Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension av TV-serier

Recension av tv-serie: Gisslan – säsong 1

by

Gisslan – säsong 1
Betyg 5
Har visats på SVT, finns nu på Netflix

Gisslan är en israelisk dramaserie som är enastående spännande, välgjord och med fascinerande och trovärdiga karaktärer.

Serien visades på SVT och SVT Play – men om du missat den där kan du se den på Netflix nu.

Gisslan har gjort stor succé internationellt och ett amerikanskt filmbolag har köpt in rättigheterna för att göra en amerikansk nyinspelning. Så var det med den internationella tv-serie-succén Homeland, som är en israelisk serie som fick en amerikansk ny version. När det gäller Gisslan undrar jag om amerikanarna kommer att göra samma mästerverk?

Den första säsongen av gisslan handlar om en av Israels skickligaste kirurger Yael Danon. Hon har har valts ut för att utföra ett rutiningrepp på den israeliske premiärministern – men det sätter både henne själv och hennes familj i fara. Kvällen före operationen tas hon och hennes familj som gisslan i sitt hem av maskerade män. Yael ställs inför ett ultimatum – hon måste döda premiärministern under operationen, annars dör hennes familj.

Serien är oerhört spännande och samtidigt överraskar den oss tittare många gånger. Inget är bara svart eller vitt. Allt i familjen är inte så lyckligt och fint som det ser ut utifrån, kidnapparna är inte helt överens sinsemellan och de har alla olika motiv till varför de medverkar i gisslandramat. På sjukhuset där Yael jobbar finns också konflikter.

Ja det här en fascinerande serie och skådespelarna är mycket, mycket bra, som Ayelet Zurer som spelar den kvinnliga kirurgen Yael Danon, Jonah Lotan som spelar kidnapparen Adam Rubin. Två skådespelare jag hoppas få se i fler serier och/eller filmer.

Recension av tv-serie: Orange is the New Black, säsong 5

by

Orange is the New Black, säsong 5
Betyg 4
Premiär på Netflix 9 juni 2017

Den bokälskande och enormt söta fängslade Possey Washington dödas av en av Litchfields fängelsevakter i slutet av säsong 4. I säsong 5 gör de kvinnliga fångarna uppror i sin sorg, ilska och frustration över att vakten inte grips och åtalas. Den femte säsongen är en klockren höger mot företag som driver fängelser och andra sociala verksamheter med vinstintresset som ledstjärna. En bit in i serien kommer en förhandling mellan upprorsmakarna och en representant för guvernören där det är så uppenbart att kvinnorna i fängelset får usel mat, outbildade vakter och ingen utbildning, för att det privatägda fängelsets ägare ska ta in miljondollarvinster.

Den Netflixproducerade tv-serien Orange is the New Black som utspelar sig på en fiktivt kvinnofängelse i USA har många fans. När seriens femte säsong i sin helhet släpptes på fredagen den 9 juni tror jag många sträcktittade för att få återse alla dessa kvinnor. Vi som följer serien har alla olika favoritkaraktärer och serien är fängslande.

I denna femte säsong första avsnitt blev jag först besviken. Jag tyckte de olika karaktärerna överdrevs lite för mycket och många av dem blev framställda som karikatyrer av sig själva. Det var ganska många inledande avsnitt som jag tyckte byggde på lite för många klichéer. Som en jämförelse tänkte jag på Wentworth, den andra tv-serien om ett kvinnofängelse som nu också är inne på sin femte säsong. I Wentworth känns våldet och hotet ända in i benmärgen, i Orange is the New Black är i femte säsongens första avsnitt det mesta på skoj och mest komiskt, ja till och med en dödsskjutning känns som den är på skämt.

Men en bit in i serien, typ kring den sjunge avsnittet av 13, då växer serien. Då hade alla bitar kommit på plats och berättelsen tar sig själv mer på allvar.

Den har flera intressanta aspekter. Det är intressant att se alla olika förhållningssätt när kvinnorna gör upplopp, tar vakter som gisslan och tar över fängelset. Likadant får vi se olika reaktioner och sätt att tänka och agera av människorna ute i samhället, hur guvernören mest tänker på att framstå i bra dager med tanke på att det snart är val, hur olika vakter agerar och tolkar situationen och medier och anhöriga.

Seriens skapare har valt att leka med våra fördomar och förutfattade uppfattningar. Kvinnorna på fängelset gör uppror och är våldsamma, de beter sig som vi sett många män göra. Det ger nyttiga funderingar och reaktioner.

Det är ett dramaturgiskt bra grepp seriens skapare gjort. Jag tror det hade varit svårt att fylla en hel femte säsong om fängelselivet fått lunka på som vanligt. Genom att vända upp och ner på allt och låta fångarna ta över blir det en ny berättelse. Vi får se kvinnor som väljer att ställa sig utanför alltihop, vi ser kvinnor som blir extremt våldsamma och kvinnor som är hängivna saker och försöker förhandla fram bättre villkor för dem alla och vi får se kvinnor som drivs av personlig hämnd. Ja en mängd olika sätt att reagera och agera skildras och gör säsongen sevärd.

Serien har samlat en mängd duktiga skådespelare och flera av dem har vi sedan premiären för seriens första avsnitt hunnit se i andra serier eller filmer. Jag tror att Orange is the New Black inneburit att internationellt genomslag för flera av dem, som Uzo Aduba som spelarSuzanne ‘Crazy Eyes’ Warren och Asia Kate Dillon som spelar nazisten Brandy och som har en kultroll i senaste säsongen av Billions.

Recension av tv-serie: Twin Peaks säsong 3 – mardrömslikt och fängslande

by

Twin Peaks: The Return
Betyg 4
Visas på HBO Nordic

Obehaglig, orimlig, visuellt svindlande och fängslande från ruta ett. Twin Peaks är tillbaka och det med besked. Kulturbloggen har sett de fyra första avsnitten av David Lynchs och Mark Frosts legendariska serie.

Twin Peaks är byn som Gud glömde, befolkad av märkliga väsen som dvärgar och dubbelgångare och egendomliga figurer som den kaffe-suktande agent Dale Cooper, Susanna, damen med det talande vedträet och Tommy Hawk Hill, spirituell vicesheriff och stigfinnare. Här sker mystiska ting. 27 år har passerat. Laura Palmer är sedan länge död och Cooper har lagt sin brottsutredning åt sidan. I en mardrömslikt värld samtalar Cooper med kända karaktärer från seriens universum. Samtidigt utreder polisen i Twin Peaks mordet på paret vars huvuden slitits av. Vem ligger bakom dådet? Kan det vara Bill, mannen som påstår sig aldrig ha besökt brottsplatsen men vars fingeravtryck kan hittas överallt på det blodiga täcket där de lemlästade paret sitter.

Mystiken tätnar. Twin Peaks säsong 3 är tillbaks och det är med besked. Ingen lär bli besviken. I serieväg är detta de senaste 30 årens mest syrade, vrickade som visats på en TV-skärm.  Även om nutidens Tv-tittare vant sig vid konstigheter och ond bråd död är det inget mot vad Twin Peaks tredje akt bjuder på.

Det är skruvat och konstigt så det slår. Och förvirringen fortsätter öka i samma takt som berättelsen utvidgas. Lynch kan konsten att skruva till en historia. Medvetet sätter han ut sidospår, som vilseleder.  Men i virrvarret av idéer och galna bildkollage finns en berättelse som fängslar. Kanske finns svaret gömt bland alla planteringar. Men det linjära och logiska tänkandet hjälper föga för att förstå sig på  Lynchs mystiska universum. Låt dig istället översköljas av mäktig bildpoesi och innovativt berättande i årets stora tv-händelse.  

Lynchs kreativa sätt att måla fonder ger oss oförutsägbara historier att gå vilse i. Hans öga för detaljer och miljöer är slående. Bildspråket sprakar av färg och lekfullhet. I en scen ser vi Cooper köra bil när en  röd ridå i bokstavlig mening plötsligt dras ner över våra ögon och voila! vi befinner oss på en ny plats. 

Jag stör mig på det onödiga kvinnovåldet och sexismen, något som bidrar till ett mossigt intryck. Men de välskrivna, syra-trippade manuset och den  visuella bildvärlden gör att vi lätt glömmer sådana brister. Inte minst är Lynchs och Frosts känsla för humor beundransvärd. Här finns sekvenser som lockar till skratt som när en paralyserad Agent Cooper kliver ur limousinen och chauffören väntar snällt vid hans sida, men Cooper rör sig inte ur fläcken. Efter ett tag blir situationen för den vänliga servicemannen ohållbar. Som undsättning kommer frun i huset ut och leder sin vilsna man fram till dörren. Humorn finns även i karaktärsbeskrivningarna. En av flera favoriter är stendöva vice-kommissarien Gordon Cole som skickligt spelas av Lynch själv. Det är en kuff som pratar högljutt och ständigt missuppfattar andra.

Twin Peaks är efter fyra avsnitt sedda en välgjord och egendomlig serie som skapar bestående intryck. Lynch är en galning vars visuella gestaltning av tankegångar slår allt i serieform just nu.

 

 

Billions säsong 2 – ännu bättre än den första säsongen

by

Billions säsong 2
Betyg 4
Säsong 1 visas på SVT och säsong 2 finns på HBO Nordic

En stenrik miljardär som tagit sig till den ekonomiska eliten från enkla, fattiga förhållanden mot en välbärgad men inte stenrik chefsåklagare som kommer från elitklassen – det är de två huvudpersonerna i dramaserien Billions. Dessa två män hatar varandra och framför allt åklagaren Charles “Chuck” Rhoades (spelas av Paul Giamatti) är sjukligt fixerad vid att sätta dit den stenrike Bob “Axe” Axelrod (spelas av Damian Lewis, som du förmodligen känner igen från de tre första säsongerna av serien Homeland).

Dessa två män är båda gifta och deras fruar, Lara Axelrod (spelas av Malin Åkerman) och Wendy Rhoades (spelas av Maggie Siff), har också viktiga roller för dramats utveckling.

Serien är fascinerande och även om den utspelar sig i en stenrik miljö kan jag som tittare engagera mig i karaktärerna. Själv har jag väldigt svårt för Paul Giamattis karaktär, Chuck, och jag blir arg när han lyckas sätta dit Axe och jag lever mig in i konflikterna och blir lättad varje gång Axe lyckas ta sig ut fällorna och till och med hämnas på Chuck. Jag tror att en av seriens styrkor är att vi alla, var och en som följer serien, kan engagera oss i olika karaktärer som vi känner sympati och/eller förståelse för. Jag fascineras förstås mycket mer av en uppkomling som Axe som dessutom inte går omkring i dyr kostym utan i huvtröja och jeans, oftast.

Den första säsongen var bra och en lämnade ju ett mycket öppet slut som gjorde att en andra säsong var nödvändig, i stort sett. Den andra säsongen tycker jag är ännu bättre, karaktärerna har fördjupats och dessutom har flera bikaraktärer växt och framför allt har en ny karaktör, Taylor, tagit för sig mer och mer. Taylor, som spelas av Asia Kate Dillon, är en ruggigt smart och super-intelligent person som definierar sig med pronomen hen. Taylor som börjar som praktikant på Axelrods finanscentrum är både manlig och kvinnlig och har både samvete och kan tänka stenhårt i vad som ger bäst vinst. Hen vill jag se mer av.
Därför ser jag givetvis fram emot säsong 3 som ska komma. Bustle rapporterar:
Luckily for you, the fate of the show has already been revealed. Showtime announced in March that it had renewed Billions for Season 3, as reported by Deadline. “Billions continues to be a show on the rise, growing not only in audience, but in critical buzz and cultural relevance,” Showtime Networks President and CEO David Nevins said in a statement. “It offers a unique mix of pure entertainment with sly commentary on our current have/have-not economy. Season 2 is off to a tremendous start, and has only whetted our audience’s appetite for what will come in Season 3.”

Recension av tv-serie: The Handmaid´s Tale säsong 1 – allt in i minsta detalj mästerligt

by

The Handmaid´s Tale säsong 1
Betyg 5
Finns för streaming på HBO Nordic

Ett totalitärt samhälle som upprätthålls med våld och dödsstraff och där kvinnor behandlas som egendom. Tv-serien The Handmaid´s Tale bygger på Margaret Atwoods prisbelönta, bästsäljande roman och handlar om livet i det dystopiska Gilead, ett totalitärt samhälle i en tidigare del av USA.

Gilead står inför miljökatastrofer och ett snabbt sjunkande födelsetal och leds av en galen, fundamentalistisk regim som behandlar kvinnor som statlig egendom. De flesta kvinnor kan inte längre föda barn. För att mänskligheten ska kunna fortsätta att finnas till görs defå återstående fertila kvinnorna till sexuella slavar och de kallas tjänarinnor. En av dessa är seriens huvudperson Offred (spelas av Elisabeth Moss) och hon är tjänarinna i överbefälhavarens hushåll.

I detta skrämmande samhälle, där ett enda ord kan innebära döden, rör sig Offred mellan överbefälhavare, deras elaka fruar, Martor, och andra tjänarinnor – där alla kan vara spioner för Gilead. Offred har ett enda mål: Att överleva och hitta sin dotter som har tagits ifrån henne då hon och hennes man försökte fly från diktaruren. Hennes man sköts ihjäl och dottern togs ifrån henne.

Serien är välgjord, stark, spännande och berör mig som tittare på flera plan. Givetvis går det inte att låta bli att dra paralleller med vad som händer i världen idag. Detta totalitära samhälle som skildras skulle kunna vara det samhälle som radikala islamister vill bygga, förutom att personerna inte skulle citera bibeln utan koranen istället. Även extrema fundamentalistiska högerkristna skulle kunna bygga ett sådant samhälle. En tydlig signal är att kvinnor värderas lägre än män. Ett annat kännetecken är att alla dessa totalitära samhällen har makthavare som anser sig ha rätt att döda oliktänkande. Det är alltid en varningssignal när yttrandefrihet dras in. Makthavare som bygger sin makt på våld och att döda oliktänkande och förtrycker kvinnor: det är sorgliga delar ur mänsklighetens historia.

I serien får vi också se händelser från den tid när diktaturen tog över mer och mer: kvinnor förbjöds att förvärvsarbeta, kvinnor förbjöds att äga egna bankkonton. Ja det är sådant som vi känner igen. Det finns redan nu länder som har sådana regler. Det går också att känna igen vad som skedde i Iran efter att shahen störtats och islamisterna tog över och kvinnors frihet genast skars ned och kvinnor fick regler för hur de skulle klä sig och dölja sitt hår och sin kropp.

Kläderna används i Gilead för att ha koll på människorna. Tjänarinnorna bär kläder som påminner både om muslimska kvinnornas kläder och de kläder som en del extrema kristna grupper befaller sina kvinnor att bära.

Allt är så in i minsta detalj välgjort: kläder, miljöer, foto, musik, skådespelarnas spel. Serien är oerhört stark och det går inte att värja sig, jag sugs in i handlingen och väntar febrilt på att nästa avsnitt ska komma.

De diktatoriska makthavare som tagit över förklarar sitt maktövertagande med att de vill rädda mänskligheten. Ett steg på vägen till den totalitära makten var att de mäktiga fick möjlighet att mer och mer övervaka medborgarna, på grund av hotet från terrorister. Det är en kamp som pågår i världen nu där många länder ökar övervakningen av sina medborgare för att kunna bekämpa terrorism. Men vad händer den dagen när de som styr går över gränsen?

Det är så skickligt skildrat hur människor överlever i diktaturrn, hur rädsla och skräck får människor att göra sådant de aldrig skulle gjort om de levt i frihet.

Ett litet extra plus för skådespelarna och Samira Wiley (känd från Orange is the new Black) i rollen som Moira.