Anna Lundqvist Lisboa Cinco
Sou Anna
3
Inspelad februari 2023 i Portugal
Producent: Anna Lundqvist och Joel Silva
Prophone (distr. Naxos)
Releasedatum: 15/9 2023
Sångerskan, kompositören och pedagogen Anna Lundqvist har en dryg tjugoårig karriär bakom sig. Recenserade här hennes album på duo med pianisten Jonas André, dessutom hört henne live några gånger. Skedde senast för ett par år sedan när huvudsakligen standards framfördes galant till förnämligt ackompanjemang av Fabian Kallerdahl i minikonsert. För den som vill lyssna på Lundqvists kvintett finns fem album att välja på. Ska tilläggas att hon publicerat notböcker och under många varit verksam i Vänersborg, vars Jazzakademi hon är konstnärlig ledare för.
Den visionära vokalisten blev under en semesterresa förälskad i Portugal Sedan 2016 utgör landet i södra Europa ett andra hem. Strax innan pandemins utbrott bildade hon Lisboa Cinco som består av pianisten Daniel Bernardes, Desidério Lázaro på tenor- och sopransaxofon, André Carvalho på kontrabas samt trumslagare Joel Silva. (tillika medproducent) vilka turnerat i bland annat Sverige. Bandledaren står för albumets samtliga tolv kompositioner, medan Anders von Hofsten respektive Anna Einarsson bidrar med två texter vardera. Debutalbumet rör sig ledigt emellan förväntad boppig nerv, stråk av beatbaserade rytmer och musik av experimentell natur. Efter att ha lyssnat vid flera tillfällen på den nästan timslånga Sou Anna (”jag är Anna”), är dess spretigt utmanande karaktär – inklusive lusten att likt avantgardister testa gränser och nya grepp, -mitt bestående intryck av lyssningar på cd:n i hörlurar.
Man utsätts för en egenartad mix av släta och skrynkliga toner, förvisso inte en oförutsebar blandning. Välgjord och strukturerad harmonik upplöses i ett antal intensiva intervaller av frijazzigt stökig karaktär. Vågor av högoktanig energi gör mig stundtals utmattad, blir en utmaning att hänga med i virvlarna. Lyckligtvis finns vilopunkter inlagda i form av fint organiserade ballader.
Att recensera handlar om att sätta verk i en kontext och att avge omdömen, vilka bottnar i preferenser i högre grad än tillägnade kunskaper. Somliga kollegor kommer gå igång på skivans kontraster, på låtar utrustade med tuggmotstånd när crescendon detonerar, på ett ibland onaturligt sätt. Personligen undviker jag helst röstakrobatik från Linda Kallerdahl, Sofia Jernberg och nutida stämma från Lina Nyberg gör mig live stundtals konfys, hittar sällan ingångar. Min poäng är att Lundqvist som ofta excellerar med ordlös sång, hyser en lust att i sitt uttryck addera motsvarande, ofta omotiverade ”skalövningar”. Ett avancerat sätt att sjunga som utvecklats under ett par decennier. Generellt är förstås de vokala färdigheterna på Sou Anna av hög kvalitet. Om så inte vore fallet skulle låtskrivande artisten inte kunnat ha undervisat i sång.
Identifierar åtskilliga beståndsdelar som gör mig på gott humör. Tänker inte minst på på sömlösa samspelet inom kvartetten och varje musikers individuella bidrag. Kompositionerna har en elastisk prägel. Hos Lundqvist finns en fäbless för att stretcha stämband, formulera sig antingen tillsammans med, eller ta spjärn mot sina kompetenta instrumentalister. Ballader med lyriska kvaliteter såsom This Place och Long Gone/ Open Waters har bäddats in i attraktiv atmosfär. I finalen gifter sig den ljusa rösten behagfullt med porlande toner från sopransaxofon och piano. Vacker optimism genomsyrar trallglad melodi. Vidare uppskattas den snärtiga sak som fått heta Could We Start Again? Urskiljer efter hand pianisten Daniel Bernardes mer och mer. Tycker om hans anslag liksom den lyhörda rytmsektionen, vars trumslagare Joel Silva förtjänar extra beröm. I enstaka låtar tar han täten på ett uppfriskande sätt genom rytmsektionens pådrivande beat.
Över lag oförutsägbara språng prioriteras på bekostnad av ett stadigt centrum, musik för den som omfamnar omvälvande estetik, krävande konstnärliga lösningar. Det solida, ibland på gränsen till polerade, bryts tvärt i lätt kaotiska sekvenser. Just dessa utbrott blir för mig svåra att hantera. Abstraktionsnivån stundtals för hög! Uppfattar flera kompositioner som rapsodiska, fyllda av en öppna-spjäll närvaro. Anspänningen tenderar att fungera som ett hinder för att nå själva kärnan i somliga låtar. Vilka specifika känslor eller eventuella budskap albumet förmedlar framgår möjligen om de engelska texterna studeras ingående. Musiken är således allt annat än försynt. Istället intrikat med både böljande sound som stundtals snyggt ”skvalpar” omkring jämte, som tydligt framgått, ett antal energistinna eruptioner plus ekvilibristiska krumbukter. Sannerligen en händelserik produktion!