Gräns
Betyg 5
Svensk biopremiär 31 augusti 2018
Regi Ali Abbasi
Vacker, mystisk, stark, magisk, berörande – en helt underbar film om vad som är mänskligt – ursäkta fel ordval: vad som är rätt ur naturens och det godas synvinkel. Ur kärlekens synvinkel. Ur livets synvinkel. Om rätten att få vara sig själv, om att det vackra kan vara något helt annat än vad människor indoktrinerat varandra med och kan mätas med en hel annan måttstock. Förunderligt fantastisk.
Ali Abbasis unika film vann sin kategori på Cannes. Den bygger på John Ajvide Lindqvists novell och manus har de två skapat tillsammans med Isabella Eklöf.
Eva Melander spelar Tina, filmens huvudroll. Hon är en speciell kvinna som inte är särskilt vacker ur traditionell bedömning. Hon är väldigt grov i formen och hon har något av skog över sig. Hon arbetar vid tullen vid en färjeterminal och är helt suverän på att peka ut smugglare. Vi ser hur hennes näsa vibrerar lätt. Det är hennes fantastiskt utvecklade luktsinne som leder henne.
Vi får också ser hur hon bor långt ut i skogen, ganska ensligt och hon trivs som bäst i skogen. Vilda djur dras till henne, däremot är hon inte särskilt förtjust i sin sambo Rolands rotweiler-hundar. En dag kliver en säregen person av färjan. Tina dras till denna person och lär snart känna personen som heter Vore och har stora likheter med Tina i utseende.
Allt är så vackert filmat och det är mystiskt och magiskt och filmen slukar hela mitt engagemang och jag glömmer att jag sitter i en biosalong. Filmen är bra på så många sätt och av olika anledningar. Fotomässigt snyggt och fängslande. Musik och ljud vältajmat och masker är enastående välgjorda. Dessutom har den flera överraskande vändningar.
Den har viktiga saker att säga utan att skriva oss det på näsan. Visst handlar det om utanförskap, om rätten att få vara den man är, oavsett hur vi ser ut eller vilka egenskaper vi har. Jag tycker också den är en tydligt metafor till hur psykiskt sjuka och funktionshindrade för inte alltför många decennier sedan låstes in på mentalsjukhus och tvångssteriliserades i Sverige.
Regissören Ali Abbasi säger om filmen:
– Gräns är en film om att hitta sin plats i världen. Det handlar om att uppleva en identitetskris, att inte veta vem du är eller var du hör hemma. Utanförskap är en universell känsla som många kan relatera till. Det är också något som jag personligen känner till mycket väl. Jag skulle vilja stryka under den här tematiken och utveckla den ytterligare. Samtidigt kan man se Gräns som en metafor för hur det västerländska samhället har behandlat, och till en viss grad fortfarande behandlar, vissa grupper som av någon anledning inte tillhör majoriteten: de som faller utanför den sexuella normen, de som ser annorlunda ut eller har en annan hudfärg, de som inte har samma åsikter om kultur och samhälle. På så sätt har Gräns väldigt tydliga politiska ambitioner utan att vilja skriva någon på näsan.
Gräns är helt underbar. Helt underbar. Enastående. Fantastisk. Och den är utsedd till Sveriges bidrag till Oscarsgalan. Den har potential att gå hela vägen fram till final och vinna den stora fina statyetten.
Filmleverantören TriArt berättar om regissören:
Ali Abbasi (f. 1981 i Iran) har en bakgrund inom litteraturen med flera noveller publicerade på persiska. 2002 gav han upp sina studier på Teherans polytekniska universitet och reste till Sverige för att studera arkitektur. Därefter studerade han regi på Den danske filmskole i Köpenhamn. Alis regidebut Shelley premiärvisades i Panoramasektionen på Berlins filmfestival 2016. Hans andra långfilm Gräns fick sin premiär i Un Certain regard-sektion på Cannes filmfestival där den utsågs till bästa film.
Sylvia säger
Det var det äckligaste , mest osmakliga pedofili-tema, fula människor med en massa hbtq-propaganda, skämskudde att skicka detta skit till Något annat än tippen. Snoppar som växer ut och feta slidor i närbild, nej tack. Vill se vackert, inspirerande och moralhöjande filmer. Jag ska sluta betala skatt och sponsra sån här skit. Alla involverade borde gräva ner sig!
Peter Lassander säger
Ja, här har Abebba och Ahjvide lyckats pricka av alla kritikertriggande pk-attribut som genererar uppståndelse och höga betyg. Filmmanuset, boken är något bättre (som böcker ofta är), är väldigt tunnt. Karaktärena är trots den massiva sminkningen och dess ängsliga originalitetsjakt, tämligen livlösa och endimensionella. De saknar djup och att i den ena långa tagningen efter den andra studera huvudpersonen sniffande i en lång korridor är både krampaktigt och helt enkelt tråkigt. Stillaståendet och den långa pausen konst är utom räckhåll för Abebba som skapat en film bättre lämpad som studiematerial på filmskolor och som, kraftigt avkortad, reklamfilm för valfritt skogsbolag. Hur den lyckats få höga betyg är mer ett tecken på tidens anda och samtida ängslighet än någon form av kvalitetsmått. Den får en stjärna för att den är oengagerande, berör intet och ingenting (trots att den förtvivlat försöker). Tråkig. Sömnpiller. Amatörmässig.