• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Ola Salo spelar sårbar Jesus Christ Superstar på Göta Lejon

8 april, 2012 by Redaktionen

Jesus Christ Superstar
Göta Lejon, Stockholm
Premiär den 8 april 2012

Den numera klassiska rockmusikalen Jesus Christ Superstar berättar om Jesus sista dagar som människa, från inledningsscenen när Maria Magdalena smörjer Jesus med dyr olja i Betania till korsfästelsen.

På uppståndelsedagen var det premiär på Göta Lejons uppsättning i översättning av Ola Salo, som också spelar Jesus. Regissör är Ronnie Danielsen som även regisserade Ola Salos version av musikalen i Malmö. Den här uppsättningen är dock omgjord för Göta Lejon med ny ensemble, scenografi, kostym och orkester. Scenografin påminner om miljön i en post-apokalyptisk film med metallrör, galler och tunnelbanekakel. Undergångsstämningen förstärks av lärjungarnas svarta skinnkläder.

Första akten skildrar intåget i Jerusalem – då Jesus prisas som kung – hur Jesus kör ut månglarna från templet, den sista måltiden när han förutspår att han ska bli förrådd och förnekad och hur Judas säljer ut honom. I första delen av pjäsen är det Judas som har den tydligaste rollkaraktären. Patrik Martinsson gör också en av de starkaste rollprestationerna när han sjunger han ut sin besvikelse på Jesus och när han sedan ångrar vad han har gjort.

Efter paus får Ola Salos Jesus en mer framträdande roll och han framför med stor känsla sin ångestfyllda solosång i Getsemane. Sedan kommer Judaskyssen och Jesus låter sig arresteras, misshandlas och smädas. Vi får se vändorna hos Pilatus och Herodes innan folket slutligen hetsar fram korsfästelsen.

Ola Salo gestaltar en väldigt sårbar Jesus. Salo säger i TV4 Nyhetsmorgon att han velat belysa frågan om föräldraskap och om barn som känner sig övergivna genom relationen mellan Gud och Jesus. Hans Jesusgestalt liknar också i mycket ett vilset barn som fått ett tyngre ansvar än han riktigt orkar bära. Ola Salos ganska ljusa röst och späda kroppshydda förstärker detta intryck. Även om jag själv tänker mig Jesus som mer kraftfull, så kan denna skörhet samtidigt ge en större insikt i hans utsatthet och offer.

Jesus Christ Superstar är en ganska komprimerad musikal där i stort sett all dialog sjungs. Musiken av Andrew Lloyd-Webber är storslagen och ensemblen är stor och välspelande. Anna-Maria Hallgarn skildrar en frustrerad Maria Magdalena, bland annat med det vackra solot ”Hur visar jag min kärlek?”. Morgan Alling gör en riktigt dekadent Herodes. Fred Johanson, som har spelat Pontius Pilatus även i Malmö och i flera andra uppsättningar, passar perfekt i rollen med sin starka stämma. Janne Åström och Rolf Lydahl gör en utmärkt tolkning av de obehagliga översteprästerna Kajafas och Hannas.

Musikalen slutar med Jesus sista ord på korset: “Det är fullbordat. Fader i dina händer överlämnar jag min själ”. Uppståndelsen får man tänka sig själv.

Medverkande
Jesus: Ola Salo
Judas: Patrik Martinsson
Simon Seloten: Anders Gjønnes
Petrus: Fredrik Lexfors
Jakob den äldre: Michael Jansson
Andreas: Martin Kagemark
Matteus: Johan Karlsson
Johannes: Oscar Pierrou Lindén
Bartolomaios: Camilo Ge Bresky
Taddaios: Emil Nyström
Jakob den yngre: Erik Høiby
Filippos: Kristoffer Hellström
Tomas: Magnus Borén
Maria Magdalena: Anna-Maria Hallgarn
Pontius Pilatus: Fred Johansson
Kajafas: Janne Åström
Hannas: Rolf Lydahl
Herodes: Morgan Alling

Musik: Sir Andrew Lloyd Webber
Text: Sir Tim RiceRegi: Ronny Danielsson
Svensk översättning: Ola Salo
Regi: Ronny Danielsson
Musikaliskt ansvarig: Kristofer Nergårdh
Koreografi: Roger Lybeck
Scenografi: Martin Chocholousek
Kostymdesign: Camilla Thulin
Mask- och perukdesign: Robin Karlsson
Ljusdesign: Hans-Åke Sjöqvist
Ljuddesign: Jacob Julin
Producent: Åsa Holmgren
Exekutiv producent:Kristjan Ra. Kristjansson

Foton: Peter Knutson

Läs även andra bloggares åsikter om Jesus Christ Superstar, Göta Lejon, Ola Salo

Arkiverad under: Scen, Teaterkritik Taggad som: Musikal

Filmrecension: Revolt som börjar starkt men kör fast

8 april, 2012 by Redaktionen

Revolt
Betyg: 3
Svensk premiär: 13 april 2012

Revolt (originaltitel Sønner av Norge), av Jens Lien, utspelar sig i Norge under åren 1978 till 1979, och handlar om 14-årige Nikolaj (Åsmund Høeg) som bor med sin frisinnade hippiefamilj i bostadsområdet Rykkinn. Allt är frid och fröjd, ända tills en tragisk olycka inträffar som får Nikolajs far Magnus (Sven Nordin) att helt tappa fästet.

För att själv gå vidare och hitta en egen fast punkt, dras Nikolaj till punken som precis börjar få sitt uppsving; särskilt fattar han tycke för Sex Pistols. Han börjar så smått att försöka revoltera mot samhället han lever i och mot hans pappas hippielivsstil. Det visar sig dock vara svårt att uppröra en så liberal pappa som Magnus, som då han åter funnit livsgnistan tar med sig sin son på nudistläger, och mer än gärna hoppar in som ersättare för trummisen i dennes punkband, vilket får Nikolaj att gå över styr och bli mer och mer destruktiv.

Revolt är en film om tonårsuppror, punk, och en far-och-son-relation, och den blev 2012-års vinnare av FIPRESCI-priset (utdelat av internationella kritikerförbundet) under Göteborgs Filmfestival.

Filmen tycker jag börjar starkt. Den är underhållande med bra skådespeleri, och bjuder på en egen typ av finurlig humor, som på vissa ställen drar mot det mörka och surrealistiska. Soundtracket, med bland andra Electric Light Orchestra, Iggy Pop och, förstås, Sex Pistols, är njutbart och inkorporeras fint i filmen. I en cameo syns även John Lydon, forne sångaren i Sex Pistols.

Dessvärre känner jag att filmen Revolt i sin senare del kör fast, och det blir nästan bara mörker, vilket gör att den av mig får snäppet lägre betyg än vad den skulle kunna fått. Själva slutet lämnas öppet, vilket nog kan få vissa att känna sig snuvade på konfekten, medan andra kanske uppskattar att själva få tolka dess innebörd. Själv tycker jag mig ändå finna en strimma av hopp.

I rollerna: Sven Nordin, Åsmund Høeg, Sonja Richter m. fl.

Text: Mikaela Gustin

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Norge

Aleks på Hamburger Börs, recension

8 april, 2012 by Rosemari Södergren

Aleks
Hamburger Börs
Betyg 4
7 april 2012

Debutantcharmen sitter kvar. Kalvigheten likaså. Men det är råtalangen och det tajta bandet som lyser starkast. Fjolårets debutalbum Inte Längre Fiender var inte en helgjuten platta, men när låtarna nu överförs till denna än så länge ensamma spelning på Hamburger Börs, får låtarna en extra välbehövlig och ytterst klädsam tyngd tack vare ett väldigt sammansvetsat band, som backar upp soulsångaren Aleks från början till slut.

Men fokuset ligger givetvis på Fruängen-sonen Aleks, som helt klart är både rörd och lite generad av den uppbackning och kärlek han får av publiken denna påskafton. Han skickar charmanta shout-outs till sin moster och morbror som är i publiken och ibland får jag känslan av att jag har hamnat, inte på en konsert, utan en familjetillgivenhet. Att Hamburger Börs är fyllt av Aleks vänner hjälper också till. Även på scenen fylls det på med vänner, bland annat Ison & Fille och halva Mohammed Ali. Och de gör det med glädje och den äran, men likaså klarar sig Aleks alldeles utmärkt på egen hand.

Först och främst är det hans fantastiska röst som bär honom långt, långt. Hans eminenta blandning av innerlighet och stadium status, finfina hybrid av soulvärme och hip hop-attityd, lyfter även de svagare låtarna till grymt svängig nivå. För svänget, hans musikaliska swag, är sannerligen hans styrka.
Enda gången magin bryts, är när han bryter mitt i den åtta-minuters episkt självbiografiska Fruängen, som aldrig riktigt hittar sin naturliga plats i kvällens setlista. För det känns lite som om han är på scenen för att ha kul och inte rannsaka sig själv eller berätta om den långa, tuffa vägen han vandrat på. Han väljer istället blicka framåt.

Det gör han med sköna versioner av Robot, Va dig själv och En dröm. Och när han avslutar kvällen med flaggskeppet Ny man, visserligen i en aning för långsam version, är han helt avslappnad och bara njuter av stunden.

Text: Tommi Salmela

Mer om konserten på Speedos Popblogg.

Läs även andra bloggares åsikter om soul, musik, recension, konsert, Hamburger Börs

Arkiverad under: Musik, Recension Taggad som: Hamburger Börs, konsert, Musik, Recension, Soul

Kulturbloggen rapporterar om musik på plats i LA: Song Preservation Society

7 april, 2012 by Redaktionen

Song Preservation Society
Venice, CA
Los Angelse, USA
Betyg: 4

Eftersom jag befinner mig i LA passar jag på att kolla in lite up and coming artists.

Folktrion Song Preservation Society har bara bott i Los Angeles i fem dagar när jag ser dem på bohemecaféet The Talking Stick i Venice. Stället doftar av ”spicy green chai” och kvällen har lockat en mindre folksamling med allt i från beach bums till mer sofistikerade locals.

Daniel, Trevor och Ethan träffades på musikskolan Berkeley i Boston där de bildade rockgruppen
7 Orange ABC. När de flyttade till Kalifornien anammades den mer avslappnade mentaliteten även i musiken. Song Preservation Society blev resultatet av den nya formen.

I kväll är killarna är klädda i rutiga skjortor (så klart) och med deras tre gitarrer och röster låter de som en drömsk blandning av Simon & Garfunkel och Beach Boys. Det är ödmjukt, avslappnat och oerhört sammansjunget. Avskalat, harmoniskt och lite virvlande. Som en sen sommarnatt som aldrig vill ta slut.

Låtarna liknar varandra vilket skapar en trygghet hos mig som lyssnare. Det hela känns opretentiöst och skönt. De är väl medvetna om detta dock och bryter plötsligt av med livliga countryinfluerade Dr. Dave som förvånat skapar skratt i rummet.
Som bäst låter det i Terra där tenorerna går upp i falsett i refrängen och verserna som handlar om lång vänskap får vandra runt från person till person.
De avslutar kvällen med en version av The Beatles Help, aningen orepeterat men gästerna är nöjda och fiket håller på att stänga. Fullmånskvällen är ung och ölen väntar nere vid barerna vid piren.

Följ Song Preservation Society på deras facebook-sida och håll utkik för ny EP under våren.

Text: Martina Cederqvist
Foto: Rosalyn Lee

Läs även andra bloggares åsikter om Song Preservation Society, indie, musik, konsert, recension, Los Angeles

Arkiverad under: Musik, Recension Taggad som: indie, konsert, Los Angeles, Musik, Recension, Song Preservation Society

Häxans tid – Árni Thórarinsson, spännande deckare med en oväntad upplösning

6 april, 2012 by Redaktionen

Titel: Häxans tid
Författare: Árni Thórarinsson
Förlag: Bazar
Utgiven: 201201
ISBN10: 9170281203
ISBN13: 9789170281204

Under en äventyrsresa med företaget händer en olycka, en kvinna faller i vattnet och dör. Snart händer ett nytt dödsfall. En ung begåvad och karismatisk gymnasist hittas död på soptippen.

Det är påsk och journalisten Einar har blivit tvångsförflyttad till Akureyri på norra Island. Där får han sköta Eftermiddagsbladets lokaldel med veckans fråga och annat smått och gott. Han kommer inte riktigt överens med sin nye chef men gör ändå sitt jobb. Han hamnar i en lägenhet tillsammans med Jóa som också jobbar på tidningen. Här finns också en liten undulat som heter Slända, en kvarleva från den förra lägenhetsinnehavaren. Einar vantrivs inte men han saknar sin dotter som är kvar i Reykjavik och han är orolig för henne nu när hon börjar närma sig vuxenlivet.

Allt är dock inte stilla och lugnt i den lilla staden. Var det verkligen en olycka som hände på äventyrsresan? Den omkomna kvinnans gamla mamma tror inte det och hon kontaktar Einar eftersom polisen inte vill lyssna. Hon är övertygad om att hennes dotter blivit mördad. Och den unge mannen som hittats död, Einar hann intervjua honom inför premiären av ett skådespel. Skarphedinn Valgardsson skulle spelat huvudrollen i en gammal isländsk pjäs som gymnasieeleverna satt upp. Tre unga män blir häktade för mordet, bråkstakarna som brukar ställa till besvär, men de blir släppta på grund av bristande bevis. Einar forskar vidare i dödsfallen och hittar flera mystiska händelser. Mer om handlingen ska inte berättas här.

Berättelsen är berättad i jagform, i ett stillsamt lugnt tempo med en hel del humor. Det är en spännande deckare med en oväntad upplösning av fallet. Det är mord som ska lösas och det rör sig om pengajakt och kriminalitet i det lilla samhället. Det är även en berättelse om Einars möten med människorna som bor i Akureryri. Om olika händelser i vardagslivet, men också en beskrivning av samhällsklimatet, politiken, ekonomin, globala förändringrar som nått norra Island.

Árni Thórarinsson är isländsk författare. Han är född 1950 och har bland annat studerat litteraturvetenskap i England. Han har skrivit flera deckare med journalisten Einar som huvudperson. Böckerna har blivit översatta till många språk och denna deckare, som är den fjärde i ordningen, är den första boken som är översatt till svenska. Boken har filmats och kommer på SVT under våren 2012.

Text: Aslaug Myhrberg

Relaterat: Recension i DN.

Läs även andra bloggares åsikter om Árni Thórarinsson, deckare, bokblogg, litteratur, bokrecension

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Árni Thórarinsson, Bok, Bokblogg, Bokrecension, Deckare

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1223
  • Sida 1224
  • Sida 1225
  • Sida 1226
  • Sida 1227
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Lars Winnerbäck – fortfarande en mästare på att fånga det svenska vemodet

Avicii Arena, Stockholm – 21 november … Läs mer om Lars Winnerbäck – fortfarande en mästare på att fånga det svenska vemodet

Den sjätte säsongen av ”Only Murders in the Building” kommer 8 december

Disney+ har släppt trailern och … Läs mer om Den sjätte säsongen av ”Only Murders in the Building” kommer 8 december

Filmrecension: Primetime – får många applåder

Primetime Betyg 4 Svensk biopremiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Primetime – får många applåder

Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Det finns något befriande med att köpa … Läs mer om Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in