• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Recension av tv-serie: Taelgia – spännande, mänsklig och förenklar inte problemen

21 september, 2023 by Rosemari Södergren

John Hanna som Gabriel i Taelgia. Foto: Johan Paulin.

Taelgia
Betyg 4
Premiär 22 september 2023 på SVT
Regi Jens Östberg

En spännande och mycket mänsklig tv-serie om ungdomar, poliser och familjer, framför allt syrianer i en stad där gängkriminalitet påverkar mångas vardag. En mycket mänsklig serie där det går att förstå de olika personerna och också sympatisera med dem och ha förståelse för deras val och beslut, som inte alltid är de bästa. Men det är så vi människor är.

Handlingen kretsar framför allt kring tre unga syrianer, syskonen Gabriel och Magda och en ung poliskvinna, Sibel. Gabriel är 16 år och går fordonstekniska programmet i gymnasiet och är jätteduktig på mekanik och att fixa med motorcyklar och även bilar. Hans syster Magda har precis kommit med i A-laget i stadens dam-basketlag som spelar i elitserien. Sibel har tagit jobb som polis i Södertälje och upptäcker efter ett tag att hon rekryterats för att polischeferna vill ha en syriansk polis för att kunna nå syrianer. Det är med kluvna känslor Sibel inser sin situation. Bland syrianer, till och med bland släkt och familj, ses hon som en förrädare som ställer upp på svensk polis, bland polisen misstänks hon för att inte kunna vara objektiv och för att kunna vara utsatt av påverkan från kriminella syrianer som är släkt med hennes släkt.

En styrka i serien är att ingen personlighet skildras som enbart ond eller enbart god och perfekt. Alla har olika delar inom sig och kan ta både bra och dåliga beslut.

Serien utspelas i Södertälje och en sak som känns fel och konstig är att det inte finns med en enda muslim. Serieskaparna har varit mycket noga med att vi ska se stora kors på gängledarna till exempel. Inga flickor eller kvinnor har någon form av hijab eller annan täckande klädsel. Jag har svårt att tro på att det inte finns en enda muslim i Södertälje och inte någon muslim i de kriminella gängen. Vad syftet från serieskaparna är med att fokusera på syrianer istället vet jag inte. Kriminalitet och gäng tror jag inte är begränsat till ett folkslag eller en religion.

Men ett drama, en tv-serie, behöver inte skildra verkligheten som en dokumentär, så jag måste ändå berömma serien. Den är engagerande och beskriver mänskliga relationer på ett sätt som känns äkta. Och sorgligt också. För alla människor kan ta dumma beslut som kan förstöra mycket.

Seriens styrka är att den inte förenklar människorna som påverkas av gängkriminalitet, oavsett om det är unga som dras in i situationer eller vuxna och föräldrar. Däremot känns det någon föråldrad eftersom verkligheten idag inte riktigt ser ut så som i Taelgia. Gabriel är 16 år och hans vän Marko får vi inte reda på åldern på, men han ser ut att vara minst 18, speciellt som han kör bil. Gängkriminaliteten ser inte ut likadant idag. Utvecklingen har gått skrämmande fort och idag kan gängen ledas av 25-åringar och de unga som rekryteras är flera år yngre än Gabriel.
Men seriens styrka är istället det mänskliga som lyfts fram, det som gör att vi kan känna med de olika personerna och att saker inte förenklas. Fast det är förstås en del bi-karaktärer som jag skulle vilja förstå mer vad som driver dem. Det finns ett stort hat mellan de unga mot samhället och polisen i synnerhet, vilket jag skulle vilja förstå mer av. Fast å andra sidan: det är stora frågor och inget som en enskild serieskapare ska förväntas förklara.

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier, Scen, Toppnytt, TV Taggad som: Gängkriminalitet, SVT, SVT Play, Taelgia

Vertikalt expanderande sång möter duktig jazzkvartett från Portugal – Sou Anna av Anna Lundqvist Lisboa Cinco

20 september, 2023 by Mats Hallberg

Omslagsfoto Sara Pais de Melo

Anna Lundqvist Lisboa Cinco

Sou Anna

3

Inspelad februari 2023 i Portugal

Producent: Anna Lundqvist och Joel Silva

Prophone (distr. Naxos)

Releasedatum: 15/9 2023

Sångerskan, kompositören och pedagogen Anna Lundqvist har en dryg tjugoårig karriär bakom sig. Recenserade här hennes album på duo med pianisten Jonas André, dessutom hört henne live några gånger. Skedde senast för ett par år sedan när huvudsakligen standards framfördes galant till förnämligt ackompanjemang av Fabian Kallerdahl i minikonsert. För den som vill lyssna på Lundqvists kvintett finns fem album att välja på. Ska tilläggas att hon publicerat notböcker och under många varit verksam i Vänersborg, vars Jazzakademi hon är konstnärlig ledare för.

Den visionära vokalisten blev under en semesterresa förälskad i Portugal Sedan 2016 utgör landet i södra Europa ett andra hem. Strax innan pandemins utbrott bildade hon Lisboa Cinco som består av pianisten Daniel Bernardes, Desidério Lázaro på tenor- och sopransaxofon, André Carvalho på kontrabas samt trumslagare Joel Silva. (tillika medproducent) vilka turnerat i bland annat Sverige. Bandledaren står för albumets samtliga tolv kompositioner, medan Anders von Hofsten respektive Anna Einarsson bidrar med två texter vardera. Debutalbumet rör sig ledigt emellan förväntad boppig nerv, stråk av beatbaserade rytmer och musik av experimentell natur. Efter att ha lyssnat vid flera tillfällen på den nästan timslånga Sou Anna (”jag är Anna”), är dess spretigt utmanande karaktär – inklusive lusten att likt avantgardister testa gränser och nya grepp, -mitt bestående intryck av lyssningar på cd:n i hörlurar.

Man utsätts för en egenartad mix av släta och skrynkliga toner, förvisso inte en oförutsebar blandning. Välgjord och strukturerad harmonik upplöses i ett antal intensiva intervaller av frijazzigt stökig karaktär. Vågor av högoktanig energi gör mig stundtals utmattad, blir en utmaning att hänga med i virvlarna. Lyckligtvis finns vilopunkter inlagda i form av fint organiserade ballader.

Att recensera handlar om att sätta verk i en kontext och att avge omdömen, vilka bottnar i preferenser i högre grad än tillägnade kunskaper. Somliga kollegor kommer gå igång på skivans kontraster, på låtar utrustade med tuggmotstånd när crescendon detonerar, på ett ibland onaturligt sätt. Personligen undviker jag helst röstakrobatik från Linda Kallerdahl, Sofia Jernberg och nutida stämma från Lina Nyberg gör mig live stundtals konfys, hittar sällan ingångar. Min poäng är att Lundqvist som ofta excellerar med ordlös sång, hyser en lust att i sitt uttryck addera motsvarande, ofta omotiverade ”skalövningar”. Ett avancerat sätt att sjunga som utvecklats under ett par decennier. Generellt är förstås de vokala färdigheterna på Sou Anna av hög kvalitet. Om så inte vore fallet skulle låtskrivande artisten inte kunnat ha undervisat i sång.

foto Diana Tinoco

Identifierar åtskilliga beståndsdelar som gör mig på gott humör. Tänker inte minst på på sömlösa samspelet inom kvartetten och varje musikers individuella bidrag. Kompositionerna har en elastisk prägel. Hos Lundqvist finns en fäbless för att stretcha stämband, formulera sig antingen tillsammans med, eller ta spjärn mot sina kompetenta instrumentalister. Ballader med lyriska kvaliteter såsom This Place och Long Gone/ Open Waters har bäddats in i attraktiv atmosfär. I finalen gifter sig den ljusa rösten behagfullt med porlande toner från sopransaxofon och piano. Vacker optimism genomsyrar trallglad melodi. Vidare uppskattas den snärtiga sak som fått heta Could We Start Again? Urskiljer efter hand pianisten Daniel Bernardes mer och mer. Tycker om hans anslag liksom den lyhörda rytmsektionen, vars trumslagare Joel Silva förtjänar extra beröm. I enstaka låtar tar han täten på ett uppfriskande sätt genom rytmsektionens pådrivande beat.

Över lag oförutsägbara språng prioriteras på bekostnad av ett stadigt centrum, musik för den som omfamnar omvälvande estetik, krävande konstnärliga lösningar. Det solida, ibland på gränsen till polerade, bryts tvärt i lätt kaotiska sekvenser. Just dessa utbrott blir för mig svåra att hantera. Abstraktionsnivån stundtals för hög! Uppfattar flera kompositioner som rapsodiska, fyllda av en öppna-spjäll närvaro. Anspänningen tenderar att fungera som ett hinder för att nå själva kärnan i somliga låtar. Vilka specifika känslor eller eventuella budskap albumet förmedlar framgår möjligen om de engelska texterna studeras ingående. Musiken är således allt annat än försynt. Istället intrikat med både böljande sound som stundtals snyggt ”skvalpar” omkring jämte, som tydligt framgått, ett antal energistinna eruptioner plus ekvilibristiska krumbukter. Sannerligen en händelserik produktion!

Arkiverad under: Skivrecensioner

Filmrecension: Past Lives – en av årets mest medryckande filmupplevelser

20 september, 2023 by Elis Holmström

Past Lives
Betyg 4
Svensk biopremiär 22 september 2023
Regi Celine Song

Uppfattningen att dramatiska produktioner – med romantiska undertoner, tenderar att dra åt det lågmälda och försiktiga hållet är en sanning med kraftig modifikation. Ett antal dramatiska produktioner, oavsett om de är kritikerfavoriter eller ej, vältrar sig i ett fyrverkeri av känslomässiga vulkanutbrott och tårdrypande skådespel som på det mest cyniska sätt avser att manipulera publiken. Den ökända Oscarsjuryn är särskilt svag och förförd av dessa typer av ansatser. En rad regissörer med försmak för det onödigt dramatiska, skulle därför behöva gå kurs hos Past Lives-regissören Celine Song.

Past Lives är antitesten till allt som kan kategoriseras som högljutt eller framfusigt. Detta är en studie i lugn och återhållsamhet. Samtidigt som varken filmen eller dess karaktärer höjer sina röster över normal samtalston finns det inget tillknäppt eller högtravande över presentationen. Personerna är inte svarta lådor som måste dechiffreras eller tolkas genom diagram. Celine Song besitter en fantastisk personregi vilket gör den mycket kompetenta ensemblen både intressant och sympatisk. Trots att lite sägs råder det ingen ambivalens vad karaktärerna står eller avser. Att kunna berätta subtilt och tydligt är sannerligen ingen enkel uppgift, men en som uppfylls till fullo här. Det finns också en vilja att låta väst möta öst, både i narrativet men också i dramatiseringen. Tidigare möten mellan den östasiatiska filmkonsten och den västerländska har inte alltid varit ett lyckligt äktenskap. Se bara till den katastrofala The Great Wall där regissören Zhang Yimou fick se sina Hollywood-aspirationer gå upp i rök. Men Song har hittat ett sätt att ta det bästa från den amerikanska independentfilmen och föra det samman med den subtila dramatik som kan hittas i Wong Kar-wais bästa filmer.

Den finstämda romantiken från In The Mood For Love är den primära inspirationskällan, Song vägrar att låta Past Lives bli det minsta sentimental eller fysiskt erotisk. Sättet det platoniska förhållandet skildras på är båda moget och oerhört professionellt, genom prestigelöst skådespel från Greta Lee och Teo Yoo skapas en sällsynt magnetism som gör de mesta alldagliga händelser till fascinerande hållplatser på en förvånansvärt medryckande resa. Filmen är också estetisk tilltalande med ett mycket stilfullt foto som fångar Manhattan på ett oerhört naturtroget och alldagligt sätt, där distrikt som sällan får uppmärksamhet på film nu får stå i centrum.

Även om det vilar ett vemod över filmen finns det också en oerhörd värme som gör det svårt att slita sig. Då allting väl är slut är det svårt att inte fråga sig om Song skulle vara villig att producera en uppföljare. Så pass fascinerande är de två livsödena och karaktärerna vi fått möta.

Dock finns det invändningar som omöjliggör ett perfekt betyg. I och med att Celine Song väljer ett så mjukt handlag saknas det utmärkande moment som kan lyfta filmen från mycket bra till genial. Allting befinner sig på en spikrak bana som inte avviker eller tar några risker. Att implementera några – överdrivna, dramatiska skeenden hade varit ett svek mot hela filmens etos, samtidigt är filmen så pass lågmäld att den inte har möjlighet att gå hela vägen in i själen. Det finns också tillfällen då dialogen inte är fullt trovärdig, det gäller speciellt i scenerna mellan Greta Lee och John Magaro. Även om dessa sekvenser är välspelade är de inte skrivna med samma omsorg som dialogerna mellan Lee och Yoo.

Men Past Lives är en imponerande demonstration i konsten att vara återhållsam och oerhört empatisk. Trots det låga tonläget är detta en av årets mest medryckande filmupplevelser.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmkritik, Filmrecension, Past Lives

Bokrecension: Hedersförtryck – Berättelser från Sverige och världen

20 september, 2023 by Rosemari Södergren

Hedersförtryck – Berättelser från Sverige och världen
Författare Amineh Kakabaveh, VHEK
Medarbetare Birgitta Almström, Klas Gustavsson, Maria Hyllengren, Hans Arvidsson
Utgivningsdatum 2023-09-21
Omslag Eva Karlsson
Förlag Blue Publishing
ISBN 9789189205796

En bok som varenda makthavare borde läsa liksom varenda en som arbetar inom skola, polis, socialtjänst, domstolsväsende och förresten alla som lever här i Sverige och möter grannar och framför kvinnor och flickor, fast också pojkar kan vara drabbade. Hedersförtrycket är stor och spritt runt om i Sverige och det är skrämmande läsning att få berättar hur myndigheter om och om igen sviker dessa kvinnor och flickor. Okunniga domare och okunniga socialtjänstemän som ställer dig på förtryckarens sida.

En lång rad hedersutsatta kvinnor berättar i boken om sina liv. Många har liknande berättelser: som barn tvingades de i nio-årsåldern att bära någon fort av slöja. De fick inte umgås med pojkar, de måste skynda sig hem efter skolan, inte umgås med svenska barn eller ungdomar och familjen bestämde vem de skulle gifta sig med och till detta tillkom oftast också fysisk misshandel av pappan eller maken. Detta pågår i Sverige idag, trots att vi har en lag som säger att kvinnor ska vara jämställda med män. Dessa kvinnor har upplevt att de om och om igen blir svikna av socialtjänst eller skolan eller polis när de ber om hjälp. Det är också svårt för dem att be om hjälp. Som barn vill de ofta skydda sin familj. De är uppväxta med dessa normer och det är svårt att våga bryta, svårt att ens börja tänka att det är fel på normerna som förtrycker dem. För att slippa leva under hedersförtryck tvingas de flesta att leva med skyddad identitet och förlorar kontakt med sin familj och släkt.

Dessa livsöden som här berättas är hämtade framför allt från dagens Sverige, men också från andra länder i världen. De berättar om hedersvåld, barnäktenskap, tvångsäktenskap, könsstympning och misshandel. Jag vill gråta när jag läser dessa berättelser. En del kvinnor och flickor måste dessutom vara anonyma då de lever under hot. Berättelserna är mycket tydliga och konkreta. Jag blir skakad.

Varför tiger så många politiker om dessa flickors och kvinnors situation? En del av kvinnorna i boken uttrycker stor förtvivlan över detta och några säger att de framför allt är besvikna på feminister och vänsterfolk som ju ska stå upp för jämställdhet och allas lika värde. Att kvinnor förtrycks och utsätts för våld sker inte bara i hederns namn. Våld mot kvinnor finns inom alla kulturer men när det sker i system med hedersnormer drabbar det så många fler och det är ett strukturellt förtryck som kan förändras genom att ändra strukturer, genom utbildning och tydlighet från samhällets sida om vad som gäller i Sverige. Hedersnormer kommer ofta med en del grupper och deras kultur när de flyttar till eller flyr till Sverige. Många av dessa grupper är tillhör islam men också andra grupper har hedersnormer, som en del romer, det finns också konservativa kristna grupper med hedersförtryck. Det är väl ett stort skäl till att feminister och vänstergrupper inte tar itu med detta gigantiska problem. Ingen vill bli beskylld för att vara främlingsfientlig. Men i stället blir det ju fritt fram för förtryck av framför allt kvinnor men också av homosexuella unga män.

Ur Amineh Kakabavehs förord:
Antologin vänder sig till alla som i sitt arbete möter människor som lever under hedersnormer, men den vänder sig också till de som själva är eller har varit utsatta för hedersförtryck samt till alla dem som vill veta mer om ett av vår tids största jämställdhetshot och samhällsproblem. Sverige är i behov av en bred folkbildningsinsats om hedersnormer och hederskultur.

Ja, tyvärr är det uppenbart att detta är ett stort samhällsproblem som växer i Sverige. Flera av kvinnorna är tydliga med att kravet på kvinnor att bära slöja innebär alltid att kvinnor inte är jämställda med män och det för med sig en mängd orättvisor gentemot kvinnor.

Boken ges ut av organisationen Varken hora eller kuvad (VHEK). Bidragen bygger på texter och intervjuer som tidigare publicerats i VHEK:s tidning Förortsfeministen och podcasten- Hederspodden.

Arkiverad under: Bokrecension, Recension, Toppnytt Taggad som: Bokrecension, Hedersförtryck

Omvälvande genreöverskridande kompositioner blandar det sorgliga med det sköna – Everyone´s Too Sad For Everything med Erik Dahl Ensemble

19 september, 2023 by Mats Hallberg

foto Ida Sandell (design Erik Dahl)

Erik Dahl Ensemble

Everyone´s Too Sad For Everything

4

Inspelad i Studio Epidemin Göteborg november 2021 av Åke Linton (också mixning) plus trumpålägg i TONKONTROLL

SVALKA

60:13

Releasedatum: 14/9 2023

Pianisten och kompositören Erik Dahl är i ett musikaliskt perspektiv en särling, någon jag råkar ha ”fått upp öronen för” senaste åren. Frilansaren har en rik flora av produktioner på sitt cv, både skivor och musik för scen. Recenserade här ifjol hans Music For Small Rooms (4/5). Blev generöst nog inbjuden till releasespelning i Kungssten föregående vecka. Var premiär för intim konsert i inspelningsstudion TONKONTROLL, en studio där bland andra den berömde Åke Linton och Charlie Storm huserar. Kompositören har kommenterat hur de tio spåren på skivan med talande titeln Everyone´s Too Sad For Everything kom till. Förklarar att han ville förmedla vad bristen på socialt liv innebar under pandemin. Den dystra, smått absurda titeln snappades upp från en bok. ”Det är något hoppfullt att dela sin ledsamhet med andra”. Föregående skiva med ensemblen bestod av en svit. Aktuella skivan består av en kollektion låtar vilka förenas av liktydigt sound.

Även om det kan förefalla otympligt inleds med intryck från releasen. Låtordningen var inte identisk med albumet och möjligen sträckte man ut en smula jämfört med inspelade materialet. Till höger i lokalen håller Dahl till vid piano, synt och datoransluten diskret elektronik. Längst fram står violinisten Anna Cochrane, Anna Malmström från Sallyswag spelandes klarinett och basklarinett samt den i jazzsammanhang välkände träblåsaren Andreas Thurfjell som trakterar alt- och barytonsaxofon plus klarinett. Bakom dem syns rytmsektionen i form av Viktor Reuter på kontrabas jämte trumslagare William Soovik -satte härom året samman lyckade projektet Gothenburg Art Ensemble i samarbete med Malin Wättring. Har haft glädjen att stöta på dessa kvalificerade musiker i i skiftande sammanhang.

Anteckningar från sällsamma livemusiken: Mörker och hopp sprids om vartannat, Ibland uppstår tätnande dramatik och en diffus känsla av oro. Finns absolut ett elegiskt grundackord som stundtals lockar fram bilder. Noterar hisnande vackra övergångar i pendelrörelser från inåtblickande till extroverta utfall. Låt med sfäriskt syntljud skrider fram majestätiskt. Fäster mig vid ett omtumlande avsnitt inriktat på att skildra grader av ångest, kanske rent av otäcka händelser. Lite läskiga toner förändras, införlivar spirande hopp. Det spröda och det robusta går sida vid sida. Plötsligt uppstår ett sugande groove accentuerat av rytmsektionen. Varsamt förflyttas vi ett första skede av en ballad fram till slutackordet, för att därefter vara med om att intensiteten radikalt stegras. Extranumret, placerat som finalstycke på skivan, handlar om den djupt troende huvudpersonen i Stina Aronsons genombrottsroman Hitom himlen. Experimentellt sökande musik reflekterar inkännande ett i sin torftighet tragiskt levnadsöde.

foto Erik Jensen (från Erik Dahls fb-sida)

Erik Dahl kliver med sin raffinerade instrumentalmusik obehindrat in i genrer, lika svårplacerbar som geniet Björn J:son Lindh vars influens kan skönjas här och var. Blir förtjust i kammarmusik med stänk av jazz, droppar av nordisk folkvisetradition och avantgardismhöljda dissonanser. I somliga sekvenser uppstår ett attraktivt ambient-flöde. Denna emotionella betraktelse över ett extremt tillstånd kan liknas vid vågrörelser. Ibland krusningar eller skvalp, ibland väderomslag vilket resulterar i upprört hav, upprörda vågor. Starka krafter är genomgående i omlopp, antingen explicita eller latenta under ytan. Toner skiftar stundom organiskt, vid andra tillfällen sker tvära övergångar. Koncentrerade lyssnare dras in i sextettens fullkomliga närvaro, belönas av rik musik i mångfaldens tecken.

Anmärkningsvärda sättningen ger förutsättningar för optimal balans diskant – bas. Enskilda instrument brister några gånger ut i kortare utflykter, inte minst i gripande Too Sad, som rimligen kan betecknas som titellåt med förnämliga features från bland andra Dahl själv, Andreas Thurfjell och Anna Cochrane. Annars är det ett enastående kollektiv, i vissa partier delar av det, vilka distinkt eller med mjukt rundade toner färgar en brokig kompott. Kompositionerna har doppats i ett hav av melankoli med öar som utstrålar strimmor av hopp. Låtar ändrar ibland karaktär, vilket gör dem spännande på ett oberäkneligt sätt. Konstant djuplodande sound framkallar då och då bilder. Stämningen är en logisk konsekvens av pandemin, men också tidsandan för närvarande. Relevant att skjuta in hur uppseendeväckande många av melodierna jag hörde, under Göteborgs jubileumsfirande tidigt på sommaren på Hisingen som gick i moll.

Harmoniken i dels Too Sad, dels The Woods Within gör att dessa stycken bör rankas som odiskutabla instrumentalhits. Enormt fängslande nio och en halvminuters långa Unfolding förtjänar också att lyftas fram extra. Fram tills ett pockande beat införlivas kännetecknas stycket av motsträvigt utmanande harmonik. Finns ett dynamiskt, dramatiskt anslag som påminner om Oddjob. Albumets trösterikt vackra passager kontrasteras djärvt av inslag av sorg och saknad. En god vän till Dahl, också musiker, beskrev inställningen som intellektuell. Samtliga kompositioner och arr kommer som sagt från ensemblens ledare.

Måste påpekas vilket magnifikt, kristallklart ljud Åke Linton försett cd:n med. Instrumenten hävdar sig på precis rätt nivå omgivna av exceptionell rymd. (Just Rymden har ju för övrigt Linton en naturlig koppling till.) Har lyssnat fokuserat ett par gånger i mina Yamaha-hörlurar och hamnat på 4+, således snubblande nära högsta betyg för en föga folklig skiva som troligen kommer ratas av P4.

Arkiverad under: Skivrecensioner

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 271
  • Sida 272
  • Sida 273
  • Sida 274
  • Sida 275
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in