• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Även om livet suger har Wavves stenade skrammel sina ljusglimtar

24 september, 2011 by Jonatan Södergren

Artist: Wavves
Titel: Life Sux EP
Betyg: 3

När Nathan Williams inte ägnar sig åt att vara helt stenad skriver han skramliga lyckopiller till sitt band Wavves. Förra året släpptes King of the Beach, deras tveklöst bästa verk hittills, och spelningen på Debaser Slussen i vintras var även den smått genialisk.

Nya EP:n Life Sux är i sann Wavves-anda en lättsam historia – kanske för lättsam. Visst, riffen är helgjutna och distpedalerna är uppskruvade till max men låtarna är helt enkelt inte lika starka som materialet på senaste fullängdaren. Fast vem kan låta bli att älska ett band som blivit utslängt från en MTV-gala för att ha försökt smuggla in egen champagne?

Och om du gillar Best Coast eller Fucked Up så finns det anledning att lyssna igenom den fem-spåriga EP:n. De medverkar nämligen på varsin låt.

Bästa spår: I Wanna Meet Dave Grohl

—

Arkiverad under: Musik, Skivrecensioner Taggad som: Life Sux, Wavves

Från premiären av Älvsborgsbron på Unga Dramaten

24 september, 2011 by Redaktionen

Älvsborgsbron
Unga Dramaten/Elverket
Premiär: 23 september 2011

Älvsborgsbron är skriven av 25 år gamla Johanna Emanuelsson som förra året vann Riksteaterns manuspris ”Ny text!” Hon går på Stockholm Dramatiska högskola och blev i år tilldelad Columbines debutantstipendium.

Redan när man kliver in i rummet där pjäsen snart ska utspela sig blir man uppmärksam på den annorlunda scenografin. Scenen är en upphöjd oktagonformad plattform som till en början är omgärdad av ett högt galler, vilken publiken sitter i en cirkel runt, och det ser ut som att det skulle kunna visas en match i cage-fighting på scenen. Någon cage-fighting blir det dock inte, istället får vi en intensiv uppvisning i scenkonst.

Regina är en aktivist som vill göra revolt mot och förändra det destruktiva och korrumperande samhället. Hon och hennes motståndsgrupp, bestående av tre, håller till i en källarlokal under Älvsborgsbron där de planerar sina statskupper, som dock inte alltid går så bra på grund av Reginas något instabila psyke.

Pjäsen börjar med att Regina blir utsläppt från vad som tycks vara en slags ordningsanstalt där hon varit i en vecka. Hon vill genast samla gruppen och börja planera för en ny statskupp men vännen och gruppmedlemmen Eskil föreslår att de just nu kanske kan gå och se en undergångsfilm istället. Men Regina är envis, hon vill gå till lokalen nu. Vad är det Eskil inte vill att hon ska se?

Det visar sig snart att Björn, den tredje medlemmen i gruppen tillika Reginas pojkvän, under veckan Regina varit borta hittat en ny tjej – Donna. Donna är helt annorlunda från Regina. Hon gillar att dansa på nattklubbar med sina tjejkompisar där de byter läppglans med varandra och är som tjejer är mest. Regina blir förstås uppriven av Björns svek, men det är när hon och Donna senare möts som något förändras hos dem båda.

Älvsborgsbron är en pjäs om drömmar, kärlek och revolution. Trots att jag vid ett tillfälle kände att det saknades en förklarande scen så tycker jag att Älvsborgsbron är välskriven och välspelad med en effektfull kombination av musik, ljus och koreografi och jag imponeras av skådespelarnas naturlighet, särskilt Alexandra Drotz Ruhns Donna och Davood Tafvizians Björn.

I rollerna: Kajsa Ericsson, David Book, Davood Tafvizian, Alexandra Drotz Ruhn, Lina Ljungqvist*, Agnes Hargne Wallander**

*Praktikant från Högskolan för scen och musik vid Göteborgs universitet
**Praktikant från Teaterhögskolan i Malmö

Regi: Annika Silkeberg
Scenografi och ljus: Jenny André
Kostym: Helena Sjöstedt
Musik: Fredrik Arsæus Nauckhoff
Peruk och mask: Sari Nuttunen

Text: Mikaela Gustin

Bild: Davood Tafvizian, Agnes Harge Wallander, Alexandra, David Book, Lina Ljungqvist, Kajsa Ericsson. Foto: Roger Stenberg

Läs även andra bloggares åsikter om Unga Dramaten, Älvsborgsbron, Johanna Emanuelsson

Arkiverad under: Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: Unga Dramaten, ungdomar

Magiskt med Veronica Maggio på Gröna Lund, bilder och filmklipp

24 september, 2011 by Redaktionen

Veronica Maggio
Gröna Lund, Stockholm
23 september 2011

Vid 19-tiden meddelar personalen på djurgårdsbåtarna att Gröna Lund har stängt inträdet eftersom nöjesområdet släppt in max antal publik. Det var 15.000 personer som på fredagskvällen 23 septemberhade samlats för att se Veronica Maggio avsluta Gröna Lunds underbara musiksommar.

Det var verkligen helt smockat i parken, Veronica har blivit mycket populär sedan hon släppte sitt kritikerhyllade album ”Satan i Gatan” tidigare i år. Framför scenen var det massvis med folk som trängdes och skumpade för att få sig en skymt av sin idol. Det blev allsång och alla sjöng med tillsammans i låtar som 17 år, Måndagsbarn, Satan i gatan, Snälla bli min, Vi kommer alltid ha Paris, Alla mina Låtar och såklart den underbaraste Jag Kommer.

Förra veckan var hon gästartist under Daniel Adams-Ray konsert när han spelade på samma scen. Hon var även här tillsammans med låtskrivaren och producenten Christian Walz när han spelade. Hela Gröna Lund totalt exploderade 150-miljonertusen decibel i skrik och jubel när de första tonerna hördes från låten Jag Kommer. Det blev ett perfekt avslut med ljus och ljud i en allsång som var helt glödhet. Ett konsertavslut av bara dess like.

Låten slutade med att fyrverkerier exploderade i skyn och förtrollade natten som då fortfarande var ung. Det var en bra konsert och den bästa och magiska jag sett med Veronica Maggio.

Text och foto: Calle Andersson

Läs även andra bloggares åsikter om Veronica Maggio, Gröna Lund, musik, popmusik

Arkiverad under: Musik, Recension Taggad som: Gröna Lund, Musik, Popmusik, Veronica Maggio

Tankar från premiären av Gogols Revisorn på Stockholms stadsteater

24 september, 2011 by Redaktionen

Stockholms stadsteaters stora scen är förvandlad till ett stadshus någonstans på 30-talets sibiriska landsbygd. Det är premiär för Nicolaj Gogols populära komedi Revisorn. När handlingen börjar öppnas huset upp och scenen inramas av enorma bokhyllor med dammiga böcker. I ett brev läser den lilla stadens borgmästare (Ingvar Hirdwall) att en revisor är på väg för att inspektera hur förvaltningen sköts. Vi får snabbt reda på att det står ganska dåligt till, korruption och mutor är vardag och alla ledningspersoner är lika skyldiga.

När de två godsägarna Bobtjinskij (Michael Jonsson) och Dobtjinskij (Kristoffer Fransson) kommer snubblande och bestämt hävdar att de sett revisorn och hans betjänt på värdshuset tar historien fart. Borgmästaren bestämmer sig för att söka upp dessa båda, som i själva verket är lurendrejaren Chlestakov (Henrik Johansson) och hans kompanjon Osip (Mats Blomgren), för att stämma i bäcken.

Sedan följer en uppsjö av fjäsk och mutförsök. Alla är rädda om sitt eget skinn. Alla har de något som de vill dölja med alla medel. Chlestakov och Osip spelar gladeligen med och utnyttjar situationen genom att fylla på reskassan. Chlestakov passar också på att flirta med borgmästarens fru (Marika Lindström) och fria till dottern (Ida Steén). Det senare leder till att föräldrarna genast börjar planera för sin flytt till huvudstaden och för sitt nya umgänge med flotta ministrar.

Steve Kratz, Marika Lindström, Henrik Johansson, Ingvar Hirdwall, Ida Steén, Kristofer Fransson, Michael Jonsson och Mats Blomgren. Foto: Carl Thorborg

Pjäsen pendlar mellan satir och ren fars – främst när de två svamlande godsägarna Bobtjinskij och Dobtjinskij intar scenen. Upprepningskomiken, till exempel när den ena efter den andra nervöst kommer in till ”revisorn” och blir avlurade pengar för att köpa sig fria, känns ibland lite övertydlig, som barnteater. Men detta är något som säkert blir bättre i de kommande föreställningarna när det blir mer flyt i föreställningen.

Samtidigt finns det ett allvar i pjäsen, som förstärks av den stämningsfyllda folkmusiken av Huun-Huur-Tuu-kvartetten från Tuva – en rysk republik nära Mongoliet. Gogols Revisorn visar hur människor kan reagera när de saknar övergripande ideal utan bara tänker på sina egna fördelar. Det är tydligt att borgmästaren och hans förvaltning blundar för att ganska många tecken tyder på att allt inte står rätt till med ”revisorn”. En av dem – sjukhuschefen (Kajsa Ernst) börjar dessutom baktala de andra för att flytta fokus från sig själv. Allt medan den äkta revisorn skymtar i bakgrunden, vilket ingen lägger märke till förrän i slutscenen.

I Stadsteaterns uppsättning, som regisseras av Göran Stangertz, är handlingen förlagd till Stalins tid istället för till Tsarens byråkrati. Kanske hade pjäsen, som Expressen skriver i sin recension, fått ännu mer aktualitet om man hade förlagt den till nutid.

Per-Arne Bodin, professor i slaviska språk, som skriver både i programmet och i Svenska Dagbladets Under strecket, tar upp frågan om hur Gogols pjäs kunde gå igenom tsarens censurmyndighet och varför tsaren uppskattade den: ”Svaret är att den kan tolkas såväl samhällskritiskt som apokalyptiskt och allegoriskt, eller rätt och slätt som en fars.”

Revisorn kan appliceras på alla system där det är möjligt att tillskansa sig förmåner och budskapet kan tolkas såväl som samhällskritik som en personlig kritik mot mutkolvarna. Med tiden ska Gogol själv ha sett pjäsen som en allegori över människan och hennes synder inför yttersta domen. Och visst känner man igen dödssynderna högmod och girighet bland rollgestalterna, och kanske även vällust, avund, frosseri, vrede/hämnd och lättja.

Relaterat: Expressen, Teatermagasinet.

Läs även andra bloggares åsikter om Gogol, Revisorn, Stockholms stadsteater

Arkiverad under: Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: Gogol, Ingvar Hirdwall, rysk teater, Stockholms stadsteater

Pang på pensionatet – en riktig skrattfest

24 september, 2011 by Redaktionen

Pang på pensionatet
Lisebergsteatern, Göteborg
Premiär: 23 september 2011

Det var första gången jag var på Lisebergsteatern. Jag såg på fotografierna i foajén på Hagge Geigert, Tomas von Brömssen, Lasse Brandeby alias Kurt Olsson. Jag kände mig så liten i närheten av dessa kulturens och teaterns giganter och inväntade premiären kl 19.30 av buskisdeckaren Pang på pensionatet.

Bakom föreställningen står succégänget från Vallarna i Falkenberg med sin hyllade jubileumsföreställning. Hela sommaren har det firats 15-årsjubileum på Vallarnas friluftsteater i Falkenberg. Denna kväll, fredagen den 23 september 2011, var det så dags för gänget att inta Lisebergsteatern. De kommer att spela torsdagar och fredagar hela hösten.

Snacka om buskisdeckare. Jag förstår verkligen deras popularitet. Krister Classon stod för manus & regi, som den omåttligt populäre brevbäraren Dag-Otto Flink gör Jojje Jönsson ett bejublat framträdande.

Så fort föreställningen kör igång klappar publiken händerna i takt genast. Publiken är verkligen inte nödbedd. Folk tjuter av skratt. En riktig skrattfest för alla åldrar kan jag verkligen skriva under på.

Hela den svenska buskiseliten är på plats. I rollistan ser vi:
Anna Hallgren spelar viljestarka Rut Olsson, 35 år, som började jobba hos Berta redan som liten. Direkt efter skolan sprang hon till pensionatet för att hjälpa till. Berta har med tiden blivit som en andra mamma. För ”pojkflickan” Rut står sällskap med män, inte särskilt högt i kurs.

Jojje Jönsson spelar plikttrogne, snälle brevbäraren Dag-Otto Flink med talfel i kungliga postverkets tjänst. Dag-Otto vill ingen ont utan har alltid hjärtat på rätta stället. To dé!

Siw Carlsson spelar Greta Karlsson – 92 år. Den något otåliga och bittra Greta har bott på pensionatet i hela 15 år. Hon anser själv att hon bör bli uppassad. Då pensionatet betytt mycket för henne planerar hon att skänka sina tillhörigheter till Solrosen när hennes tid är förbi.

Jan Holmquist spelar Sture Sandström – 52 år. Direktör för eget företag som älskar att spendera pengar på unga kvinnor. Sture är gift men finner ingen stimulans hemma hos sin fru. Visar gärna vad han tycker. Han kan helt enkelt visa en oerhört trevlig sida.

Mikael Riesebeck spelar Harry Rask – 60 år. Den yrkesskadade kommissarien har mot sin vilja blivit förtidspensionerad. Han som älskar sitt yrke över allt annat. Harry anses som ”lite jobbig” då han är mycket misstänksam och extremt nyfiken.

Ewa Roos spelar Berta Bengtsson – 65 år. Tog över pensionatet efter sina föräldrar som 20-åring. Kärleken till pensionatet blev starkare än den till olika män. Hon har fullständig kontroll över sin rörelse och håller god min även när ilskan kokar inombords.

Gösta Jansson (fr.o.m. slutet av november) spelar Karl Persson – 94 år. Karl är änkling sedan 20 år. Trots att han är stormrik så unnar han sig varken kläder eller hygieniska artiklar.

Thomas Nystedt (t.o.m. slutet av november) spelar Valter Friberg – 55 år. Valter är en charmig, ordentlig läkare men något deprimerad. Behärskar sitt yrke till fullo.

Maria Mälson Nystedt spelar Ella Andersson – 49 år. Gifte sig som tonåring med en charmör som bedragit henne sedan dess. Hon har varit alltför rädd för att göra något åt saken tills hon träffade andra kvinnor i samma situation. Drömmer ändå om nya kärlekståg.

Handlingen är förlagd till ett litet pensionat på den svenska landsbygden sommaren 1955. Fridfullt och idylliskt hade det kanske varit om det inte hade varit för att ägarinnan kommit i akut ekonomiskt trångmål. Renoveringen av köket kostade mer än det var tänkt att göra: 3.000 kr.

Fridfullt och idylliskt skulle det ha kunnat vara om inte pensionatets ende anställde bestämt sig för att ta den 94-årige gästen av daga. Visst hade det varit fridfullt, om det inte hade kommit en bedragen och deprimerad gäst, som plötsligt visar sina känslor för en kvinnlig spion, som i sin tur blir störd av en mansgris som intresserar sig för yngre damer. Eller om det inte dykt upp en misstänksam pensionerad kommissarie som både hör skottlossningar och känner liklukt.

Det blir våldsamt emellanåt. Komiken är frapperande. I mitt tycke gör Siw Carlsson den bästa rollprestationen försedd med klubba och ohängda citat; ”nu måste vi nog gifta oss”; Mikael Riesebecks Harry Rask gnider sig ganska länge på smalbenet. Invecklat är bara förnamnet. Som om det inte räckte så blir det närmast kaotiskt när en brevbärare i kungliga postverkets tjänst, Dag-Otto Flink, bestämmer sig för att fira sin bemärkelsedag på just detta ställe, pensionatet Solrosen. Nu kan det väl ändå inte bli mer kaos? Jo, det kan det.

I personlig bemärkelse så kan jag bara understryka att det här var en föreställning där skratten haglade, publiken klappade takten, jag fick autograf av Glenn Hysén, tack för det, den här föreställningen kan ses många gånger.

Mer om Pang på pensionatet på Lisebergsteaterns hemsida.

Läs även andra bloggares åsikter om Lisebergsteatern, komedi, buskis, teater, recension, scen

Arkiverad under: Recension, Teater, Teaterkritik Taggad som: buskis, Komedi, Lisebergsteatern, Recension, Scen, Teater

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1318
  • Sida 1319
  • Sida 1320
  • Sida 1321
  • Sida 1322
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Det finns något befriande med att köpa … Läs mer om Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in