• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

covers

Tyler Ward Studion på Kulturhuset, bilder och reflektioner

10 mars, 2012 by Redaktionen

Tyler Ward
Studion på Kulturhuset
9 mars 2012
Betyg 3 av 5

Youtube-sensationen Tyler Ward intog spelstället Studion på Kulturhuset i Stockholm. Den 23-årige amerikanen har gjort akustiska versioner på låtar som Paradise (Coldplay), Wonderwall (Oasis), Set Fire to the Rain (Adele), Lock at me now (Chris Brown) och The Cave (Mumford and Sons).

Det var en aktiv ung publik som hade tagit sig dit. Tyler Ward sa ”är det för den vackra publiken eller för det kalla vädret som jag är så nervös?”.

Och det kan mycket väl stämma, det var mestadels tjejer där, och de flesta var där med sina bästa vänner. Några sa dock att de var här med sin pojkvän, rättare sagt att pojkvännen var där med sin flickvän.

Publiken sjöng med och det blev lite allsåg i den mysiga lokalen. Även när Tyler spelade upp några nya låter från sitt kommande album så verkade publiken redan kunna dem och sjöng så vacker med i klirrande nyanser i sång.

Stämningen var mysig och lokalen studion fungerade väldigt bra för honom. Det var faktiskt mer folk än jag trodde från början, blev smått överraskad. Det glädjer mig att så många var där för att ta del av hans musk. Hans röst var magnifik vacker och slående. Så grymt inspirerande när han står med sin gitarr i mörkret och framhäver vackra covers på underbara låtar.
Nästan 500.000 fans följer honom på Facebook och nästan 875.000 på hans Youtube-kanal.

Text och foto: Calle Andersson

Tyler Ward på Facebook

Läs även andra bloggares åsikter om Tyler Ward, Youtube, Facebook, Kulturhuset, musik, popmusik, covers

Arkiverad under: Musik, Recension Taggad som: covers, Facebook, kulturhuset, Musik, Popmusik, Tyler Ward, YouTube

Peter Gabriel: Scratch my back – Kulturbloggens tankar om skivan

12 februari, 2010 by Rosemari Södergren

petergabriel_scratchmyback
Peter Gabriel gör covers på andra stora musiker på sitt kommande album som släpps nästa vecka. Jag ser att Aftonbladets recensent Håkan Steen är rätt missnöjd med skivan och skriver:

Problemet med de varliga, halvviskande versioner som Gabriel och producenten Bob Ezrin skulpterar fram är att en samling genomgående väldigt originella melodier och uttryck – från Bowies ”Heroes” till Radioheads ”Street spirit (fade out)” – ofta förvandlas till något alldeles för likformat, som dessutom bryr sig lite för mycket om att släppas in i finrummen.

Jag gillar verkligen den subtila spänningen som byggs upp i Talking Heads ”Listening wind” eller Arcade Fires ”My body is a cage” men i många andra nummer försvinner det som är bra med låten på vägen. Bitvis blir det faktiskt rätt tråkigt.

Själv har jag lyssnat igenom recensionsexemplarer ett par gånger och är inte lika missnöjd. Förutsättningen är nog att lyssnaren ska vara ett stort fan av Peter Gabriel. För det spelar ingen roll om det är en cover av David Bowie eller av Paul Simon: allt låter som Peter Gabriel.

Aftonbladet Håkan Steen menar att det ska bli mer intressant med uppföljaren, då artisterna som Peter Gabriel gjort covers på ska göra covers på honom. Jag känner mig kluven, eftersom Peter Gabriel är Peter Gabriel och lika svår att tolka som Leonard Cohen. Precis som de flesta misslyckas med covers på Cohen tror jag det är enormt svårt att tolka Peter Gabriel. Den som ska lyckas måste försöka göra något helt eget – och inte försöka låta som Peter Gabriel.

Expressens Per Hägred var minst lika förtjust som jag, däremot och gav albumet betyg 4
:

Tricket är att han kastar ut gitarr och trummor och monterar ihop sångerna med ett piano som sett för många Bergmanfilmer. Durutti Column’s John Metcalfe strör på med skira stråkar. Bon Ivers ”Flume” har trårar som trillar nerför kinderna och Magnetic Fields’ ”Book of love” är outsägligt vacker.

Peter Gabriels hemsida.

Spåren på albumet är:
Heroes (David Bowie)
The Boy in the Bubble (Paul Simon)
Mirrorball (Elbow)
Flume (Bon Iver)
Listening Wind (Talking Heads)
The Power of the Heart (Lou Reed)
My Body is a Cage (Arcade Fire)
The Book of Love (The Magnetic Fields)
I Think it’s Going to Rain Today (Randy Newman)
Apres Moi (Regina Spektor)
Philadelphia (Neil Young)
Street Spirit (Radiohead)

Recension i The Guardian.

Del av en intervju med Peter Gabriel om ”Scratt my back”:

Läs även andra bloggares åsikter om skivnytt, popmusik, covers, recension, Peter Gabriel

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: covers, Popmusik, Recension, skivnytt

Tre bra nya skivor: svenska Leonard Cohen-covers, Mustasch och Blända

1 oktober, 2009 by Rosemari Södergren

mustaschskivan
Tre mycket intressanta skivor har släppts den här veckan. Tre sinsemellan väldigt olika skivor: Hårdrockbandet Mustasch med albumet ”Mustasch”, en mängd svenska artister samlade i en hyllningsskiva till Leonard Cohen: ”Cohen – The Scandinavian Report” och indiebandet Bländas debutalbum ”Minnesmissbruk”.

cohen_scandinavianreportLeonard Cohen fyller 75 år i år – och det har gjort att hyllningsskivor till honom spelats in runt om i världen. I Sverige fick nyligen Ebba Forsberg mycket bra kritik för sitt album med Cohen-tolkningar.

Egentligen kan ingen tolka Cohen. Leonard Cohen är speciell och har en högst originell utstrålning, stil, sångröst och förmedlar en förförisk, vemodig känsla av vishet och livserfarenhet som ingen annan.
Därför tycker jag nästan att tjejerna som tolkar honom blir bättre, för då jämför jag inte med Leo.

Jo, den klassiska Cohen-låten ”Hallelujah” finns med. Det kan synas vanskligt, med tanke på att Cohen själv sagt att han inte vill höra fler covers på den. Det finns ju tyvärr många som inte lyckats så bra. Men på den skandinaviska Cohenskivan gör Anders Widmark en hel instrumentell version. Smart sätt att tackla den utmaningen.

Fast jag tycker om både Jan Malmsjös tolkning av ”Dansa mig till kärlekens slut” och Mikael Wiedes ”USA är redo för demokrati”, för de gör sångerna till sina egna. Det blir som en Malmsjölåt och en Wiehelåt. Och det är väl bättre än att försöka efterlikna Leonard Cohen, vilket ingen kan.

Spåren på almumet är:
1. Cookies n Beans – First We Take Manhattan
2. Rebecka Törnqvist – Here It Is
3. Moto Boy – If It Be Your Will
4. Jan Malmsjö – Dansa mig till kärlekens slut
5. Ane Brun – Ain´t No Cure For Love
6. Bo Sundström – Everybody Knows
7. Sara Isaksson – Hey That´s No Way To Say Goodbye
8. Lars Halapi – Sisters of Mercy
9. Mikael Wiehe – USA är redo för demokrati (Democracy)
10. Anders Widmark – Hallelujah
11. Eva Dahlgren – Bird On The Wire
12. Vidar & Peter – In My Secret Life
13. Jenny Wilson – The Partisan
14. Olle Ljungström – Chelsea Hotel # 2
15. Sophie Zelmani – Waiting For The Miracle To Come
16. Christel Alsos – Suzanne

Dagens Nyheter gav skivan betyg 3, liksom Sydsvenskan.

Mustasch: Mustasch
Man kan ju undra varför hårdrocksbandet Mustasch döper just det här albumet till ”Mustasch”. Det är ju inte deras debutalbum.
– Det är den bästa, sade en av bandets medlemmar då Kulturbloggen fick en liten pratstund med dem på en releasefest för skivan.
– Den är mer genomarbetad och mer jämn, sade trummisen Tomas Jernberg.
Albumet släpptes 30 september, men första singeln ”Mine” släpptes 14 september.
Det är hårdrock, förstås, men mer. Hårdrock åt det melodiösa hållet, med en sångare som sjunger (hur ska jag annars beskriva det för att jämföra med hårdrock där sångarens ljud inte direkt kan definieras som sång?).
Där finns en hårdrockballad på skivan, som är en av de bästa hårdrocksballader som släppts på sistone och sedan en riktigt skön, annorlunda låt – Desolate – där Kalle Moraeus spelar fiol.

Betyg 3 i Expressen.

Bandet bloggar på Aftonbladet, här skriver de om en signering och en recensioner:

Vi fick 5 av 5 i Groove på nya plattan, roligt roligt.

Mustasch hemsida.

Blända: Minnesmissbruk
blanda_minnesmissbrukDå och då kommer svenska band som genom sin lokala särprägel slår an en unik ton. Bländas debutalbum ”Minnesmissbruk” är traditionell folkpop med halvakustisk sättningen. Sångaren, låtskrivaren och producenten Magnus Josefsson är smålänning och sätter en prägel på musiken som gör att de har ett eget uttryck.
Kvartetten har rötter i Dungen, The Gu89ld och Jonny Kock.
Gästmusiker finns på skivan, som Per Larsson från Joel Almes band och Eric Malmberg fårn Sagor & Swing.
Melankoliskt ibland, luftigt, poppigt, vardagsbetraktelser, sorgset och hoppfullt på samma gång.
Magnus Johansson har dessutom fått producenthjälp med Mattias Glavå och Björn Olsson.
Blända kommer att ta mer och mer plats på den svenska indiescenen, det är ett som är säkert.

Låtarna på skivan:

1 Utanför
2. Lämna Mig Ifred
3. Uppvidinge Härad
4. Minnesmissbruk
5. Ville Aldrig Hamna Här
6. Linje 331
7. Nico
8. Syster
9. Er Som Var
10. Aningar Om Dig
11. Glöm Bort Mig
12. Kronofors Grässavann

Blända på Myspace.

Annat skivnytt:
Jo, det är verkligen en intensiv tid för skivsläpp just nu. Massor av nya skivor släpptes den här veckan.
Vi skulle behöva vara många fler här på Kulturbloggen för att täcka allt.
Barbra Streisand har släppt ett nytt album, Tingsek hyllas stort för sitt nya, kompromisslösa album och en av mina absoluta favoriter Sheffieldskildraren Richard Hawley har släppt sitt sjätte album: ”Truelove’s Gutter”.

Relaterat:
Om Cohen-skivan i Newsdesk.

Cohen The Scandinavian Report

Mustasch – Mine

Läs även andra bloggares åsikter om skivnytt, hårdrock, indie, folkpop, covers, Mustrasch, Leonard Cohen, Streisand, Tingsek, Hawley, Blända, musik, recensioner

Arkiverad under: Recension, Skivrecensioner Taggad som: covers, folkpop, Hårdrock, indie, skivnytt

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Recension: Inte fullt – men fullträff: 5SOS och publiken bär varandra hela vägen

5 Seconds of summer på Hovet Betyg 5!!! … Läs mer om Recension: Inte fullt – men fullträff: 5SOS och publiken bär varandra hela vägen

Blir uppfylld av krängande melodier och pulserande komp – The Splendor på Utopia

16/4 2026 Jazzkrogen Utopia nedanför … Läs mer om Blir uppfylld av krängande melodier och pulserande komp – The Splendor på Utopia

Teaterkritik: Fröken Julie – en kommentar till vår tid

Fröken Julie Av August … Läs mer om Teaterkritik: Fröken Julie – en kommentar till vår tid

Recension: Dina Ögon låter Människobarn andas – och Fållan lyssnar

Dina Ögon – Fållan (Kväll 1) - Betyg 4 … Läs mer om Recension: Dina Ögon låter Människobarn andas – och Fållan lyssnar

Teaterrecension: Solaris på Dramaten – I sprickorna mellan verklighet och skuld

Solaris på Dramatens lilla scen - Betyg … Läs mer om Teaterrecension: Solaris på Dramaten – I sprickorna mellan verklighet och skuld

Filmrecension: La belle année – Det vackra året – för seg och diffus och spretig

La belle année - Det vackra året Betyg … Läs mer om Filmrecension: La belle année – Det vackra året – för seg och diffus och spretig

Filmrecension: The Mummy – en av de mest tillfredställande skräckupplevelserna på åratal

The Mummy Betyg 4 Svensk biopremiär 17 … Läs mer om Filmrecension: The Mummy – en av de mest tillfredställande skräckupplevelserna på åratal

Filmrecension: Urchin – delvis imponerande samtidigt som den också är djupt problematisk

Urchin Betyg 3 Svensk biopremiär 17 … Läs mer om Filmrecension: Urchin – delvis imponerande samtidigt som den också är djupt problematisk

Filmrecension: Nyårsfesten – spretig och mestadels helt ointressant

Nyårsfesten Betyg 2 Svensk biopremiär … Läs mer om Filmrecension: Nyårsfesten – spretig och mestadels helt ointressant

Recension av tv-serie: Jo Nesbøs Harry Hole – mörk, dyster men har något viktigt att säga

Jo Nesbøs Harry Hole Betyg 3 Premiär på … Läs mer om Recension av tv-serie: Jo Nesbøs Harry Hole – mörk, dyster men har något viktigt att säga

Filmrecension: Je m’appelle Agneta – en film som spritter av livsglädje

Je m’appelle Agneta Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Je m’appelle Agneta – en film som spritter av livsglädje

Recension: Amanda Bergman på Cirkus, En röst som berör – men inte alltid väcker

Amanda Bergman, Cirkus, Stockholm, betyg … Läs mer om Recension: Amanda Bergman på Cirkus, En röst som berör – men inte alltid väcker

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in