
Den 9 mars 2018 är det premiär för Besök av en gammal dam i regi av Katrine Wiedemann. I huvudrollen som hämnerskan Claire Zachanassian ser vi Marie Göranzon, som med detta gör sin debut på Stora scenen, Kulturhuset Stadsteatern.
Ett pressmeddelande berättar:
I stor stil återvänder Claire Zachanassian efter 45 år till sin solkiga lilla barndomsstad. En välkomstkommitté är på plats och förväntningarna på topp – Claires enorma förmögenhet skulle kunna få stan på fötter igen. Hoppet står till hennes ungdomskärlek Alfred Ill som självsäkert menar att han har Claire ”som i en liten ask”. Där har han fel. Claire har trots sju avverkade äkta män inte glömt Ill. Och hur deras kärlekshistoria slutade …
Besök av en gammal dam är en svart komedi om allt det som ryms inom människan – gott och ont.
– Hämnden är central i den här historien, och kärleken som till slut kräver den. Och att det är en kvinnas kärlek som kräver det ultimata offret. Men också vad pengar och makt betyder och gör med oss människor, säger Marie Göranzon.
I rollen som Alfred Ill ser vi Dan Ekborg. Marie Göranzon och Dan Ekborg har mötts på scenen två gånger tidigare. Dels som mor och son i Thorsten Flincks legendariska uppsättning av Lång dags färd mot natt (1998) på Dramaten, för vilken Göranzon belönades med O´Neill-priset. Och i Dubbeltrubbel av Marc Camoletti som gick på Vasan 1995-6, där Marie Göranzon spelade frun i huset och Dan Ekborg hennes unge älskare.
I övriga roller Kirsti Stubø, Lotti Törnros, Pablo Leiva Wenger, Allan Svensson, Gerhard Hoberstorfer, Samuel Fröler, Leonard Terfelt, Ulf Eklund och Tim Dillman.
Danska regissören Katrine Wiedemann har haft stora framgångar med sina egensinniga tolkningar av klassiker, på Kulturhuset Stadsteatern har hon bland annat satt upp Peer Gynt med Magnus Krepper i titelrollen (2012) och Hamlet med Gustaf Skarsgård (2009). I Sverige har hon även uppmärksammats för Romeo och Julia (2002) i samarbete med Cirkus cirkör som spelades på Elverket och Havsfruen (2005) i samarbete med Teater Kaleidoskop.
– Jag har alltid velat sätta upp Besök av en gammal dam, den är så oerhört aktuell idag trots att den är skriven i en helt annan tid! Fokus på maktbalansen mellan kön, kapitalismens kraft, pressens makt, etc – den känns självklar att sätta upp just nu, just i Stockholm. I Durrenmatts universum finns den mest groteska humorn och de svarta stämningarna sida vid sida, det är ett universum som ställer oss många relevanta frågor idag, säger Katrine Wiedemann.
Besök av en gammal dam som skrevs 1956 av Friedrich Dürrenmatt, har satts upp en gång tidigare på Stockholms stadsteater, då i regi av Hilda Hellwig (1993) och med Claire Wikholm och Sven Wollter i rollerna som Claire Zachanassian och Alfred II.
BESÖK AV EN GAMMAL DAM
AV FRIEDRICH DÜRRENMATT
Premiär 9 mars 2018 på Stora scenen
Översättning: Britt G Hallqvist
Regi: Katrine Wiedemann
Scenografi och kostym: Maja Ravn
Ljus: Mats Öhlin
Ljud: Kristian Oscarsson
Maskdesign: Sara Lycke och Maria Reis
I rollerna:
Claire Marie Göranzon
Il Dan Ekborg
Ils fru Kirsti Stubø
Ils dotter Lotti Törnros
Ils son Pablo Leiva Wenger
Borgmästaren Allan Svensson
Prästen Gerhard Hoberstorfer
Läraren Samuel Fröler
Doktorn Leonard Terfelt
Polisen, domaren Ulf Eklund
Journalisten Tim Dillman
Swing Henrik Hellström och Sylvia Rauan


Mest berörande är att följa föräldrarna och farbrodern, som nu måste leva i djup sorg och saknad. Föräldrar med sorg, som förlorat ett barn, det vet jag tyvärr alldeles för mycket om hur det är. Jag lever med detta och känner tusentals andra föräldrar med samma tragedi, eftersom jag är med i flera olika grupper och föreningar för oss föräldrar som förlorat ett barn. Jag känner igen föräldrarnas reaktioner i Seven Seconds, fast allra mest pappan som bär på skuldkänslor och som sakta försöker hitta ett sätt att överleva med sin djupa sorg. Det finns några starka scener från kyrkan där medlemmar kommer med floskler.
Hon har sina stora problem och polismannen, Fish Rinaldi (spelas av Michael Mosley), som jobbar med henne har sina problem. Han är skild och bor ensam med en massa hundar. Att de två med jämna mellanrum bryter ihop och förlorar tron på sig själv är i och för sig lite ovanligt i en kriminalserie, men det blir lite för mycket av det. Och de gör också några misstag som jag har svårt att tro på att de skulle göra. Jag har lite svårt att tro på att personer med de positioner de har och det ansvar de har skulle göra sådana misstag.
