Denna dokumentär bjuder ett möte med en av de mest explosiva, fascinerande och modiga av rockens stora legender men det är också en historisk resa om samhällets förändringar, om hur attityder förändrats genom åren.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Recension av tv-serie: Familjen Bridgerton: Drottning Charlotte

5 maj, 2023 by Rosemari Södergren

Familjen Bridgerton: Drottning Charlotte
Betyg 4
Premiär på Netflix 4 maj 2023
Regi Shonda Rhimes

En föregångare till tv-serien Familjen Bridgerton. Denna prequel ger en del svar på frågor som kanske bubblat upp hos den följt Familjen Bridgerton. I Familjen Bridgerton är den överklass som skildras ”färgblind”, det vill säga människorna i denna adel kan ha vilken hudfärg som helst med vilken kulturell bakgrund som helst, i stort sett. Det är inte överensstämmande med verkligheten från Storbritanniens 1800-tal. I denna serie får vi en förklaring till hur det gick till då andra är ”vita” släpptes in i adelns och kungligheternas umgänge. Jag skriver ”vita” med citattecken eftersom ingen är vit i huden egentligen utan egentligen mer beige eller rosa.

Men framför allt är det en serie som berättar om drottning Charlotte (spelas av India Amarteifio) och hennes make, kung George. Vi får uppleva berättelsen om hur det gick till då den 17-åriga tyska prinsessan Charlotte blir bortgift med kung George då hennes land i norra Tyskland vill ha en allians och skydd av Storbritannien. Drottning Charlotte är ung och vill inte alls giftas bort till en kung i annat land. Hennes föräldrar är döda så det är hennes bror (spelas av Tunji Kasim) som bestämmer.

I de två säsongerna av Familjen Bridgerton är drottning Charlotte en knepig person med enorma håruppsättningar. Vad har gjort hennes sådan som hon är? Delvis får vi några svar i denna prequel. Fast människor är inte alltid logiska. Räkna inte med att hon känns helt realistisk. Fast å andra sidan är människor inte alltid logiska utan sitter fast i kulturmönster.

Vi får också veta mer om och lära känna Lady Dunbury och Lady Violet Bridgerton, mamman i familjen Bridgerton. Vi förstår dem och deras roller i Familjen Bridgerton-serien bättre.

Denna för-serie har samma speciella atmosfär som de andra säsongerna med en berättarröst av Julie Andrews, med enorma kostymer och dräkter och massor av bra musik – och en lång rad duktiga skådespelare. Miljöerna är uppskruvade, överdrivna och ibland oerhört övertydliga. Det är en skildring av en tid då kvinnor inte har samma rättigheter som män men kvinnorna börjar ifrågasätta rollfördelningen. Kvinnor börjar kräva att få gifta sig av kärlek och inte enbart av ekonomiska skäl eller för att föräldrarna valt åt dem.

Av och till pendlar berättelsen mellan tiden då drottningen var ung och senare tid då hon liksom Lady Dunbury och Lady Bridgerton är medelålders. Drottningen har stora problem då inget av hennes femton barn fått en arvinge som inte är oäkting. Den enda som fanns har dött. Drottningen är nu fast besluten att tvinga sina barn att skaffa arvingar.

Kostymer, dräkter och håruppsättningar är mästerliga. För den som gillar kostymfilm är denna serie ett himmelrike förstås. Men denna prequel är på flera sätt bättre än originalserien. Visst handlar det nu också om kärlek och romantik och om konsekvenserna för kvinnor i ett patriarkaliskt samhälle. Men det handlar också om åldrande, vänskap och psykisk sjukdom. Det är välgjort, underhållande, suggestivt och fascinerande.

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier, Toppnytt, TV Taggad som: Netflix, Recension av tv-serie

Filmrecension: Dalva – en ögonöppnare

5 maj, 2023 by Rosemari Södergren

Dalva
Betyg 4
Svensk biopremiär 5 maj 2023
Regi Emmanuelle Nicot

Ordet ”omskakande” må vara ett över-använt uttryck för många filmer. Men Dalva är omskakande. Om någon film skakar om mig och får mig att känna att jag är med i händelserna, att jag känner med personerna och får nya insikter är det Dalva. Det går inte att se denna unika och lysande film utan att blir berörd på djupet.

Dalva är en tolvårig flicka som rövades bort av sin pappa som femåring och blivit sexuellt utnyttjad av sin pappa ända till någon slår larm och polis griper pappan. Dalva flyttas till ett boende för barn och ungdomar som har svåra upplevelser och inte kan bo med sina föräldrar.

Det har varit några liknande tragedier där pappor gömt barn och utnyttjat dem sexuellt som uppmärksammats internationellt. Att kunna ta plats i samhället och bli en fungerande vuxen efter att som barn blivit utsatt på sådant sätt måste vara svårt. Dalva känner inte till något annat sätt att leva. Hon menar att det måste vara tillåtet för en pappa att älska sin dotter. Att älska också innebär att ha sex är det enda hon känner till.

Hon är helt oförstående till att polis hämtat henne pappa och satt honom i häkte. Hon vill inte på på något hem med andra ungdomar. Hon sticker ut bland de andra ungdomarna och barnen då hon klär sig i spetsklänning, makeup som en kvinna som vill väcka uppmärksamhet och sätter upp håret i knut med hårnålar. Hon har lärt sig att klä sig och gå sexigt av sin pappa. Det blir en total krock mellan henne och personal på boendet, psykologer, advokater och skolpersonal. Dalva begriper varför hon inte kan bo med sin pappa och varför han ska ställas inför rätta. Om någon säger att hennes pappa är pedofil slår hon till.

Regissören har tagit itu med denna skildring på ett nyanserat sätt som både signalerar medkänsla och realistiskt. Zelda Samson är imponerande i rollen som Dalva. Alexis Manenti som Jayden Dorkel, hennes kontaktman på boendet är perfekt: ärlig, ställer upp på Dalva men är tydlig och rak.

Denna film är bland det bästa jag sett på länge och det gör vad kultur gör när den fungerar som bäst: öppnar våra ögon och låter oss se in i andras liv och upplevelser, låter oss förstå och känna med.

Filmen Dalva är trefaldigt prisbelönad i Cannes och globalt i Hongkong, Kairo och São Paulo. Vinnare av publikpriset i Rotterdam.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmkritik, Pedofilskildring

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 298
  • Sida 299
  • Sida 300
  • Sida 301
  • Sida 302
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in