Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Toppnytt

Filmrecension: Hunter Killer – En amerikansk cliché

by

Hunter Killer
Betyg 2
Svensk biopremiär 11 januari 2019
Regi: Donovan Marsh
Stjärnor: Gerard Butler, Gary Oldman, Common

En amerikansk cliché baserat på Firing Point, en roman av författaren Don Keith och den pensionerade militärofficeren George Wallace.

Hunter Killer är en historia om en undersökning av en försvunnen amerikansk ubåt. Undersökningn leds av kapten Joe Glass (Gerard Butler).

Undersökningen leder till att Rysslands president (Alexander Diachenko) räddas från försvarsminister Dmitri Durov (Michael Gor) som är en galen person som till utlösa ett världskrig.

En kvinnlig amerikansk president, karikatyrer av amerikanska hjältar och en medelmåttig rysk president, alla hand i hand för att förhindra ett krig – det är spikarna i soppan till denna film.

Det finns massor av amerikanska filmer i exakt somma genre som Hunter-Killer. Filmer som har budskapet där de försöker framställa USA som ett mycket fredligt land. Ett sarkastiskt, ironiskt påstående när vi alla vet att USA har varit i krig 222 år av 239 år nationen existerat.

Filmen har inga kvinnliga viktiga roller och när männen vill prata om dem blir det så vulgärt och fullt av sexism. Dialogerna och karaktärer är orimliga och påminner om mycket gammaldags heroiska Hollywood-filmer.

Hunter Killer är chanslös i tävlan med tidigare ubåtsfilmer somJakt efter röd oktober av John McTiernan eller Crimson Tide av Tony Scott. Hunter Killer är inte gnistrande som Top Gun by Tony Scott, vars syfte förstås var att övertyga ungdomarna att ta värvning och Hunter Killer ens i klass med Salt by Phillip Noyce.

Gerard Butler gör åter en hjältefigur men han är betydligt sämre än i tidigare hjälterollar som i London har fallit och 300.
Var Gary Oldman med i Hunter Killer. Ja, det var han men jag har redan glömt hans insats.

Den svenske skådespelaren Michael Nyqvist, som gick ur tiden i juni 2017, gör en av sina sista roller i filmen. Därför är det extra trist att resultatet blev en väldigt lång och tråkig och actionfilm som jag kommer att glömma snabbt.

Filmrecension: Den ödmjuka – stark, absurd och träffsäker

by

Den ödmjuka
Betyg 4
Svensk biopremiär 25 januari 2019
Regi Sergei Loznitsa

En uppgörelse med det byråkratiska samhället i en totalitär stat där alla tar sin chans att sko sig och sno åt sig och där den lilla människan är utan makt och utan möjlighet att påverka sin situation. Den ödmjuka är inspirerad av en novell av Dostojevskij. Men det samhälle den skildrar är lika aktuellt i Ukraina idag, menar regissören Sergeii Loznitsa som berättar om filmen:
För mig är filmen en metafor för ett land där människor är konstant våldsamma mot varandra-. Hela landet exploderar av alla former av våld. Å ena sidan råder totalt hyckleri, obeskrivlig lögnaktighet och dubbla budskap, ett genomfört ”omertà”. Och samtidigt fortsätter fruktansvärda saker att hända varje dag. Jag upplever det som en smärtsam och olöslig gåta.

Vi får följa en kvinna som bor ute på landsbygden. Hennes man har hamnat i fängelse, varför är lite oklart. Varken hon själv eller någon annan tycks ha förstått varför. Det bara är så, en del får sitta i fängelse ibland. Samhället är långt ifrån ett rättssamhälle. Hon har skickat ett paket till sin man i fängelset med lite matvaror och annat han kan behöva. Men paketet kommer tillbaka i retur. Varför det kommit i retur finns det inget besked om.

Hon bestämmer sig för att ta ledigt från sitt jobb några dagar och åka till fängelset och lämna över paketet själv. Det visar sig vara omöjligt. Den feta, korrumperade kvinnan som sitter i luckan på fängelset och tar emot besökare vägrar att ta emot paketet. Något svar på varför paketet inte tas emot ges inte.

Kvinnan som vill lämna paketet till sin man försöker på olika få svar på varför, hon söker svar hos polisen, hon maffiafolk som hävdar att de kan hjälpa henne, ja det finns en uppsjö av lycksökare kring fängelset som försöker sko sig på att anhöriga till fängelsekunderna.

Det är en fruktansvärd färglös och byråkratisk värld vi får en inblick i och så suveränt berättad med rysk folkmusik och bilder från landsbygden. En film som gör mig ledsen men samtidigt är den så välgjord, så stark och så berörande. Den är deprimerande men samtidigt rolig och absurd.

Regissören säger om samhället i Ukraina:
Istället för att försöka leva lugnt och behandla varandra med vänlighet, tvingas man ta en svår, oärlig och stundtals ganska förskräcklig väg. Det är den värsta paradoxen, jag har levt med den sedan jag var fem år och det är fortfarande lika obegripligt.

Filmrecension: Bränd

by

Bränd
Betyg 2
Svensk biopremiär 18 januari 2019
Regi Chang-dong Lee

En koreansk film som utspelar sig i Sydkorea, byggd på en novell av den japanske författaren Haruki Murakami.

En berättelse som är mystiskt och skrämmande men är svår att engagera sig i. Filmens intressanta del ligger i de koreanska miljöer, från kommersiella jippon i storstaden Seoul där lättklädda flickor lockar in köpare till butikerna genom att vifta på rumpan till landsbygden där högtalare med propaganda från Nordkorea ekar över bygden.

Handlingen kretsar kring den unge mannen Jongsu som drömmer om att bli författare och kämpar med sin första roman. Varför Jongsu just skulle drömma om att bli författare hänger löst och är ännu en av många trådar som spretar i handlingen. En dag stöter han ihop med Haemi, en tjej han känner från förr, från uppväxten på landsbygden.

Haemi ber honom passa hennes katt medan hon reser till Afrika. Men finns katten? Vi vet inte riktigt. Den är så skygg så den aldrig visar sig. Men Jongsu ger katten mat varje dag och maten blir uppäten så katten borde finnas. Filmen har många gåtfulla, mystiska företeelser och massor av metaforer och symboler. Problemet är att det blir för många symboler, för många metaforer, för många saker som går i varandra. Jongsu har en trasslig familjesituation. Hans pappa är gripen och åtalad för att han slagit en myndighetsperson. Pappa har problem med att hantera sin aggressivitet. Det var därför Jongsus mamma övergav sin son och familjen därn Jongsu var mycket liten.

Jongsu träffar sin mamma en bit in i filmen, första mötet mellan dem på sexton år. Mamman har en trasslig ekonomisk situation och verkar spela upp pengarna. Jongsu lovar att hjälpa henne. Frågan är då, vad symboliserar mamman i Jongsus liv? Mamman övergav familjen, pappan är aggressiv och nu möter Jongsu den unga kvinnan Haemi – som också har svårt med relationer och inte har kontakt med sin familj och ekonomiska problem.

Det känns som att Sydkorea är ett land där många av invånarna har det svårt i det superkapitalistiska samhället. Men det är för många olika trådar och ingredienser i filmens soppa.

Jongsu ger mat åt Haemis katt medan hon är i Afrika. När hon kommer hem har hon lärt känna en man som är några år äldre än Jongsu och som heter Ben. Ben är också väldigt mystisk. Ben är snygg, rik och kör en Porsche.

Jongsu har gått och förälskat sig i Haemi medan hon var i Afrika. Han är inte helt förtjust i att Ben plötsligt är i centrum Ben bjuder med dem till sina vänner som lever ett helt annat liv är Jongsu är van vid.

Efter ett tag är Haemi helt försvunnen. I hennes lägenheten finns inte ett spår. Inte ens katten finns kvar. Jongsu blir besatt av att hitta Haemi.

Hittar han henne? Jag kan ju inte göra en spoiler och avslöja hur det går. Jag kan bara säga att allt i filmen är mystiskt och både glasklart och helt oklart. På ett sätt som inte fungerar riktigt för att få mig som publik engagerad. Men om den hade stramats åt lite och en del saker tagits bort skulle den kunnat bli mycket bra.

Tv-serie: My Brilliant Friend

by

My Brilliant Friend
Betyg 5
Premiär på HBO 19 november 2018

Denna helt underbara tv-serien bygger på Elena Ferrantes hyllade romanserie om de två italienska flickorna Lila Elena som växte upp i efterkrigstidens Neapel.

Att filmatisera en fantastisk roman har sina sidor. Jag hade inte hunnit läsa böckerna när jag såg denna första säsong. Så jag tänker inte jämföra med boken. Men jag har svårt att tänka mig att någon som älskar böckerna skulle vara missnöjda. Denna första säsong verkar i stort sett stämma med den första boken i serien, boken som på svenska har titeln Min fantastiska väninna.

Så duktiga skådespelare. Vi får börja och följa flickorna när de är små och sedan som tonåringar och som unga kvinnor. Det är en stark och berörande och fascinerande berättelse om två unga kvinnors uppväxt. Att säga att en bok eller en film, eller tv-serie, är viktig, kan låta dumt och kan låta som om det inte har konstnärlig kvalitet. Denna tv-serie är viktig men samtidigt enastående och har högt konstnärligt värde.

Båda flickorna växer upp i fattiga, enkla omständigheter. Båda är duktiga i skolan med Lila är snäppet bättre. Lila är rent genialisk. Hon är bäst i klassen, utan tvekan. Hennes föräldrar och i synnerhet pappan har ingen förståelse för att en flicka ska studera vidare. Hon måste självklart sluta skolan när den obligatoriska delen är avklarad och sedan måste hon hjälpa till hemma och i pappans skomakeri. Sedan gifts hon bort som 16-åring. Elena har turen att hennes pappa lyssnar på när hennes lärarinna uppmanar föräldrarna att låta henne studera vidare.

De två flickorna följs åt i livet fast deras liv gestaltar sig väldigt olika. Det är en berättelse som känns äkta, människorna är begripliga, vi förstår hur de reagerar och varför även om i inte håller med dem.

Den är så vackert och snyggt filmad och Elena som är den som berättar kommer vi nära och det känns som att vi är där, som att vi upplever händelserna med deras ögon. Bilderna, ljudet, musiken, skådespelarna, berättelsen – allt är mästerligt.

Om du bara ska se en tv-serie: se denna. Nu längtar jag till säsong 2. Under tiden ska jag läsa övriga böcker i serien.

Aftonbladet skriver i sin recension av serien: Tidlös italiensk känsla i HBO:s mäktiga ”My brilliant friend”

Här är alla Guldbaggenomineringar och små funderingar

by

Gräns är den svenska film som har störst chans att ta hem flest guldbaggar. Gräns har fått nio nomineringar och ligger därmed i täten följd av Unga Astrid och Goliat med sex nomineringar vardera.

Vid en presskonferens på Clarion Hotel Sign i Stockholm den 3 januari 2019 meddelades Guldbaggenomineringarna för filmåret 2018.
De fem filmer som nominerades till bästa film är Den blomstertid nu kommer, The Deminer, Goliat, Gräns och Unga Astrid.

Att Gräns borde ta hem storslam råder väl ingen stor tvekan om. Filmen fick betyg 5 av Kulturbloggen (här är vår recension) och den fick mycket bra mottagande av de flesta filmkritiker.

Det svenska filmåret 2018 har haft både toppar och botten-napp. För min del är det något överraskande att årets, enligt mig, sämsta film, Den blomstertid nu kommer blev nominerad. Det finns ju ett par andra filmer som hade högre kvalitet. Varför blev inte Amatörer nominerad i så fall, istället? Amatörer hade en strålande insats av Zahraa Aldoujaili i den kvinnliga huvudrollen Aida, som också nominerades i bästa kvinnliga huvudroll. Den blomstertid nu kommer har ju sina övriga nomineringar i tekniska grenar och inget för skådespelare, manus, regi eller annat rent konstnärligt. Jo det är klart att det är en konst att göra bra ljud också och effekter, men inte ens i dessa grenar tycker jag att den filmen tillhör de bästa från 2018.

Det känns också väldigt fel att distributionsformen avgör om filmer kan få filmpris. Årets förmodligen bästa film, Roma, visas knappt på bio alls utan mest på streaming-tjänsten Netflix. Roma är ett mästerverk in i minsta detalj, som jag skrev i min recension.

Här är alla nomineringar:
Bästa film
Den blomstertid nu kommer Producenter: Crazy Pictures
The Deminer Producenter: Antonio Russo Merenda och Hogir Hirori
Goliat Producenter: Mattias Nohrborg och Frida Bargo
Gräns Producenter: Nina Bisgaard, Piodor Gustafsson och Petra Jönsson
Unga Astrid Producenter: Lars G. Lindström, Maria Dahlin och Anna Anthony

Bästa regi
Ali Abbasi för Gräns
Carl Javér för Rekonstruktion Utøya
Måns Månsson och Axel Petersén för Toppen av ingenting
Gabriela Pichler för Amatörer

Bästa kvinnliga huvudroll
Zahraa Aldoujaili för rollen som Aida i Amatörer

Alba August
för rollen som Astrid i Unga Astrid

Léonore Ekstrand
för rollen som Nojet i Toppen av ingenting
Eva Melander för rollen som Tina i Gräns

Bästa manliga huvudroll
Fredrik Dahl för rollen som Musse i Amatörer
Sebastian Ljungblad för rollen som Kimmie i Goliat
Mikael Persbrandt för rollen som Hasse P i Tårtgeneralen
Joakim Sällquist för rollen som Roland i Goliat

Bästa kvinnliga biroll
Sissela Benn för rollen som mamma Karin i Sune vs Sune
Maria Bonnevie för rollen som Hanna i Unga Astrid
Trine Dyrholm för sin roll i X&Y
Lena Nilsson för rollen som Simone i Videomannen

Bästa manliga biroll
Jens Albinus för sin roll i X&Y
Fredrik Hallgren för rollen som pappa Rudolf i Sune vs Sune
Eero Milonoff för rollen som Vore i Gräns
Henrik Rafaelsen för rollen som Blomberg i Unga Astrid

Bästa manus
Jonas Hassen Khemiri och Gabriela Pichler för manuset till Amatörer
Peter Grönlund för manuset till Goliat
John Ajvide Lindqvist, Ali Abbasi och Isabella Eklöf för manuset till Gräns
Gunnar A.K. Järvstad för manuset till Trädgårdsgatan

Bästa foto
Ellinor Hallin för fotot i In i dimman
Måns Månsson för fotot i Jimmie
Kristoffer Jönsson för fotot i Trädgårdsgatan

Bästa klipp
Alexandra Strauss och Dominika Daubenbüchel för klippningen av Flotten
Dino Jonsäter för klippningen av Goliat
Olivia Neergaard-Holm och Anders Skov för klippningen av Gräns

Bästa kostym
Denise Östholm för kostymerna i Euphoria
Ingrid Sjögren för kostymerna i Tårtgeneralen
Cilla Rörby för kostymerna i Unga Astrid

Bästa ljud/ljuddesign
Crazy Pictures för ljudet i Den blomstertid nu kommer
Christian Holm för ljudet i Gräns
Jonas Jansson för ljudet i Jimmie

Bästa mask/smink
Morna Ferguson och Orla Carroll för mask/smink i Euphoria
Göran Lundström och Erica Spetzig för mask/smink i Gräns
Eva von Bahr och Love Larson för mask/smink i Tårtgeneralen

Bästa originalmusik
Johan Testad för musiken i Goliat
Gaute Storaas för musiken i Halvdan Viking
Armand Amar för musiken i Innan vintern kommer

Bästa scenografi
Emma Sofia Wahlberg för scenografin i Balkan Noir
Ulrika von Vegesack för scenografin i Ted – För kärlekens skull
Linda Janson för scenografin i Unga Astrid

Bästa visuella effekter
Jacob Danell för effekterna i Den blomstertid nu kommer
Peter Hjorth för effekterna i Gräns
Fredrik Pihl för effekterna i Sune vs Sune

Särskilda nomineringsgrupper för kort- och dokumentärfilm har vid sina sammanträden den 4 och 5 december 2018 enats om följande nomineringar till 2018 års Guldbaggar i kategorierna Bästa kortfilm och Bästa dokumentärfilm. Vid jurymötena medverkade Guldbaggens ordförande Anna Carlson och Guldbaggens sekreterare Ebba Rydqvist Ryan. Nomineringarna står i bokstavsordning.

Bästa kortfilm

The Ambassador’s Wife
Regi: Theresa Traoré Dahlberg

Martyren
Regi: Ahmed Abdullahi

Vi bara lyder
Regi: Erik Holmström och Fredrik Wenzel

Bästa dokumentärfilm

The Deminer
Regi: Hogir Hirori

Flotten
Regi: Marcus Lindeen

Rekonstruktion Utøya
Regi: Carl Javér

Nomineringsgruppen för Bästa utländska film, bestående av 13 ledamöter, har genom en sluten omröstning röstat fram följande nomineringar i kategorin Bästa utländska film 2018. Rösterna är kontrollräknade av Ebba Rydqvist Ryan och Annika Gillegård. Nomineringarna står i bokstavsordning.

Bästa utländska film

BlacKkKlansman
Regi: Spike Lee

Shoplifters
Regi: Hirokazu Kore-eda

Cold War
Regi: Paweł Pawlikowski

Guldbaggens publikpris
För andra året i rad delas Guldbaggens publikpris ut. Det inkluderar samtliga 47 svenska nomineringsbara långfilmer som gått upp på bio under 2018. Priset produceras av Filminstitutet i samarbete med Aftonbladet som huserar omröstningen. Röstningen, som startade 21 december 2018, är indelad i tre etapper. Fram till 8 januari är alla 47 filmer möjliga att rösta på. Från och med den 9 januari går de tio filmer som fått flest röster vidare, och från den 16 januari fram till 22 januari är det möjligt att rösta på de tre finalister som fått flest röster sammantaget.

Guldbaggegalan arrangeras av Filminstitutet i samarbete med SVT på Cirkus i Stockholm den 28 januari.

En nomineringskommitté bestående av 36 ledamöter i fyra grupper har genom juryförfarande kommit fram till följande nomineringar till 2018 års Guldbaggar. Nomineringarna står i bokstavsordning.