Krönika om en flyktig affär
Betyg 4
Svensk biopremiär 12 maj 2023
Regi Emmanuel Moret
Gillar du sådana där franska filmer där det pratas väldigt mycket, då kommer du att älska denna film. Två vuxna, en man och en kvinna, som närmar sig medelåldern, Charlotte och Simon, inleder en relation. De bestämmer att relationen inte ska vara fast på något sätt och att den inte ska vara passionerad och inte vara länge. Simon är gift sedan 15 år och har två barn. Charlotte har flera barn men vill inte ha någon fast relation. De intalar sig att de bara är tillsammans då och då, för att de trivs tillsammans. Men de är inte kära och de ska absolut inte prata om någon gemensam framtid.
Det är en fascinerande film som ställer många frågor om vad relationer är och den låter oss tänka och känna själva. Den skriver oss inte någon moral på näsan. Det är upp till oss själva att tolka händelserna.
De två är inte något särskilt vackert par. Ingen av dem är särskilt bildskön. Han är kort och hon är rätt lång och ser ännu längre ut då hon är mycket smal, hon rent av ser rent av vinglig ut. Det är förstås ett medvetet val av regissören, de två ser ut som många människor vi möter i vår vardag. Det är en styrka i filmen. Och oj vad de två snackar och diskuterar. Frågan är vem de lurar, sig själva eller den andre? Ibland smattrar de på, speciellt Simon och frågan är vem han försöker lura? Det är väldigt tydligt att de båda lurar sig själva och lägger ett stort lock på sina riktiga känslor.
De är inriktade på att förhållandet bara ska handla om sex. De ska inte ha någon fast relation och Simon ska inte behöva välja mellan sin fru och älskarinnan, Charlotte. Att de börjar uppskatta varandra på andra plan än det sexuella krånglar till det för dem. De låtsar vara väldigt frisinnade. När Charlotte ska låta Simon få förverkliga sin dröm om att få ha sex med två kvinnor samtidigt blir det hela lite komplicerat.
Det är en rolig film och väldigt tankeväckande. Mycket mänsklig och trovärdig. Regissören Emmanuel Mouret har valt att göra Krönika om en flyktig affär till en film som är i ständig rörelse. Vi får följa de två i en ständig rörelse där de promenerar eller cyklar eller har sex, alltid diskuterande om livets existentiella villkor eller kärlekens eller erotikens väsen. Deras tjugo möten på barer och muséer präglas, förutom av heta kärleksakter också av ett kontinuerligt filosoferande samtal.
Jag tror att var och en som ser den får sina tankar och vi ser nog filmen på olika sätt, drar olika slutsatser. För mig är det väldigt mycket en film om människans otroliga förmåga att dupera sig själv.
Jag kan inte låta bli att fundera på vad Simons fru har att säga. Och det är en styrka att det inte redovisas i filmen. Det är något vi, var och en, får ha vårt förhållningssätt till.