Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension av TV-serier

Recension av tv-serie: Ridley 2 – med fantastiska Adrian Dunbar i huvudrollen

by

Ridley 2
Betyg 4
Premiär på Britbox och TV4 Play 18 december 2024
Regi

Adrian Dunbar lär vara välkänd från framför rollen som polischef Ted Hastings i hyllade briljera i en egen huvudroll. Han är så bra i serien Ridley där han spelar den pensionerade mordutredaren Alex Ridley som hoppas som konsult i polishuset i en mindre ord i norra England i Lancashire. Vid sidan av sina inhopp som konsult hos polisen äger han en pub tillsammans med en kvinna som var vän till hans avlidna hustru. Ett extra plus till serien är att Adrian Dunbar har en fin sångröst och han sjunger i puben. I varje avsnitt i serien sjunger han en sång.

Ridley är en brittisk kriminal- och dramaserie som hade premiär på ITV den 28 augusti 2022. Andra säsongen hade premiär i september 2024.

Denna nya säsong består av fyra avsnitt som samtliga är drygt en och en halv timme långa, så det blir som fyra långfilmer. I det första avsnittet hjälper han till att hitta lösningen på ett rån i juvelbutik. En av rånarna grips och det visar sig att det är ung man liksom övriga rånare. Ridley misstänker att det ligger någon mer erfaren kriminell bakom ligan. Han börjar söka efter en ledare högre upp i den kriminella hierarkin. I andra avsnittet
skelettet efter en sedan tio år försvunnen kvinna hittas i ett ihåligt träd
en ung man som är arvtagare skjuts ihjäl på ett nattlig raveparty

en kvinna försvinner från sin man och lille son och polisen kämpar mot klockan för att hitta henne innan det blir för sent

Att lösa brotten i denna serien handlar om mycket mer än att hitta de kriminella. Det är inte någon typisk polis-action-serie utan mycket mer psykologiskt och socialt inriktad som gräver i hur människor mår och hur människor kan ta dumma beslut i jobbiga situationer. Det är bra berättat och handlar om livet som det kan vara. Det går att associera sig till flera av karaktärerna i serien.

Adrian Dunbar är en etablerad duktig brittisk skådespelare som är född i Nordirland. Hans nordirländska dialekt är välkänd från Line of Duty. Han är som klippt och skuren för rollen som Ridley. På rollistan finns flera duktiga brittiska skådespelare, bland Julie Graham som är med i serien Shetland.

Ridley 2 är en bra uppföljare av första säsongen. Den har det där som de bästa Beckfilmerna har där allt inte är svart eller vitt och ingen är perfekt. Det är en polisserie som handlar om hur människor mår och vad som kan ligga bakom olika handlingar.

Recension av tv-serie: Saknar dig – ännu en lyckad filmatisering av Harlan Coben-thriller

by

Saknar dig
Betyg 4
Premiär på Netflix 1 januari 2025
Regi Nimer Rashed‬‭ och Isher Sahota‬‭
I rollerna Rosalind Eleazar, Jessica Plummer, Richard Armitage,‬‭ Ashley Walters, Sir Lenny Henry,‬ Steve Pemberton, James Nesbitt, Samantha Spiro, Lisa Faulkner, Mary Malone‬
Titel på engelska Missing You

Ännu en lyckad filmatisering av en Harlan Coben-thriller. Saknar dig är en spännande miniserie med fem avsnitt som bygger på en berättelse av Harlan Coben. Som de flesta av Cobens spänningsromaner som blir filmatiserade är det en fängslande historia med
oväntade vändningar och överraskningar.

Kat Donovan (spelas av Rosalind Eleazar) är polis som bär på två sorger. För elva år sedan dog hennes pappa, som också var polis. Pappan mördades men ingen mördare har gripits eller dömts för mordet. Strax efter mordet på pappan försvann Kats fästman Josh spårlöst. Kat har inte hittat någon ny partner sedan dess. Josh var hennes enda och stora kärlek.

En dag blir hon övertalad av en vän att gå med i en datingapp där man paras ihop genom sin musiksmak. Det tar inte många dagar tills hon hittar en profil i appen med foto på Josh, hennes försvunne fästman. Hon blir uppriven och börjar fråga ut alla hon känner om de vet något om Josh. Han har ju varit helt försvunnen i elva år och inte synts till någonstans och inte på något sociala media heller.

I början av serien är Kat ganska blåögd och när hon får reda på något blir hon helvild och kan inte tänka efter i lugn och ro utan rusar iväg och gör än det ena, än det andra och häver ur sig beskyllningar till höger och vänster. Som tittare irriterar jag mig en del på henne och det är nästan svårt att sympatisera med en sådan huvudperson. Men hon mognar något allt eftersom och efter ett tag börjar det bli klaustrofobiskt. Vem kan Kat egentligen lita på?

Kat spelas av Rosalind Eleazar som bland annat har en stor roll i serien Slow Horses. Hon är duktig skådespelare. Serien har en lång rad av duktiga brittiska skådespelare i rollistan, bland annat den fantastiske James Nesbitt som alltid är bra och gör en mindre roll, som han gör helt perfekt.

Fem avsnitt är lagom många. Det är bra att serieskaparna inte drog ut på det till fler avsnitt. Nu hinner karaktärerna och deras relationer fördjupas och intrigen utvecklas och blir laddad och slutet blir överraskande och trovärdigt.

Recension av tv-serie: Holy Fuck – skrämmande och ärlig dokumentär om en farlig tantra-sekt

by

Holy Fuck
Betyg 4
Avsnitt 1 premiär 12 december 2024 på SVT Play
Serien är skapad av Malin Engerdahl och Åsa Blanck

En skrämmande och mycket ärlig dokumentärserie i tre avsnitt med människor som tagit sig ur en destruktiv tantra-sekt berättar om vad de upplevt. Ledaren för sekten TNT, The New Tantra, har allt det som brukar definiera en kultledare i en farlig grupp. Huvudbudskapet i sekten var sex. Sex skulle befria dem och göra dem upplysta. Med i blandningen tillkom att ledaren ansåg sig vara Jesus som kommit tillbaka. Stor ekonomisk profit till ledaren ingick också. Det kostade massor att vara med på kurserna. Smart nog var dessa workshops, kurser, i många nivåer. Det finns alltid en ny nivå att betala dyrt för att delta. Till detta tillkom den totala lydnaden. Alla medlemmars huvuduppgift var att tjäna ledaren på alla möjliga sätt, sexuellt förstås och med allt annat. Ledaren använde droger och uppmanade dem alla att röka på. Hans budskap handlade om att hans elever skulle kriga mot sitt ego och kunna ta emot kritik. Men honom fick ingen kritisera. Ovanpå allt detta hotar ledaren dokumentärfilmarna med att stämma dem för förtal.

En av de som berättar om sekten och hoppat av är Beatrice Karinsdotter som har skrivit boken Vilsna själars paradis: mina år i tantrasektens innersta krets. Här kan du läsa Kulturbloggens recension av den boken. En av bokens styrkor är att Beatrice Karinsdotter tydligt förklarar och gör det begripligt hur hon och flera andra överhuvudtaget lockades in i denna tantrasekt. Det gör denna tv-serie också. Speciellt i första avsnittet är det flera som berättar vad som lockade in dem. Filmarna av dokumentären har gjort ett fantastiskt arbete med att få så många avhoppare att ärligt berätta om sin tid i sekten och hur deras ögon sedan öppnades och de lämnade den.

Det som gör att de flesta dras dit är sex och att de blir lovade att få en fri inställning till sex som gör dem lyckliga och att de samtidigt blir andligt upplysta. Alla kurser är dyra. Sedan, ju mer en medlem kommer in i sekten handlar det om droger och att dyrka och lyda ledaren som säger sig vara Jesus som kommit tillbaka. Tantraledaren undervisar alla om att de måste släppa sina egon men verkar själv ha det största egot.

I serien finns många filmklipp och ljudupptagningar som gjorts från kurser och andra sammanhang där ledaren uttalar sig. Det är dock först i tredje och sista avsnittet som det riktigt kommer fram hur dyra kurserna är och det också blir tydligt hur utstuderat det är från ledaren.

Alla de avhoppare som berättar har sin bakgrund, sin historia till varför de drogs in i det och hur de fick mod att hoppa av. Gemensamt är att de som drogs in sekten upplevde ledaren som extremt karismatisk. En av de som berättar är Erik som är son till Ulf Adelsohn som varit landshövding i Stockholm och en av Sveriges mest kända moderatpolitiker. Det är intressant hur tantrasektens ledare pushade på för att få träffa Eriks pappa som hade viktiga kontakter. I en intervju berättar Ulf Adelsohn att han inte alls upplevde ledaren som behaglig eller karismatisk.

De som gick med upplevde ledaren som cool och de fick stort självförtroende av att vara med där, att finnas med i cirkeln runt den alla häftigaste och mest trollbindande ledaren. De som knyts tätare till ledaren upplever att de är med i något stort som ska förändra världen. De njuter av att just de har fått sin ögon öppnade för den bästa vägen för världen. Och som i alla förrädiska sekter måste de lämna sina vanliga liv och till och lämna sitt namn. De får ett nytt namn av ledaren. Allt som beskrivs är sådant som finns med i alla rapporter om hur det går till i sekter som är farliga och destruktiva och som förstör människor.

Tv-serien är välgjord och det är starkt att få så många att öppna sig och berätta. Vad jag saknar, men som inte heller behöver vara seriens uppgift utan skulle vara ett bra uppslag för en annan ny serie är skildringar av hur människor lyckas ta sig ur destruktiva sekter. I denna serie får vi möta några som hoppar av och också att de valt lite olika vägar.
Erik har hittat en ny andlig ledare, en ny guru, som dock verkar vara mer sund än tantrasektens ledare.

Jag har valt att inte namnge tantrasektens ledare eftersom han hotar med att dra tv-seriens skapare inför rätt för förtal. Det är otäckt med sådana hot. Jag återberättar vad serien berättar. Men man vet aldrig om han skulle stämma också den som skriver en recension av serien och namnger honom.

Recension av tv-serie: Squid Game 2 – Gick luften ur regissör och manusförfattare?

by

Squid Game 2
Betyg 2
Premiär på Netflix 26 december 2024
Regi Hwang Dong-hyuk

Årets besvikelse. De första sex avsnitten är värda högre betyg men det sjunde och sista sänker denna säsong totalt.

Gick luften ur regissör och manusförfattare? Hade de för många trådar, för många olika karaktärers berättelser, för att kunna få till ett slut? Flera av seriens berättelser hänger fortfarande kvar i luften och fick inte det minsta avslut. Den som i förväg upphaussade säsong två av Squid Game består av sju avsnitt och det sjunde var säsongens sista och ett av de slarvigaste avslut jag sett i en serie.

Så kom den då, den av så många över hela världen efterlängtade andra säsongen av fenomenet Squid Game. Sydkorea är på många sätt i ropet nu. Många gillar K-pop, Sydkorea har haft flera filmsuccéer på sista sida och Han Kang fick Nobelpriset i litteratur 2024. Men man måste inte köpa allt i en framgångssaga. Squid Game 2 kan vi lägga till handlingarna och glömma. Blodet sprutar i och för sig extremt mycket men det är ju sådan Squid Game är.

De första två, kanske tre-fyra avsnitten, håller bra kvalitet, till och med alla sex för avslutande nummer är engagerande och spännande att se men sedan tappar den totalt och framför allt är det alldeles för spretigt, för många trådar som hänger i luften och slutet verkar vara ihopsytt i all hafs, för att få till ett slut överhuvudtaget.

Att Lee Jung-jae återkommer som Seong Gi-hun och deltar i spelen igen, det syns på den trailer Netflix skickat ut långt före seriepremiären. Seong Gi-hun vann Squid Game då han tävlade första gången och blev stenrik. Men han blev inte lycklig. Han ser sin enorma förmögenhet som blodspengar.

Ett Seong Gi-hun är med i en ny omgång betyder att han träffar en mängd olika människoöden. Det är en av serien grundpelare och det tema som seriens utforskar starkt. De utsatta, som blivit fattiga och barskrapade av en mängd olika orsaker har hamnat hos giriga lånehajar. Samma koncept som i säsong ett, egentligen. För att hitta en utväg ur sina hopplösa situationer griper de halmstrået som arrangörerna av spelet erbjuder. I bakgrunden finns stenrika personer som njuter av att betrakta spelet. Att de fattiga sugs ut är ett fenomen som finns också i Sverige fast kanske inte med lika dödlig utgång i vårt samhälle. I Squid Games Sydkorea har de fattiga och utsatta tvingats gå till lånehajar som tar skyhöga räntor. Det är egentligen likadant i vårt samhälle. Den som är fattig kan inte få lån för att få näsan över vattenytan med bra villkor i Sverige heller. De lån som den fattige erbjuds är gärna med 40 procent ränta eller liknande vansinnigheter medan den rike kan få lån snabbt som en blinkning och med låg ränta. Ja låneinstituten och bankerna är företag med vinstintresse och har inget engagemang för att hjälpa människor. De är moraliskt sett likadana som de lånehajar de utsatta i Squid Game hamnat i klorna på. Egentligen.

Utöver samma tema om de fattigas utsatthet tillkommer Seong Gi-huns mål att stoppa spelen en gång för alla. De dyker upp några medhjälpare till honom som har samma mål. Tillsammans med ytterligare några andra karaktärer skulle den andra säsongen kunnat vara ett fullträff. Men istället blir det en avslut som både jag och många andra fans känner inte ens är ett avslut.

Fast nu har det avslöjats att denna säsong egentligen är en halv säsong och en ny del, en säsong tre, kommer 2025. Det kommer fram i bland annat Reddit:
Squid Game creator says season 2 finale is going to leave fans ”upset”
From what it looks like, season 2 is definitely telling half of the story
During the comedy show, Lee also announced that the show would be back with another season and unveiled its release date. He shared that Squid Game Season 3 will return to the OTT platform in 2025.

Så säsong 2 är egentligen säsong 2a och nästa säsong, 3, borde heta säsong 2b. Så detta är alltså en recension av en halv säsong, egentligen.

Säsong ett däremot fick betyg 4 av Kulturbloggen

Recension av tv-serie: Dokument inifrån: Det svenska styckmordet – klär av och avslöjar bristerna i ett svenskt rättssystem

by

Dokument inifrån: Det svenska styckmordet
Betyg 5
Premiär på SVT avsnitt för avsnitt ett den 27 november 2024
Producenter Dan Josefsson och Johannes Hallbom

Denna serie, med fyra avsnitt, är skrämmande, tydlig och jag blir nästan mörkrädd när jag ser hur svenska massmediers journalister sprang i flock som under värsta häxprocesserna och hur åklagaren Anders Helin tillsammans med sin grupp polis gjorde ett nonchalant slarvigt och fördomsfullt arbete. Journalister Dan Josefsson och Johannes Hallbom har här genom gediget arbete med skärpa visat på en tragisk och fruktansvärt rättsröta. Det är otäckt att se masshysterin i Sverige som gjorde att väldigt få besinnade sig.

Jättesvårt att betygsätta en tv-serie som inte är ett drama utan en dokumentär som dessutom är granskande och avslöjande. Flera tankar etsar sig fast inom mig när jag nu sett de fyra avsnitten. Jag är full av beundran för det noggranna arbete som Dan Josefsson och Johannes Hallbom lagt ner. Jag blir sorgsen över att se hur svenska journalister, åklagaren och många poliser och allmänheten tycks ha drabbats av masshypnos som förklarar hur häxprocesserna en gång i tiden kunde samla människor och skrika och skräna och jubla när kvinnor brändes. Ibland har jag i nyhetssändningar stora folkmassor i Iran springa och vråla och tjuta för att de fått falsk information av sina myndigheter om något i västvärlden som de anser ha förolämpat deras religion. Det är obehagligt att se hur grupptryck kan påverka en stor folkassa. Denna granskning av polis och massmedier är ett svenskt tydligt och högst vidrigt exempel på hur masshypnos kan förekomma på samma sätt i Sverige. jag blir ledsen och sorgen och arg och beklämd över hur detta kunde ske.

Det är ganska uppenbart att polis och åklagare satte sin energi och kraft på att leta mördaren på fel ställe. Det kan ju till och med vara så att Catrine da Costa dog av en överdos. Att hon sedan styckades var förstås ett brott och hemskt.

Jovan Rajs konstiga beteende är chockerande. När Socialstyrelsens medicinska råd bestämt säger att hans andra bedömning, där han hävdar att en expert på obduktion, gjort styckningen säger Jovan Rajs att de är avundsjuka på hans framgång. Hjälp! Hög utbildning och utnämning till professor säger ingenting om en människas visdom. Ironiskt är ju att han först gjorde bedömningen att styckningen inte var gjord av någon expert. När hans lärjunge och unge hjälpreda vid obduktionen blev misstänkt ändrade Jovan Rajs sitt uttalande. Hur kunde detta få pågå alls?

Hur kunde chefsåklagaren Anders Helin bedriva sitt ämbete så ytligt och slarvigt? Någon borde granska alla fall som åklagaren Anders Helin varit inblandad i. Det går inte att komma ifrån att det jobb han gjorde i samband med styckmordet är bedrövligt hafsigt och slafsigt.

En sak är säker: Nu måste allmänläkaren och obducenten få upprättelse. Deras liv är visserligen förstörda men de lever fortfarande.


Dan J och JH ska ha mycket beröm för sin

Svenska massmedier och journalister bör skämmas det är faran med att ingen får sticka ut
alla måste springa i samma spår och skrika hysteriskt

frågan är vad som vi inte ser idag att vi

preskriberades 2009 Catrine fick inte den mordutredning hon hade rätt till

Med de båda läkarna häktade så närmade sig det som skulle bli en av Sveriges mest omtalade rättegångar någonsin. När det ena sensationella vittnet efter det andra dök upp framstod det i media som att skuldfrågan var klar. Men åklagaren hade dålig koll på sin egen utredning och det fanns dokument som berättade en helt annan historia om fallet Catrine da Costa. En dokumentärserie av Dan Josefsson och Johannes Hallbom. Del 4 av 4: Rättvisa.

Om producenterna:
Dan Josefsson har producerat dokumentärer som Fallet Kevin och Kvinnan bakom Thomas Quick. Han har tre gånger tilldelats både Stora journalistpriset och Guldspaden, vilket gör honom till en av Sveriges med prisbelönta journalister.

Johannes Hallbom har bland annat producerat Stalker, Fallet Carlos och De utvalda barnen. Han har ingått i teamen bakom dokumentärer som Fallet Kevin och Experimenten och han har tilldelats Stora journalistpriset, Guldspaden och TV-priset Kristallen.

Här skrev jag lite om mina tankar efter att jag sett två avsnitt av serien.
Då skrev jag bland annat:
Det som slår mig allra starkast när jag ser serien är hur förstört Catrine da Costas liv var på grund av heroin. Det berör allra djupast. Hon var enligt vad serien tar upp heroinmissbrukare och kunde inte sluta med heroin fast att det gjorde att hon blev prostituerad för att få råd med drogerna och hon förlorat vårdnaden om båda sina barn. Jag hatar var droger gör med människor, hur många liv som blir förstörda. Vad jag efterlyser är svar på om Catrine da Dosta var mördad eller dog i en överdos? Det betyder inte att bortförklara det svåra brotten. Hur hon än dog så har någon styckat henne, vilket är fruktansvärt att göra gentemot någon och gentemot den dödes anhöriga.

Jag minns inte att det togs upp särskilt tydligt under den tid då hysterin och jakten på obducenten och allmänläkaren härjade som värst. Catrine da Costa som människa försvann totalt i journalisternas bevakning.