• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Filmrecension: Självmord med ångervecka – Den första dagen av mitt liv – magisk, mystisk och ömsint om svåra frågor

18 april, 2024 by Rosemari Södergren

Självmord med ångervecka – Den första dagen av mitt liv
Betyg 4
Svensk biopremiär 19 april 2024
Regi Paolo Genovese

Magiskt och mystiskt och med respekt, ömsinthet och varm humor låter filmer oss möta svåra frågor kring självmord. Fyra personer, två kvinnor, en man och en pojke har precis begått självmord men förs inte till döden utan en mystisk man utan namn plockar upp dem och för dem till ett hotell där de befinner sig ett tillstånd mellan liv och död. De ska sju dagar på sig för att bestämma sig om de verkligen vill dö.

På hotellet installeras de i var sitt rum där vattnet inte fungerar och till frukost kan de inte äta. Den mystiske mannen förklarar att i det tillstånd de befinner sig behöver de varken mat eller dryck. Mannen utan namn ska under de sju dagarna låta dem se hur livet fortsätter utan dem. De förs runt till olika platser och de får se sina anhöriga och några för se sin begravning. De kan se det som händer men ingen kan se dem.

Det blir tydligt för de fyra självmordskandidaterna att den mystiska mannen inte är någon vanlig människa utan något annat och att han har magiska krafter. Det blir också tydligt att det han helst vill är att de ska upptäcka att de vill leva. Vad ger då en självmordskandidat lust att leva? Filmen tar upp detta på ett respektfullt sätt och utan klyschor. En sådan enkel som en god kopp kaffe som både ger en underbar doft och smakar ljuvligt kan vara något som ger en människa glädje i livet. Så små, enkla saker kan skänka livslusten.

Tre av de fyra självmordskandidaterna har upplevt svåra saker: en av dem har förlorat sitt barn, en annan var världsberöm gymnast som blev rullstolsbunden och pojkar var svårt mobbad och hade oförstående föräldrar. Den fjärde däremot hade ett framgångsrikt liv med både ekonomisk framgång, ett fint förhållande med sin fru och ett jobb där han fick mycket beröm och var omtyckt då han hjälpte människor. Trots framgång hade han en djup inre depression. Kanske var han utmattad? Det är upp till oss som ser filmen att tolka. Kanske hans fall är allra svårast att ge hjälp att finna livsglädje då det inte finns en bestämd punkt på vad som är svårt i livet för honom. Det visar hur farligt det är med utmattning och depression.

Filmen är från Italien och jag skulle tro att självmord är ett lika stort problem som drabbar människor svårt där också. Siffror från SKR, Sveriges kommuner och regioner, redogör för statistik från 2021 i Sverige:
Utöver de nästan 1.500 människor som begår självmord varje år, gör ytterligare minst 15.000 personer försök att avsluta sitt liv. Det faktiska antalet är sannolikt ännu fler då en betydande del av självmordsförsöken aldrig kommer till samhällets kännedom genom kontakter med exempelvis vård, socialtjänst eller polis. Bland 15-24-åringar och bland män 25-44 år är självmord den vanligaste dödsorsaken.

Bakom självmord finns många olika orsaker. Depression är en vanlig orsak och det är en svår sjukdom. Det finns inga lätta lösningar och självklara svar. Jag tycker denna film hanterar ämnet med respekt och ömsinthet. Att kunna prata om självmord och om liv och död och meningen med saker är en bra början,.

Självmord med ångervecka bygger på Paolo Genoveses roman Den första dagen av mitt liv från 2018. Paolo Genovese har själv regisserat filmen också. Jag upptäckte honom som regissör på allvar i och med filmen ”Vad Döljer du För Mig?” som är helt fantastisk. Här är min recension av den.

Paolo Genovese. Regissören har tidigare också gett du önskar kan du få / The Place, som såldes till 70 länder.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmkritik, Filmrecension, Självmord

Filmrecension: Abigail – och blodet bara sprutar och sprutar

16 april, 2024 by Rosemari Södergren

Abigail
Betyg 2
Svensk biopremiär 19 april 2024
Regi Matt Bettinelli-Olpin och Tyler Gillett
I rollerna: Melissa Barrera, Dan Stevens, Alisha Weir, Kathryn Newton, William Catlett, Kevin Durand, Angus Cloud och Giancarlo Esposito

Snacka om att blodet sprutar. Redan om blod sprutat hälften så mycket hade det varit en form av rekord för en film. Här kan vi snacka om vampyr- och zombiefilm. Jag tycker det är synd att det exploderade med våldsamma blodsprutande scener under filmens andra hälft, för den första halvan var riktigt spännande och mer av en thriller, fast det kändes ju i luften att något riktigt, riktigt läskigt och skrämmande var på gång. Det är den första halvan av filmen som gör att den inte för ännu lägre betyg.

Den andra Halvan är monsterlik med vampyr som jagar och suger blod. Det är en riktigt läskig vampyr som inte ens svarar på kristet kors eller vitlök. Den tycks inte ens följa de regler som de ska följa enligt vampyr-tradition.

Handlingen kretsar kring en grupp kriminella som tillsammans fått ett uppdrag att kidnappa en tolvårig liten flicka. Denna grupp kriminella känner inte varandra innan de utför brottet och de vet inte vem den kidnappade är. De vet först inte ens att det är ett barn de ska kidnappa.

De lyckas utföra kidnappningen och kör flickan till ett avlägset beläget residens, enligt anvisningarna de fått. Där möter de mannen som gett dem uppdraget. De får inte veta så mycket mer än att de inte får berätta sina namn för varandra (för att inte kunna skvallra om någon åker fast) och deras uppdrag är att vakta den kidnappade flickan i ett dygn tills flickans pappa betalat en gigantisk lösensumma.

Att denna flicka inte är en vanlig tolvårig flicka vet väl alla redan innan de ser filmen, det berättas ju i marknadsföringen av filmen också. Dessutom är namnet Abigail väl bekant för vampyr-films-fans. Filmen Abigail bygger på skräckvampyrfilmen Draculas dotter från 1936.

Första halvan är, som jag redan sagt, rätt bra. Smygande spänning och kidnapparna börjar lära känna varandra och retas med varandra. Men sedan brakar det loss och det blir en jagande vampyr och människor som försöker överleva i ett inlåst skräckhus. För min del gäspade jag mest. Det är bara för mycket blod, för mycket jakt och svårt att engagera sig.

Den som älskar vampyrfilmer har väl en högtidsstund att se fram emot. Men vi andra ser nog hellre mindre blodiga berättelser. Ska det vara massor av blod så tycker jag för min del att det ska säga något om livet här och nu.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Abigail, Dracula, Filmkritik, Filmrecension, Skräck, Vampyr

Tajt orgeljazztrio debuterar med ett knippe elastiska originallåtar – Evolution av Dig Dog Do

15 april, 2024 by Mats Hallberg

DigDogDo

Evolution

4

Inspelad 2022 i Studio Epidemin i Göteborg (mix och mastring 2023)

HOOB Records

47:49

Releasedatum: 5/4 2024

Den 29-årige organisten, tillika sjökaptenen, Simon Jonsson frontar minst en orgeltrio till med identisk sättning. Syftar på konstellationen med Victor Rydström och Oskar Cederblad vars debut jag recenserade i JAZZ/ OJ. Var dessutom på deras releasespelning på Utopia. Till skillnad från den förhållandevis återhållsamma och prydligt broderande trion tas svängarna ut mer explicit hos DigDogDo, som inte heller inkorporerat något nordiskt vemod i folkton. De sju låtarna på Evolution komponerade av Tobias Grim (5 stycken) och Simon Jonsson drar istället ofta iväg, i kontrollerade former, åt ett slags fusionbaserat håll.

Debuterande Göteborgstrion med det lustiga namnet består som sagt av Jonsson på hammondorgel, Tobias Grim på gitarr samt trumslagaren Ossian Ward. Den femton år äldre gitarristen har en jazztrio och driver fusionkvartetten Derupeto (recenserat bägge grupperna), lirar brasilian style i Marengo och r & b och soul i Little Sweet Angels (recenserat live), kammarjazz, ackompanjerar vokalister och mycket mer. Trumslagaren från känd musikerfamilj har setts i otaliga potenta konstellationer. Recenserats i uppskattande ordalag bland annat som drivkraft i par med sin bror i hippa hip hop-jazz kollektivet Home Collective och för sin kraftfulla medverkan i Kallerdahl – Lindgård – Ward.

Boo Be Boo förgylls av gästande Martin Bjurek Svanström (Bohuslän Big Band med mera) på altsaxofon. Vad beträffar ytterligare instrumentering existerar sådan på Elvans Blues. En händelserik låt i töjbar bluestappning kryddad av pianospel från sjökaptenen och percussion från Ward plus Anton Olsson tillsammans med Einar Thörn. Sympatiska och genommusikaliska medlemmarna i trion har jag träffat och lyssnat på live med glädje var för sig så pass ofta, att om jag hade blivit besviken på resultatet av deras gemensamma arbete i studio skulle jag givetvis ha avstått från recension. Ska framhållas att jag blev inbjuden till releasefesten. I skivbolagets högkvarter vid Masthuggstorget framfördes inför en exklusiv skara materialet på albumet. Till extranummer valdes en meditativ, vacker ballad av Carla Bley. Samspelta musiker uppvisar inga tveksamheter, ser till att fokus vandrar runt, öppnar för improvisation.

foto från releasefesten hos HOOB Records

Rent spontant undrar man vid noggrann lyssning i hörlurar om DigDogDo kan förmedla liknande atmosfär. Skulle enbart egenpennade kompositioner hålla i längden? Blev överraskad av svaret på min ”undersökning”. Inget alster blir till utfyllnad varför betyget är motiverat. Inga avvikelser mot den övergripande formeln förekommer. Strukturen engagerar istället genom varierande tempo och mood. Förvisso kunde ett par covers inneburit en temperaturhöjning i likhet med när mer namnkunniga Organ Hang Out går loss, riffar och förlänger toner. Finns faktiskt enstaka sekvenser på skivan som påminner en smula om de stegringar av groove som kännetecknade klassiska duon Hansson & Karlsson.

Dock, Evolution handlar inte om snabba omkastningar och fräcka övergångar utom om att organiskt mejsla fram ett sofistikerat tonspråk, sound som både rymmer framsvepande groove och melodiskt behagliga nyanser. Det framstår som modigt att konsekvent lita till den egna ådran vad gäller låtskrivande.

Låter tajt och samtidigt luftigt. Ward lägger grunder genom att sinnrikt markera rytmer och driva på med pulserande beat. I titellåten far organist avlöst av gitarrist iväg i upphetsande inpass. En spegling av hur olika instrument befinner sig i centrum, naturligt byts av. Borde vara en given singel! Tobias Grim firar triumfer i sin stillsamt framåtlutade ballad, inspirerad av nattpass där han och hustrun vakade över ett nyfött underverk. Spårvagnsinfluerade Elvans blues gungar gött för att vara dialektal. I min bok en fullträff vars sound leder tanken till ikoniska standards i genren signerade Horace Silver och Jimmy Smith. Yahelism präglas av upprymt riffande på ett tema som sätter sig i skallen. Jonsson och Wards stimulerande dialog ger mig ännu en referens i form av bröderna Ljunggren och deras psykedeliskt inriktade Trummor & orgel. Albumet avrundas i avslappnad anda. Rullande harmonier och bastoner från moderna hammond-varianten avlöses av urläckert gitarrsolo. Lika uttrycksfulle rytmtillverkaren förser dem med intelligent utformat beat. Finner organistens metodiska utforskande inom sitt rika register mycket tilltalande.

Påtaglig spelglädje och snyggt koordinerat samspel noteras. Man undrar hur många tagningar som behövdes innan DigDogDo utan extern producent ansåg sig nöjda. Inspelningarna förmedlar fräschör, ger ett vitalt intryck. Verkar varken ha sneglat åt stjärntrion Goldings – Bernstien – Stewart (vars senaste konsert i Göteborg recenserats här) eller Ulf Wakenius i virtuost sällskap med Leonardo Corradi och Tony Match. Ett tredje exempel som inte uppenbart kan sammankopplas med denna debut är Dr Lonnie Smith i Stenhammarsalen 2018. Tre förstklassiga trios med samma sättning som jag uppskattat live. Utan omtumlande åthävor gör de istället sin grej, står med precis lagom självförtroende på egna ben.

Arkiverad under: Skivrecensioner, Toppnytt

Filmrecension: Vincent Must Die – tråkig och menlös

14 april, 2024 by Elis Holmström

Vincent Must Die
Betyg 2
Svensk biopremiär 12 april 2024
Regi Stéphan Castang

Det går inte att undkomma att Vincent Must Die och den vanvettiga Dream Scenario av Kristoffer Borgli känns som tvillingsyskon som separerats vid födseln. Utgångspunkten och det allmänt vanvettiga genomförandet är närmast identiskt. Båda filmerna bygger på en helt osannolik premiss och genomsyras av så mycket ironi att det är svårt att veta om allting är ett enda långt skämt.

Dock finns den en avgörande faktor som gör Dream Scenario till en tolererbar och mestadels underhållande film, nämligen huvudrollsinnehavaren Nicolas Cage. Borgli förstod värdet av att använda Cage och dennes status – framförallt på diverse flamsiga internetforum, som ett vandrande skämt. Resultatet blev dock en film vars helt absurda manér faktiskt fungerade, även om den aldrig lyckades skaka av sig känslan att det hela var ett rent gimmickprojekt.

Vincent Must Die har inte samma försprång vad gäller tillgång till en skådespelare som ökar filmens vanvettsfaktor. Karim Leklou som axlar huvudrollen har inget överdrivet minspel eller någon hysterisk gestikulation. Överlag är hela filmen betydligt mer sober och tillknäppt än Borglis vansinne. Trots det finns det en uppenbar vilja att ackompanjera filmen med mörk komik som blandas med ren och skär galghumor. Tyvärr är filmens regissör Stéphan Castang alltför stel i sitt handlag, han saknar också lekfullhet vilket gör filmen ointressant. Förutom aspirationer att iscensätta kolsvart humor vill Vincent Must Die också vara en relativt effektiv skräckfilm. De skämmande inslagen är dock inte mycket mer lyckade än försöken till komik. Stunderna av brutalt våld är tama och det finns endast en sekvens som genuint äcklar, något som måste ses som ett fatalt misslyckande.

Balansen mellan trams och allvar är uselt avvägd och det hela framstår ofokuserat och slarvigt improviserat. Att göra en film med enda utgångspunkten att ha roligt är inte fel, men det bör finnas en vision – oavsett hur fånig den än må vara. Castang verkar istället bara kasta in diverse inslag för att fylla ut den alltför generösa speltiden på två timmar.

Endast i den aningen själlösa romansen mellan Leklou och Vimala Pons hittar filmen rätt. Plötsligt känns det hela någotsånär uppriktigt men framförallt hjärtligt. Dock är detta inte tillräckligt för att lyfta en film som är mållös, ofta tråkig och i slutändan totalt menlös.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: Tony, Shelly och det magiska ljuset – en helt underbar hyllning till vänskap och fantasi

13 april, 2024 by Rosemari Södergren

Tony, Shelly och det magiska ljuset
Betyg 4
Svensk biopremiär 12 april 2024
Regi Filip Posivac

En animerad vacker, magisk, mystiskt, fantasifull berättelse för hela familjen. Men den har åldersgräns från sju år och är barntillåten i målsmans sällskap. Alla talar svenska i filmen, den har fått svenskt tal, men trots det tycker jag det är viktigt att barn helst ser den i sällskap med en vuxen eller större barn som de kan prata med efteråt. Inte för att den är våldsam, för det är den inte utan för att där finns mystiska och svårbegripliga delar i handlingen. Samtidigt som detta lite mystiska kan vara svårt att förstå är det en del i filmens styrka. Det gör filmen i hög grad intressant för vuxna. Det är en riktig familjefilm just därför.

En annan av filmens styrkor är att inget är bara svart eller vitt, ont eller gott. Det är annars tyvärr alltför vanligt i familjefilmer att det mesta görs så enkelt, karaktärer är antingen onda eller goda. Här kan både barn och vuxna göra dumma saker men ändå vara värda att bry sig om.

Huvudpersonen är elvaårige Tony som sedan födseln är speciell och skiljer sig från mängden. Han lyser nämligen, som om han vore en glödlampa Hans föräldrar vet att omvärlden kan vara grym så de skyddar honom, eller ja de är överbeskyddande. Han är fastbunden med en lång lina hemma så han inte kan gå ut från hyreshuset där familjen bor i en lägenhet. Han undervisas hemma och hela hans liv utspelas i hyreshuset.

Tony känner sig ensam och skulle gärna ha en vän. De finns några barn i huset men de har han ingen kontakt med. Så händer det spännande: en tjej i hans ålder som heter Shelly flyttar in i huset tillsammans med sin mamma, en världsberömd dansare som gått i pension.

Shelly är inte heller en i mängden. Hon har en magisk ficklampa och med den kan hon skapa en fantasivärld som bara hon ser. Med ficklampans ljus skapar hon roliga och fantastiska bilder och världar. Det fantastiska för Shelly och Tony är att också Tony kan se det hennes fantasi skapar.

Det finns något hotfullt i huset. Där finns mörka tussar som tar sig ut ur fastighetsskötarens lägenhet ibland. Dessa tussar sprider rädsla och människor blir elaka när tussarna närmar sig. Ju elakare människorna är desto större blir tussarna. Shelly och Tony bestämmer sig för att ta reda på sanningen bakom dessa mörka tussar.

Tony är överbeskyddad av sina föräldrar och dessutom har hans mamma och pappa sällan tid för honom då de är fullt sysselsatta med hans två babybröder. Shelly måste vara mamma åt sin mamma. Det finns fler barn i huset och alla har de på något sätt jobbigt och har föräldrar som är mer intresserade av sig själva än sina barn. Det känns som att berättelsen skildrar mycket av vår tid. Den är spännande, lite läskig ibland men också rolig, varm och den sprudlar av påhittighet och kreativitet. Det är en helt underbar hyllning till vänskap och fantasi och ger massor av prata om med barnen.

Filmen har fått flera fina priset:
VINNARE – ANNECY INTERNATIONAL ANIMATION FILM FESTIVAL – JURY AWARD
VINNARE – SITGES INTERNATIONAL FILM FESTIVAL – BEST ANIMATED FEATURE FILM
VINNARE – SCHLINGEL INTERNATIONAL FILM FESTIVAL – BEST FEATURE FILM

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 216
  • Sida 217
  • Sida 218
  • Sida 219
  • Sida 220
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in