• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Skivrecension: Markus Krunegård – Mänsklig värme

18 mars, 2012 by Rosemari Södergren

Artist: Markus Krunegård
Album: Mänsklig värme
Betyg: 4

Det känns som att Hela livet var ett disco-Markus nu efter flera förvirrade år av Hets där han sjunger att Älskad är inget jag vill bli och Laakso där han upplever Worst Case Scenario och skriker att han är en Dropout and never finished anything in my life nu, sorgligt nog, är över. Markus Krunegård har växt upp och hans musik har gjort detsamma. Enligt han själv är Mänsklig värme ett resultat av mycket möda och att ”det är första gången en teckning av mig inte är fullkladdad av utsmetad blyerts”. Det märks faktiskt. Att Markus verkligen ville åstadkomma ett riktigt album, som han lagt ner tid på, verkligen försökt få så bra och professionellt som möjlig, och inte bara skyndat fram. Det har gått en tid sedan Krunegård sist släppte något nytt. Jag menar, bara Solo-Markus, inte med den andra nybildade gruppen tillsammans med Shout Out Louds-Adam (We Are Serenades), och fansen börjar bli olidliga, så jag tror att det var väldigt viktigt för Markus att detta albumet verkligen skulle bli bra. Bra på riktigt. När man lyssnar på detta album så hör man hur han kämpat med detta, gjort allt för att även addera lite sorg till sina låtar fast vi alla vet att Markus, han är lycklig nu, vi vet att det inte riktigt är samma man vi lyssnar på nu som när vi lyssnade på Västerbron av Laakso 2007.

När jag lyssnar på Mänsklig värme ler jag. Det är bra. Det är ett helt okej betyg. Men det bästa betyget är ändå när man gråter av musiken. Idealet. Att få någon till tårar av sin musik. Något de flesta artister någon gång strävar efter. Tänk Broder Daniel. Tänk The Smiths. Tänk Håkan Hellström, innan han blev lycklig han med. Jag missunnar inte artisterna lyckan, jag är glad för deras skull, att de fann sin kärlek fast de så många gånger sjungt om att de hatar den.

Jag vet inte varför men visst känns det som att de svikit oss när de inte längre kan stå för sorgen de innan sjungt om, inte kan relatera till dem för de är lyckliga nu. Jag tycker att det märks väldigt mycket i detta album, Markus senaste, att texten även i de ledsammare låtarna är glada på något sätt, om ni förstår vad jag menar. Det har alltid varit ett djup i Markus texter jag sökt efter, men tyvärr inte kunnat nå helt genom detta albumet.Tänk er en lycklig Morrissey. Det funkar inte. Jag vet att Markus Krunegård är ganska långt ifrån Morrissey, men principen är likadan. Jag vill ha sorgligare musik av dig, Markus!

När man släppet taget tar man steget, jag vet hur ont det gör när hoppet dör sjunger han i Askan är den bästa jorden. Jag får känslan av att Markus Krunegård nu blivit en sorts fader för oss alla gamla Laakso-fans som vägleder oss och berättar om hur allt blir bättre och att han vet hur ont det gör när hoppet dör men att det alltid återuppstår, det känns som om han på detta albumet vill förmedla sin lycka och att man aldrig ska ge upp, så jag ser de här tio låtarna på Mänsklig värme som ett räddande flygplan vid en återvändsgränd.

Låtarna är bra producerade, har starka ljudupplevelser, bra sång, igenomtänkta texter och ja, det är ju Markus Krunegård. Såklart det är bra. Det är långt, långt ifrån dåligt. Det är bra musik. Förstklassigt. Moget. De innan skrikiga tonårsångest-låtarna har som sagt vuxit upp nu till något seriöst, något verkligt. Även vågor av synth, dock små vågor, finns där. Det är nytänkande, 2012. Jag älskar den oväntade elektrovågen i Vår sista dans som är min absoluta favoritlåt på albumet. Till och med lyriken är tillräckligt sorglig för min destruktiva smak, jag föll speciellt för raderna ”Från kära älskling till en komplett främling, sånt händer hela tiden, sa du till mig när jag var liten men inte ett ord om att det gör så ont”.

Jag gillar verkligen Markus Krunegård, väldigt mycket, för han är annorlunda, jag vet inget jag kan jämföra hans musik med. Även nu, när den lyckosten verkar vara lyckligt förälskad och kanske svikit oss gamla fans till den lite ledsna Laakso-Markus som sjöng om att han alltid fick gå hem själv över Västerbron klockan sex på morgonen. Märk väl att jag skrev Kanske, såklart har Mr. Krunegård inte svikit oss än, inte förrän han slutat med musiken, tagit bort sig själv från Spotify och opererat bort sitt karaktäristiska födelsemärke på kinden.

Ännu finns ju Markus Krunegård kvar. Även om hans låtar är en aning gladare nu än innan han fann sin kärlek och fick barn. Även om han inte finns med på Far & Sons låt Precis som jag på Spotify då hans namn är cencurerat när det egentligen sjungs om honom, så finns faktikt Markus Krunegård kvar i denna värld, och vi äkta Laakso-fans står med öppna armar och tar emot Mänsklig värme med ett leende på läpparna och berömmer den möda Markus lagt ner på detta album. Jag säger det igen, man märker verkligen att han gjort allt för att få detta albumet att bli bra och nytänkande, och han har lyckats, mannen från Norrköping, han har lyckats. Det enda som bekymrar mig med detta album är att det låter lite som ett farväl. Jag kan ha fel men det är den känsla jag får när jag lyssnat igenom det några gånger. Det är lite No time for us över det hela. Eller har jag fel?

Text: Izabelle Zeijlon

Läs även andra bloggares åsikter om Markus Krunegård, musik, skivrecension

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: Markus Krunegård, Musik, skivrecension

American Horror Story – känns hoppfullt inför nästa säsong

17 mars, 2012 by Redaktionen

Titel: American Horror Story
Betyg: 3
TV-serie

Som en ny amerikansk skräckserie för vana tv-tittare har man mycket att bevisa. Efter misslyckade försök att återuppliva skräckfilmen med bland annat Wes Cravens ”My Soul to Take” och ”Scream 4” som mest bara framstår som desperata försök att återanvända Blair Witch Project-kameratekniken och på så vis framstå som moderna filmare med udd. Samma sak med ”Paranormal Activity”-trilogin, även om den tredje filmen faktiskt lyckades överraska mig någorlunda (obehagligt) positivt.

Nu senast gjorde ”The Devil Inside” samma sak som Paranormal Activity för att skapa hype: släppa jätteläskig trailer för att skapa intresse kring filmen, och sedan bara falla platt. Plötsliga effekter och ljud ersätter atmosfär och personligheter. Just därför är det så skönt att se hur denna nya amerikanska tv-serie återvänder till just de beståndsdelarna.

När familjen Harmon, beståendes utav pappan Ben, mamman Vivien och dottern Violet, flyttar in i herrgården med mycket lägre pris än resterande hus längs gatan vet de precis lika lite om husets historia som vi tittare vet om familjens. Det är förstås en underbar utgångspunkt. Vi får därmed möjlighet att utforska varje personlighet i detalj, samtidigt som deras historier nystas upp i samma veva som de spöken som hemsöker huset också har en lång radda av historier att berätta. Att man lyckas väva ihop detta på ett mycket övertygande sätt, utan att tidshoppen blir förvirrande och därför stämningssänkande, är i sig ett gott betyg.

Det är ju knappast föga förvånande att en amerikansk regissör väljer att väva in kristen samhällskritik i sin tv-serie, som man ändå kan urskilja när man tittar på hur man gestaltar individer och hur de löser olika problem (speciellt relationsrelaterade sådana). Men trots detta visar man upp en otroligt modern syn på homosexualitet och deras rätt till såväl relationer som vårdnad utav barn. I övrigt är det tyvärr väldigt klichéartat, vilket såklart är tröttsamt.

När de olika krafterna i huset uppdagas, såväl positiva som negativa, börjar man dra i nya trådar och skapar effektivt nya förutsättningar för att handlingen ska utvecklas. Och även om serien har en filmisk b-känsla över sig lyckas man ändå skapa obehag och till och från överraska sin publik. Att varje karaktär, oavsett om de är levande eller döda, har en så utpräglad roll och aldrig finns till bara som utfyllnad gör också sitt. Tempot är högt och händelseutvecklingen konstant. Alltid på ett bra vis. Och trots sina svagheter känns det ändå hoppfullt inför den bekräftade andra säsongen som ska spelas in redan i år, att den liksom tv-serien ”The Walking Dead” blir så mycket bättre i sin andra omgång …

Text: Fredrik Gertz

Arkiverad under: Recension

Det är upp till dig – naken och rå skildring

17 mars, 2012 by Redaktionen

Titel: Det är upp till dig
Betyg: 5
Av Maj Wechselmann
På dvd 15 februari 2012

När Aftonbladet publicerade uppgifter om att den dåvarande socialdemokratiska ledaren Håkan Juholt ansökt och fått dubbelt så mycket bostadsbidrag som han egentligen skulle haft rätt till hakade både media och i stort sett hela svenska befolkningen på drevet mot honom som person och politiker. Vi vet utgången. Han avgick. Problemet var bara att regeln var påhittad och tillkom först en tid efter mediadrevet blossat upp. Men det verkade ingen bry sig om. Journalisterna gjorde inte sina jobb och grävde inte i informationen, för om de hade gjort det hade de sett att Håkan (liksom ingen annan politiker) behöver fylla i om bostadsbidraget gäller honom själv eller sambo också. Istället eldades det bara på och blev tillsist för mycket för Håkan som politiker. Medierna jublade över att deras lögn blivit etablerad som sanning, men problemet låg inte bara i vad de skrev om gällande Juholt.

Problemet låg mest i vad de inte skrev om den sittande regeringen. Som Carl Bildt till exempel. Som utrikesminister och sittande i styrelsen har han kritiserats och ifrågasatts ovanligt lite om sin dåvarande roll i företaget och vilka effekter det haft på de områden där de verkat. Men det finns undantag. Bland annat har Ekot grävt fram information om att Bildt trots allt varit verksam i företaget medan de var aktiva i Etiopien.

Denna svenska dokumentärfilm, Det är upp till dig, är en naken och stundtals mycket rå skildring av företagsgruppen Lundin som år 1997 undertecknade kontrakt om området Block 5A i Sudan. Där borrade de efter olja, men så enkelt var det givetvis inte. Innan Lundin Oil etablerade sig där gick den Sudanska militären in i området och dödade eller fördrev invånarna från deras hem. Män dödades, kvinnor våldtogs. Systematiskt. Barn blev till hemmaslavar. Man satte inte bara in över 2.000 soldater i området för att döda befolkningen, utan bombade även från luften. Kyrkor, moskéer (området är multireligiöst) skolor och kliniker bombades hänsynslöst sönder. Sudan delades på sätt och vis in i syd och öststater, och de södra staterna fick se på medan deras naturresurser som vatten och olja hamnade i de norra delarna. Detta fick såklart ett inbördeskrig att bryta ut. Bara då beräknas omkring 2,5 miljoner människor ha dött och 4 miljoner människor fördrivits från sina hem. För att olja ska kunna utvinnas ”säkert”. Och dödssiffror fortsätter att rabblas genom hela filmen, hela tiden hemskare och hemskare statistik som inte borde få förekomma i vår verklighet. Och det är just därför denna film är så viktig i all sin enkelhet: det är en obekväm påminnelse om vilka hemskheter oljeaffärerna bidrar till.

Men den är också pedagogisk på ett helt annat vis: för utöver all statistik över brotten mot mänskliga rättigheter i såväl Sudan som Etiopien, samt intervjuer med människor från dessa områden som vittnar om de hemskheter de utsatts för (i de unika fall där de faktiskt överlevt, det vill säga), visar man också hur (främst) svarta amerikaner protesterat mot de pensionsfonder och aktiegrupper som investerat i dessa oljeområden och som exempel sålde pensionsfonden FIAA CREF sina aktier i Talisman Energy och de fick se sina aktier falla med 20% – och sålde därmed sitt område i Sudan. Det påvisar ett ekonomiskt inflytande som även ”den lilla människan” kan utöva över de stora bolagen.

I slutet av filmen visas också banker och pensionsfonder här i Sverige som stödjer Lundin, som vi kan undvika och på så vis förändra deras investeringslust i drabbade områden. Att kräva Carl Bildts avgång, eftersom han varit verksam i dessa verksamheter som bildat krig och förstört miljontals människors liv (vilket det visas på flera plan genom filmen), kan också vara ett sätt. Tyvärr pratar man inte direkt om den frågan, men låter den ändå svaja i bakgrunden eftersom ingen förväntas vilja ha en sådan hemsk utrikesminister. Då han tillkommit i olje- och gasaffärer efter såväl inbördeskrig och väldokumenterade varningar om att vara verksam i dessa områden, då såväl regeringar som människorättsaktivister rapporterat om de hemskheter som sker där, och ändå genomfört sin exploatering av områdena för ren vinst antyder att han inte hör hemma på sin post.

Allt som allt är denna film genomgående smart redogörande för en ohållbar utveckling; både på ett mänskligt, kapitalistiskt och politiskt plan. Därför är det en av årets viktigaste filmer att se, diskutera och sprida vidare. Samt att inspireras av, agera för en bättre värld.

Text: Fredrik Gertz

Läs även andra bloggares åsikter om Maj Wechselmann, Sudan, dokumentär, film, recension

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Dokumentär, Maj Wechselmann, Recension, Scen, Sudan

Ett drömspel i Malmö, recension

17 mars, 2012 by Redaktionen

Ett drömspel
av August Strindberg
Premiär på Intiman, Malmö stadsteater
Premiär 17 mars 2012

Det är med blandade känslor jag lämnar mitt första möte med Strindberg. Jag gillar berättelser, klassiska berättelser med en början, slut och en klar logisk tråd däremellan. Ett drömspel är ingen klassisk berättelse. En fördel med att vara recensent är att jag går på pjäser jag aldrig skulle ha sett annars.
Ett drömspel skrevs 1901, hade urpremiär 1907 och har spelats otaliga gånger över hela världen. Ramberättelsen är enkel, Guden Indras dotter nedstiger till jorden för at lära sig hur människorna har det.

Pjäsen i sig är fragmenterad och lika logisk som dålig dröm. Olika känslomässiga tillstånd staplas på varandra i en enligt vad jag kan se slumpmässig ordning.

Det som gav mig mest i denna föreställning är det sätt regissören jobbat med kläder och dekor. Det är så minimalistiskt det kan bli. Skådespelarna bär sina egna vardagskläder, den enda dekor och rekvisita som finns på scenen är en stol. Förutom scenljuset i taket, består ljussättningen av en ordinär skrivbordslampa som skådespelarna själva riktar om vid behov. En kofta blir ett barn.
Det lyfter fram dialogen och de små detaljerna i skådespelarnas prestation. Det finns inget på scenen som distraherar.

Den bästa scenen är utan tvivel den där den nyblivna kärnfamiljen genom tejp på golvet spärras in i sitt eget lilla vardagshelvete. En skådespelare tejpar på golvet en rektangel som bit för bit innesluter det grälande paret och det skrikande barnet. Det är en grafiskt träffande bild över hur den inledande förälskelsen förvandlas till något helt annat.

Pjäsen präglas en enorm svartsyn på livet i allmänhet och kärleken i synnerhet. ”Det är synd om människorna”, säger Indras dotter. Jag vet inte om Ett drömspel är en avspegling av Strindbergs eget känsloliv vid denna tid. Om så är fallet borde vi kanske vi synd om Strindberg istället.

Text: Peter Johansson

I rollerna: Tom Ahlsell, Li Brådhe, Hans-Peter Edh, Bo-Christer Hjelte, Karin Lithman, Jacob Nordquist, Kardo Razzazi, Karin Huldt
Regi: Kersti Horn
Längd: 1 timme (ingen paus)

Läs även andra bloggares åsikter om Strindberg, teater, Malmö, Malmö stadsteater, teaterrecension, Ett drömspel

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: Ett drömspel, Malmö, Malmö stadsteater, Strindberg, Teater, Teaterrecension

Modern Fantazias – en fantastisk resa genom den amerikanska musiken

17 mars, 2012 by Rosemari Södergren

Modern Fantazias
Dirigent: Hans Ek
Södra Teatern, Stockholm
17 mars 2012
Betyg 5

Ett tåg närmar sig, vi hör hur tåget rör sig mot spåren och vi hör i bakgrunden sorlet från de resande, alla som är på väg. Sedan börjar det i full fart med ”Pickin the Devils Eye”, en traditionell fartfyllt amerikanska folksång. Ni vet, en sådan där låt som kan spelas på en pub i en liten stad långt ute på landsbygden och det går inte att låta bli att stampa takten.

Det kunde publiken på Södra Teatern inte låta bli heller. Om de inte stampade takten, för det gör inte vi svenskar, så gungade de i takt. Det gick inte att vara helt stilla. Grannen som satt bredvid mig i salongen stampade faktiskt till och med takten.

Dirigenten Hans Ek bjöd in publiken på en resa genom den amerikanska musiken, en slags presentation av den amerikanska själen, förmedlad i musik: hymner, country, folkmusik och popmusik i ett ovanligt arrangemang med en orkester som var en blandning av en kammarorkester och ett popband. Där fanns stråkar som fiol, cello och basfiol och där fanns blåsinstrument och där fanns slagverk, gitarrer, elbas och keyboard och många sångare.

Att höra Bob Dylans ”You´re gonna make me lonesome” med stråkar och blås omväxlande med sång och gitarr – det var mäktigt.

En annan av kvällens stora upplevelser av Bobby Braddocs ”Wild Irish Rose”. Det var så vackert att jag önskade att låten aldrig skulle ta slut.

Vi fick också höra en alldeles speciell tolkning av Beach Boys ”Pet Sounds”.

Andra sånger vi fick höra tolkade på Hans Eks sätt var ”Nearer My God”, ”Jesus was a crossmaker”, ”The Gladioator”, ”God Bless the USA” och ”Are You Lonesome Tonight”.

Patriotism, storslagna känslor och gudstro var några av de teman som var genomgående, men jag kände också igen stumfilmstiden och Frank Sinatra-tiden i musiken, som gav många associationer och bilder. Amerikansk musik har påverkat oss på många sätt, vi förknippar ofta viss musik med speciella händelser och den amerikanska musiken har vi hört i många sammanhang eftersom amerikansk kultur är stark i Sverige.

Om ”Modern Fantazias” kommer till någon festival i sommar – då tänker jag inte missa chansen att få uppleva det här igen. Konserten spelades in av Sveriges Radio och kommer att sändas någon gång i april, också.

Du har väl inte missat Kulturbloggens intervju med Hans Ek? Läs den här.

Mer om Hans Ek på hans hemsida.

Läs även andra bloggares åsikter om musik, Södra Teatern, Hans Ek, kammarorkester, USA, Beach Boys, Bob Dylan

Arkiverad under: Musik, Recension Taggad som: Beach Boys, Bob Dylan, Hans Ek, kammarorkester, Musik, Södra teatern, USA

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1235
  • Sida 1236
  • Sida 1237
  • Sida 1238
  • Sida 1239
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Lars Winnerbäck – fortfarande en mästare på att fånga det svenska vemodet

Avicii Arena, Stockholm – 21 november … Läs mer om Lars Winnerbäck – fortfarande en mästare på att fånga det svenska vemodet

Den sjätte säsongen av ”Only Murders in the Building” kommer 8 december

Disney+ har släppt trailern och … Läs mer om Den sjätte säsongen av ”Only Murders in the Building” kommer 8 december

Filmrecension: Primetime – får många applåder

Primetime Betyg 4 Svensk biopremiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Primetime – får många applåder

Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Det finns något befriande med att köpa … Läs mer om Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in