• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Tre bra nya skivor: svenska Leonard Cohen-covers, Mustasch och Blända

1 oktober, 2009 by Rosemari Södergren

mustaschskivan
Tre mycket intressanta skivor har släppts den här veckan. Tre sinsemellan väldigt olika skivor: Hårdrockbandet Mustasch med albumet ”Mustasch”, en mängd svenska artister samlade i en hyllningsskiva till Leonard Cohen: ”Cohen – The Scandinavian Report” och indiebandet Bländas debutalbum ”Minnesmissbruk”.

cohen_scandinavianreportLeonard Cohen fyller 75 år i år – och det har gjort att hyllningsskivor till honom spelats in runt om i världen. I Sverige fick nyligen Ebba Forsberg mycket bra kritik för sitt album med Cohen-tolkningar.

Egentligen kan ingen tolka Cohen. Leonard Cohen är speciell och har en högst originell utstrålning, stil, sångröst och förmedlar en förförisk, vemodig känsla av vishet och livserfarenhet som ingen annan.
Därför tycker jag nästan att tjejerna som tolkar honom blir bättre, för då jämför jag inte med Leo.

Jo, den klassiska Cohen-låten ”Hallelujah” finns med. Det kan synas vanskligt, med tanke på att Cohen själv sagt att han inte vill höra fler covers på den. Det finns ju tyvärr många som inte lyckats så bra. Men på den skandinaviska Cohenskivan gör Anders Widmark en hel instrumentell version. Smart sätt att tackla den utmaningen.

Fast jag tycker om både Jan Malmsjös tolkning av ”Dansa mig till kärlekens slut” och Mikael Wiedes ”USA är redo för demokrati”, för de gör sångerna till sina egna. Det blir som en Malmsjölåt och en Wiehelåt. Och det är väl bättre än att försöka efterlikna Leonard Cohen, vilket ingen kan.

Spåren på almumet är:
1. Cookies n Beans – First We Take Manhattan
2. Rebecka Törnqvist – Here It Is
3. Moto Boy – If It Be Your Will
4. Jan Malmsjö – Dansa mig till kärlekens slut
5. Ane Brun – Ain´t No Cure For Love
6. Bo Sundström – Everybody Knows
7. Sara Isaksson – Hey That´s No Way To Say Goodbye
8. Lars Halapi – Sisters of Mercy
9. Mikael Wiehe – USA är redo för demokrati (Democracy)
10. Anders Widmark – Hallelujah
11. Eva Dahlgren – Bird On The Wire
12. Vidar & Peter – In My Secret Life
13. Jenny Wilson – The Partisan
14. Olle Ljungström – Chelsea Hotel # 2
15. Sophie Zelmani – Waiting For The Miracle To Come
16. Christel Alsos – Suzanne

Dagens Nyheter gav skivan betyg 3, liksom Sydsvenskan.

Mustasch: Mustasch
Man kan ju undra varför hårdrocksbandet Mustasch döper just det här albumet till ”Mustasch”. Det är ju inte deras debutalbum.
– Det är den bästa, sade en av bandets medlemmar då Kulturbloggen fick en liten pratstund med dem på en releasefest för skivan.
– Den är mer genomarbetad och mer jämn, sade trummisen Tomas Jernberg.
Albumet släpptes 30 september, men första singeln ”Mine” släpptes 14 september.
Det är hårdrock, förstås, men mer. Hårdrock åt det melodiösa hållet, med en sångare som sjunger (hur ska jag annars beskriva det för att jämföra med hårdrock där sångarens ljud inte direkt kan definieras som sång?).
Där finns en hårdrockballad på skivan, som är en av de bästa hårdrocksballader som släppts på sistone och sedan en riktigt skön, annorlunda låt – Desolate – där Kalle Moraeus spelar fiol.

Betyg 3 i Expressen.

Bandet bloggar på Aftonbladet, här skriver de om en signering och en recensioner:

Vi fick 5 av 5 i Groove på nya plattan, roligt roligt.

Mustasch hemsida.

Blända: Minnesmissbruk
blanda_minnesmissbrukDå och då kommer svenska band som genom sin lokala särprägel slår an en unik ton. Bländas debutalbum ”Minnesmissbruk” är traditionell folkpop med halvakustisk sättningen. Sångaren, låtskrivaren och producenten Magnus Josefsson är smålänning och sätter en prägel på musiken som gör att de har ett eget uttryck.
Kvartetten har rötter i Dungen, The Gu89ld och Jonny Kock.
Gästmusiker finns på skivan, som Per Larsson från Joel Almes band och Eric Malmberg fårn Sagor & Swing.
Melankoliskt ibland, luftigt, poppigt, vardagsbetraktelser, sorgset och hoppfullt på samma gång.
Magnus Johansson har dessutom fått producenthjälp med Mattias Glavå och Björn Olsson.
Blända kommer att ta mer och mer plats på den svenska indiescenen, det är ett som är säkert.

Låtarna på skivan:

1 Utanför
2. Lämna Mig Ifred
3. Uppvidinge Härad
4. Minnesmissbruk
5. Ville Aldrig Hamna Här
6. Linje 331
7. Nico
8. Syster
9. Er Som Var
10. Aningar Om Dig
11. Glöm Bort Mig
12. Kronofors Grässavann

Blända på Myspace.

Annat skivnytt:
Jo, det är verkligen en intensiv tid för skivsläpp just nu. Massor av nya skivor släpptes den här veckan.
Vi skulle behöva vara många fler här på Kulturbloggen för att täcka allt.
Barbra Streisand har släppt ett nytt album, Tingsek hyllas stort för sitt nya, kompromisslösa album och en av mina absoluta favoriter Sheffieldskildraren Richard Hawley har släppt sitt sjätte album: ”Truelove’s Gutter”.

Relaterat:
Om Cohen-skivan i Newsdesk.

Cohen The Scandinavian Report

Mustasch – Mine

Läs även andra bloggares åsikter om skivnytt, hårdrock, indie, folkpop, covers, Mustrasch, Leonard Cohen, Streisand, Tingsek, Hawley, Blända, musik, recensioner

Arkiverad under: Recension, Skivrecensioner Taggad som: covers, folkpop, Hårdrock, indie, skivnytt

Age of stupid – filmen som visar att vi har åtta år på oss att rädda världen

27 september, 2009 by Rosemari Södergren

age_of_stupid
Året är 2055. En gammal man i en ödelagd värld tittar tillbaka på en arkivfilm från 2008 och ställer frågan: Varför gjorde människorna inte något då, när de fortfarande hade chansen att stoppa klimatförändringarna som kom att förstöra jorden?
”The Age of Stupid” är en provokativ och tankeväckande film, en slags blandning av science fiction och dokumentärfilm. Enligt filmmakarna har vi, mänskligheten, nu cirka åtta år på oss att göra de förändringar som kan rädda kvar jorden. Hoten som tas upp är klimatförändringen, oljan, krig och människors dumhet.

Vissa delar är ruggigt skrämmande. Som de fakta som visar att om hela världens befolkning skulle leva på samma nivå som amerikanarna och använda olja i lika hög grad skulle vi behöva tolv planeter som jorden för att försörja oss.

Människor från olika delar av världen berättar om sina liv, i Irak, Indien, Nigeria, USA, Storbritannien, Jordanien och från Alperna. Det var inte roligt att se hur mycket av glaciärerna som smält undan i Alperna.

Exemplen som visar hur lastbilar kör med grönsaker från norr om Schweiz till södra Europa för att bearbeta grönsakerna och sedan köra tillbaka dem i burkar, det är så man undrar hur dumma vi människor är.

Det är svåra frågor. Svaret kan ju inte heller vara att stoppa utvecklingen av välfärden.

Från Storbritannien skildras hur en man kämpar i området kring Bedford, några mil från London, för att anlägga ett vindkraftverk, men övriga invånare i området motarbetar det.

I rollen som den gamle mannen ser vi Peter Postlethwaite som bland annat spelat i ”De misstänkta” och i ”Brassed off”. Jag har sägas att Steven Spielberg har hävdat att Pete Postlethwaite är ”världens bästa skådespelare”. Men själv säger Postlethwaite att han är ganska säker på att vad Steven Spielberg egentligen sa var ”Grejen med Pete är att han tror att han är världens bästa skådespelare.”

Jag tycker det borde ingå i allas allmänbildning att se filmen. Visst den tar ut svängarna. Men många av de uppgifter som radas upp i filmen är faktiskt fakta – och ju fler som blir medvetna om problemen ju större blir chansen att vi kan hindra katastrofen.

Filmen har premiär i 45 länder samtidigt och kopplas till en sajt med massor av information och slagord. Frågestunder och paneldebatter arrangeras på många platser i samband med filmen.

Filmen och dess vidhängande kommer vältajmat inför det viktiga klimatmötet i Köpenhamn i slutet av året.

DN:s recensent gav betyg 3 och skrev:

Armstrong är en effektiv slugger, fast hennes film har ett bästföre­datum. Ska ett verk i sig, utan i förväg planerade frukostmöten, ha bestående effekt krävs bättre grepp om formen. Utan den mer metodiska ”En obekväm sanning” (2006) som vägbanare hade nog aldrig ”Stupid”-kampanjen kommit till.

Fler recensioner:
Sydsvenskan och Expressen.

Läs även andra bloggares åsikter om klimatfrågan, miljö, film, recension, samhälle, globalt, klimathotet, Age of stupid

Arkiverad under: Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: Globalt, Klimatfrågan, Miljö, Recension, samhälle, Scen

Kulturbloggen på Killinggänget på Dramaten

19 september, 2009 by Rosemari Södergren

killing
Killinggänget på Dramaten – kändes som ett teaterhistoriskt ögonblick. Ett humorgäng från tv flyttar in på Stora Scenen på det svenska nationalscenen. Förväntningarna var stora,
applåderna åskade innan ridån gick upp.

Första stora skrattsalvan ekade genom lokalen då Henrik Schyffert trädde in, ikiädd klänning som såg ut att vara sydd utifrån de dräkter Formel 1-förare har. Nedtill var den stor som en klänning från den tid då klänningar hos hovet hölls upp med stålställningar undertill.
Fast sedan kom det inte så många fler skratt.
Jag vet inte om det beror på publiken eller föreställningen.

Vi två från Kulturbloggen såg Alex Schulman och Sigge Eklund på raden snett framför oss förresten, för kvällen klädda i mörka stiliga kostymer. En stor del av publiken var ju journalister och andra av den kategorin. Och det är en bortskämd grupp som inte bjuder så mycket på sig själv och inte skrattar i första taget.

Schulman har bloggat om föreställningen och skriver bland annat:

– Sammanfattningsvis: idén att spela sig själva, att gestalta sin egen grupps förfall, är briljant. När jag hörde om det trodde jag att jag skulle få se något fantastiskt. Men redan i första scenen står det klart att de inte riktigt vågar löpa linan ut. De har hela tiden på sig sina masker. Därför måste man säga att den här pjäsen både var modig och feg på en och samma gång. Jag är inte besviken, men förvånad. Om jag skulle ge plus, så skulle jag beroende på humör antingen ge den en stark tvåa eller en svag trea. Där har vi det.

Föreställningen bygger, som Schulman skriver, på åersonernas karaktärer, att de inblandade spelar karikatyrer av sig själva. Robert Gustafsson är rolig bara man ser honom, Andres Lokko i sin roll som besserwissern är träffsäker.

I pausen hörde jag några viska att det mest var buskis. Dethåller jag inte med om, men visst: det är en ovanlig föreställning för att vara på Dramaten och den har drag av såväl buskis som nyårsrevy.

Jo, det var givetvis en hel del roliga citat. Som när Mårten Luuk upptäcker att Andress Lokko har en fru sedan 17 år tillbaka.

– Varför har du aldrig sagt något?
– Du har aldrig frågat?

Det säger en del om hur relationer i en grupp, att människor kan vara på en arbetsplats och faktiskt aldrig fråga om en persons privatliv. Fast det tycker jag inte killar eller herrar har patent på. Jag tycker inte det är så stor skillnad på killsnack som tjejsnack eller människosnack. Jag har varit i så många olika konstellationer att jag inte tycker det är så himla stor skillnad på grupper med killar och grupper med tjejer. Det beror på individerna. Därför har jag lite svårt att ta till mig en föreställning som bygger på att visa killsnack.

Fast: Killinggänget är duktiga och säkra inom området humor, så det är klart att det blir roligt och jag kan tänka mig att en publik som kommer dit bara för att ha kul och inte känner att de ska granska det kritiskt kan slappna av och skratta mer.

Mer om Killinggängets föreställning på Dramatens hemsida.

Relaterat:
Svenska Dagbladet 1 och Svenska Dagbladet 2, Expressen och Aftonbladet.

Läs även andra bloggares åsikter om teater, Dramaten, komedi, Schulman, Killinggänget, scen

Arkiverad under: Recension, Teater Taggad som: Dramaten, Komedi, Teater

Mari Jungstedt: Den dubbla tystnaden

19 september, 2009 by Rosemari Södergren

marijungstedt
Tre par i ett välordnat radhusområde på Gotland ska på sin årliga gemensamma semesterutflykt. De ska fira Ingmar Bergman-veckan. En av de sex är filmregissör och hängiven Bergman-fan.
Men det är något dovt som känns i bakgrunden. Någon är inte som det brukar vara i det här förträffliga gänget.
Andrea, fru till filmregissören Sam, har planerat överraska honom med en resan till Florens för att fira deras 20-årsjubileum tillsammans. De ska till och med bo på samma hotell ochi samma rum som när de var där tillsammans för länge sedan.
Men något finns där som oroar. Något som får oss läsare att ana att en katastrof är på gång.
Mari Jungstedts nya deckarroman i serien om poliserna Knutas och Karin är välskriven, spännande och går inte att slita sig från.
Den som följt alla böckerna har säkert väntat med spänning på att läsa den här, eftersom det finns en utveckling i livet också för de två poliserna.

Jag tycker Mari Jungstedt skriver oerhört flyhänt, det flyter på och är bra beskrivningar och jag tycker mig komma nära huvudpersonerna. Om jag ska jämföra dialogerna i hennes böcker med exempelvis hur karaktärerna talar i den stora deckardrottningen Liza Marklunds böcker är det som natt och dag i skillnad.
Jungstedts karaktär går att tro på. Det går att tro att det talar som i böckerna.

Just nu går ju Mari Jungstedts böcker på tv, i en tysk serie. Som till och med författarinnan själv tyckt blev rätt misslyckad.

Mari Jungstedt har en hemsida
som ser ut som en blogg, men den är inte särskilt uppdaterad. Det undrar jag inte på. Ska hon ha tid att skriva hinner hon nog inte blogga.
Och så har hon en fin hemsida om Gotland.

Fakta om Mari Jungstedt från Wikipedia:

Kerstin Mari Jungstedt, född 31 oktober 1962, är en svensk journalist och romanförfattare, bosatt i Stockholm.

Mari Jungstedt har arbetat som journalist vid Sveriges Radio Ekot, Rapport, och SVT:s regionala nyhetsprogram ABC. Hon debuterade 2003 med spänningsromanen Den du inte ser, som handlar om seriemord på Gotland. I hennes följande romaner återkommer personer från debuten, kriminalkommissarie Anders Knutas och journalisten Johan Berg, och skådeplatsen är Gotland, där författaren är bosatt på somrarna.

Hon har översatts till danska, finska, nederländska, tyska, franska, spanska och engelska. ”Den du nicht siehst” (Den du inte ser), som Freja Blue var med i, och ”Näher als du denkst” (I denna stilla natt) ingående i serien Der Kommissar und das Meer filmatiserades 2006 i Sverige av Anno Saol, Christiane Balthasar och Henriette Piper.

Böckerna i serien:
* Den du inte ser (2003)
* I denna stilla natt (2004)
* Den inre kretsen (2005)
* Den döende dandyn (2006)
* I denna ljuva sommartid (2007)
* Den mörka ängeln (2008)
* Den dubbla tystnaden (2009)

Andra som bloggat om boken:
Darkangel, Tankar om matlagning, blommor och livet och Junitjej.

Den dubbla tystnaden
Författare: Mari Jungstedt
Förlag: Albert Bonniers Förlag
ISBN10: 9100122602
ISBN13: 9789100122607

Läs även andra bloggares åsikter om deckare, Gotland, Mari Jungstedt

Arkiverad under: Litteratur och konst, Recension Taggad som: Deckare, Gotland

John Grisham: Utpressningen

14 september, 2009 by Redaktionen

utpressning
”Utpressningen” av John Grisham är den senaste av hans detektivromaner som översatts och getts ut på svenska, den kom i våras. Som ofta med Grishams romaner ger den en inblick i lviet bland jurister i USA. Den här gången är den en ung man som går sista året på den fina universitetet Yale som rekryteras till en av de förnämsta och största juristfirmorna på Wall Street i New York.

Boken ger en intressant inblick i livet på de finaste juristbyråerna, fast det känns att boken skrevs av Grisham innan finanskrisen bröt ut som värst. Juristerna på byrån jobbar stenhårt och ska framför allt fakturera, fakturera. Om de inte fakturerar tillräckligt mycket kommer ju deras uppdragsgivare att tro att de inte får valuta för sina pengar. Så juristerna fakturerar tiden när de käkar lyxiga luncher och middag på de fina krogarna i New York. Jag misstänker att en del förändrats sedan den finansiella krisen slagit till.

Yale, huvudpersonen i romanen, var i början av sina studieår ganska vild och tillsammans med sina rumskamrater var han med på en våt fest där en ung tjej hade sex med eller utnyttjades av några unga män. Fem år senare dyker en videoinspelning därifrån upp och med hot om att lägga ut den på Internet och med hot om att dra igång ett åtal om våldtäkt blir Yale utpressad.

Ett tag är boken spännande, även om jag egentligen inte köper förutsättningarna. De som ligger bakom utpressningen är inte trovärdiga. De har tillgång till för mycket information och väl avancerad utrustning för att jag ska tro på det.

Historien om tjejen som antingen utnyttjats sexuellt eller våldtagits blir lite väl ytlig.

Som alltid är det flyt och fart i Grishams bok, så jag läste vidare och bestämde mig för att strunta i de delar som var lite för överdrivna för att vara trovärdiga.

Jag tror inte Grisham själv är så stolt över just den här kriminalromanen. Han fick inte till det riktigt i slutet, det blev lite abrupt, för att inte säga för mycket.

Grisham kan definitivt bättre än så här.

John Grisham som föddes 1955 har sedan genombrottet med ”Firman” 1992 gett ut 22 så kallande spänningsromaner. Så med den farten är det väl förlåtet att en och annan mer skrivs på rutin än på inspiration.

Men, smaken liksom baken är delad. SvD gav romanen betyg 4:

Medan inte så mycket händer droppar John Grisham också giftiga formuleringar om affärsbyråerna. De är alltid skurkarna i hans värld. Han skapar som vanligt en innebördsladdad kontrast mellan faktureringsfetischisterna och de riktiga advokaterna, alltså de som arbetar med riktiga människors riktiga problem. Där är John Grisham en principfast populist i samma anda som Woody Guthrie, Frank Capra och countrysångaren Merle Haggard.

Därför är det alltid ett nöje att läsa Grishams romaner, även när han slarvar med intrigen och låter den populistiska hållningen komma till uttryck i berättarkommentarer istället för att integrera den i skeendet.

Ty den fördröjandets estetik en välvillig läsare ser i John Grishams nya bok är kanske mer en förströddhetens estetik.

Utpressningen
Författare: John Grisham
ISBN: 978-91-0-012277-5

Läs även andra bloggares åsikter om deckare, juridik, USA, recension, John Grisham, Utpressningen

Arkiverad under: Litteratur och konst, Recension Taggad som: Deckare, juridik, Recension, USA

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1515
  • Sida 1516
  • Sida 1517
  • Sida 1518
  • Sida 1519
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1556
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in