Tidens larm
Regi Tobias Theorell
Musik Dmitrij Sjostakovitj, Igor Stravinskij, Tichon Chrennikov med flera
Manus Joakim Sten, efter en roman av Julian Barnes
Dirigent Gunvald Ottesen/Henrik Schaefer
Scenografi Julia Przedmojska
Ljus Sofie Gynning
Mask Therésia Frisk
Dramaturg Tuvalisa Rangström
Ensemble:
Sjostakovitj Johan Ulveson
Sångsolist Lovisa Huledal
Pianosolist Dmitry Tyapkin
Folkoperans orkester
Premiär på Folkoperan i Stockholm 29 september 2023
Skarpt och mycket berörande om en enskild konstnärs val mellan överlevnad och konstnärlig frihet i ett totalitärt samhälle. Berättelsen om den sovjetiska tonsättaren Dmitrij Sjostakovitj sätter fingret på kampen för kulturens frihet. Sjostakovitj är så ensam. För honom blev det en fråga om liv och död. Vi får följa hans tankar och känslor och hur han utpressas av sovjetiska myndigheter i en magnifik föreställning. Enastående framförd av alla medverkande. Det är svårt att tro att det är premiär, allt satt som om det var framfört tillsammans många gånger tidigare.
Föreställningen är en slags monolog med musik och fantastisk sång av Lovisa Huledal. Johan Ulveson äger scenen och är verkligen Sjostakovitj. Ulveson är utan tvekan en av de största och svenska nutida skådespelarna. Scenografin är talande. Så väl genomtänkt. Sjostakovitj (Ulveson) kommer från underjorden upp till scenen instängd en glasbur där han sitter som om han vore fängslad. På scenen, bakom glasburen, är orkestern och vid sidan av scenen finns pianosolisten Dmitry Tyapkin och sångsolisten Lovisa Huledal, som står vid sidan och träder fram när hon ska sjunga. Vilken röst. Hon är fantastisk liksom den duktiga pianosolisten och hela orkestern som imponerar.
Den uppburne kompositören Dmitrij Sjostakovitj sitter med väskan packad i trapphuset till sin lägenhet. Året är 1937 och han väntar på att bli hämtad till maktens högkvarter i Leningrad, en plats som få återvänder ifrån. Han är i onåd med makten efter att med operan Lady Macbeth från Mtzensk ha skrivit så kallad antisovjetisk musik.
Föreställningen sätter igång många tankar om nutidens samhälle och Sverige i synnerhet. Hur fria är de svenska kulturarbetarna? Armlängds avstånd mellan politiker och kulturarbetare är principen som sägs gälla. Men vad innebär den? Och vart är den konstnärliga friheten på väg? Har den ens varit fri? Det fanns och finns riktlinjer från samhället för att få kulturstipendium, en del av dessa riktlinjer handlar om politiska ställningstaganden som speglar den politik som för tillfället har makten. Tidö-partierna vill lyfta fram historien medan vänsterpartier vill lyfta fram mångfald. Hur fria är kulturarbetarna? Det är viktigt att kulturens roll lyfts fram och att det öppet går att diskutera om kulturens frihet. I Tidens larm ser vi hur Dmitrij Sjostakovitj pressas och erbjuds framgång om han går med i kommunistpartiet. Det är lätt att sitta på historiskt avstånd och beklaga det som hände, men hur mycket ser vi av vad som sker idag? Föreställningen sätter förhoppningsvis fingret på frågor kring om kulturens frihet och får politiker och makthavare och för den delen alla att förstå hur viktigt det är att kulturen är fri.
Jag är så imponerad av föreställningen. På Folkoperans hemsida står det om föreställningen:
Det är ett ömsint och oförsonligt porträtt av en människa som i kampen mellan överlevnad och den konstnärliga friheten tvingas leva i en surrealistisk limbo. Från att ena dagen vara uppburen och hyllad av Partiet till att nästa dag vara en persona non grata som fruktar för sitt och sina närmastes liv.
Sjostakovitj ansågs vara en av de stora mästarna men är också en av de mest omdebatterade. Var han en kompositör som spelade med för att överleva eller blev han till en marionett som tonsatte drömmen om Storryssland?
Det är väldigt väl sammanfattat. Det som känns ända in i märgen är hur ensam Sjostakovitj är. Att det inte fanns någon gemensam grupp som kunde ge dem styrka tillsammans. Det är något att bära med sig från den musikteater-föreställning. Förståelsen för att som lojalitet är viktig för att kunna stå upp för något tillsammans. Ensam är sällan stark.
Fantastisk musik:
Sjostakovitj: Symfoni nr 10
Sjostakovitj: Op. 110a: II– Allegro molto
Sjostakovitj: Fem satser för 2 violiner och piano: IV: Walz
Chrennikov 3:e pianokonsert Op 28: I – Moderato (pianosolo början)
Sjostakovitj: Motplanens sång op. 33
Sjostakovitj: Första pianokonsertOp. 35: III – Moderato
Sjostakovitj: Lady Macbeth från Mzensk, Op.29, Akt III, Scen VI: Entre’acte (högtalare)
Beethoven: Trauermarsch ur pianosonat i A dur op. 26
Musorgskij, Boris Godunov: Prolog Scen 2 (klockor) – piano solo (inte Stravinskij!)
Melodi från georgisk folksång Suliko
Sjostakovitj: Symfoni nr 5 Op. 47: IV – Allegro non troppo (slut) (högtalare)
Georgisk folksång Suliko
Sjostakovitj: Pianokonsert nr 2 op. 102: II – Andante
Sjostakovitj: Stråkkvartett nr 7 Op. 108: III – Allegro
Sjostakovitj: Pianotrio nr 1 op. 8 (början)
Woodling, Sam – How Am I to Know (från högtalare)
Sjostakovitj: Stråkkvartett nr 7 Op. 108: III – Allegro
Folksång Krysantemen
Star-Spangled Banner – Pianosolo
Sjostakovitj: 7 romanser för sopran, violin, cello och piano op. 127, V: Storm
Melodi från georgisk folksång Suliko
Sjostakovitj: Pianotrio Nr. 2 Op.67: IV – Allegretto
Sjostakovitj: Op. 86: I – Rodina Slyshit
Sjostakovitj: Katerina Ismajlova, op. 114 Entracte (piano solo)
Sjostakovitj: Katerina Ismajlova, op. 114: Akt 3, Scen 6 (piano och röst)
Sjostakovitj: Op. 110a: II – Allegro molto
Sjostakovitj: 7 romanser för sopran, violin, cello och piano op. 127, I: Ofelia
Sjostakovitj: Op. 110 a: V – Largo
