Band: Patrick Watson
Album: Adventures in your own backyard
Betyg: 4
Efter nästintill sedvanliga tre år släppte Peter Watson med band förra veckan sin fjärde skiva Adventures in your own backyard. Redan har albumet fått en omfattande Wikipedia-artikel där det i sidans bästa anda deklareras att skivan är ”enklare och mer emotionell” än sin Polaris Music Prize-nominerade föregångare Wooden arms.
Efter sjunde genomlyssningen kan jag i grund och botten hålla med, även om jag nästan vill byta ut ”mer emotionell” mot ”lite granna feelgood” – på gott och ont. Den experimentelle Peter Watson, där det läggs lager på lager och musiken genomsyras av ljudkulisser och element som knappt kan urskiljas, har bantat. Melodierna har blivit mer förutsägbara, låtarna något mer lättillgängliga, men känslan i musiken liknar också mer en trivsam, mild sommarregn. Skivan kräver mindre av lyssnaren och sveper in en i en trygg filt.
Skivan börjar starkt med Lighthouse som bärs upp av en nästan beroendeframkallande vacker pianoslinga. Låtarna som följer präglas framförallt av Watsons genomgående falsettsång, elgitarr med Country-vibbar, en del stråk, background vocals och pianospel som gång på gång ekar som om den spelas under vatten (varför jag, när jag kom fram till skivans sista låt Swimming pools tänkte: Bra sammanfattning där.). I flera låtar hörs även en trumpet som ger låtarna en nästan för ”högtidlig” stämning, men jag och trumpeter har aldrig varit goda vänner.
Många låtar, likt Blackwind, Words in the Fire och Strange Crooked Road håller högt tempo, driver framåt, vill ta dig i hand och säga: Kom! Nu bär det av. Step out for a while och skivans titellåt knyter an till klezmer-rytmen som känns igen från t.ex. Traveling salesman. The Things You Do är en vacker, filmmusikaktig parentes i albumets mitt, övriga är mer repetitiva, folk-inspirerade låtar.
Adventures in your own backyard är en skiva som jag inte tror kommer göra dig besviken. Det är svävande melodier, vackra klangrum och det märks i varje låt att Patrick Watson & band är otvivelaktigt duktiga musiker som vet vad de gör. Personligen beklagar jag bara att skivan känns bitvis lite för, säg, angelägen, och att de flesta låtar inte fastnar lika mycket på hjärnan, inte är lika enastående melodier som tidigare skivor varit mättade med. Men: Lyssna, tyck till själv och glöm allt vad Wikipedia heter!
Bästa spår: Lighthouse, Blackwinds, Adventures in your own backyard
Text: Elisabeth Schriefer
Läs även andra bloggares åsikter om Patrick Watson, skivrecension, musik, recension