No Other Choice
Betyg 2
Svensk biopremiär 25 december 2025
Regi Park Chan-wook
En absurd, svart komedi från Sydkorea med Squid Game-stjärnan Lee Byung-hun i huvudrollen som Man-soo. Jag är medveten om att många hyllar denna film. Hur filmen tilltalar tittaren beror helt på vilken humor man har. Filmen är mörk, den är dyster och vriden. Man-soo är pappersarbetare som blir arbetslös när ett amerikanskt företag köper den koreanska industrin och friställer en lång rad av arbetare och tjänstemän som varit anställda i många år. Lee Byung-huns karaktär har både många års arbetserfarenhet, har fått pris som årets pappersarbetare och har dessutom en universitetsutbildning i kemi.
Livet som arbetssökande är svårt för Man-soo liksom för en lång rad andra medelålders erfarna, duktiga pappersarbetare. Berättelsen har en skarp udd gentemot storföretagare och styrelser för internationella företag som totalt struntar i de små människorna som drabbas när företagarna bara tänker på att öka sina egen vinst och inte bryr sig om hur anställda drabbas. Att storägarna inte har någon val, No Other Choice, stämmer så klart inte. Om de hade låtit arbetarna ha kvar sina jobb hade företagets vinster inte rasat till bottennivå, Inte alls.
No Other Choice hade hade världspremiär på Venedigs filmfestival och har kallats för Park Chan-wooks stora mästerverk. Ett pressmeddelande berättar att filmen är hans mest framgångsrika film i hemlandet hittills, med fler biobesökare i Sydkorea än på hans tidigare publikfavoriter som Decision to Leave, Old Boy och Handmaiden.
Man-soo liksom många andra som blir arbetslösa har hunnit skaffa sig stabila liv med egen bostad, fru, barn och två hundar. Tiden som arbetssökande går och avgångsvederlaget är slut och han har fortfarande inte fått något nytt arbete. Familjen tvingas lämna bort hundarna, sälja huset och frun lyckas få ett deltidsarbete. Man-soo får en plan: han ska döda en man som har ett jobb han själv vill ha, men inser att det inte är säkert att det skulle innebära att han fick jobbet. Det finns får många andra väl meriterade andra arbetslösa. Kan han lösa problemet genom att döda alla konkurrenter? Kanske, kanske inte. En absurd och förvirrad händelsekedja sätter igång som också är seg och långdragen, filmen är nära två och eh halv timme lång.
Människors desperation och vad en drabbad kan vara beredd att göra, är en av filmens teman. Fotomässigt är den mycket snygg och välgjord med en lång rad duktiga skådespelare. Det finns viktiga aspekter kring arbetslöshet och vad det gör med människor
men då jag har svårt för denna form av mörk humor är det ingen film för mig. Den är för överdriven för min smak.
Internationellt har jag sett att filmen hyllats av många filmkritiker till exempel Peter Bradshaw i The Guardian har gett betyg 4 och skriver:
Korean director Park Chan-wook’s new film brings his usual effortlessly fluent, steely confidence and a type of storytelling momentum that can accommodate all kinds of digressions, set-pieces and the occasional trance-like submission to mysterious visions.
Nu vill Kim få tillgång till studio och skådespelare några dagar till. Det är dock inte så lätt att ordna. Först och främst måste statens myndighet för filmcensur läsa det nya manuset och godkänna det nya slutet, vilket producenter och övriga som ska bekosta filminspelningen inte tror är möjligt. Det nya slutet kommer aldrig att bli tillåtet att spela in, menar de. Slutet bryter alldeles för mycket mot landets traditioner. En film kan väl ändå inte låta en kvinna göra uppror mot männen? Men Kim lyckas få med dem genom att hävda att slutet handlar om att döda massor av kommunister. Det är både roligt och absurt.