Killinggänget på Dramaten – kändes som ett teaterhistoriskt ögonblick. Ett humorgäng från tv flyttar in på Stora Scenen på det svenska nationalscenen. Förväntningarna var stora,
applåderna åskade innan ridån gick upp.
Första stora skrattsalvan ekade genom lokalen då Henrik Schyffert trädde in, ikiädd klänning som såg ut att vara sydd utifrån de dräkter Formel 1-förare har. Nedtill var den stor som en klänning från den tid då klänningar hos hovet hölls upp med stålställningar undertill.
Fast sedan kom det inte så många fler skratt.
Jag vet inte om det beror på publiken eller föreställningen.
Vi två från Kulturbloggen såg Alex Schulman och Sigge Eklund på raden snett framför oss förresten, för kvällen klädda i mörka stiliga kostymer. En stor del av publiken var ju journalister och andra av den kategorin. Och det är en bortskämd grupp som inte bjuder så mycket på sig själv och inte skrattar i första taget.
Schulman har bloggat om föreställningen och skriver bland annat:
– Sammanfattningsvis: idén att spela sig själva, att gestalta sin egen grupps förfall, är briljant. När jag hörde om det trodde jag att jag skulle få se något fantastiskt. Men redan i första scenen står det klart att de inte riktigt vågar löpa linan ut. De har hela tiden på sig sina masker. Därför måste man säga att den här pjäsen både var modig och feg på en och samma gång. Jag är inte besviken, men förvånad. Om jag skulle ge plus, så skulle jag beroende på humör antingen ge den en stark tvåa eller en svag trea. Där har vi det.
Föreställningen bygger, som Schulman skriver, på åersonernas karaktärer, att de inblandade spelar karikatyrer av sig själva. Robert Gustafsson är rolig bara man ser honom, Andres Lokko i sin roll som besserwissern är träffsäker.
I pausen hörde jag några viska att det mest var buskis. Dethåller jag inte med om, men visst: det är en ovanlig föreställning för att vara på Dramaten och den har drag av såväl buskis som nyårsrevy.
Jo, det var givetvis en hel del roliga citat. Som när Mårten Luuk upptäcker att Andress Lokko har en fru sedan 17 år tillbaka.
– Varför har du aldrig sagt något?
– Du har aldrig frågat?
Det säger en del om hur relationer i en grupp, att människor kan vara på en arbetsplats och faktiskt aldrig fråga om en persons privatliv. Fast det tycker jag inte killar eller herrar har patent på. Jag tycker inte det är så stor skillnad på killsnack som tjejsnack eller människosnack. Jag har varit i så många olika konstellationer att jag inte tycker det är så himla stor skillnad på grupper med killar och grupper med tjejer. Det beror på individerna. Därför har jag lite svårt att ta till mig en föreställning som bygger på att visa killsnack.
Fast: Killinggänget är duktiga och säkra inom området humor, så det är klart att det blir roligt och jag kan tänka mig att en publik som kommer dit bara för att ha kul och inte känner att de ska granska det kritiskt kan slappna av och skratta mer.
Mer om Killinggängets föreställning på Dramatens hemsida.
Relaterat:
Svenska Dagbladet 1 och Svenska Dagbladet 2, Expressen och Aftonbladet.
Läs även andra bloggares åsikter om teater, Dramaten, komedi, Schulman, Killinggänget, scen
Jag är överlag skeptisk till de konstellationer där bara män ingår. Är inte det lite märkligt och kan det verkligen bli riktigt bra?
Tyvärr kan jag inte hålla med. Var just på premiären och det var det sämsta jag någonsin sett, dessutom chauvinistiskt och helt värdelöst. Brynolfsson lyste starkast, men han är ju också den enda riktiga skådespelaren av dem alla. Nej stackars alla er som skaffat biljetter. Värm upp bostaden i stället genom att elda upp biljetterna.
Praktfiasko. Ek och Brynjolfson är skådisar, resten av uppblåsta Killinggänget skulle inte platsa på en amstörteater och ni har de fått fria händer på Stora scenen. Helt makabert svagt manus. They have nothing to say and it shows bigtime.
Nej jag håller med de som inte uppskattade pjäsen – gick själv i pausen.
Sämsta jag sett av Killinggänget!
Jag har alltid gillat killinggänget, ofta skrattat ohejdat, men den här gången lyckades de verkligen suga stenhårt! Jag och mitt sällskap gjorde som Sofia, vi gick i pausen.
Kommer tänka mig för innan jag betalar för att se Killinggänget igen.
Kasst!
Jag är ett jättestort fan av Killinggänget, tittar titt som tätt på dvd:erna av Killing i manegen, NileCity och Percy Tårar. Riktiga klassiker, vi pratar här humor, de är roliga, man skrattar, vi pratar en massa galna karaktärer som Robert Gustafsson skapar, Rheborg som Percy Nilegård (Personligen är det nog på långa avstånd det bästa som Rheborg har åstadkommit med) m.fl. Jag såg verkligen fram emot att se detta, se de live på Dramaten. Men vad möts man av? Ingen humor, inget manus, de gjorde ju för sjutton inget på scen heller! Rheborg, Schyffert, Gustafsson…. De gjorde ingenting! Det enda jag fann var lite roligt, var när Rheborg började babbla om ”att man skulle byta ut kärlekstunneln mot en vanlig betongtunnel och att det enda man skulle mötas av i slutet var en kort stopp för att köpa en ny skåpsavgift”. Resten var totalt botten! Jag och mina föräldrar bet ihop över pausen, diskuterade om vår gemensamma stora besvikelse och hoppades på en andra betydligt bättre akt. Det var knappt nån skillnad, unset bättre möjligtvis i den andra.
Jag hoppas verkligen att den slutliga orsaken var att Killinggänget var extremt begränsade till vad de fick göra enligt manuset, dvs. att inte vara ett dugg roliga! Hur puckat det en kan låta, så hoppas jag verkligen att det var den enda anledningen. Jag vill inte att Killinggänget skall lägga ner, bjud in Inde tillbaka, för jag gillade honom starkt som Tommy Bohlin och i viss mån även Loke Martinson. Därefter önskar jag att de satsar vidare på humor, sånt som de faktiskt är så himla bra på, att de återupplivar gamla goda karaktärer och kör en show inspirerad av den som de exempelvis gjorde på Berns i liveversionen av Manegen. Skärpning Killinggänget, snälla ni!