• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Toppnytt

Laleh åker på turné sommaren 2019

11 december, 2018 by Redaktionen

Ett pressmeddelande berättar:

Senast Laleh var ute på turné var efter hennes 6:e album Kristaller som kom ut 2016. Sommarens och höstens turné drog rekordpublik, över 105.000 biljetter såldes och konserterna tog snabbt slut. Med vetskapen om att det nya albumet är i antågande i vår räknas trycket vara stort på turnén, som får premiär i Sofiero den 28 juni och fortsätter sedan med nedslag över hela Sverige.

Laleh hälsar:

”Längtar till sommaren, inget går upp emot sommarkvällar och musik! Jag har verkligen hunnit längta och sakna publiken jättemycket och så alla musiker och allt kul med bild och ljus kring konserterna, vi växer och har roligare för varje år! Den här skivan kommer kanske bli en av de starkaste skivor jag gjort med mycket variation vilket är ännu roligare när man spelar live!”

Arkiverad under: Musik, Toppnytt

Psykisk hälsa i mätandets tid

11 december, 2018 by Pernilla Wiechel

Klinikerns roll i vården för psykisk hälsa är i dag kringskuren. Kortsiktigt tänkande med hanterliga enkla terapier har vunnit över personlig kunskap och etik. Forskare gör nu allt för att möta upp i den ojämna kampen och återskapar evidens för en mer genuin vård. Psykoterapicentrums höstkonferens den 9 nov hade i år temat Komplex problematik hos vuxna, barn och unga – forskning kring verksam behandling. Organisationen värnar om den traditionella psykodynamiska psykoterapin.

Vetenskapen önskar ljus
Kanske formades ödet för psykodynamisk psykoterapi, PDT, redan när Freud som läkare öppnade egen praktik utanför universitetets lokaler. I egen och sedan efterföljarnas praktik växte psykoanalysen fram, det som är ursprunget till PDT. Från tidigt 1900-tal umgicks klinikerna i slutna, mörka rum och små sällskap. Freud fascinerades av hur effektiv den så kallade ”talkuren” var, och insåg vilken makt fantasier, föreställningar och tidiga dolda minnen hade i våra liv. Under tiden han med sina böcker blev en av sin tids största intellektuella, växte ilskan hos kliniker utan insyn. De slutna rummen väckte vreden. Man efterlyste lite vetenskapligt ljus. Transparens och mätande har nu blivit regel. Och för även själslig vård gäller i dag samma naturvetenskapliga grepp som över allmänmedicinen. Människan som varelse ska förklaras via beviskraft, så kallad vetenskaplig evidens.

De beteendevetenskapliga kognitiva terapiformerna, KBT, (och sedan också hjärnforskningen) växte därför snabbt fram inom universiteten. Med start på 1940-talet började saker prövas, säkras, benas upp. Målet var att utmana den tidskrävande, mystiska psykoanalysen och psykoterapin. Patientens vakna tankar och beteende var nu redskapet och materialet. Genom närheten till forskning och systematiska metoder har därför KBT i dag långt försprång. Men i dag vi vet också att de båda terapitraditionernas har skilda mål, och att de till och med vetenskapsteoretiskt är olika. De skulle kunna existera med lätthet sida vid sida, då de faktiskt kompletterar varandra. Metoderna skiljer sig konkret. I KBT följer terapeuten en manual som blir ett redskap mellan sig och patienten. I psykoanalys däremot, är terapeuten själv det instrumentet. Du måste först förstå dig själv, före du kan hjälpa andra, ansåg Freud. Introspektion var ledordet. Freud hade en intellektuell föreställning om att vi alla bär på neurotiska konflikter, som går att förstå. För KBT är det annorlunda. Psykologelever i utbildning till terapeuter på universiteten tycker inte att de själva behöver gå i terapi. De praktiserar ju endast en metod. Självinsikt är ointressant i det ena fallet, oundvikligt i det andra.

Ojämn evidens påverkar vårdutbud
Där står vi i dag med flest vetenskapliga studier utförda på korta manualiserade psykoterapier, med samlingsnamnet KBT. Sådana är lättare att upprepa och går därför också att jämföra. Utvärderingar och statistik går smidigare att få fram, vilket universiteten sedan länge tagit hand om. Först 30 år senare började studier göras som utvärderar traditionell PDT och psykoanalys. Men dessa så kallade kvalitativa studier med komplexa angreppssätt, är mer komplicerade. Följden har blivit att det så kallade vetenskapliga evidensunderlaget haltar. I praktiken kan därför enbart KBT rekommenderas till vårdcentralerna. Vårdgivarna följer riktlinjerna och erbjuder detta tillsammans med SSRI-preparat, vilket läkemedelsbolag ymnigt skapat evidens för, och därför Socialstyrelsen stöder. Resultatet är att en hel yrkeskår med många års erfarenheter av patientarbete nu står utanför den allmänna vården, de som utövar traditionell psykoterapi. Har du komplexa problem och behöver en längre behandling måste du betala ur egen ficka. Samhället delas upp i de som har råd och inte.

Var finns evidensen för den evidens-baserade terapin?                            Bristen på evidens är densamma världen över, men vi värderar den olika. England, Sverige och USA följer striktare det naturvetenskapliga kravet på evidens, medan en intellektuellt färgad humanvetenskap lever kvar i Tyskland, Schweiz och Frankrike.

”Where is the evidens for evidens-based therapy?”, det frågar sig den amerikanska psykologen, lektorn och klinikern Jonathan Schedler med ett inlägg i Journal för Psychological Terapies in Primary Care (vol 4, maj, 2015) under samma rubrik. Artikeln presenterades vid konferensen av psykoanalytikern och professorn Marianne Leuzinger-Bohleber från universitetet i Kassel, som utbildar psykoanalytiker. Hon grundade också Sigmund-Freud-Institutet i Frankfurt, och har själv i många år ägnat sig åt forskning. Schedler håller fram att evidensbegreppet i dag blivit ett kodord inom en norm som banar väg för endast korta manualiserade psykoterapier som följer förutbestämda instruktioner. Det som oroar honom är att väldigt lite tid finns över för att möta patienten som en individ, i dessa metoder. Och då förespråkarna lagt beslag på vad termen evidens-baserad står för, är det i dag omöjligt att föra en intelligent diskussion om vad som utgör god terapi. Att media också applåderar synsättet, är genant, konstaterar han. Den som ifrågasätter ”evidens-baserad” terapi riskerar att förknippas med ovetenskap. Shedlers artikel illustrerar i mina ögon mycket den arbetsmiljö en kliniker i dag befinner sig i.

Vem passar för vilken terapiform?
Under konferensen lyfte professor Leuzinger-Bohleber också behovet av fler studier som kan säga vilka personligheter/patienter som passar för vilka terapiformer. Hennes stora pågående The LAC Study, med 349 kroniskt deprimerade patienter, jämför tre olika terapiformer, däribland korttids PDT och KBT. Resultatet visar att när nu tre år har gått efter avslutade terapier, var symptomreduceringen nästan helt lika. Medan endast psykoanalys och PDT gav bestående förändringar i den inre föreställningsvärlden, så kallade ”structural-changes”. Det är just med evidensen för sådana förändringar som hoppet finns att kunna legitimera PDT och psykoanalys. Men kanske är inte patienten själv öppen för sådana förändringar, eller ens söker det.

Önskar en patient reflektera över sig själv och tror att det psykiska lidandet hänger samman med tidigare erfarenheter, kan det passa med just PDT eller psykoanalys. Men är patienten övertygad om att den endast vill bli av med något speciellt som plågar den, och i övrigt inte är en särskilt självreflekterande person, så kanske KBT passar bättre. I KBT är allt som syns också allt som finns, vilket förespråkarna tycker är en ganska pragmatisk människosyn. Även om det är ett sätt att fragmentisera människan, att man enbart tar fram en bit och inte ser hen i sin helhet, på djupet.

Normopaten och melankolin
Den populäre psykoanalytikern Christopher Bollas tänker mycket kring hur just den fragmentiserade människan fungerar. Han undrar om den personligheten kanske är den vanligaste, som också får mest stöd i vår tid. Är det så att reflektera och känna inåt och söka en meningsfullhet i livet, föder det endast en sorts obehaglig melankoli? Flyr vi allt psykologiskt djup? Lever denna postmoderna människa utan samvete, och bär på endast en arsenal av försvarsmekanismer? Förlägger vi genom projektiv identifikation allt oönskat utanför oss, klyver oss i delar som inte har samband – för att behålla ett rent inre? Undviker vi att tala i jagform? Dessa frågor satte filosofen och psykoanalytikern Johan Eriksson samman under rubriken ”Det inre klimathotet hotar vårt själsliv” i somras. I understreckaren presenterade han just Bollas tankar och senaste bok (SvD 15/8 -18). Bollas beskriver ett ”psykofobiskt” samhälle, befolkat av en slags ny människotyp kallad ”normopater”. Dessa saknar alltså psykologiskt djup och talar ofta i klichéer. Istället för att försvarar sig – genom att vända sig inåt och grubbla – flyr de snarare utåt och blir hypernormala. Oönskade egenskaper förläggs till omvärlden och de förblir rena och välfungerande ”doers”. De lider av ett tomt inre (vilket jag också skulle säga är narcissistens). En ”normopat”, förklarar Eriksson, vet inte vad det innebär att genomgå en andlig eller moralisk kris och skulle inte kunna förstå konflikterna i en Bergmanfilm.

Alliansen, valfriheten och etiken
Vid sidan om fragmenteringen i ”normopatens” liv kan man ställa det helhets-tänkande som psykoanalysen har. Det psykoanalytiska tänkandet utgår från att band skapas, en allians mellan terapeut och patient. Och man möter alltid patienten som hel individ. ”The therapists role is analogous to that of a mother who provides her child with a secure base from which to explore the world”. Att vara en trygg famn, varifrån patienten (på nytt) kan undersöka världen, det är terapeutens roll (min övers.). Med det John Bowlby-citatet inledde psykologen, psykoterapeuten och forskaren Camilla von Below vid Stockholms universitet, sin föreläsning vid konferensen. Möjligheten till en vårdande relation måste uppstå över en viss tid. Ett möte sker, utifrån den individ patienten är, med allt vad det innebär. Förtroendet som skapas är grogrunden för att våga bli hel, vilket ur etisk synpunkt därför måste få ta den tid som krävs för varje individ. Tyvärr strider detta mot riktlinjerna i dag som oftast innebär sex till tio sessioner terapi, och därtill piller.

Att relationen till terapeuten är viktig, och hur, visade just von Belows avhandling När psykoterapi inte hjälper… och när den hjälper. Hur unga vuxna upplever psykodynamisk psykoterapi. Metoden underordnades och de personliga egenskaperna hade större betydelse, enligt de tillfrågade. Att ungdomarna framhåller terapeuten som person visade också professorn samt barn- och ungdoms- psykoterapeuten Nick Midgley´s, vid Anna Freud Center i London, studie. I den pågående studien The IMPAC Study: Short Term Psychoanalytic Psychotherapy for Adolescent Depression, där 470 ungdomar i åldern 11 – 17 år ingår, säger ungdomarna att de inte skiljer mellan terapeut eller forskare. Mötet är viktigast.

Här är några av Camilla von Belows tips till terapeuter, utifrån avhandlingen:
• Unga vuxna önskar mer än symptomreduktion från terapi
• Terapeuter bör överväga möjligheten att byta terapi eller terapeut vid behov
• Håll lagom avstånd – finns där för att stödja men inte för nära
• Var en trygg bas och en säker hamn som vuxen
• Uppmuntra agens, även när du inte ser någon till en början
• Uppmuntra mentalisering.

Valfrihet, att byta terapeut och terapi, är ett ledord för PDT och psykoanalys eftersom man understryker att patienten måste vara drivande och delaktig för att en behandling ska fungera. Terapeutens hållning är att lyssna och lyfta fram. Däremot i KBT är man tydlig med att det är terapeutens roll att aktivt påverka patientens beteende. Enligt PDT:s synsätt behöver därför fler former av terapier vara tillgängliga för vanliga patienter. Möjligheten att själv känna sig nöjd är viktig för alliansen.

Sammantaget pekar det mesta på att om flera terapiformer ska finnas valbara vid Sveriges vårdcentraler, är den enda framkomliga vägen att fler studier görs. Fler metoder behöver få ökad legitimitet, och komma in i rekommendationerna. Det krävs ingen Einstein för att förstå att kliniker vid vårdcentraler i dag sitter som gisslan i ett system där de inte tillåts följa sin erfarenhet. De får inte utöva de former av behandlingar som de vet fungerar. Kortsiktig ekonomi, allmänmedicinens normer och bristen på skapad evidens sätter käppar i hjulen. Annorlunda är det i Tyskland där klinikerna höjt sin röst inom vården, berättar både professor Stephan Hau från Stockholms universitet, styrelsemedlem för Psykoterapicentrum, och professor Marianne Leuzinger- Bohleber. Där har man i den samhällsekonomiska kalkylen vägt in nätterna i somatisk vård – de som undviks då själsliga åkommor inte övergår i fysiska. Att en sorts psykoterapi passar vissa, säger inte att de KBT hjälper alla. Var finns etiken i att enbart ge korta terapier? Varför inte låta personer bli hjälpta på djupet, när möjligheten att blir frisk är inom räckhåll?

Klinikerns dilemma
Professor Stephan Hau, summerade vid inledningen av konferensen att de stora utmaningarna i dag för kliniker som vill kunna ge traditionell psykoterapi å ena sidan är riktlinjerna från Socialstyrelsen som säger medikalisering först. Å andra sidan är det också dessa manualiserade internetbaserade terapier och KBT. Problemet är också tänkandet kring kostnadseffektivitet, vilket ofta kalkyleras kortsiktigt. Det finns ett ständigt sökande i syftet att göra besparingar, mot bättre vetande med tanke på helheten. Kvaliteten i själva terapiformerna allmänt har också blivit försämrad då komplexa problem görs enkla. För att spara pengar ta man ett psykiskt bekymmer i taget, sätter upp mål och behandlar det enbart. Hau påminde om att man inom det psykodynamiska tänkandet aldrig tror att det finns en form som passar alla. Valfrihet är viktigt. Det är inte heller själva symptomet som behandlas, utan en individ man möter, vilket måste få ta tid. Hau eftersökte också en diskussion om etik.

Pernilla Wiechel, basutbildad psykoterapeut, frilansande journalist, legitimerad gymnasielärare, volontär vid Stadsmissionens Terapicenter Ung Hälsa

Studier presenterade under konferensen:
– Nick Midgley (London) pågående studien The IMPAC Study: Short Term Psychoanalytic Psychotherapy for Adolescent Depression. 470 ungdomar i åldern 11 – 17 år med tonårsdepressioner som gått i tre olika former av psykoterapi och uppföljda tre år efter behandlingen. En terapiform var KBT, en korttid PDT.
– Hanne Strömme (Norge) visade tillsammans Stephan Hau, den pågående studien Nordic Psychotherapy Training Stydy (NOTRAS) från Norge/Sverige. Här har handledningen vid utbildningen av psykoterapeuter undersökts.
– Marianne Leuzinger-Bohleber, (universitetet i Kassel ) visade den omfattande och pågående studien The LAC Depression studie: Psychoanalytic and cognitive beahvour therapy of chronic depression – a randomized controlled trial, som omfattar 349 kroniskt deprimerade unga och vuxna, där man undersökt b.a. de strukturella förändringarna och jämfört effekten av tre olika metoder. Utvärdering har nu gjorts tre år efter avslutad behandling.
– Camilla von Below (Sverige) visade avhandlingen När psykoterapi inte hjälper… och när den hjälper. Hur unga vuxna upplever psykodynamisk psykoterapi. Temat var vad som ansågs vara verksamt i en psykoterapeutisk behandling och inte.

Text: Pernilla Wiechel

Arkiverad under: Krönikor, Kulturpolitik, Toppnytt

Håkan Hellström överraskar med en andra ny singel

10 december, 2018 by Thomas Johansson

Veckan efter den överraskande nyheten att Håkan Hellström släpper en ny skiva den 14 december, kallad illusioner, kommer nu singel nummer två från den nya skivan. Inatt klockan 00.00 släpps ”Tro på livet”. Förra veckans singel, ”Vänta tills våren” fick ett lite blandat mottagande, Aftonbladet hade rubriken ”En episk ballad i klassisk Håkan-stil”, i Nyhetsmorgon sa Jan Gradvall.

– Den här låten är riktad till Håkan Hellströms gamla fans. Ingen under 25 kommer att bry sig om den här låten.

Lika överraskande kommer nu den nya singeln ”Tro på livet”, inte att förväxla med ”Tro och tvivel”, en låt som varit självklar de senaste åren på alla Håkans konserter. Denna gång har skivbolaget lärt sig att Nya Zeeland ligger i en annan tidszon och nu går det inte att lyssna på den i förväg på någon digital plattform där.

Arkiverad under: Musik, Toppnytt

Nobelberget rivs – anordnar stor avslutningsfest den 12 januari 2019

10 december, 2018 by Redaktionen

20171215
Photo: Hilda Arneback

Nobelberget rivs – Sveriges största tillfälliga kultursatsning går i graven – anordnar stor avslutningsfest den 12 januari 2019, berättar ett pressmedddelande:

Nobelbergets historia började för knappt fyra år sedan då den tillfälliga konsert- och klubbarenan slog upp dörrarna på en bortglömd plats i Sickla. Sedan starten har Nobelberget haft 22 festivaler, 167 konserter, 204 klubbar, 8 marknader och över 500 000 besökare – på bara fyra år. Men Nobelberget fick en annan start än det var tänkt. Hösten 2015 stoppade man planerna på att bygga upp konsert- och klubbverksamheten och omvandlade istället huset akut till ett transitboende för flyktingar från Syrien. När Stockholms stad tog över driften av transitboendet på annan plats återupptogs uppbyggnaden av Nobelbergets kulturverksamhet. Hyreskontraktet – som hela tiden varit tillfälligt i och med rivningsplanerna – har sedan dess förlängts. Men nu ska lokalerna till sist alltså rivas. Den 12 januari går Nobelbergets sista fest någonsin av stapeln. Och det blir inget litet arrangemang. Liveuppträdanden, fyra gästande festivaler, över 30 djs och en dystopisk begravningsceremoni med torra begravningskakor är smakprov på vad besökarna kan förvänta sig.

Projektet som var tänkt att bli en tillfällig klubbarena fick en snabb vändning i september 2015 när frågan om transitboendet dök upp via Refugees Welcome Stockholm och den då akuta situationen på Centralstationen i Stockholm. Planerna att öppna Stockholms nya kulturkluster lades på is, och lokalerna gjordes istället om till att bli tillfälligt husrum för människor på flykt.

Under några veckor klarade verksamheten att inhysa upp till 400 människor per natt och utveckla boende med servicestationer som dygnet runt-vård, psykologer på plats, tre mål mat om dagen och fri tillgång till kläder, hygienartiklar och andra nödvändigheter. Det var tack vare verksamhetens flexibilitet som den snabba omvandlingen till transitboende var möjlig. Flexibiliteten grundades i att lokalerna var temporära, då tanken med verksamheten var ett tillfälligt projekt och en testplattform för nya kulturformer.

Efter att Stockholms stad tog över transitboendet på annan plats öppnade till slut Nobelbergets dörrar för konserter och andra evenemang. I takt med att hyreskontraktet sedan förlängdes övergick verksamheten från en provisorisk plats till att bli en av stadens mest mångsidiga kulturinrättningar. Verksamheten är inget enmansprojekt, utan framgången har legat i bredden av alla medverkande aktörer.

– Det som jag tror har varit unikt med Nobelberget är att vi, utifrån små förutsättningar, har kunnat skapa någonting som fyllt ett tomrum i Stockholm, dels genom att vara stockholms största konsertlokal för klubbspelningar men också genom att vara en unik plats med högt i tak och vågat pröva nya grepp och konstant förändrats. Det tog tid och var tufft att etablera en helt okänd plats men nu tror jag att den för många upplevs som en självklar del av Stockholms kulturliv, säger Martin Lagerberg, VD på Nobelberget.

Martin fortsätter:

– Jag tror att vi alla som jobbat med Berget kommer att sakna projektet och känna stor dos av kärlek och stolthet till det som platsen kom att bli. “Alla” blir ju ett väldigt vitt begrepp i Nobelbergets fall då förutsättningar krävt mycket av såväl oss som innehållsleverantörer, som av kommun och Atrium Ljungberg. Värt att nämna är att de två sistnämnda visat väldigt stort mod i sin satsning i Nobelberget och varit högst delaktiga i att göra projektet möjligt.

Nobelbergets snabbfotade organisation har skapat möjligheter att laborera med nya former av uttryck i allt från deltagarfestivalen Urban Burn (Sveriges svar på Burning Man) till innovationskonferenser som Gather. Både internationella och svenska artister har dragit stor publik ut till Nobelberget i Sickla – artister som M.I.A, Fever Ray, Eva Dahlgren, MGMT och Silvana Imam. Man har också huserat festivalen Popagandas efterfester tre år i rad.

– Det har varit otroligt roligt och givande att få jobba med en plats där vi kunnat involvera halva Stockholms klubb- och kulturscen, säger Thea Mårdbrant, operativ chef på Nobelberget. En plats som är så bred att mindre arrangörer vågat ta steget att blomma ut och göra sina första riktigt stora klubbsatsningar på samma scen som etablerade tungviktsspelare inom klubb, kultur och livemusik. Det ska bli riktigt roligt att samla gänget för sista kväll tillsammans innan lokalerna rivs till grunden.

Vart verksamheten tar vägen därefter står ännu inte helt klart. Om allt går vägen är planen att tillsammans med fastighetsägare flytta konsert- och klubbverksamheten till Slakthusområdet, medan andra delar av verksamheten stannar kvar i Sickla.

Tid och plats:
Nobelberget, Sickla Industriväg 6
12 januari 2019, 22:00-03:00

Arkiverad under: Kulturpolitik, Musik, Toppnytt Taggad som: konsert, Musik, Nobelberget, Stockholm

Filmrecension: Beautiful Boy – En av de mest gripande och ärligaste, mest äkta filmer som gjorts om missbruk

9 december, 2018 by Rosemari Södergren

Beautiful Boy
Betyg 5
Svensk biopremiär 11 januari 2019

En av de mest gripande och ärligaste, mest äkta filmer som gjorts om missbruk – och en film som är både dramatisk och engagerande och som det surras om Oscars-statyetter kring. Thimotée Chalamet har redan fått en Golden Globe-nominering för sin roll i ”Beautiful Boy”. Thimotée Chalamet slog igenom internationellt i Luca Guadagninos drama ”Call Me by Your Name”.

Det finns så många fördomar och felaktiga föreställningar om hur det är att vara drogmissbrukare, så mycket okunskap. När en (oftast ung) person tar en drog första gången sker förändringar i kroppen, biologiska, fysiologiska och kemiska. Dessa förändringar blir större för varje gång han eller hon tar droger. När en missbrukare vill sluta skriker hela kroppen fysiskt efter droger. Det är inte lätt att med sin vilja bara sluta. Det är en stenhård, svår kamp. Det är alldeles för många som tror att den som vill sluta enkelt kan sluta, bara han eller hon vill. Till och med inom den så kallade missbruksvården råder stor okunskap om detta. Och framför allt får de anhöriga oerhört lite stöd och korrekt information om vad som händer med missbrukaren.

Den andra stora fördomen som den här filmen gör upp med är tron att den som fastnar i missbruk nästan alltid kommer från trasig bakgrund, den felaktiga så spridda uppgiften att den som blir missbrukare ofta växer upp med missbrukande eller på annat sätt trasiga föräldrar. Enligt ny statistik i flera länder, bland i Sverige, visas att detta är fel. Att en ung person fastnar i missbruk har inte att göra med att han eller hon växt upp utan kärlek och engagemang från sina föräldrar. Nic i filmen har en engagerad pappa och en bra relation till sin pappa. Droger finns så lätt tillgängliga för unga människor idag och när någon testat är den kemiska processen i kroppen igång och den unge personen är fast. Tvärtom är det fler ungdomar från välbärgade områden som fastnar i missbruk eftersom drogerna är så tillgängliga där, de har råd med drogerna och kan lätt få tag på dem och testa. Och då fastnar de snabbt. Nu finns det förstås läsare som absolut till varje pris vill ha det till att det är något fel på familjerna där någon blir missbrukare. Om familjen är välbärgad blir barnen missbrukare för att föräldrarna inte ger dem kärlek. Men det är en en fördom. Statistik visar tydligt att det som gör att någon blir missbrukare beror inte på dåliga föräldrar, oavsett om de är fattiga eller rika. Anledningen till att det är fler från välbärgade områden som fastnar i droger i dagens samhälle beror helt enkelt på tillgången. Dessa ungdomar erbjuds droger oftare och kan ha råd med drogerna. Den som vill börjat använda droger fastnar därför att droger är förrädiska, de sätter igång stora förändringar i en människas kropp.

Filmen handlar om Nic och hans pappa David Scheff och familjerna runt om och vad som hände när Nic fastnade i drogmissbruk. Berättelsen bygger på två biografier, pappan David Scheffs ”Beautiful Boy: A Father´s Journey Through His Son´s Addiction” och två böcker av sonen Nic.

Steve Carell är jättebra och trovärdig in i minsta detalj i rollen som David Sheff och Timothée Chalamet gör en alltigenom enastående gestaltning av Nicholas ”Nic” Sheff (som yngre spelas Nic av Jack Dylan Grazer som den tolvårige Nic, Zachary Rifkin som den åttaårige Nic och Kue Lawrence som Nic som fyra- pch sex-åring).

Alla som haft någon anhörig som fastnat med droger kommer att känna igen så mycket av händelserna. Hur den missbrukande unge lovar och lovar och vill sluta, men hur det sliter i kroppen. Hur missbrukandet påverkar hela familjen, släkten. Hur missbrukaren kan stjäla av sina närmaste, kan göra vad som helst när kroppen skriker efter drogerna. Filmen skildrar också hur enormt starka positiva känslor av välbefinnande som drogerna ger. Det är viktigt att förstå vad det är som drar in missbrukaren.

Medberoende är ett dumt ord, tycker jag, för vad som händer när en i familjen är fast i missbruk. Familj och släkt blir påverkade in i hela sitt liv på grund av missbruket. I familjen som skildras får vi se hur pappan och hans nya fru och Nics pappa om och om igen ställer upp på Nic. Vi ser den kärlek som finns för Nic och vi ser hur fin han är som person, men vi ser också vad drogerna förändrar inom honom och ser hur ilskan och vreden tar över när de kemiska förändringarna sker inom honom.

Det är ofta svårt att göra en film som både är viktig och rent dramatiskt är välgjord. Här har regissören, Felix van Groeningen, verkligen lyckats och jag hoppas att filmen kan sätta igång en ordentlig kamp mot knarkkungarna, mot tillgängligheten av drogerna.

I USA dör fler unga av droger än i trafikolyckor och det är likadant i många länder. När ska samhället och vi medmänniskor reagera och kräva att något verkligen görs för att förhindra dessa tragiska dödsfall? Det som behöver ske är att få bort drogerna. Få bort de stora knarkkungarna som blir stenrika på att sprida dessa dödande droger.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Droger, Filmrecension, Missbruk, Recension, Scen

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 760
  • Sida 761
  • Sida 762
  • Sida 763
  • Sida 764
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 874
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Poetiskt tema pendlar mellan det lågmälda och framsvepande – ”Blir det inte mer så är det nog” av Lovisa Jennervall

Lovisa Jennervall blir det inte mer … Läs mer om Poetiskt tema pendlar mellan det lågmälda och framsvepande – ”Blir det inte mer så är det nog” av Lovisa Jennervall

Filmrecension: Djävulen bär Prada 2 – ljummen mellanmjölk

Djävulen bär Prada 2 Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Djävulen bär Prada 2 – ljummen mellanmjölk

Filmrecension: Medelklassen – bitvis väldigt rolig men också orealistisk

Medelklassen betyg 3 Svensk biopremiär 1 … Läs mer om Filmrecension: Medelklassen – bitvis väldigt rolig men också orealistisk

Stimulerande med oväntade sound – Forq hos Playhouse

24/4 2026 Valand i Göteborg (arrangör … Läs mer om Stimulerande med oväntade sound – Forq hos Playhouse

Lågmält vibrerande pärla – Hold Everything Lightly aV Isabel Rumble

Isabel Rumble Hold Everything … Läs mer om Lågmält vibrerande pärla – Hold Everything Lightly aV Isabel Rumble

Krönika: Bandet som försvann – och dök upp på Kapellet

Det finns kvällar som inte riktigt går … Läs mer om Krönika: Bandet som försvann – och dök upp på Kapellet

Recension: Rat Pack Rhapsody, när musiken bär mer än historien

Rat Pack Rhapsody, Kulturhuset … Läs mer om Recension: Rat Pack Rhapsody, när musiken bär mer än historien

Fyndigt och fånigt om vartannat när tvåsamhetens villkor dubbelexponeras – Han den andre på Göteborgs Stadsteater

Av Monika Isakstuen Regi, … Läs mer om Fyndigt och fånigt om vartannat när tvåsamhetens villkor dubbelexponeras – Han den andre på Göteborgs Stadsteater

Sammanhållet statement övertygar i sin innerlighet – Peaceful Warrior av Örjan Hultén

Örjan Hultén Peaceful … Läs mer om Sammanhållet statement övertygar i sin innerlighet – Peaceful Warrior av Örjan Hultén

Recension: Ingen reträtt – Avantgardet vägrar bli bekväma

Avantgardet - United States of Sverige - … Läs mer om Recension: Ingen reträtt – Avantgardet vägrar bli bekväma

Recension av tv-serie: Unchosen – bygger mest på klichéer

Unchosen Betyg 2 Premiär på Netflix 21 … Läs mer om Recension av tv-serie: Unchosen – bygger mest på klichéer

Filmrecension: Left-handed girl – färgsprakande, berörande film om en påhittig femåring vi bara måste älska

Left-handed girl Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Left-handed girl – färgsprakande, berörande film om en påhittig femåring vi bara måste älska

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in