• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Skivrecension: Noah And The Whale med Last Night On Earth

12 mars, 2011 by Redaktionen


Artist: Noah And The Whale
Album: Last Night On Earth
Betyg: 4
Utgivningsdatum: 2011-03-07

Nu är Noah And The Whale aktuella med sitt tredje album – Last Night On Earth.
Trots plattans ganska så deprimerande albumtitel så är låtarna harmoniska och positiva. Jag fylls med mer vårkänsla av den här skivan än år 2009’s The First Days Of Spring, det är nästan så att jag skulle vilja byta namn på dom. Men bara nästan.

För alla som gillar blandade toner av synth, klassiskt piano tillsammans med skönt poppigt rockgung och lite fiolstråk här och var så är det här en alldeles utmärkt skiva. Och för alla som fastnade för First Days Of Spring så är Last Night On Earth en mycket bra fortsättning på Noah and The Whale’s troligtvis långa musikkarriär.

Jag skulle vilja dra vissa liknelser mellan detta albumet och Jay Jay Pistolet’s ”Happy Birthday You” från 2008 och någonstans så får jag känslan av att det skulle kunna vara en skiva med filmmusik. Det känns inte så nytt och spännande men det funkar och framför allt så tror jag att på en stor scen i London med ett väldigt stort publikhav så funkar det nog också, väldigt bra.

Får inte missas: Life Is Life, Life Goes On och Waiting For My Chance To Come.

– L.I.F.E.G.O.E.S.O.N släpptes innan Last Night On Earth som ett smakprov på vad som skulle komma och enligt mig så är den skivans tiopoängare. För er som har hört den så tror jag inte ens att jag behöver förklara varför, för er som inte har hört den: LYSSNA, annars går ni miste om någonting riktigt bra.

Läs även andra bloggares åsikter om Noah And The Whale, recension, musik, skivrecension, indie, popmusik

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: indie, Musik, noah and the whale, Popmusik, Recension, skivrecension

Inget andetag är det andra likt – diktboken av Jesper Svenbro mer en bönbok

12 mars, 2011 by Rosemari Södergren


Vad är gud? I Jesper Svenbros nyutgivna diktbok ”Ingen andetag är dte andra likt” finns ordet gud med i de flesta dikterna. Ibland verkar gudsbilden vara något nära livsprincipen, själva livsgnistan, i andra dikter anar jag en mer traditionell kristen gudsbild med en han som gud.

De starkaste dikterna är där gudsbilden är som i dikten ”Fotsteget”, där gud finns inne i människan:
Fotsulans möte med marken,
som jag inte tillräckligt uppmärksammade
medan tillfälle verkligen bjöds!
….
….
Min lovsång måste alltså börja med fotsteget.
Vilken lycka att gå på jorden!
Den mänskliga gången är rentav så ofattbar
att jag måste förstå den som din oupphörliga skapelse.
Varje steg ett sjungande fotsteg
till din ära, o Gud!

Dikten finns i bokens första avdelning som består av dikter skrivna under en konvalescens från stroke.

Jesper Svenbro sitter med i Svenska Akademin, här är lite fakta om honom från Svenska Akademin hemsida:

Jesper Svenbro, född 10 mars 1944 i Landskrona. Poet och litteraturforskare med det antika Grekland som specialitet. Han invaldes i Svenska Akademien 5 oktober 2006 och tog sitt inträde 20 december 2006. Svenbro efterträdde poeten Östen Sjöstrand på stol nr 8. Han är bosatt i Thorigny-sur-Marne utanför Paris och är directeur de recherche vid Centre national de la recherche scientifique (CNRS). Medlem av Centre Louis Gernet (Paris). Han har bl.a. tilldelats Sveriges Radios Lyrikpris 1993, Bellmanspriset 2000, Ekelöfspriset 2001 och Övralidspriset 2005

Han är poet och de flesta dikterna har en mjukt, skönt språk och genomtänkt rytm som också förmedlar något, utöver orden. Det förvånar mig därför att han, som är så språkligt begåvad, så ofta använder utropstecken i dikterna. Ett utropstecken är att skrika och att överbetona något, som att inte lita på läsarna. Jag kan inte se vad utropstecknet tillför i dikten jag citerade delar ur ovan, till exempel.

inget andetag är indelade i avdelningar, den första handlar om tiden som konvalescent efter en stroke. Jag tycker bäst om tio dikter som ingår i den delen, ”Tio dikter från botandets frist”. De talar mer till mig, är mer allmängiltiga. De tankar som slår oss när vi ställs inför sjukdom och tragiska händelser drar ofta undan den hinna som hindrar oss från att de livets väsentligheter.

Att lika diktboken med en bönbok är inte mitt eget påfund, Jesper Svensbro skriver om det själv i dikten ”Genrebyte”:
”Om du ska fortsätta så här, kommer resultatet att bli en bönbok
och inte en diktsamling”,
säger en uppbragt röst i mitt inre,
men jag känner mig inte tillintetgjord
av denna radikala kritik.
Då för det helt enkelt blir en bönbok!
Jag är mogen för genrebytet.
….

Svenbro själv må vara mogen för genrebytet, men Anna Hallberg, litteraturkritiker i DN gillar det inte. Hon skriver bland annat:

jag kommer på mig själv med att tänka ut tre riktlinjer där min egen läsning förlorar vad man kanske kan kalla för själ:

1. När dikten faller över i ren patologi (det finns förstås exempel på fantastiska ”sjukdomsdikter”, snarare handlar det om att dikten blir statisk och monoman, ett tvångsmässigt symtom).

2. När dikten övergår till propaganda, demagogi eller endimensionell politik (här finns också undantag, men återigen rör det sig om att bevara någon form av stilistisk spänst och estetisk aktivitet.)

3. När dikten, som i det här fallet, blir liturgi och förkunnelse. När den släpper både läsaren och dikten. När det religiösa tilltalet blir starkare än det poetiska.

Jag kan delvis ställa mig bakom Anna Hallbergs kritik, samtidigt som jag gärna läser några av dikterna om och om igen, som den dikten jag citerade lite i början av detta inlägg, där gudsbilden närmar sig något mer allmängiltigt och närmar sig livsbegreppet. Jesper Svenbro har också ett, som jag redan nämnt, vilsamt och mjukt språk, som jag gärna vilar i.

Inget andetag är det andra likt
Författare: Jesper Svenbro
ISBN: 9789100125707
Albert Bonniers Förlag

Relaterat: Recension i recension i Svenska Dagbladet.

Läs även andra bloggares åsikter om esper Svenbro, lyrik, gud, recension, bokrecension, litteratur

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Bok, Bokrecension, esper Svenbro, gud, Lyrik, Recension

Skivrecension: Bright Eyes med albumet The People’s Key

11 mars, 2011 by Redaktionen

Artist: Bright Eyes
Album: The People’s Key
Betyg: 4
Utgivningsdatum: 2011-02-15

Efter att ha väntat i fyra år på ett nytt skivsläpp från Bright Eyes så kan jag bara konstatera att Conor Oberst har gjort det igen.

Jag läste igenom ett flertal recensioner innan jag ens lyssnade på nya plattan ”The Peoples Key”.
Enligt dem flesta skulle skivan vara väldigt spretig och den tycktes inte vara någon höjdare, så mina förväntningar var låga. Kanske hade alla andra höjt ribban alldeles för högt och hade förhoppningar över att skivan skulle vara något extraordinärt? Något måste det vara, för så illa var den absolut inte.

I min mening så låter The Peoples Key som en salig blandning av Bright Eyes hederliga, melankoliska lugn samtidigt som Cassadaga och Monsters of folk gör sig påmint med sina Amerikanska lantliga toner. Det är verkligen inte klassiskt Bright Eyes sound fullt ut, men det är inte långt ifrån och skivan är mycket väl godkänd enligt mig.
Det är inte alla spår på skivan som är tiopoängare men med Conor Oberst’s fantastiska röst så går det att ta sig igenom varenda en.

Plattans höjdpunkter är helt klart: A Machine Spiritual, Jejune Stars och Shell Games.

Relaterat: Svenska Dagbladet

Läs även andra bloggares åsikter om Bright Eyes, recension, skivor, skivnytt, indie, alternative, musik

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: alternative, Bright Eyes, indie, Musik, Recension, skivnytt, Skivrecensioner

Skivrecension: Devotchka med albumet 100 Lovers

10 mars, 2011 by Rosemari Södergren


Artist: Devotchka
Album: 100 Lovers
Betyg: 4
Utgivningsdatum: 2011-03-01

Devotchka är ett fyrmannaband från Denver. Deras musik är svår att placera i något fack. Ibland beskrivs den som en blandning av slavisk, grekisk, romansk musik med amerikanska punk- och folkrötter. Det är dock mycket mer än så och framför allt senaste skivan är mer av filmisk popfolkrock, om någon kategorisering nu ska vara nödvändig. Det är vackert, drömskt, episkt.

Namnet på bandet ska komma från det ryska ordet Devotchka som betyder flicka. Bandets frontfigur är sångaren
Nick Urata, som dessutom spelar gitarr, piano, trumpet och bouzouki, piano, and trumpet. Tom Hagerman spelar fiol, accordion och piano. Jeanie Schroder, sjunger också och spelar Sousafon och bas. Shawn King spelar percussion och trumpet.

Så, ja resultatet blir en musik med en mängd instrument. De har turnerat flitigt världen över, vilket förmodligen lagt grunden till att de är så samspelt. Det är helt underbart hur deras musik berättar historier. I början spelade bandet på burlesque-shower, men deras musik ligger idag långt från det.

”100 Lovers” är bandets femte album och det är producerat av Craig Schumacher som bland annat också producerat Calexico och Neko Case.

Resultatet är en popfolkrockskiva av världsmusikkaraktär som är som en resa i en film. Fascinerande, fantasieggande och för varje gång jag lyssnar hittar jag något nytt i musiken.

Nick Urata har förresten komponerat musiken till komedin ”I Love You Phillip Morris” med
Jim Carrey och Ewan McGregor comedy. Spår från det återfinner jag i ”100 Lovers” som också är en slags filmmusik.

Här berättade Kulturbloggen från en spelning i Stockholm där Devotchka var förband åt Gogol Bordello.

Göteborgsposten gav också albumet betyg 4 och skrev.
Många av världens olika musiktraditioner nystas upp ur skramlet och rytmerna från alla kontinenter har multiplicerats med rastlös indiepop. Spelet är som en intern tävlan musikerna emellan, med många finter och mycket värme.

Fler recensioner av albumet hittar du hos Kritiker.se.

Bandets hemsida.

Läs även andra bloggares åsikter om Devotchka, recension, musik, Denver, skivor, skivnytt

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: Denver, Devotchka, Musik, Recension, skivnytt, Skivrecensioner

Skivrecension – Pet Shop Boys – The most incredible thing

10 mars, 2011 by Redaktionen

Artist: Pet Shop Boys
Titel: The most incredible thing
Betyg: 4
Utgivningsdatum: 16 mars 2011


Pet Shop Boys har alltid varit åt det teatraliska hållet, och nu har de återigen levt ut sina stora ambitioner. Denna gång  i en balett i tre akter. Baletten baseras på ett av de mindre kända verken av HC Andersen, det utroligste, som i engelsk version blir titeln The Most Incredible Thing. Det är inte första gången de skriver musik för stora scener. Redan för tio år sen gjorde de musikalen ”Closer to heaven”. De har också musiksatt den klassiska stumfilmen ” Pansarkryssaren Potemkin”.  Även i sin syntmusik, så drar de gärna på den visuella delen av framträdandet.

– Det här är ett verkligt spännande projekt. Vi har tidigare gjort dansmusik, så att skriva musiken till en balett verkade vara nästa logiska steg, skriver Neil och Chris I en kommentar.

Om det är den logiska fortsättningen kan väl diskuteras, men det finns större kopplingar än vad man först kan tro.

Det är blandat synt och stor orkester på skivan. Nästan helt utan sång, men några spår har fått röster som används som instrument. Jag gillar det jag hör. Det skapar bilder i mitt inre, och det är tydligen kortare än vad jag trott mellan syntpop och balett.  Samtidigt blir jag nyfiken på hur detta kommer se ut på scenen, och hoppas att den tilltänka turnén 2012 kommer till Sverige.

Titlarna på musiken för de tre akterna ger en viss insyn i vad baletten handlar om.

CD1
ACT ONE
1. Prologue
2. The grind
3. The challenge
4. Help me
5. Risk
6. Physical jerks
7. The competition
8. The meeting

ACT TWO
9. The clock 1/2/3
10. The clock 4/5/6
11. The clock 7/8/9
12. The clock 10/11/12
13. The winner
14. Destruction

CD2
ACT THREE
1. Back to the grind
2. The miracle – Ceremony
3. The miracle – Revolution
4. The miracle – Resurrection
5. The miracle – Colour and light
6. The miracle – The meeting (reprise)
7. The wedding

Men det spelar ingen större roll. Musiken står väl för sig själv, och det kan vara en fördel för Neil Tennant and Chris Lowe att inte ha behövt tänka på sången. De har kunnat koncentrerat sig på musiken och de bilder de vill att den ska skapa i lyssnarens huvud.

Andra spårets the grind är min favorit. En enerverande synt, delar på uppmärksamheten bland stråkar, cellon, flöjter och ett antal andra instrument.  Där finns också ett kortare inslag av typisk Pet shop boys sång som avbryts av samma rytmer igen. (spåret the grind hör kort 29 sekunder in på klippet nedan).  Just blandningen av stor orkester och synt är ofta trevlig. Skivan är inspelad i Polen och orkestern heter Wroc?aw Score Orchestra. Fjärde spårets help me, börjar med ett ensamt piano, och mellankolin känns i hjärtat. Skivan växlar mellan stor orkester och synt. Ett växlande jag inte är säker på att någon av de grupper gillar, som antingen brukar lyssna på klassisk musik eller på syntmusik. Jag gillar dock blandningen, och släpper in den i mitt hjärta.

 

Arkiverad under: Musik, Recension, Scen, Skivrecensioner

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1396
  • Sida 1397
  • Sida 1398
  • Sida 1399
  • Sida 1400
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in