• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Musiktips: isländska Seabear med "We built a fire"

20 mars, 2010 by Rosemari Södergren


Indiemusik med isländska drömska toner, påminnande en hel del om Sufjan Stevens. Så kan Seabears musik beskrivas. Bandets debutalbum ”The Gost That Carried US Away” släpptes 2007 och

Brittiska Clash Magazine skrev om debutalbumet:

The Ghost That Carries Us Awas is a delicate, fragile collection of acoustic indie-pop gems … Think Sufjan Stevens meets an unplugged Arcade Fire and you+ll be somewhere near the mark.

I mars i år, 2010, släppte isländarna sitt andra album: ”We Built A Fire”.
Det albumet är lite poppigare och mer fart i än debutalbumet, även om det fortfarande påminner om den indie som kommer från Sufjan Stevens.

I och med andra albumet har Seabear blivit ett band jag kommer att följa och kommer de till någon festival i sommar ska jag försöka ta mig det. Eller ännu hellre: om de gör en egen spelning. Seabear tror jag är ett band som gör sig allra bäst i en mindre lokal och inte på en utescen.

Jag är inte ensam om att ha fastnat för dem. ”We Built A Fire” fick högt betyg av flera musikkritiker, som i Helsingborgs Dagblad och Allehanda.


Skivan fick högt betyg hos Dagens skiva, som bland annat skriver
:

Ett tre månaders sällskap med We Built a Fire är det bestående intrycket att albumet är mycket mer låtar än en enhet. Men det gör sig som båda delarna. Det är mindre varierat än The Ghost That Carried Us Away men samtidigt inte lika charmigt vingligt. We Built a Fire har en del av den falska snällhet som kan falla över och bli irriterande men som i Seabears fall håller sig på rätt sida gränsen. Seabear är för ivriga för snällpopen och för ivriga för att hålla sig till tidigare sovrumsstämningar. Det höjer We Built a Fire bland vårens släpp.

Här en intervju i Clash music med sångaren och frontmannen Sindri Már Sigfússon inför lanseringen av andra albumet:

What are the principal feelings expressed in this album?
I am not sure I wanted to express something concrete. It was just the whole band’s feeling. We started working on some ideas together until we felt that it was finished.

What inspires you lyrically?

For this album it is mostly rural areas that inspired me. This is kind of my theme…But it wasn’t necessarily any specific place that inspired me. Just some rural time and place. It doesn’t really make sense, but it works for me.

Seabear på MySpace.

Seabear- Cold Summer

Seabear – I’ll Build You a Fire

Läs även andra bloggares åsikter om musik, indie, skivnytt, Island, Seabear, popmusik

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: indie, Island, Musik, skivnytt

Alex Chilton från Big Star och Mark Linkous från Sparklehorse lämnar ekande tomrum

18 mars, 2010 by Redaktionen

Efter flera års till och från-lyssnande har jag äntligen för ett antal månader sedan fastnat helt för Big star och upptäckt mer och mer dimensioner i deras musik. Och idag dog Alex Chilton, som tillsammans med Chris Bell var låtskrivare och sångare i bandet.

Tillsammans bildade de en fantastisk låtskrivarduo inte olikt paret Lennon/McCartney. Jämförelsen är inte irrelevant när man tänker på att gruppen ekade lika mycket av Beatles som av The Byrds och Simon and Garfuncle. Deras bästa skivor, Number #1 record och Radio City var som en enda lång entusiastisk omfamning av all kreativitet och melodikänsla som dessa band stod för. Framförallt passionen för musiken, det romantiskt innerliga tilltalet och de välsnickrade låtarna är nog stora anledningar till att bandet blev ett sådant kultband. Det har gjorts många covers på deras låtar, bland annat har Håkan Hellström spelat in en svensk version av 13.

Det är sorgligt när kulthjältar går ur tiden, precis lika sorgligt som när Mark Linkous bakom den fantastiska indiegruppen Sparklehorse tog livet av sig den 6e mars i år. Det är alltid någonting lite bittert över att dessa förbisedda musiker blir uppmärksammade först efter sin död, att det då skulle vara extra meningsfullt att lyssna på dem, men egentligen är det ju såhär: ju fler som får uppleva Big Star och Sparklehorses magi, dessto bättre.

Båda har mycket material att hämta på Spotify. Nr#1 Record är min favorit med Big Star, just nu tycker jag att Sparklehorses bästa är It’s a wonderful life.

Läs om Alex Chilton och om Mark Linkous i DN.


Arkiverad under: Musik, Skivrecensioner Taggad som: Alex Chilton, avliden, Big Star, död, klassiskt, kult, Musik, pop, rock, Sparklehorse

En helkväll med rock: Halestorm, Heaven´s Basement och Theory of a deadman

18 mars, 2010 by Rosemari Södergren


Tre riktigt ösiga rockiga band spelade på Pub Anchor i Stockholm. Om du gillar rockmusik och en avslappnad stämning där publiken är blandad, med såväl unga som nyss fyllt insläppsåldern och medelålders rockälskare, då ska du nog kolla in programmet på den rockpuben.

Halestorm
Först ut var Halestorm, ett rock band från en York, Pennsylvania som släppte debutalbumet i april 2009.
Bandet har varit aktivt sedan 1997 med syskonen Arejay och Lzzy i spetsen, de var endast 10 och 13 år gamla när bandet startades. I det första stadiet spelade deras pappa bas innan de hittade sin nuvarande basist Josh Smith.
Publiken gillade bandet och alldeles speciellt märktes det att många var förtjusta i sångerskan, Lizzy, en tuff rocktjej.
Det är lite ont om tjejer i rockbranschen så det är välkommet när det dyker upp duktiga sådana.
Halestorm spelar hård rock men jag vill inte kalla det metal. De flesta låtarna med full fart och ösigt.

Efter spelningen gick bandet ner från scen och ut bland publiken och snackade med fans och alla som vill häls apå dem. Jag tog ett kortare samtal med Josh, basisten. Det var första gången de var i Sverige och på frågan om vad han kände till om svenska musik sade han ”In Flames och Abba”.
Halestorm består av:
Lizzy Hale – lead vocals, rhythm guitar, keyboards (1997–present)
Joe Hottinger- lead guitar, backing vocals (2003–present)
Josh Smith – bass, backing vocals (2005–present)
Arejay Hale – drums, percussion, backing vocals (1997–present)

Halestorm på Mypace,
Halestorms officiella hemsida.

Heaven´s Basement
Andra bandet på scen var det brittiska Heaven’s Basement, Enligt brittiska wikipedia kategoriseras band somn ”British hard rock & heavy metal”.
Bandet startade 2008 och har tre medlemmar som tidigare spelat i Hurricane Party/Roadstar. De har turnerat bland annat med Bon Jovi.
Ur Wikipedia:

Heaven’s Basement first performed in Kettering in April 2008. Over the last two years Heaven’s Basement have toured with the likes of Buckcherry, Disneyland After Dark, Thunder, Black Stone Cherry, Shinedown, Blind Melon, Hardcore Superstar, Tesla, Madina Lake, Papa Roach, Bon Jovi and played at many festivals such as Bloodstock Open Air, Hard Rock Hell, Metalway and Sonisphere.[1] They opened for Bon Jovi at the City of Manchester Stadium alongside The Feeling in 2008.

På bandets officiella hemsida står det att de är influerade av AC/DC och Zeppelin – och det är väl så deras musik kan beskrivas, en slags blandning av dessa band. Rockigt, hårt och urrockigt.

Det syntes att publiken gillade bandet, de klappade händerna och gungade med i den fartiga rocken.

Heaven´s Basements hemsida.
Heaven´s Basement på MySpace.

Theory of a deadman
Kan det vara magiskt med hård rock?
Svaret är definitivt ja när Theory of a deadman kliver in på scen.

Theory of a Deadman är ett kanadensiskt rockband, bildat 2001. De spelar traditionell rock eller om nan så vill ska det väl beskrivas som grunge och har också en del rockballader och med en sångare som ser ut som när rockabillyn möter Elvis möter Fred Mercury.

De skivdebuterade 2002 med det självbetitlade albumet Theory of a Deadman. Sedan har de kommit ut med ytterligare ett album – Gasoline 2005 samt ett antal singlar och 2008 släppte de sitt tredje album Scars & Souvenirs 2008.
Dessutom spelade de min favoritlåt från den senaste skivan, låten ”All or nothing”. Så jag var mycket nöjd och det märktes att de har en stor publik som kan deras låtar. Där jag stod långt fram och trängdes viftade publiken med armarna i takt och sjöng med i flera sånger.

Theory of a deadman – officiell hemsida.
Theory of a deadman på Myspace.

—-
Banden spelar på Sticky Fingers i Göteborg dagen efter, det vill säga de spelar 17 mars.

Halestorm – I Get Off

Heaven’s Basement – Executioner’s Day – Live

THEORY OF A DEADMAN (SANTA MONICA) LIVE IN STUDIO K-ROCK

Läs även andra bloggares åsikter om recensioner, rock, grunge, hårdrock, metal, Pub Anchor, Stockholm, Halestorm, Heavens Basement, Theory of a deadman

Arkiverad under: Musik, Recension Taggad som: grunge, Hårdrock, metal, recensioner, rock

Kontrakt med Gud på Stadsteatern

15 mars, 2010 by Redaktionen


Mattias Anderssons nyskrivna pjäs Kontrakt med Gud hade den 13 mars urpremiär på Stockholms Stadsteater. Markus och Rebeckas relationsproblem blir plötsligt oviktiga när deras 16-åriga dotter ligger för döden efter att ha blivit påkörd av en bil. Pappa Markus faller på knä och ber till Gud att han ska offra vad som helst bara hans dotter överlever. Ett mirakel sker och hon återvänder till livet.

Ola Rapace som Markus, Maria Heiskanen som Rebecka och Anna Åström som dottern Sandra är övertygande i sina roller i den sönderfallande förortsfamiljen. Även om jag tycker att rollgestalterna är onödigt jablonartade. Vi känner igen det äkta paret från så många teaterföreställningar; den undanflyende mannen som inte vågar stå för vad han känner eller för sina handlingar; den utlevande kvinnan som kastar ifrån sig sina känslor utan att ta ansvar för var de hamnar.

Ändå blir det en trovärdig bild av den icke-kommunikation som är alltför vanlig, utbytet av en massa ord som inte leder någonvart. Markus och Rebecka borde stå nära varandra efter ett 17-årigt förhållande, men ingen av dem försöker vare sig förstå den andra eller få den andra att förstå. Det är likadant när Markus i sin förtvivlan vänder sig till Gud. Han lyssnar inte då heller. Snarare gissar han sig till vad Gud vill och inte ens när han säger sig agera på Guds vilja kan han vara rak och ärlig.

Kontrakt med Gud handlar om offer, skuld och svek. Pjäsen visar hur ett offer som görs för en god sak kan bli ett svek ur någon annans perspektiv. Men framför allt tycker jag att pjäsen handlar om sanning och lögner. Det är lögnen som är det största sveket. Med hjälp av sanningen kan mirakel ske.

I rollerna: Ola Rapace, Maria Heiskanen, Anna Åström, Ramtin Parvaneh och Jamila Nadia Hussein-Johansen.

Kontrakt med Gud spelas på Klarascenen till och med den 13 juni 2010.

För mer information, se: Stockholms stadsteater

Relaterat:
Recension i SVD
Recension i DN

Läs även andra bloggares åsikter om teater, gud, religion, stadsteatern, recension

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: gud, Religion, Stadsteatern, Teater

Rapport från premiären av Hantverkarna på Dramaten

14 mars, 2010 by Redaktionen


Jag besöker Dramaten med många års mellanrum. Detta var tillfälle nummer tre i mitt 45-åriga liv. Finns det nåt som knyter ihop de tre besöken så är det att Örjan Ramberg har varit med på scen varenda gång. Jag är inte någon van teaterbesökare och har ingen jättekoll på hur man bör bedöma en teaterföreställning, men om vi säger så här: Går tiden fort, och kan man avhålla sig från att tjuvglo på alla fina stuckaturer och skulpturer i lokalen under spelets gång, ja då är det antagligtvis bra.

Och faktiskt, precis som vid de två tidigare tillfällena (Mästaren & Margarita samt En midsommarnattsdröm) gick tiden fort, och de på scenen lyckades behålla min fulla uppmärksamhet hela vägen. Eller nja … det var lite trögstartat, tycker jag, i alla fall den första kvarten. Men sen tog det sig, och när allt var slut tänkte jag att: ’Det här kunde gott få hålla på en stund till.’.

Mycket är, kommer jag på när jag tänker efter, Örjan Rambergs förtjänst. Han har nåt slags självförtroende i spelet som gör att han fyller ut scenen – en slags tyngd. Och fast jag inte vet hur skådespelande funkar föreställer jag mig att med ett sånt ankare i gänget kan de andra bara surfa med i svallet runt honom, så att säga, så flyter allt på bra. Han hade förvisso inte huvudrollen här, men hans rollfigurs (Glen) närvaro genomsyrade pjäsen.

Det handlade alltså om det unga paret Alice och Manfred, vars hus höll på att renoveras av ett gäng riktigt dryga hantverkare. Alice och Manfred själva, förresten, var inte heller särskilt sympatiska, utan jobbigt neurotiska. I mina ögon förtjänade de varandra, de och hantverkarna. I slutänden, efter en hel del sköna stunts och tuffa effekter, fick till slut alla medverkande vad de förtjänade.

Jag är nöjd.

Johnny
som också bloggar på Stationsvakt


Här kan du se bilder från föreställningen Hantverkarna

Mer om Hantverkarna på Dramatens hemsida
Ett litet filmklipp från innan Hantverkarna var fullt så färdig, på Dramatenbloggen.

Läs även andra bloggares åsikter om Dramaten, teater, scen, Gösta Ekman

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: Dramaten, Teater

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1492
  • Sida 1493
  • Sida 1494
  • Sida 1495
  • Sida 1496
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in