Lisebergsteatern

Pang på pensionatet
Lisebergsteatern, Göteborg
Premiär: 23 september 2011

Det var första gången jag var på Lisebergsteatern. Jag såg på fotografierna i foajén på Hagge Geigert, Tomas von Brömssen, Lasse Brandeby alias Kurt Olsson. Jag kände mig så liten i närheten av dessa kulturens och teaterns giganter och inväntade premiären kl 19.30 av buskisdeckaren Pang på pensionatet.

Bakom föreställningen står succégänget från Vallarna i Falkenberg med sin hyllade jubileumsföreställning. Hela sommaren har det firats 15-årsjubileum på Vallarnas friluftsteater i Falkenberg. Denna kväll, fredagen den 23 september 2011, var det så dags för gänget att inta Lisebergsteatern. De kommer att spela torsdagar och fredagar hela hösten.

Snacka om buskisdeckare. Jag förstår verkligen deras popularitet. Krister Classon stod för manus & regi, som den omåttligt populäre brevbäraren Dag-Otto Flink gör Jojje Jönsson ett bejublat framträdande.

Så fort föreställningen kör igång klappar publiken händerna i takt genast. Publiken är verkligen inte nödbedd. Folk tjuter av skratt. En riktig skrattfest för alla åldrar kan jag verkligen skriva under på.

Hela den svenska buskiseliten är på plats. I rollistan ser vi:
Anna Hallgren spelar viljestarka Rut Olsson, 35 år, som började jobba hos Berta redan som liten. Direkt efter skolan sprang hon till pensionatet för att hjälpa till. Berta har med tiden blivit som en andra mamma. För ”pojkflickan” Rut står sällskap med män, inte särskilt högt i kurs.

Jojje Jönsson spelar plikttrogne, snälle brevbäraren Dag-Otto Flink med talfel i kungliga postverkets tjänst. Dag-Otto vill ingen ont utan har alltid hjärtat på rätta stället. To dé!

Siw Carlsson spelar Greta Karlsson – 92 år. Den något otåliga och bittra Greta har bott på pensionatet i hela 15 år. Hon anser själv att hon bör bli uppassad. Då pensionatet betytt mycket för henne planerar hon att skänka sina tillhörigheter till Solrosen när hennes tid är förbi.

Jan Holmquist spelar Sture Sandström – 52 år. Direktör för eget företag som älskar att spendera pengar på unga kvinnor. Sture är gift men finner ingen stimulans hemma hos sin fru. Visar gärna vad han tycker. Han kan helt enkelt visa en oerhört trevlig sida.

Mikael Riesebeck spelar Harry Rask – 60 år. Den yrkesskadade kommissarien har mot sin vilja blivit förtidspensionerad. Han som älskar sitt yrke över allt annat. Harry anses som ”lite jobbig” då han är mycket misstänksam och extremt nyfiken.

Ewa Roos spelar Berta Bengtsson – 65 år. Tog över pensionatet efter sina föräldrar som 20-åring. Kärleken till pensionatet blev starkare än den till olika män. Hon har fullständig kontroll över sin rörelse och håller god min även när ilskan kokar inombords.

Gösta Jansson (fr.o.m. slutet av november) spelar Karl Persson – 94 år. Karl är änkling sedan 20 år. Trots att han är stormrik så unnar han sig varken kläder eller hygieniska artiklar.

Thomas Nystedt (t.o.m. slutet av november) spelar Valter Friberg – 55 år. Valter är en charmig, ordentlig läkare men något deprimerad. Behärskar sitt yrke till fullo.

Maria Mälson Nystedt spelar Ella Andersson – 49 år. Gifte sig som tonåring med en charmör som bedragit henne sedan dess. Hon har varit alltför rädd för att göra något åt saken tills hon träffade andra kvinnor i samma situation. Drömmer ändå om nya kärlekståg.

Handlingen är förlagd till ett litet pensionat på den svenska landsbygden sommaren 1955. Fridfullt och idylliskt hade det kanske varit om det inte hade varit för att ägarinnan kommit i akut ekonomiskt trångmål. Renoveringen av köket kostade mer än det var tänkt att göra: 3.000 kr.

Fridfullt och idylliskt skulle det ha kunnat vara om inte pensionatets ende anställde bestämt sig för att ta den 94-årige gästen av daga. Visst hade det varit fridfullt, om det inte hade kommit en bedragen och deprimerad gäst, som plötsligt visar sina känslor för en kvinnlig spion, som i sin tur blir störd av en mansgris som intresserar sig för yngre damer. Eller om det inte dykt upp en misstänksam pensionerad kommissarie som både hör skottlossningar och känner liklukt.

Det blir våldsamt emellanåt. Komiken är frapperande. I mitt tycke gör Siw Carlsson den bästa rollprestationen försedd med klubba och ohängda citat; ”nu måste vi nog gifta oss”; Mikael Riesebecks Harry Rask gnider sig ganska länge på smalbenet. Invecklat är bara förnamnet. Som om det inte räckte så blir det närmast kaotiskt när en brevbärare i kungliga postverkets tjänst, Dag-Otto Flink, bestämmer sig för att fira sin bemärkelsedag på just detta ställe, pensionatet Solrosen. Nu kan det väl ändå inte bli mer kaos? Jo, det kan det.

I personlig bemärkelse så kan jag bara understryka att det här var en föreställning där skratten haglade, publiken klappade takten, jag fick autograf av Glenn Hysén, tack för det, den här föreställningen kan ses många gånger.

Mer om Pang på pensionatet på Lisebergsteaterns hemsida.

Läs även andra bloggares åsikter om Lisebergsteatern, komedi, buskis, teater, recension, scen