• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Recension av Dinner for Schmucks

5 september, 2010 by Jonatan Södergren

Betyg: 3

Tim (Paul Rudd) är framgångsrik i såväl kärlekslivet som arbetslivet. Han håller på att fria till sin flickvän och ska just bli befordrad när allting faller samman. Chefen på jobbet har en annorlunda hobby – en middag för idioter – som går ut på att några anställda tar med sig egensinniga människor de hittar och driver med.

Steve Carell spelar Tims ”idiot” som stoppar upp möss med vilka han iscensätter sitt egna misslyckade kärleksliv. Denna bisarra komedi är alltså tillräckligt långsökt för att funka.

Jermaine Clement (från Flight of the Conchords) och David Walliams (från Little Britain) är ytterligare några av de komiker som medverkar och höjer filmen med sin närvaro.

Här kan du se filmens trailer:

Dinner for Schmucks går upp på svenska biografer den tionde september.

Arkiverad under: Filmrecension Taggad som: Dinner for Schmucks, Paull Rudd, Steve Carell

I rymden finns inga känslor – en av de bästa filmerna på länge

5 september, 2010 by Redaktionen


Ingen som sett någon biotrailer under sommaren lär ha missat reklamen för ”I rymden finns inga känslor” där ännu en Skarsgårdsbror presenterar sig för den stora biopubliken. Bill Skarsgård, den näst yngste av Stellan Skarsgårds fem söner med förra frun som spelar huvudrolllen, Simon som har Aspergers syndrom.

När Simon tycker att saker blir för krångligt och svårt att begripa sig på kryper han ner i en tunna som för honom är en rymdraket. Han vill ut i rymden för där är det fritt från det där krångliga som kallas känslor.

Den enda människa som riktigt förstår honom och klarar av honom är hans bror Sam. Simon får helt enkelt flytta hem till Sam och hans flickvän Frida. Det håller inte så länge. Flickvännen står inte ut att leva i ett förhållande där de ska ta hänsyn i allt till pojkvännens Asperger-drabbade bror.

Simon upplever att allt blir ett kaos när Sams flickvän lämnar deras liv. Då börjar Simon jakten på att hitta en ny flickvän till Sam. Då går han mycket vetenskapligt till väga, listar Sams egenskaper och intervjuar massor av unga kvinnor för att hitta den som kan bli den rätta.

Bill spelar Simon bra. Filmen är en komedi och karaktärerna blir skildrade lite mer som typer istället för som människor. Alla utom Simons bror Sam som skildras som en hel människa. Såväl Simon som hans föräldrar och Simons arbetskamrater, som också har psykiska besvär eller sjukdomar, skildras mer skissartat, som parodier och typer.
Men det gör inget, för filmen är varm och det är med stor kärlek människorna skildras. Eftersom det fortfarande i samhället råder många fördomar och missuppfattningar om människor som drabbas av psykiska sjukdomar eller syndrom tycker jag det är jättebra att det kommer filmer som tar upp deras situation.

Många har skrivit om filmen
Dagens Nyheter gav betyg 4:

Visuellt sett är det som om upphovsmännen var yngre bröder till Wes Anderson. Hans New York-miljöer från ”The Royal Tenenbaums” är visserligen utbytta mot norrländskt småstadsliv, men den frontala, helbildsälskande, färgkoordinerade estetiken känns igen.

Liksom kärleken till udda karaktärer. ”I rymden finns inga känslor” kunde i och för sig tagit ut svängarna ännu mer scenografiskt, men fantasin är det inget fel på. Musikaliskt är det också trendriktigt med artister som Lykke Li, Ane Brun, The Tough Alliance, Miss Li, Maia Hirasawa på ljudbandet.

Relaterat: Recension i Svenska Dagbladet, Göteborgsposten, Expressen, Kommunalarbetaren, Helsingborgs Dagblad och Aftonbladet och SR Kulturnytt.

Läs även andra bloggares åsikter om recension, film, Asperger, Skarsgård

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Asperger, Recension, Scen, Skarsgård

Nya skivor av Of Montreal, The Bear Quartet och Robyn

5 september, 2010 by Jonatan Södergren

Of Montreal – False Priest

Betyg: 3

Flumbandet Of Montreal är aktuella med sitt tionde album. Att de är helt orädda att blanda genrer (mestadels indie, glam rock och funk) är till en början uppfriskande men blir tyvärr en aning tjatigt i längden.

Generellt består låtarna på False Priest av ett antal olika delar som vävs samman på mer eller mindre underliga vis. Ett intro med teatralisk falsett á Kate Bush kan gå över till något funkigt med en drivande basgång för att sedan urarta i 80-talssynth.

Den tolfte oktober spelar Of Montreal på Debaser Medis . Eftersom de antagligen har den galnaste liveshowen sedan Flaming Lips kan det värt att lyssna igenom skivan och sedan pallra sig dit.

The Bear Quartet – Monty Python

Betyg: 4

Efter fjolårets succéalbum 89, som markerade bandets tjugoårsjubileum, är nu björnkvartetten från Luleå tillbaka med ett nytt album döpt efter en viss engelsk humorgrupp.

Jämfört med förra skivan så har The Bear Quartet tagit ett steg i en hårdare riktning. Lite mindre synthslingor och med gitarrer som kunde ha varit direkt hämtade ur valfri Dinosaur Jr-skiva.

Robyn – Body Talk pt. 2

Betyg: 3

Singeln Hang with Me fanns redan med som ett akustiskt spår på Body Talk pt. 1.

Det är ändå beundransvärt att Robyn släpper tre album inom ramen av ett år. All mediaexponering det innebär har hittills visat sig vara ett framgångsrikt recept för Sveriges kanske mest produktiva artist (även om produktiviteten tyvärr kanske till viss del går ut på kvaliteten).

Det går inte längre att undgå att Robyn troligtvis är Sveriges mest betydelsefulla musikexport när hon samarbetar med internationella storheter som Snoop Dogg men istället för att ge ut tre minialbum med åtta spår på varje hade hon ju faktiskt kunnat ge ut en ultimat Body Talk-skiva.

Så här skrev Atfonbladet om Robyns nya skiva.

Arkiverad under: Musik, Skivrecensioner Taggad som: Of Montreal, Robyn, The Bear Quartet

Från premiären av Helt enkelt komplicerat med Sten Ljunggren

4 september, 2010 by Rosemari Södergren

Om du liksom jag tycker att Sten Ljunggren är en fascinerande skådespelare ska du ta vara oå tillfället att se honom agera nästan ensam på en scen.
Han spelar den åldrande, delvis bittra skådespelaren och globetrotten som lever ensam med sina tankar i en risig lägenhet i föreställningen ”Helt enkelt komplicerat” som hade Sverigepremiär i den intima trevliga teatersalongen Bryggan på Stockholms Stadsteater 3 september 2010.
Var du än sitter i salongen känner du närhet till scenen och skådespelaren.

”Helt enkelt komplicerat” är skriven av österrikaren Thomas Bernhard som dog 1989. Han var den förste författaren som gick till attack mot sitt hemlands feghet och medlöperi under nazismen. Han gjorde det skoningslöst, med stor stilkonst och befriande humor, skriver författaren Anders Olsson i programbladet till föreställningen.

Thomas Bernhard var svårt lungsjuk hela sitt liv och ville egentligen sjunga opera, vilket hans lungor inte räckte till för. I sin ungdom vårdades han på sanatorium och smet iväg för att kunna sjunga med kyrkokörer.

Denna närhet till musiken återspeglas i hans texter och ger dem ett djup och dimension mer än ord. Det handlar om rytm och klang i språket.

Den gamla mannen i ”Helt enkelt komplicerat” pendlar mellan överseende med livet och sig själv och bitterhat, hat och förakt mot både sig själv och världen.
Förutom att en liten flicka kommer dit med mjölk åt honom är Sten Ljunggren ensam på scen. Mötet med flickan är dock inte möte egentligen, den åldrade skådespelaren presenterar då istället ett skådespel och pratar egentligen bara till sig själv och lyssnar absolut inte på flickan, eller ens bjuder in henne till att berätta något. Den gamle mannen blir en fasansfull bild på människan i all sin ensamhet och oförmåga att möta medmänniskor.

Monologer på scen brukar vävas in med inslag av komedi, eftersom det är mer krävande att se en enda person tala hela tiden. Men ”Helt enkelt komplicerat” är mörk och varken författaren, regissören eller skådespelaren tar till humorgreppet särskilt mycket. Det roligaste blir nästan när han slår ett slag i en spik och inte har krafter att få ner spiken i träet. Roligare än så blir det knappt.
Det är inte heller vad föreställningen går ut på. Det är ingen komedi – och varför skulle det vara det? Livet är ingen komedi.

Föreställningen har många bottnar och den som kan sina filosofer och i synnerhet Arthur Schopenhauer hittar många pärlor i föreställningen. Den kan ses som en betraktelse över livet, åldrandet, om härskare och härskartekniker, om skådespelaryrket …

Två citat i föreställningen fastnade extra:
– Det finns inga vinnare i livet.
– Tänk om vi insåg oftare att livet kan ta slut i morgon. Då kanske vi hade åkt till Leipzig en andra gång, som vi hela tiden ville göra.

Lite om föreställningen från pressmeddelandet:

Bernhards ”upprymde misantrop” på svensk scen
Österrikaren Thomas Bernhards pjäs Helt enkelt komplicerat får Sverigepremiär 3 september på Bryggan. Rollen som misantropen som på ålderns höst hudflänger
själva livet spelas av Sten Ljunggren. För regin står Martin Berggren.

En man har levt sitt liv som framgångsrik skådespelare, globetrotter och intellektuell. Nu är han 82 och sitter och surar i sina filttofflor. Som han hatar.
Det enda han har kommit fram till är att det enkla i själva verket är mycket komplicerat. Det är dags att göra upp räkningen. Och komma ihåg att köpa råttgift.

Thomas Bernhard (1931-1989) är en av de mest spelade dramatikerna i
efterkrigstidens Europa. Hans egensinniga språk och storslagna provokationer har gjort honom till en av efterkrigsgenerationens
mest hyllade – och hatade – författare.

Bilderna: Petra Hellberg
Bilden ovan: Sten Ljunggren i Helt enkelt komplicerat.
Bilden längst ned: Alma Berggren Ek i Helt enkelt komplicerat.

Läs även andra bloggares åsikter om teater, Thomas Bernhard, Stockholms Stadsteater, Sten Ljunggren, filosofi, teater, recension

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: filosofi, Sten Ljunggren, Stockholms stadsteater, Teater, Thomas Bernhard

Lloyd Coles nya album Broken Record

4 september, 2010 by Redaktionen


Lloyd Cole är den melankoliske skotten som slog igenom för 26 år sedan med albumet ”Rattleslakes” med låtar ”Are you ready to be heartbroken”.

8 september släpper han ett nytt album: ”Broken Record”.

Sajten Indrag berättar om bakgrunden till nya albumet:

Den brittiske gentlemannen Lloyd Cole slog igenom i mitten av 1980-talet med sitt band The Commotions, men kastade så småningom loss från bandet och satsade på solokarriär. Han flyttade också till USA. De senaste åren har han framför allt spelat solo; turnerat ensam med sin gitarr och spelat in sina skivor under enkla former, med sina gitarrer och en dator.

På skivbolagets hemsida berättar han hur han ”efter nästan ett decennium i självvald exil som aspirerande folksångare” började längta tillbaka till sitt gamla rock’n’roll-liv.

Indrag berättar också att när Lloyd Cole fått fram pengar till inspelningen epostade han musikerna i sitt drömband för den kommande inspelningen. Han förklarade att betalningen var dålig och att där inte fanns något förhandlingsutrymme. Alla svarade ja!

Musikerna har fick med:
Trummor, slagverk – Fred Maher (Scritti Politti, Lou Reed, Matthew Sweet, Lloyd Cole)
Bas, sång – Rainy Orteca (Joan as Policewoman, Anthony and the Johnsons, Brilliantine)
Gitarr, mandolin, sång – Mark Schwaber (The Small Ensemble, Spouse, Hospital)
Gitarr, banjo – Matt Cullen (The Small Ensemble, The Sighs, Ware River Club)
Keyboards – Blair Cowan (The Commotions, Paul Quinn, Alisdair Robertson)
Pedal steel – Bob Hoffnar (Hem, Crash Test Dummies, Lloyd Cole)
Piano, fiol, gitarr, sång – Joan Wasser (Joan as Police Woman, Anthony and the Johnsons, Dambuilders)
Sång – Kendall Meade (Mascott, Grammercy Arms)
Produktion, sång – Dave Derby (Dambuilders, The Negatives, Grammercy Arms, Brilliantine)
Mixning – Mick Glossop

Resultatet blev en klassisk Lloyd Cole skiva: en singer/songwriter-skiva med drag av country och halvrockigt emellanåt.
För den som gillar Lloyd Cole lär skivan platsa bland övriga Cole-album och några nya låtar läggas till bland Lloyd Cole-favoriter.

Mina favoritspår hittills är nog: ”Like a broken record” som har skönt banjo-lir i introt och ”Writers Retreat”.

Han är dessutom webbdesigner, så räkna med en bra hemsida. Och på hans hemsida kan du provlyssna på hela albumet.

Lloyd Cole berättar själv om inspelningen:

The whole experience was, for me, rewarding, perplexing, fabulously enjoyable and heinously stressful. Singing with a rock and roll band in the studio I felt exactly as I did in 1987, or 1995 and then I would see my reflection in the glass of the gobo and wonder who this old guy was… I’m happy we got these songs finished, because I’m not sure I’ll make another record like this again. Having said that, I’m never going back to that room with the computer…

Skivan släpps den 8 september.

Relaterat:
Expressen

Läs även andra bloggares åsikter om skivnytt, recension, rockmusik, country, singer/songwriter, Lloyd Cole

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: country, Lloyd Cole, Recension, Rockmusik, singer/songwriter, skivnytt

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1467
  • Sida 1468
  • Sida 1469
  • Sida 1470
  • Sida 1471
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in