• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Skivrecension: Patrick Watson – Adventures in your own backyard

23 april, 2012 by Redaktionen

Band: Patrick Watson
Album: Adventures in your own backyard
Betyg: 4

Efter nästintill sedvanliga tre år släppte Peter Watson med band förra veckan sin fjärde skiva Adventures in your own backyard. Redan har albumet fått en omfattande Wikipedia-artikel där det i sidans bästa anda deklareras att skivan är ”enklare och mer emotionell” än sin Polaris Music Prize-nominerade föregångare Wooden arms.

Efter sjunde genomlyssningen kan jag i grund och botten hålla med, även om jag nästan vill byta ut ”mer emotionell” mot ”lite granna feelgood” – på gott och ont. Den experimentelle Peter Watson, där det läggs lager på lager och musiken genomsyras av ljudkulisser och element som knappt kan urskiljas, har bantat. Melodierna har blivit mer förutsägbara, låtarna något mer lättillgängliga, men känslan i musiken liknar också mer en trivsam, mild sommarregn. Skivan kräver mindre av lyssnaren och sveper in en i en trygg filt.

Skivan börjar starkt med Lighthouse som bärs upp av en nästan beroendeframkallande vacker pianoslinga. Låtarna som följer präglas framförallt av Watsons genomgående falsettsång, elgitarr med Country-vibbar, en del stråk, background vocals och pianospel som gång på gång ekar som om den spelas under vatten (varför jag, när jag kom fram till skivans sista låt Swimming pools tänkte: Bra sammanfattning där.). I flera låtar hörs även en trumpet som ger låtarna en nästan för ”högtidlig” stämning, men jag och trumpeter har aldrig varit goda vänner.

Många låtar, likt Blackwind, Words in the Fire och Strange Crooked Road håller högt tempo, driver framåt, vill ta dig i hand och säga: Kom! Nu bär det av. Step out for a while och skivans titellåt knyter an till klezmer-rytmen som känns igen från t.ex. Traveling salesman. The Things You Do är en vacker, filmmusikaktig parentes i albumets mitt, övriga är mer repetitiva, folk-inspirerade låtar.

Adventures in your own backyard är en skiva som jag inte tror kommer göra dig besviken. Det är svävande melodier, vackra klangrum och det märks i varje låt att Patrick Watson & band är otvivelaktigt duktiga musiker som vet vad de gör. Personligen beklagar jag bara att skivan känns bitvis lite för, säg, angelägen, och att de flesta låtar inte fastnar lika mycket på hjärnan, inte är lika enastående melodier som tidigare skivor varit mättade med. Men: Lyssna, tyck till själv och glöm allt vad Wikipedia heter!

Bästa spår: Lighthouse, Blackwinds, Adventures in your own backyard

Text: Elisabeth Schriefer

Läs även andra bloggares åsikter om Patrick Watson, skivrecension, musik, recension

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: Musik, Patrick Watson, Recension, skivrecension

Känslan av ett slut – en psykologisk thriller det är svårt att släppa taget om

21 april, 2012 by Redaktionen

Titel: Känslan av ett slut
Författare: Julian Barnes
Förlag: Bokförlaget Forum
Utgiven: 201203
ISBN: 978-91-37-13720-9

Känslan av ett slut handlar hur Tony, numera pensionär, en dag får hem ett brev som vänder upp och ner på hans tillvaro. Han har fått ett arv från sin ungdomskärlek Veronicas mamma, ett arv som river upp gamla minnen och väcker frågor i något Tony försökt lämna.

Läsaren bjuds med på en resa i Tonys uppväxt i 1960-talets Storbritannien. Efter att det tog slut mellan Tony och ungdomskärleken Veronica inledde en av hans närmaste skolvänner, Adrian, en relation med Veronica. Något som kom att få oanade konsekvenser. Läsaren får följa Tony och hur han 40 år efter sitt förhållande med Veronica tar upp en jakt i sökandet efter sanningen, på vilket sätt händelser som hände så många år sedan kan spela en så viktig roll i nuet.

Känslan av ett slut är inte bara en vacker utan också sorglig berättelse om hur händelser i livet vi kanske just då inte anser vara så viktiga, får en betydande roll framöver, och hur vi kämpar för att minnas eller glömma det som en gång varit för att skydda oss själva.

Det är svårt att lägga ifrån sig boken då man väl börjat, inget stycke i boken känns överflödigt, utan den känns väldigt genomtänkt och håller läsaren på halster inför vad som komma ska genom varje kapitel. Trots sin storlek på cirka 190 sidor känns boken alldeles lagom lång, även om man som läsare gärna hade kunnat önska sig mer, få gräva sig ner lite djupare. Nu ser jag det istället som en möjlighet att ta del av fler av Julian Barnes böcker, och se om jag kan vänta mig samma spänning och psykologi även i de böckerna. En ny bok är även på gång att ges ut nästa år.

Julian Barnes bok Känslan av ett slut är vinnare av Bookerpriset (Man booker prize) 2011. Han har tre böcker som tidigare blivit nominerade till priset, men det är med denna bok han står som vinnare. Tidigare i år blev han tilldelad The David Cohen Prize for Literature för samma bok.

Text: Jenny Lagebjörk

Läs mer om Man booker prize och The David Cohen Prize for Literature

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension

Mofeta & Jerre på Fasching

21 april, 2012 by Redaktionen

När? Fredag 20e April

Var? Fasching

Betyg: 4

Årets hiphop vinnarna(manifestgalan) Mofeta & Jerre tycks förvandla allt de rör till guld. Ända sedan debuten ”Bomben”(2007) har det bara gått spikrakt upp. En regning fredagkväll spelade gruppen på vackra Fasching i Stockholm, Kulturbloggen var på plats.

Fasching är fullproppat, svettigt och överladdat. Strax efter klockan tio glider Mofeta, Jerre och hela bandet upp på scenen. Publiken öser från första låten och energin är ovanligt hög för att vara 420. Även energin på scenen är mycket bra, närvaron hos killarna är fantastisk med Jerre på sin gura och Mofeta med det breda leendet som röjer med publiken. Duon har även med sig husbandet Spiderdogs, från egna klubben, plus blås och körsång så den lilla scenen befolkas av närmare 11 personer. Det låter fantastiskt, att rappa till liveband är så överfett och tyvärr rätt ovanligt inom scenen idag vilket är synd, för det låter så jäkla bra och det blir mer rum för intrumental onani och spontanitet. Något vi gillar starkt.

Setlisten består främst av spår från hyllade ”Briljanter & Smaragder” men det bjuds även på äldre låtar. Kvällens höjdpunkter är Briljanter & Smaragder, Lilla Flicka och såklart Bättre i Berlin.

Efter spelningen blir det fet musik och dans tills långt in på lördagen. Kvällen var väldigt bra och jag hoppas få se grabbarna snart igen.

I sommar kommer man kunna se grabbarna på Peace and Love festivalen, så ni som ska dit, gå och se! Jag lovar att det är värt.

Arkiverad under: Recension

Intressant med Fröken Julie och Jean i samma person på Strindbergs Intima teater

21 april, 2012 by Redaktionen

Fröken Julie
Strindbergs Intima Teater
Premiär den 20 april 2012

Fröken Julie är August Strindbergs mest spelade verk och de flesta känner till de tre huvudpersonerna: den manipulativa överklassflickan Julie, den maktlystna betjänten Jean och hans präktiga fästmö, kokerskan Kristin.

Som en del av Strindbergsårets program sätter Strindbergs Intima teater upp pjäsen med en person i alla tre rollerna – Anna Pettersson, som också har regisserat pjäsen. På hemsidan skriver Strindbergs Intima teater:

Den välkända pjäsens tema om klass, genus, makt, arv och miljö får en ny dimension av att en och samma skådespelerska spelar alla de tre rollerna. Fokus flyttas från de yttre omständigheterna till de inre komplexa drivkrafter, drifter och motsättningar som ryms inom en människa.

Det är intressant att tänka sig att fröken Julie, Jean och Kristin skulle kunna vara tre sidor av samma person. Det ställer den viktiga frågan om hur vårt agerande och våra värderingar styrs av det sammanhang vi hamnat i.

I programmet framgår att Anna Pettersson har ”dekonstruerat” det naturalistiska dramat. Hon har ”utgått från texten; förstorat, loopat och försökt skala bort det som skymmer de existentiella villkor som rollerna i pjäsen delar.”

Ett symboliskt exempel på dekonstruktion är att det lilla bord med två köksstolar och fönstret med spetsgardin som står på scenen bärs bort innan skådespelet börjar. I stället utgörs scenografin av projiceringar på väggen som filmas direkt av en kameraman och varvas med inspelade sekvenser, vilket ger överraskande effekter. Grevens ridstövlar finns dock med på scenen.

Anna Pettersson lyfter skickligt fram vad karaktärerna verkligen säger genom att återupprepa vissa ord och meningar – själv och med hjälp av en samplingsmaskin – och genom att låta publiken delta. Emellanåt stiger hon ur spelet som regissör för att kommentera Strindbergs text eller diskutera framförandet med sig själv som skådespelare. Ibland blir det riktigt dråpligt och första delen av föreställningen lockar fram en del skratt. Mot slutet av pjäsen fastnar skratten i halsen när handlingen går mot det oundvikliga slutet. Eller är det oundvikligt?

Anna vill enligt programmet sätta oss i relation till pjäsen och visa hur vi själva återskapar och vidmakthåller de värderingar som är gemensamma för vår kultur i dag och på Strindbergs tid. Hon ”tvingar oss samtidigt att ta ställning till vad det är för människouppfattning vi är med och skapar”.

Jag tycker att Anna Pettersson, genom att vara väldigt text- och tidstrogen i sin tolkning samtidigt som hon låter oss se på värderingarna genom ett modernt filter, lyckas att belysa frågor om makt, kön och klass som kanske är mer aktuella än vi kanske tror.

Regi och samtliga roller: Anna Pettersson.
Kameraman, digitala effekter, filmfotograf: Max Marklund.
Ljusdesigner: Mikael Kratt.
Ljuddesigner/program: Gustave Lund.
Rekvisitör: Moa Nyman.
Scentekniker: Elisabeth Larsson.

Medarbetare i KU-projektet på Stockholms Dramatiska högskola:
Claes Peter Hellwig, Janina Rolfart, Jenny Tyllström, Nils Claesson, Robert Nordström.

Producerad av Strindbergs Intima teater i samarbete med Anna Pettersson.

Foto: Elisabeth Ohlson Wallin

Läs även andra bloggares åsikter om Fröken Julie, August Strindberg, Strindbergsåret, Strindbergs Intima teater

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: August Strindberg, Fröken Julie, Strindbergs Intima Teater, Strindbergsåret

”I reckon” och ”Crazy in Love with Mr Perfect” – imponerade, träffsäkert och roligt om män och deras romantiska relationer

21 april, 2012 by Rosemari Södergren

”I reckon”
Koreografi och dans: Stian Danielsen
Musik: Øystein Figenschou

”Crazy in Love with Mr Perfect”
Koreografi och dans: Brian Gerke och Steinunn Ketildottir
Musik: Edit Piaff

Dansens Hus, Stockholm
20 april 2012

En dubbelföreställning som tillsammans sätter igång tankarna om manlighet och mäns relationer i kärlek.
Först ut är norrmannen Stian Danielsen som med sin dans undersöker en mans möte med sig själv och detta fördjupas därefter i den isländska/amerikanska duon Steinunn och Brians utforskande av mäns kärleksrelationer.

Stian Danielsens föreställning börjar med att han står rakt upp, ljuset träffar honom på olika sätt och gör att bilden av honon förändras. Sedan börjar han röra sig, sidleds och framåt, bakåt, han springer, han kryper, han dansar, han utför små förvridna rörelser med händerna, stora rörelser med hela kroppen – allt till suggestiv, dramatisk cellomusik av Øystein Figenschou.

Cellomusiken och hans kropp och dess rörelser fungerar som delar av samma  instrument. Han faller och han faller – ofta och från olika ställningar. Jag har aldrig sett någon behärska konsten tt  falla omkull så handlöst, så naturligt utan att ta emot sig. Skickligt och fascinerande. Musiken och dansen skapar bilder i mitt inre, jag tolkar det som sker på scen tillsammans med musiken som går in i mina öron lika mycket intuitivt som med mina medvetna tankar

Norrmannen Stian Danielsen tog examen från Konsthögskolan i Oslo 2009 och har sedan dess arbetat för Jo Strømgren Company, parallellt med att han koreograferat och dansat sina egna verk. I Reckon är hans debutverk från 2010. Omskakad av hans skicklighet hoppas jag att jag får se mer av honom framöver.

”Crazy in Love with Mr Perfect” av den amerikanska duon Steinunn och Brian dissekerar den romantiska kärleken. Deras föreställning inleds med att de står tätt intill varandra på alla fyra på golvet. En rör en hand, den andra gör likadant, som en spegel, det den ene gör följs direkt av den andre. Men ganska snart rör sig den ena åt sitt håll och den andra åt sitt. En bild av det omöjliga i drömmen eller illusionen om att två blir ett, kanske.

Steinunn och Brian leker verkligen med dans och text när de tar itu med den romantiska kärlekens olika sidor. Plötsligt börjar Brian undervisa Steinunn, förnumstigt avbryter han hennes rörelser och har synpunkter som mer bryter ner hennes strävan än ger frimodighet – en slagkraftig beskrivning av alla dessa män som ska styra och ställa och som innerst inne helst vill dämpa andras strävan.

Steinunn och Brians föreställning är något av det roligaste och mest träffande jag sett om mäns relationer till någon de har ett förhållande med. De två dansarna har stor förmåga att i dansens form skapa komedi och satir, men de är också fysiskt oerhört skickliga. Dansen de visar upp kommer både från klassisk dans och modern dans – det märks vilken stark grund de har.

Dubbelföreställning som är omkring en timme och en kvart tillsammans är bland det bästa jag sett uppföras på en dansscen hittills i år.

Läs även andra bloggares åsikter om Dansens Hus, relation, män

Arkiverad under: Recension, Scen Taggad som: Dansens Hus, män, relation

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1215
  • Sida 1216
  • Sida 1217
  • Sida 1218
  • Sida 1219
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Lars Winnerbäck – fortfarande en mästare på att fånga det svenska vemodet

Avicii Arena, Stockholm – 21 november … Läs mer om Lars Winnerbäck – fortfarande en mästare på att fånga det svenska vemodet

Den sjätte säsongen av ”Only Murders in the Building” kommer 8 december

Disney+ har släppt trailern och … Läs mer om Den sjätte säsongen av ”Only Murders in the Building” kommer 8 december

Filmrecension: Primetime – får många applåder

Primetime Betyg 4 Svensk biopremiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Primetime – får många applåder

Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Det finns något befriande med att köpa … Läs mer om Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in