• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Filmrecension: Parthenope – Neapels hjärta – värd att se men engagerar inte fullt ut

18 december, 2024 by Ulf Olsson

Parthenope – Neapels hjärta
Betyg 3
Svensk biopremiär 20 december 2024
Regi Paolo Sorrentino
Rollerna Celeste Dalla Porta som Parthenope, Daniele Rienzo som hennes äldre bror, Silvio Orlando som professorn Marotta, Gary Oldman som John Cheever, Dario Aita som nära vän och Peppe Lanzetta som biskop.

När vi står inför livets slut verkar allting ha varit en ironi säger den biskop som filmens huvudperson Parthenope möter i slutet av filmen. Det ligger något i det när vi ser till Parthenope liv från födelsen 1950 till pensioneringen 2023. De sju decennierna under vilka filmen utspelar sig ger henne visserligen en mängd olika intressanta upplevelser och möjligheter men ironiskt nog är det trots det som om hon aldrig lever livet fullt. Hon glider för det mesta runt bland människor med ett ansikte och en blick fylld av en distanserad och oförlöst längtan. Filmen börjar med att hon föds i havet utanför Neapels kust omgiven av glada släktingar och vänner. I nästa filmsekvens, 18 år senare, stiger hon som en ung, vacker och oskyldigt leende kvinna upp ur vattnet vid samma strand. Där tillbringar hon dagarna klädd i bikini konverserande och lätt flörtande med vackra människor i vackra miljöer. Hon blir uppvaktad av både män och kvinnor. I stort sett alla män åtrår och fantiserar om henne. Du är så vacker att du kan få allt du vill utan att ens fråga säger en av männen. En av de äldre männen frågar henne om hon hade gift sig med honom om han hade varit 40 år yngre. Hon svarade på sitt typiska sätt med en annan motfråga. Hade du gift dig med mig om jag hade varit 40 år äldre? Alla hennes relationer är nära och distanserade på en och samma gång. Hon själv, liksom alla andra kvinnor som män omger henne verkar längta efter något annat än det som är. Men det får inte gå för lång för enligt Parthenope är lust och åtrå ett mysterium medan sex är lustens begravning. Hon längtar efter en framtid som hon säger är större än henne själv och alla andra. Samtidigt som hennes längtan efter något annat gör att hon på något sätt inte tar för sig av det som nuet har att erbjuda. I stället glider hon som en av vänner säger ständigt undan. När en rik man undrar om han kan få träffa henne svarar hon kanske. När han sedan frågar när det kan ses svarar hon svalt leende att det ingår i spelets regler att inte få veta när.

Men vad skall hon göra med sitt liv? Eftersom en akademisk karriär åtminstone känns lite lockande skriver hon in sig på universitetet. Där hon möter professor Marotta som går med på att handleda henne på ett villkor. De måste ömsesidigt komma överens om att han inte skall döma henne och att hon inte skall döma honom.

Strax efter mötet med professorn händer det plötsligt något som skakar om henne ordentligt. Hennes bror begår självmord vilket hon ger sig själv skulden för. Den krisartade situationen leder bland annat till att hon börjar undersöka andra livsvägar och upplevelser. Hon träffar oväntat sin favoritförfattare John Cleever, en av de få män som på sätt och vis avvisar henne. När hon följer med en nyvunnen vän till Neapels fattigkvarter och möter hon en värld som hon nästan inte visste fanns. Därefter återvänder hon till professor Marotta och blir hans assistent. När hon så småningom blir hembjuden till honom vågar han visa henne sitt livs märkliga hemlighet eftersom de har lovar varandra att inte vara dömande. Marotta föreslår sedan att hon skall söka upp Neapels, i hans mening, otrevliga biskop eftersom biskopen är väl bevandrad i hennes forskningsområdet. Besöket kommer inte enbart handla om hennes forskningsområde mysterier. Hon och biskopen inleder dessutom ett märkligt spel med sexuella inslag.

Den akademiska karriären leder sedan till att hon blir professor i antropologi vid ett mindre universitet trots att hon blir erbjuden att efterträda Marotta vid universitetet i Neapel. Även inom den akademiska världen blir hon beundrade, nu av studenter och kollegor. Den framtid som hon i sin ungdom föreställde sig vara större än henne själv och alla andra tillsammans ledde alltså fram till en framgångsrik akademisk karriär. Men var det hon längtade efter i sin ungdom? Blev framtiden större än henne själv? Det är tveksamt. Hennes trots åldern vackra ansikte och matta ögonen återspeglas fortfarande längtan efter något annat än det som varit och det som är. Framtiden blev kanske inte större än alla de begränsningar och rädslor för att leva fullt ut som formade henne liv redan som ung. I slutscenerna händer något nytt som gör att hennes ansikte plötsligt lyser upp. Hon ler befriat och hennes annars så matta ögon gnistrar. Inför vad då, kanske livet självt i form av en stor skara lyckligt sjungande fotbollsfans, fotbollslaget Napoli Neapels stolthet. Äntligen något som engagerar från hjärtat.

Filmen är intressant och värd att se bland annat på grund av alla de vackra och ibland oväntade miljöerna. Men trots det och trots alla de intressanta faser som Parthenope går igenom saknar filmen på något sätt en livsnerv, det tänder aldrig till ordentligt. Som åskådare glider man med på samma sätt som Parthenope glider med genom livet, från det ena till det andra. Ingen av skådespelarnas prestationer är särskilt minnesvärda.
Filmen innehåller visserligen många känslor av glädje, humor, sorg och ilska men det återspeglas inte särskilt mycket i Parthenope kroppsspråk, ansikte och ögon. Hennes karaktär fastnar i en vacker och snäll ytlighet. Det gör att filmen aldrig engagerar fullt ut.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Uppfordrande dramatiskt och meditativt helande om vartannat av israelisk kvartett – Ashes To Gold av Avishai Cohen

18 december, 2024 by Mats Hallberg

Avishai Cohen

Ashes To Gold

4

Inspelad november 2023 i sydöstra Frankrike

ECM Records

Releasedatum: 11/10 2024

Trumpetaren och kompositören råkar dela namn med en annan mer berömd landsman från Israe, som är basist och spelat in ett stort antal skivor på Nilento i Kållered. Förvirrande nog har Bohuslän Big Band samarbetat med båda. Och i trumpetarens fall hörde jag hur samarbetet manifesterades live på Jazzfestivalen i Ystad. Året bör ha varit 2019. Nu släpps det forna underbarnets sjätte skiva som ledare på ECM. I hans kvartett ingår pianisten Yonathan Avishai, basisten Barak Mori samt Ziv Ravitz på trummor. Förutom trumpet spelar Cohen flygelhorn och vid något tillfälle flöjt. Som barn turnerade han med israelisk ungdomsorkester och deras världsberömda dirigenter. Han har också meriter från samarbeten med folkmusiker och popartister i hemlandet för att därefter bli antagen till Berklee i Boston. Han prisades flera år i rad som rising star av Down Beat, bildade trio och var medlem i SF Jazz Collective. Första medverkan på ECM-produktion skedde som sideman på album med saxofonisten Mark Turner för tio år sedan.

Ashes To Gold består av en svit i fem delar, ett adagio ur en pianokonsert av Ravel samt hymn komponerad av dottern Amalia. Finns mycket att läsa om bakgrunden till sviten med samma titel som albumet. Hör tämligen fritt svävande musik som kan te sig abstrakt. Presstexten avslöjar emellertid att melodiska linjer jämte atonala utvikningar bottnar i kriget emellan Hamas och Israels regering, vars påverkan på judars status i väst varit förödande. Det mesta av komponerandet ska ha ägt rum i Israel efter massakern 7/10, samtidigt som raketer flög över Cohen. Merparten av musiken skrevs under en komprimerad tidsrymd på cirka en vecka. Reflekterande fragment återspeglar nuvarande oförsonliga situation . Förtvivlan, raseri och djup melankoli balanseras mot längtan och nödvändigt hopp, även om läget är minst sagt prekärt, i praktiken just nu katastrofalt.

Förvånas över att sviten introduceras genom flöjtspel. Övergår därefter till fladdrig intensitet på uttrycksfullt målande trumpet, uppbackad av lyhörd pianotrio. Stundtals starkare än ord förmedlas oro, grasserande destruktivitet, hat och därmed ett tillstånd till synes omöjligt att förhandla om. Skivans mix av oceaner av dystert budskap och hala öar av skönhet på vilka musikerna försöker klamra sig fast. På typiskt ECM-manér skildras snarare tillstånd än konturskarpa kompositioner. Mitt i det uppfordrande allvaret brister man då och då ut i väldigt vackra tongångar. Elegiska tonen i III gör avtryck. Komponisten hävdar dock att han inte enbart ägnar sig åt att beskriva mörker.

Framförandet av Adagio assai i g-dur kännetecknas av dess kontemplativa drag. Extraordinära fraser på trumpet konverserar berörande med Yonathan Avai vid flygeln, subtilt uppbackade av rytmsektionen. Som framskymtat blir det bitvis utmanande smalt, men aldrig ointressant eller stillastående. Jazzigt snirklande tonspråk hovrar, vänder sig in och ut, skrynklas ibland samman. I ett par passager bildas en obändigt rätlinjig kraft. Amalia Cohens drygt tre minuter långa stycke placerad sist blir en final vars melodi andas hopp om ljusare tider. Hänförs av utkristalliserad minimalism och pianistens anslag. Denna nödlösning av en begåvad dotter för att växla perspektiv går direkt till hjärtat med sin tröstande karaktär.

Arkiverad under: Musik, Recension, Toppnytt

Filmrecension: Nosferatu – Makaber jul och ruskigt nytt år

18 december, 2024 by Jonatan Södergren

Nosferatu
Betyg 3
Svensk biopremiär 3 januari 2025
Regi Robert Eggers

Vad är tid för en blodtörstig vampyr?
1979 bjöd Isabelle Adjani och Klaus Kinski på oförglömliga prestationer i Werner Herzogs klassiska tolkning av berättelsen om den ikoniska vampyren. Den filmen i sig var en hyllad nytolkning av stumfilmsklassikern från 1922.

Adjani briljerade som oskuldsfull symbol för dygd, medan Kinski… ja, han var Kinski. Med inspiration hämtad från tysk expressionism och en poetiskt mörk berättarstil, är det en film som fortfarande hemsöker mig. I mina ögon förblir det den absolut bästa filmatiseringen av Bram Stokers berättelse.


Nu, nästan 50 år senare (och 100 år efter originalet), likt en vampyr som vägrar dö, är det dags igen. Berättelsen återuppstår på biograferna, denna gång i regi av Robert Eggers, som imponerat med stilistiska mästerverk som The Lighthouse (2019) och The Northman (2022). Eggers tycks ha en naturlig känsla för mörka, suggestiva världar, och Nosferatu är inget undantag.

Lily-Rose Depp axlar nu manteln från Adjani och porträtterar en kvinna som i en sanndröm lockas till mörkrets furste. Snabbspola några år framåt, och ondsinta planer sätts i verket. Hennes make (Nicholas Hoult) reser till Böhmen för att sälja en herrgård till greve Orlok, självaste Nosferatu (Bill Skarsgård). Willem Dafoe stjäl flera scener som en excentrisk, ”canceled” professor.

Filmens stil är krypande obehaglig. Att handlingen utspelar sig under julen gör det knappast till en julfilm – här är det makabert och gotiskt som gäller. Ändå saknas något av den där riktigt kusliga känslan från Herzogs patinerade, tidlösa värld. I vår moderna TikTok-era är det svårt att uppnå samma poetiska mörker som i Kinskis dagar.

Med det sagt är detta fortfarande en sevärd version av den odödliga berättelsen om det odödliga monstret.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmkritik, Filmrecension, Nosferatu

Recension av tv-serie: Dokument inifrån: Det svenska styckmordet – klär av och avslöjar bristerna i ett svenskt rättssystem

18 december, 2024 by Rosemari Södergren

Dokument inifrån: Det svenska styckmordet
Betyg 5
Premiär på SVT avsnitt för avsnitt ett den 27 november 2024
Producenter Dan Josefsson och Johannes Hallbom

Denna serie, med fyra avsnitt, är skrämmande, tydlig och jag blir nästan mörkrädd när jag ser hur svenska massmediers journalister sprang i flock som under värsta häxprocesserna och hur åklagaren Anders Helin tillsammans med sin grupp polis gjorde ett nonchalant slarvigt och fördomsfullt arbete. Journalister Dan Josefsson och Johannes Hallbom har här genom gediget arbete med skärpa visat på en tragisk och fruktansvärt rättsröta. Det är otäckt att se masshysterin i Sverige som gjorde att väldigt få besinnade sig.

Jättesvårt att betygsätta en tv-serie som inte är ett drama utan en dokumentär som dessutom är granskande och avslöjande. Flera tankar etsar sig fast inom mig när jag nu sett de fyra avsnitten. Jag är full av beundran för det noggranna arbete som Dan Josefsson och Johannes Hallbom lagt ner. Jag blir sorgsen över att se hur svenska journalister, åklagaren och många poliser och allmänheten tycks ha drabbats av masshypnos som förklarar hur häxprocesserna en gång i tiden kunde samla människor och skrika och skräna och jubla när kvinnor brändes. Ibland har jag i nyhetssändningar stora folkmassor i Iran springa och vråla och tjuta för att de fått falsk information av sina myndigheter om något i västvärlden som de anser ha förolämpat deras religion. Det är obehagligt att se hur grupptryck kan påverka en stor folkassa. Denna granskning av polis och massmedier är ett svenskt tydligt och högst vidrigt exempel på hur masshypnos kan förekomma på samma sätt i Sverige. jag blir ledsen och sorgen och arg och beklämd över hur detta kunde ske.

Det är ganska uppenbart att polis och åklagare satte sin energi och kraft på att leta mördaren på fel ställe. Det kan ju till och med vara så att Catrine da Costa dog av en överdos. Att hon sedan styckades var förstås ett brott och hemskt.

Jovan Rajs konstiga beteende är chockerande. När Socialstyrelsens medicinska råd bestämt säger att hans andra bedömning, där han hävdar att en expert på obduktion, gjort styckningen säger Jovan Rajs att de är avundsjuka på hans framgång. Hjälp! Hög utbildning och utnämning till professor säger ingenting om en människas visdom. Ironiskt är ju att han först gjorde bedömningen att styckningen inte var gjord av någon expert. När hans lärjunge och unge hjälpreda vid obduktionen blev misstänkt ändrade Jovan Rajs sitt uttalande. Hur kunde detta få pågå alls?

Hur kunde chefsåklagaren Anders Helin bedriva sitt ämbete så ytligt och slarvigt? Någon borde granska alla fall som åklagaren Anders Helin varit inblandad i. Det går inte att komma ifrån att det jobb han gjorde i samband med styckmordet är bedrövligt hafsigt och slafsigt.

En sak är säker: Nu måste allmänläkaren och obducenten få upprättelse. Deras liv är visserligen förstörda men de lever fortfarande.


Dan J och JH ska ha mycket beröm för sin

Svenska massmedier och journalister bör skämmas det är faran med att ingen får sticka ut
alla måste springa i samma spår och skrika hysteriskt

frågan är vad som vi inte ser idag att vi

preskriberades 2009 Catrine fick inte den mordutredning hon hade rätt till

Med de båda läkarna häktade så närmade sig det som skulle bli en av Sveriges mest omtalade rättegångar någonsin. När det ena sensationella vittnet efter det andra dök upp framstod det i media som att skuldfrågan var klar. Men åklagaren hade dålig koll på sin egen utredning och det fanns dokument som berättade en helt annan historia om fallet Catrine da Costa. En dokumentärserie av Dan Josefsson och Johannes Hallbom. Del 4 av 4: Rättvisa.

Om producenterna:
Dan Josefsson har producerat dokumentärer som Fallet Kevin och Kvinnan bakom Thomas Quick. Han har tre gånger tilldelats både Stora journalistpriset och Guldspaden, vilket gör honom till en av Sveriges med prisbelönta journalister.

Johannes Hallbom har bland annat producerat Stalker, Fallet Carlos och De utvalda barnen. Han har ingått i teamen bakom dokumentärer som Fallet Kevin och Experimenten och han har tilldelats Stora journalistpriset, Guldspaden och TV-priset Kristallen.

Här skrev jag lite om mina tankar efter att jag sett två avsnitt av serien.
Då skrev jag bland annat:
Det som slår mig allra starkast när jag ser serien är hur förstört Catrine da Costas liv var på grund av heroin. Det berör allra djupast. Hon var enligt vad serien tar upp heroinmissbrukare och kunde inte sluta med heroin fast att det gjorde att hon blev prostituerad för att få råd med drogerna och hon förlorat vårdnaden om båda sina barn. Jag hatar var droger gör med människor, hur många liv som blir förstörda. Vad jag efterlyser är svar på om Catrine da Dosta var mördad eller dog i en överdos? Det betyder inte att bortförklara det svåra brotten. Hur hon än dog så har någon styckat henne, vilket är fruktansvärt att göra gentemot någon och gentemot den dödes anhöriga.

Jag minns inte att det togs upp särskilt tydligt under den tid då hysterin och jakten på obducenten och allmänläkaren härjade som värst. Catrine da Costa som människa försvann totalt i journalisternas bevakning.

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier, Scen, Toppnytt, TV-serier Taggad som: Anders Helin, Catrine da Costa, Dan Josefsson, Det svenska styckmordet, Dokument inifrån, Johannes Hallbom, Röttsskandal

Spelrecension: Astro Bot – årets bästa spel

18 december, 2024 by Linou Gertz

Astro Bot
Betyg 5
Utvecklare Team Asobi
Release September 6 2024
Format Playstation 5

I år firar Playstation 30 år som varumärke och som innovatör inom spelindustrin. Från den tidigare 3D-grafiken, spel lagrade på CD-skivor istället för kassetter (varpå konsolen även kunde spela upp musik från CD-album och därmed blev första konsolen att ha multimedia-funktionalitet) och minneskortens intåg på spelarenan slog den kommunalgråa konsolen ned som en bomb i spelvärlden när den lanserades 3e december 1994 i Japan. Sedan dess har flera generationer följt, med allehanda tillbehör och dessutom två handhållna konsoler – PSP och Playstation Vita – och inte minst har flertalet spelserier kommit och gått under åren.

Sprunget ur teknikdemonstrationen The Playroom for Playstation 4, och senare Playstation VR-spelet Astro Bot Rescue Mission till samma konsol, lanserades Playstation 5 med gratisspelet Astro’s Playroom som likt Nintendo Wii och Wii Sports användes för att smidigt och underhållande visa spelaren hur kontrollen och konsolen bäst kunde användas. Faktum är att det var ett så roligt och fantasifullt demo att det mycket väl hade kunnat vara ett fullt spel i sig. Men som underhållande demonstration av DualSense (Playstation 5:s medföljande handkontroll) där det visades på vilka kreativa och fantastiska sätt den kan användas på i olika situationer, var det helt klart en av de bästa teknikdemonstrationerna sedan just Wii Sports som Nintendo använde för att sälja in kontroll-viftande bowling och tennis-spelande i vardagsrummen. Faktum är att flera tekniker som användes på Wii-moten, som högtalare i kontrollen och möjligheten att blåsa i den för att påverkade spelupplevelsen, även har återanvänts i Sonys nya kontroll. Både då och nu.

I år kom då tillslut en fullfjädrad spelupplevelse som tar vara på tidigare spelens potential och kreativitet, men levererar någonting mer – någonting större – än tidigare demonstrationer. Och faktum är att det inte hade kunnat lanseras lägligare, då det i sig självt är ett stort firande av Playstation och dess historia, både sett till hårdvara men också spelen. Flertalet spelserier finns representerade här både sett till karaktärer och miljöer. Spelserier som Ape Escpar, God of War, Uncharted, LocoRoco och Horizon (Zero Dawn och Forbidden West) representerar spelserier från olika konsolgenerationer i olika temaplaneter du kan besöka under din speltid. Du reser nämligen runt i olika galaxer med olika planeter i sig som fungerar som egna plattformsäventyr i sig. Där används förmågor som både återanvänds från tidigare nämnda teknikdemo men också med nya variationer och möjligheter du inte stött på tidigare. Team Asobis kreativitet och lekfullhet kommer här till sin spets vilket resulterar i ett barnsligt roligt – men stundvis riktigt utmanande äventyr som för tankarna lika mycket till Sonys egna spelarv som det Nintendo lämnat efter sig i plattformsgenren i spelserier som Super Mario Bros och Donkey Kong Country – vilket spelet känns lika mycket en hyllning till, ett kärleksbrev till hela spelkulturen, och i den nya förmågan att bli en metallboll förs tankarna även till sci-fi-serien Metroid där hjältinnan Samus Aran kan förvandla sig till en morph-boll. Varje galax avslutas med en bosstrid som följs av de tidigare nämnda temaplaneterna där delar av Playstation 5:an i spelet som måste lagas räddas. På varje planet finns bots du måste leta reda på för att komma vidare, samt pusselbitar som används för att bygga upp nedslagsplatsen – en plats som används som bas där botsen du räddar samlas och pusselbitarna du hittar bygger upp saker som en klädbutik där du kan byta om till olika spelkaraktärer eller en spelautomat där föremål från olika spel kan vinnas och placeras ut på hemplaneten. Nedslagsplatsen har också olika områden där du kan använda dina funna bots till att besöka och låsa upp olika föremål runtom. Som ett minispel i spelet för extra nöje.

Spelet, fullt av spelglädje och fullständig kärlek, vann titeln årets spel – Game of the Year (GOTY) – på The Game Awards som firade tio år när det hölls i förra veckan och kan ses som spelindustrins motsvarighet till Oscars-galan – där prisutdelningar i olika kategorier varvas med utannonseringar och trailers av kommande spel – och förutom den tyngsta titeln vann den också Best action/adventure game samt Best family game. Det har även vunnit flertalet andra tunga spelpriser såhär när spelåret ska sammanfattas och jag kan bara hålla med – det är absolut ett av årets bästa spel. Om inte det bästa i år. Punkt! Den barnsliga glädjen och alla glimtningar till både egna och andras spel och den vackra avslutet på storyn med självuppoffringen och det fina i att gemensamt hjälpa och lyfta varandra bildar tillsammans en helhet som absolut förtjänar att applåderas och prisas.

Arkiverad under: Recension, Spel Taggad som: Astro Bot, Spel

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 159
  • Sida 160
  • Sida 161
  • Sida 162
  • Sida 163
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1556
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in